Högmod

Brist på eller frånvaro av ödmjukhet eller läraktighet. Högmod ställer människor i motsättning till varandra och till Gud. En högmodig eller stolt person sätter sig själv över människor omkring sig och följer sin egen vilja hellre än Guds vilja. Självbelåtenhet, avund, hårdhet i hjärtat och högdragenhet är också vanligt hos en högmodig människa.

Den stora och rymliga byggnaden var världens högmod, 1 Ne. 11:36 (1 Ne. 12:18).
Alla de högmodiga ska bli som stubb, 1 Ne. 22:15 (3 Ne. 25:1; L&F 29:9).
De som är lärda tror sig vara visa, 2 Ne. 9:28–29.
Ni är uppblåsta i hjärtats högmod, Jakob 2:13, 16 (Alma 4:8–12).
Är ni avklädda ert högmod, Alma 5:28.
Mycket stort högmod hade trängt in i folkets hjärtan, Hel. 3:33–36.
Hur snara är inte människobarnen att upphöja sig i högmod, Hel. 12:4–5.
Denna nations högmod har blivit dess undergång, Moro. 8:27.