Arvinge En person med rätt att ärva fysiska eller andliga gåvor. I skrifterna lovas de rättfärdiga att de ska bli arvingar till allt vad Gud har. Abraham önskade en arvinge, 1 Mos. 15:2–5. Abraham fick löfte att ärva världen genom den rättfärdighet som kommer av tro, Rom. 4:13. Vi är Guds barn. Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, Rom. 8:16–17 (L&F 84:38). Du är son, Guds arvinge, Gal. 4:7. Gud har insatt sin Son till att ärva allting, Hebr. 1:2. De som ser fram emot att få sina synders förlåtelse är Guds rikes arvingar, Mosiah 15:11. Folket blev Kristi barn och arvingar till Guds rike, 4 Ne. 1:17. De som dött utan kunskap om evangeliet kan bli arvingar till det celestiala riket, L&F 137:7–8. De döda som omvänder sig är frälsningens arvingar, L&F 138:58–59. Abraham blev rättmätig arvinge genom sin rättfärdighet, Abr. 1:2.