Bibliotek
Lektion 160: Moroni 10:8–26, 30–34


Lektion 160

Moroni 10:8–26, 30–34

Inledning

När Moroni hade undervisat om hur man får veta sanningen om allting, uppmanade han dem som skulle läsa hans ord att ta emot och känna igen andliga gåvor. Moroni avslutade Mormons bok med att uppmana alla människor att komma till Jesus Kristus, hålla fast vid varje god gåva och bli fullkomnade i honom.

Lektionsförslag

Moroni 10:8–26

Moroni undervisar om Andens gåvor och deras syfte i Herrens verk

Be eleverna tänka på ett tillfälle när vår himmelske Fader hjälpte dem att göra något som de inte hade klarat av på egen hand. Be eleverna läsa Moroni 10:8 tyst för sig själva och leta efter det uttryck som beskriver den andliga förmåga eller de andliga välsignelser som Gud ger de trofasta (”Guds gåvor”). Tala om att vi ofta kallar de här gåvorna Andens gåvor eller andliga gåvor.

  • Varför ger Gud sina barn Andens gåvor enligt Moroni 10:8? När eleverna besvarat frågan skriver du följande sanning på tavlan: Gud ger Andens gåvor till sina barns nytta.

Be eleverna läsa Moroni 10:9–16 tyst för sig själva och leta efter de Guds gåvor som Moroni beskriver i de här verserna. Föreslå gärna att eleverna markerar det de hittar.

  • Vilka Andens gåvor hittar ni i de här verserna? (Skriv gärna deras svar på tavlan.)

  • Vad har ni sett för exempel på de här gåvorna i kyrkan?

  • När har ni sett att personer har blivit välsignade därför att andra använde sina andliga gåvor? (Var beredd att berätta om ett exempel som du själv har sett.)

  • Hur är Andens gåvor till nytta för dem som får dem?

Be en elev läsa Moroni 10:19, 24 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på något som hindrar oss från att få och känna igen andliga gåvor.

  • Vad fann ni som hindrar oss från att få och känna igen andliga gåvor?

  • Varför tror ni att människor som befinner sig ett tillstånd som kännetecknas av otro inte kan känna igen eller få Guds makt och gåvor?

Be eleverna läsa Moroni 10:25–26 tyst för sig själva och ta reda på vad som kommer hända med dem som förkastar Guds gåvor och makt. Be dem att berätta vad de funnit.

Be några elever turas om att högt läsa ur Moroni 10:20–23. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på välsignelserna av att ha tro, hopp och kärlek. (Förklara gärna innan eleverna börjar läsa att uttrycket ”nödvändigt inför mig” i Moroni 10:23 syftar på sådant som passar ihop med Guds vilja.)

  • Vilka välsignelser sade Moroni att de skulle få som har tro, hopp och kärlek?

När eleverna besvarar frågan skriver du följande princip på tavlan: Om vi har tro, kan vi göra det som Frälsaren vill att vi ska göra. Föreslå gärna att de markerar den här principen i Moroni 10:23.

  • Hur tror ni att de här två principerna relaterar till varandra? (Om vi har tro, ger Gud oss de gåvor vi behöver för att kunna göra det arbete han har åt oss.)

  • Hur kan kunskapen om de här principerna hjälpa er nu och i framtiden?

Skriv följande ofullständiga meningar på tavlan. För att hjälpa eleverna se hur löftet i Moroni 10:23 har uppfyllts eller kan uppfyllas i deras liv, låter du dem få några minuter på sig att avsluta en av meningarna på tavlan i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker:

Jag upplevde löftet i Moroni 10:23 när …

Löftet som står i Moroni 10:23 kan hjälpa mig när …

När eleverna har haft tillräckligt med tid ber du dem att berätta för någon annan i klassen vad de har skrivit.

Moroni 10:30–34

Moroni uppmanar alla att komma till Kristus och bli fullkomnade i honom

Skriv ordet Fullkomlighet på tavlan. Under det skriver du Möjligt eller omöjligt?

Be eleverna delge sina tankar om frågan på tavlan. Efter en kort diskussion ber du en elev högt läsa 3 Nephi 12:48.

  • Vad sade Frälsaren är slutmålet för var och en av oss? (Att vara fullkomlig.) Hur är det möjligt?

När eleverna har samtalat om det, ber du en elev läsa följande ord av president James E. Faust i första presidentskapet:

Bild
President James E. Faust

”Fullkomlighet är ett evigt mål. Vi kan inte bli fullkomliga under jordelivet, men att sträva efter det är en befallning som vi, genom försoningen, till sist kan efterkomma” (”Detta är vår dag”, Liahona, juli 1999, s. 21).

