Brist på eller frånvaro av ödmjukhet eller läraktighet. Högmod ställer människor i motsättning till varandra och till Gud. En högmodig eller stolt person sätter sig själv över människor omkring sig och följer sin egen vilja hellre än Guds vilja. Självbelåtenhet, avund, hårdhet i hjärtat och högdragenhet är också vanligt hos en högmodig människa.
Se till att du inte glömmer Herren, så att ditt hjärta inte blir högmodigt, 5 Mos. 8:11–14 .
Högfärd och högmod, det hatar jag, Ords. 8:13 (Ords. 6:16–17 ).
Högmod går före fall, Ords. 16:18 .
På Herrens dag ska allt som är stolt och högt ödmjukas, Jes. 2:11–12 (2 Ne. 12:11–12 ).
Ditt hjärtas övermod har bedragit dig, Ob. 1:3 .
Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, Matt. 23:12 (L&F 101:42 ).
Gud står emot de högmodiga, 1 Petr. 5:5 .
Den stora och rymliga byggnaden var världens högmod, 1 Ne. 11:36 (1 Ne. 12:18 ).
Alla de högmodiga ska bli som stubb, 1 Ne. 22:15 (3 Ne. 25:1 ; L&F 29:9 ).
De som är lärda tror sig vara visa, 2 Ne. 9:28–29 .
Ni är uppblåsta i hjärtats högmod, Jakob 2:13, 16 (Alma 4:8–12 ).
Är ni avklädda ert högmod, Alma 5:28 .
Mycket stort högmod hade trängt in i folkets hjärtan, Hel. 3:33–36 .
Hur snara är inte människobarnen att upphöja sig i högmod, Hel. 12:4–5 .
Denna nations högmod har blivit dess undergång, Moro. 8:27 .
Akta er för högmod, så att ni inte blir som nephiterna, L&F 38:39 .
Upphör därför med ert högmod och lättsinne, L&F 88:121 .