Bibliotek
Lektion 87: Alma 27–29

Lektion 87

Alma 27–29

Inledning

Då lamaniterna inte hade någon framgång med sina anfall mot nephiterna riktade de i stället sin vrede mot anti-nephi-lehiterna. Men på grund av det förbund som anti-nephi-lehiterna hade slutit att aldrig mer utgjuta andras blod, vägrade de att gripa till vapen för att försvara sig själva. Ammon ledde anti-nephi-lehiterna till Zarahemla, där nephiterna beskyddade dem, och de kallades Ammons folk. Nephiterna försvarade Ammons folk mot lamaniterna i ett stort slag där tusentals nephiter och lamaniter stupade. Trots sorgen över att de hade förlorat nära och kära fann många nephiter hopp och glädje i Herrens löfte att de rättfärdiga skulle ”uppväckas för att leva på Guds högra sida i ett tillstånd av oändlig lycka” (Alma 28:12).

Lektionsförslag

Alma 27

Ammon leder Anti-Nephi-Lehis folk i säkerhet bland nephiterna

Be eleverna räcka upp handen om det någonsin hänt att någon gav dem ett löfte och sedan bröt det löftet. Be dem därefter räcka upp handen om någon gav dem ett löfte och sedan höll det.

  • Vad tycker ni om personer som håller löften? Varför då?

  • Vad tror ni Herren tycker om dem som håller sina löften till honom?

Inled undervisningen om Alma 27 med att berätta att efter att lamaniterna hade misslyckats med att förgöra nephiterna, anföll de i stället anti-nephi-lehiterna, de lamaniter som hade omvänts genom Ammons och hans bröders tjänande. Be eleverna erinra sig vad anti-nephi-lehiterna gjorde för att visa Herren att de tänkte hålla sitt förbund att aldrig mer ”använda vapen till att utgjuta människoblod” (Alma 24:18). (De begravde sina krigsvapen.) För att visa eleverna att anti-nephi-lehiterna var fast beslutna att hålla sitt löfte ber du en elev läsa Alma 27:2–3 högt. (Du skulle kunna föreslå att eleverna också läser Alma 24:18–19 och skriver skriftställehänvisningen i marginalen bredvid Alma 27:3.)

  • Om ni var en av anti-nephi-lehiterna, hur svårt tror ni att det skulle vara för er att hålla ert förbund och inte dra ut i strid för att försvara er själva och era nära och kära?

Be eleverna läsa Alma 27:4–10 tyst för sig själva och ta reda på vad Ammon föreslog att man skulle göra för att beskydda anti-nephi-lehiterna och hjälpa dem att hålla sina förbund. Be en elev sammanfatta det här avsnittet.

Be en elev läsa Alma 27:11–12 högt, och be klassen vara uppmärksam på vad Herren sade till Ammon. Berätta att anti-nephi-lehiterna följde med Ammon till Zarahemla (se Alma 27:13–15). (Sammanfatta gärna Alma 27:16–19 och framhåll att det var under dessa omständigheter som Ammon och Mosiahs söner återförenades med Alma, vilket skildras i Alma 17:1–4.)

Berätta att nephiternas överdomare frågade folket om de var villiga att ta emot anti-nephi-lehiterna. Be eleverna läsa Alma 27:22–24 tyst för sig själva och ta reda på hur nephiterna reagerade på överdomarens fråga.

  • Hur ville nephiterna hjälpa anti-nephi-lehiterna?

  • Varför tror ni att nephiterna var villiga att beskydda sina tidigare fiender?

Be eleverna läsa Alma 27:26 tyst för sig själva och ta reda på vad nephiterna började kalla anti-nephi-lehiterna.

Be några elever turas om att läsa högt ur Alma 27:27–30. Låt klassen följa med i texten och vara uppmärksam på hur Ammons folk utmärkte sig. Be eleverna berätta vad de fick veta.

  • Vad tycker ni är imponerande i fråga om Ammons folk? Varför då?