Tala om att även om vi inte kan uppnå fullkomlighet i det här livet, kan vi till sist bli fullkomnade. Moroni sade vad vi kan göra för att bli fullkomnade genom Jesu Kristi försoning. Gör följande uppställning på tavlan men utan att ta med svaren inom parentes.

Vad jag måste göra …

Vad Gud lovar …

(I svaren kan ingå att vi måste komma till Jesus Kristus, söka efter och ta emot goda gåvor, undvika onda gåvor och det som är orent, avstå från all ogudaktighet, älska Gud av all vår förmåga, allt vårt sinne och all vår styrka.)

(I svaren kan ingå att han ska uppfylla sina förbund, att hans nåd är tillräcklig för oss, att vi ska bli fullkomliga i Jesus Kristus, att vi ska få Guds nåd, att vi ska bli helgade och få våra synders förlåtelse, att vi ska bli heliga och obefläckade.)

Be eleverna utforska Moroni 10:30–33 och leta efter uttryck som beskriver vad vi måste göra och vad Gud lovar att göra för att hjälpa oss att bli rena och fullkomliga. Be en elev att skriva elevernas svar i vederbörlig kolumn. Tala om att ordet nåd syftar på den gudomliga hjälp och kraft vi får tack vare Jesu Kristi försoning.

  • Vad skulle ni skriva under den här uppställningen för att med en mening sammanfatta det Moroni undervisade om: att bli ren och fullkomlig? (Även om eleverna kan formulera sina svar på olika sätt, bör svaren återspegla följande princip: När vi kommer till Jesus Kristus kan vi bli renade och fullkomnade genom hans försoning.)

Ge eleverna en kopia av följande ord av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum. Be en elev att läsa dem för klassen medan de följer med i texten. Innan eleven börjar läsa, uppmuntrar du klassen att lyssna uppmärksamt och fundera på vad de kan göra för att komma till Jesus Kristus med tanke på att de har studerat Mormons bok i år.

Bild
Äldste Jeffrey R. Holland

”Den sista, ensamma vädjan i vår religions slutsten och den mest felfria bok som någonsin skrivits är att inte vidröra något orent, att vara helig och obefläckad, att vara ren. Och denna renhet kan bara komma genom Lammets blod, det Lamm som bar våra sorger och tog på sig våra smärtor, som blev sargad för våra överträdelsers skull, slagen för vår ondskas skull, som var föraktad och blev pinad, men som vi aktade för intet (se Mosiah 14) …

Renhet – genom Lammets blod. Det är vad boken vädjar om” (”A Standard unto My People” [tal till KUV-lärare, 9 aug. 1994], s. 13–14, si.lds.org).

Be eleverna urskilja uttryck i Moroni 10:32–33 som betonar att vi endast kan bli fullkomliga ”i Kristus”, eller med andra ord, genom den renande kraften och nåden i hans försoning.

  • Varför behöver vi Jesu Kristi försoning för att kunna bli rena och fullkomliga?

  • Vilka uttryck i Moroni 10:32–33 tycker ni är uppmuntrande i er strävan att vara rena och att uppnå det eviga målet fullkomlighet?

Be eleverna välja ett eller två uttryck i uppställningens vänstra kolumn på tavlan. Låt dem få några minuter på sig att i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker skriva ner tankar eller ingivelser de får om hur de kan förbättra sig inom de områdena.

Avsluta lektionen med att läsa Moroni 10:34 för klassen. Be eleverna följa med i texten och vara uppmärksamma på tecken på att Moroni hade tro på Jesus Kristus och satte sitt hopp till honom. När de har berättat vad de funnit, ber du eleverna skriva ner tankar eller ingivelser de får när de nu avslutar årets studiekurs: Mormons bok. Fundera på att be eleverna berätta för klassen vad de har skrivit. Vittna om de välsignelser som vår himmelske Fader lovar dem om de kommer till Jesus Kristus genom att följa hans lära och utöva tro på hans försoning. Uppmuntra eleverna göra studiet av Mormons bok till en livslång strävan.

