Studiehjälpmedel
Försona, försoning


Försona, försoning

Att förlika människan med Gud.

Som verbet försona används i skrifterna, innebär det att lida straffet för en syndig handling och därigenom ta bort följderna av synden från den ångerfulle syndaren och låta honom förlikas med Gud. Jesus Kristus var den ende som kunde utföra en fullkomlig försoning för hela människosläktet. Han kunde göra det tack vare att han utvalts och förutordinerats i det stora rådet som samlades innan världen skapades (Eth. 3:14; Mose 4:1–2; Abr. 3:27), samt sin ställning som Guds Son och sitt syndfria liv. Hans försoning innefattade att han led för människornas synder, utgöt sitt blod samt dog och därefter uppstod från graven (Jes. 53:3–12; Luk. 22:44; Mosiah 3:5–11; Alma 7:10–13; L&F 19:16–19). Tack vare försoningen kommer alla människor att uppstå med odödliga kroppar (1 Kor. 15:22). Försoningen öppnar också vägen till förlåtelse för våra synder och till evigt liv tillsammans med Gud. Men den som uppnått ansvarighetsålder och fått lagen kan få dessa välsignelser endast genom att tro på Jesus Kristus, omvända sig från sina synder, ta emot frälsningens förrättningar och lyda Guds bud. De som inte uppnår ansvarighetsåldern och de som är utan lagen återlöses genom försoningen (Mosiah 15:24–25; Moro. 8:22). Skrifterna lär tydligt att om Kristus inte sonat våra synder skulle ingen lag, förrättning eller offerhandling ha kunnat tillfredsställa rättvisans krav, och människan skulle aldrig ha kunnat återvända till Guds närhet (2 Ne. 2; 9).