  • Vad lär oss Alma 27:27–30 om sambandet mellan att vara omvänd till Herren och att hålla förbund? (Även om eleverna kanske formulerar sina svar på olika sätt bör deras svar visa att de förstår följande sanning: När vi är helt omvända till Herren håller vi förbunden som vi har slutit med honom. Du skulle kunna skriva den här principen på tavlan.)

  • Vem i ert liv har varit ett exempel på den här principen?

Alma 28

Nephiterna besegrar lamaniterna i ett stort slag

Framhåll att även om många nephiter var trofasta ställdes de ändå inför svåra prövningar.

Tala om att president Thomas S. Monson berättade följande upplevelse från sin ungdom. Efter att ha fått veta att hans gode vän Arthur Patton hade dött i andra världskriget gick Thomas Monson hem till Arthurs mor, som inte var medlem i kyrkan. Han erinrade sig senare:

”Ett ljus slocknade i Mrs Pattons liv. Hon trevade sig fram i yttersta mörker och djup förtvivlan.

Med en bön i mitt hjärta närmade jag mig den bekanta gångbanan till familjen Pattons hem och undrade vilka tröstande ord som skulle kunna komma från en enkel pojkes läppar.

Dörren öppnades och Mrs Patton omfamnade mig som om jag varit hennes son. Hemmet blev ett kapell då en hårt prövad mor och en otillräcklig pojke knäböjde i bön.

När vi reste oss upp från våra knän såg Mrs Patton in i mina ögon och sade: ’Tommy, jag är inte medlem i någon kyrka, men du är det. Tala om för mig, kommer Arthur att leva igen?’” (”Mrs Patton – Berättelsen fortsätter”, Liahona, nov. 2007, s. 22.)

  • Hur skulle ni besvara hennes fråga?

Läs president Monsons svar:

”Efter bästa förmåga vittnade jag för henne om att Arthur verkligen skulle leva igen” (”Mrs Patton – Berättelsen fortsätter”, s. 22).

  • Hur förändrar kunskap om frälsningsplanen perspektivet hos dem som har förlorat en kär anhörig?

Be några elever turas om att läsa högt ur Alma 28:1–3. Be klassen vara uppmärksam på det offer som nephiterna gjorde för att hjälpa Ammons folk att hålla förbundet. Be eleverna läsa Alma 28:4–6 tyst för sig själva och ta reda på hur all denna död inverkade på nephiterna. Be eleverna leta i Alma 28:11–12 efter skäl till att somliga personer kanske fruktar när kära anhöriga dör medan däremot andra hyser hopp.

  • Varför tror ni att en del fruktar när en kär anhörig dör?

  • Varför tror ni att en del hyser hopp när en kär anhörig dör? (Även om eleverna kanske formulerar sina svar på olika sätt, bör deras svar uttrycka följande sanning: När vi har tro på Jesus Kristus och på Herrens löften, kan vi ha hopp och glädje trots sorg över våra kära anhörigas död.)

Skriv följande ofullständiga mening på tavlan: Och sålunda ser vi …

Fråga eleverna hur de skulle avsluta meningen med tanke på vad de studerat i Alma 28.

Efter att eleverna haft tillräcklig tid att besvara frågan ber du en elev läsa Alma 28:13–14. Låt eleverna jämföra sina svar med principerna som lärs ut i de här verserna. (Du skulle kunna föreslå att eleverna markerar uttrycket ”och sålunda ser vi” varje gång det förekommer i verserna. Berätta att Mormon använder det uttrycket ofta för att peka på något viktigt som vi kan lära oss av skildringarna i Mormons bok.)

  • Vad har ni läst i Alma 27–28 som stöder Mormons ”och sålunda ser vi”?

  • När har ni sett någon stå inför sin egen död eller en älskad anhörigs död med hoppfullhet på grund av tron på Jesus Kristus?

  • Hur skulle ni förklara uppståndelsen för att hjälpa någon hysa hopp trots att han eller hon står inför sin egen eller en älskad anhörigs död?