Återblick på Moronis bok

Hjälp eleverna repetera Moronis bok. Be dem att tänka på vad de har lärt sig i den här boken både i seminariet och i sina personliga skriftstudier. Be dem att titta på några av kapitelingresserna om de behöver hjälp med att komma ihåg vad de har studerat. När eleverna har haft tillräckligt med tid, ber du några av dem att berätta något ur Moronis bok som de tyckte var inspirerande eller som hjälpte dem att få större tro på Jesus Kristus.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Moroni 10:8–19. Andens gåvor

Äldste Bruce R. McConkie beskrev syftet med andliga gåvor:

”[Syftet med andliga gåvor] är att upplysa, uppmuntra och uppbygga de trofasta så att de får frid i detta liv och vägleds till evigt liv i den tillkommande världen. Deras förekomst utgör bevis på att Herrens verk är gudomligt. Där de saknas, finns varken kyrkan eller Guds rike. Löftet är att de inte ska avskaffas så länge världen består i sitt nuvarande tillstånd, utom för otros (Moro. 10:19) skull, men när den fullkomliga dagen kommer och de heliga uppnår upphöjelse, finns det inte längre något behov av dem. Som Paulus uttryckte det: ’När det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del’ (1 Kor. 13:10).

De trofasta förväntas söka Andens gåvor av hela sitt hjärta. De ska ’sträva efter de nådegåvor som är störst’ (1 Kor. 12:31; L&F 46:8), ’söka … vinna de andliga gåvorna’ (1 Kor. 14:1), ’be till Gud, som ger villigt’ (L&F 46:7; Matt. 7:7–8). Åt någon ’ges … att ha alla dessa gåvor, så att det kan finnas ett överhuvud, så att varje medlem kan få nytta därav’ (L&F 46:29)” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 314).

Äldste Marvin J. Ashton i de tolv apostlarnas kvorum sade:

”Det förefaller mig som en av livets stora tragedier när en person betecknar sig själv som någon utan talanger eller gåvor …

I Läran och förbunden 46:11–12 får vi denna sanning: ’Alla har inte fått varje gåva sig given, ty det finns många gåvor, och åt var och en är en gåva given genom Guds Ande.

Åt några är en given, och åt andra är en annan given, så att alla kan få nytta därav.’

Gud har gett var och en av oss en eller flera särskilda gåvor. Det åligger oss att söka efter och bygga på de gåvor Gud har gett oss. …

Gud lever. Han välsignar oss med gåvor. När vi utvecklar och delar med oss av våra gudagivna gåvor och välsignas av andra människors gåvor, kan världen bli en bättre plats, och Guds verk kommer att gå framåt snabbare” (se ”Gåvorna äro många”, Nordstjärnan, jan. 1988, s. 17, 19).

Moroni 10:22. ”Förtvivlan kommer av ondska”

President Ezra Taft Benson sade följande om hur viktigt det är att göra gott för att undkomma förtvivlan:

”I Mormons bok läser vi att ’förtvivlan kommer av ondska’ (Moro. 10:22). ’När jag gör gott känner jag mig väl till mods’, sade Abraham Lincoln, ’och när jag gör ont känner jag mig illa till mods.’ Synden drar ned en människa i förtvivlan och missmod. Även om en människa kan finna tillfälligt nöje i synden, är slutresultatet olycka. ’Ogudaktighet har aldrig inneburit lycka’ (Alma 41:10). Synden skapar disharmoni med Gud och trycker ned anden. Därför gör en människa klokt i att rannsaka sig själv för att se om hon lever i harmoni med alla Guds lagar. Varje lag vi håller medför en särskild välsignelse. Varje lag vi bryter medför ett visst straff. De som är nedtyngda av förtvivlan bör komma till Herren, ty hans ok är milt och hans börda lätt (se Matt. 11:28–30)” (se ”Förtvivla ej”, Nordstjärnan, mars 1987, s. 2).

Moroni 10:34. Moronis farväl

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har skrivit följande om Moronis avslutande ord i Mormons bok:

”Renhet. Helighet. Karaktär och samvete utan fläck. Allt detta genom Kristi nåd som renar våra kläder, helgar vår själ, räddar oss från döden och återställer oss till vårt gudomliga ursprung.

Med sitt sista upptecknade andetag vittnade Moroni om sin fasta tro på en sådan gudomlig återlösning …

Så slutar Mormons bok och liksom flyger med Moroni på löftet om den heliga uppståndelsen [se Upp. 14:6]. Det är högst passande, ty detta heliga testamente – skrivet av profeter, överlämnat av änglar, skyddat av Gud – talar ’liksom en som ropar från de döda’ och uppmanar alla att komma till Kristus och bli fullkomnade i honom, en process som kulminerar i den celestiala härlighetens fullkomning” (Christ and the New Covenant: The Messianic Message of the Book of Mormon [1997], s. 339).