Studiehjälpmedel
Israel
föregående nästa

Israel

Herren gav namnet Israel åt Jakob, son till Isak och sonson till Abraham i Gamla testamentet (1 Mos. 32:28; 35:10). Namnet Israel kan syfta på Jakob själv, hans ättlingar eller på det rike hans ättlingar en gång besatt under Gamla testamentets tid (2 Sam. 1:24; 23:3). Sedan Mose lett Israels barn ut ur egyptiskt slaveri (2 Mos. 3–14), leddes de i över tre hundra år av domare. Med kung Saul som den förste, regerade sedan kungar över det förenade Israel fram till Salomos död, då tio stammar gjorde uppror mot Rehabeam för att bilda ett eget rike. Efter det att Israels rike delats behöll de nordliga stammarna, som utgjorde den större delen, namnet Israel, medan det södra riket kallades Juda. Landet Kanaan kallas också Israel i vår tid. I en annan betydelse innebär namnet Israel Kristi sanna efterföljare (Rom. 11:7; Gal. 6:16; Ef. 2:12).

Israels tolv stammar

Abrahams sonson Jakob, vars namn ändrades till Israel, hade tolv söner. Deras ättlingar har kommit att kallas Israels tolv stammar eller Israels barn. Detta är de tolv stammarna: Ruben, Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon (söner till Jakob och Lea); Dan och Naftali (söner till Jakob och Bilha); Gad och Asher (söner till Jakob och Silpa); Josef och Benjamin (söner till Jakob och Rakel) (1 Mos. 29:32–30:24; 35:16–18).

Jakob gav varje stamledare en välsignelse före sin död (1 Mos. 49:1–28). Ytterligare information finns under respektive namn på Jakobs söner.

Ruben, den förstfödde sonen till Jakobs första hustru, Lea, förlorade sin förstfödslorätt och dubbla arvedel på grund av omoral (1 Mos. 49:3–4). Förstfödslorätten gick sedan till Josef, som var den förstfödde till Jakobs andra hustru, Rakel (1 Krön. 5:1–2). Levi, vars stam Herren utvalt att verka som sitt prästadöme, fick ingen arvedel på grund av sin speciella kallelse att betjäna alla stammarna. Detta gjorde att Josefs dubbla arvedel kunde delas av Josefs söner Efraim och Manasse (1 Krön. 5:1; Jer. 31:9), vilka räknades som åtskilda stammar inom Israel (JSÖ, 1 Mos. 48:5–6 [tillägget]).

Medlemmar av Juda stam skulle vara regenter tills Messias kom (1 Mos. 49:10; JSÖ, 1 Mos. 50:24 [tillägget]). I de sista dagarna har Efraims stam förmånen att föra budskapet om evangeliets återställelse till världen och samla in det skingrade Israel (5 Mos. 33:13–17). Den tid kommer då Efraim genom Jesu Kristi evangelium kommer att få en ledande roll i att förena alla Israels stammar (Jes. 11:12–13; L&F 133:26–34).

Israels förskingring

Herren skingrade och hemsökte Israels tolv stammar på grund av deras orättfärdighet och upproriskhet. Men Herren använde också denna förskingring av sitt utvalda folk bland nationerna till att välsigna dessa nationer.

Israels insamling

Israels hus ska samlas in i de sista dagarna före Kristi ankomst (TA 1:10). Herren samlar sitt folk Israel när de tar emot honom och håller hans bud.

Israels tio förlorade stammar

Israels tio stammar utgjorde Israels norra rike och fördes bort i fångenskap till Assyrien år 721 f.Kr. Vid den tiden färdades de mot landet i norr och försvann, utan att någon visste vart de tog vägen. I de sista dagarna kommer de att återvända.