Alma 29

Alma gläds åt att föra själar till Gud

Berätta för eleverna att Alma 29 handlar om Almas innerliga önskan att vara ett redskap i Herrens händer. Be en elev läsa Alma 29:1–3 högt. Be klassen vara uppmärksam på vad Alma skulle ha gjort om han kunde få sitt ”hjärtas önskan uppfylld”. (Han skulle ha ”ropa[t] omvändelse till varje folk”.)

  • Varför önskade Alma göra det enligt Alma 29:2?

Be eleverna läsa Alma 29:4–5 tyst för sig själva och ta reda på vad Herren beviljar dem som har rättfärdiga önskningar. (Om eleverna behöver hjälp med att besvara frågan, skulle du kunna framhålla uttrycket: ”Jag vet att han beviljar människorna i enlighet med deras önskan.” Tala om att om vi har en rättfärdig önskan, välsignar Herren oss i enlighet med den önskan. Framhåll att även om inte varje rättfärdig önskan uppfylls i det här livet så uppfylls de i evigheten.)

Be eleverna utforska Alma 29:10, 14, 16 tyst för sig själva och leta efter välsignelsen som Alma fick när han hjälpte andra att komma till Kristus. Be eleverna berätta vad de hittade.

  • Vilket ord använde Alma för att beskriva vad han kände när han hjälpte andra komma till Kristus? (Du skulle kunna föreslå att eleverna markerar ordet glädje varje gång det förekommer i de här verserna.)

  • Vilken princip lär vi oss av Almas upplevelser då han hjälpte andra att omvända sig och komma till Jesus Kristus? (Även om eleverna kanske formulerar sina svar på olika sätt bör deras svar visa att de förstår följande princip: Vi får glädje när vi hjälper andra omvända sig och komma till Kristus.)

  • När har ni känt den glädje man får av att hjälpa andra att komma till Kristus?

Uppmuntra eleverna att leta efter möjligheter att hjälpa andra att komma till Kristus. Fundera på att berätta om en egen glädjerik erfarenhet av att missionera.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Alma 28:11–12. Att få frid när nära och kära dör

Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum berättade i ett tal hur våra handlingar i det här livet kan skänka oss frid när nära och kära dör:

”Bröder och systrar, vi lever för att dö och vi dör för att leva – i en annan sfär. Om vi är väl förberedda behöver vi inte vara rädda för döden. I ett evigt perspektiv kommer döden för tidigt endast för dem som inte är beredda att möta Gud.

Det är i dag vi måste förbereda oss. Sedan, när döden kommer, kan vi gå i riktning mot den celestiala härlighet som vår himmelske Fader har berett åt sina trofasta barn. Under tiden, för sörjande nära och kära som lämnats kvar … lindras dödens udd av en ståndaktig tro på Kristus, ett fullkomligt klart hopp, kärlek till Gud och alla människor och en stark önskan att tjäna dem” (”Det är i dag vi måste förbereda oss”, Liahona, maj 2005, s. 18).

Äldste Wilford W. Andersen i de sjuttios kvorum skildrade hur några vänner hanterade deras fars bortgång:

”En kär vän till mig dog nyligen i cancer. Han och hans familj har stor tro. Det var inspirerande att se hur deras tro lyfte dem igenom den här oerhört svåra tiden. De var fyllda av en inre frid som uppehöll och stärkte dem. Med deras tillåtelse vill jag läsa ur ett brev som en familjemedlem skrev bara några dagar innan hennes far dog:

’De senaste dagarna har varit särskilt svåra. … I går kväll när vi samlades runt pappas säng var Herrens Ande mycket påtaglig, och den tröstade oss verkligen. Vi känner frid. … Det här har varit det svåraste som vi någonsin har upplevt, men vi finner frid i kunskapen om att … vår Fader i himlen har lovat att vi kommer att leva tillsammans som familj igen. När läkaren hade sagt till pappa på sjukhuset att det inte fanns något mer att göra så tittade han på oss med fullkomlig tro och frågade, oförfärat: ”Finns det någon i det här rummet som har problem med frälsningsplanen?” Vi är tacksamma för en far och mor som har lärt oss att lita fullkomligt på planen’” (se ”Vår Återlösares klippa”, Liahona, maj 2010, s. 17–18).