Inledning till Jakobs bok
Varför studera den här boken?
Genom att studera Jakobs bok kan eleverna hämta viktig lärdom från en man som hade orubblig tro på Jesus Kristus. Jakob vittnade gång på gång om Frälsaren och uppmanade sitt folk och dem som skulle läsa hans ord att omvända sig. Han undervisade om och var själv ett exempel på hur viktigt det är att flitigt utföra uppdrag från Herren. Han varnade sitt folk för högmodets, rikedomens och omoralens faror. Jakob citerade och förklarade också Zenos allegori om olivträden vilken åskådliggör Frälsarens outtröttliga strävan att åstadkomma alla Guds barns frälsning och ger en översikt av Guds handlingssätt mot Israels hus. I mötet med Sherem visade Jakob hur vi på ett rättfärdigt sätt bemöter dem som ifrågasätter eller kritiserar vår tro.
Vem skrev den här boken?
Jakob – Lehis och Sariahs femte son – skrev den här boken. Han föddes i vildmarken under familjens färd mot det utlovade landet. I sin barndom gick han igenom ”lidanden och stor sorg på grund av [sina] bröders råhet” (2 Nephi 2:1). Men Lehi lovade Jakob att Gud skulle helga ”[hans] lidanden till [hans] bästa” och att han skulle ägna sina dagar ”åt att tjäna [sin] Gud” (2 Nephi 2:2–3). I sin ungdom såg Jakob Frälsarens härlighet (se 2 Nephi 2:3–4). Nephi invigde Jakob till att vara nephiternas präst och lärare (se 2 Nephi 5:26) och anförtrodde honom senare Nephis mindre plåtar (se Jakob 1:1–4). Som trofast prästadömsledare och lärare arbetade Jakob flitigt för att förmå sitt folk att tro på Kristus (se Jakob 1:7). Han fick uppenbarelser om Frälsaren, såg änglar som betjänade honom, hörde Herrens röst (se Jakob 7:5) och såg sin Återlösare (se 2 Nephi 11:2–3). Jakob var far till Enos och åt honom anförtrodde han plåtarna innan han dog.
För vem skrevs den här boken och varför?
Nephi gav Jakob anvisning om att skriva ner heliga predikningar, uppenbarelser och profetior ”för Kristi skull och för vårt folk skull” (Jakob 1:4). Jakob följde den här anvisningen och bevarade skrifter som han ”ansåg vara av största värde” (Jakob 1:2). Han skrev: ”Vi arbetar flitigt med att rista in dessa ord på plåtar i hopp om att våra älskade bröder och våra barn skall ta emot dem med tacksamma hjärtan … Ty i denna avsikt har vi skrivit detta, så att de kan veta att vi kände till Kristus och att vi hoppades på hans härlighet många hundra år före hans ankomst” (Jakob 4:3–4). Jakob gav en antydan om huvudtemat i sina skrifter när han sade: ”Varför inte tala om Kristi försoning och uppnå fullkomlig kunskap om honom … ?” (Jakob 4:12.)
När och var skrevs den?
Jakobs bok börjar omkring 544 f.Kr. med att Nephi anförtror de mindre plåtarna åt Jakob. Den slutar med att Jakob kort före sin död överlämnar dem till sin son Enos. Jakob skrev den här uppteckningen när han bodde i Nephis land.
Vad kännetecknar den här boken?
Jakobs bok ger upplysningar om styrelsesättet bland nephiterna efter Nephis död. Nephi smorde en man till att efterträda honom som kung och styresman över folket, medan däremot Jakob och hans bror Josef fortsatte som nephiternas andliga ledare. Boken kännetecknas också av att Jakob fördömer otillåtet utövande av månggifte. I Mormons bok berörs det här ämnet enbart i Jakob 2. Jakobs bok har det längsta kapitlet i Mormons bok, Jakob 5, som innehåller Zenos allegori om olivträden. Därutöver finns i Jakobs bok det första exemplet på att en profet i Mormons bok varnar nephiterna för högmod – den synd som så småningom skulle leda till deras undergång (se Jakob 2:12–22; Moroni 8:27). Den innehåller också den första uppteckningen om att en antikrist träder fram bland nephiterna.
Översikt
Jakob 1 Jakob lyder Nephis befallning att föra en helig uppteckning. Nephi dör. Jakob och Josef verkar bland folket och predikar Guds ord.
Jakob 2–3 Jakob talar vid templet och varnar nephiterna för högmod, kärlek till rikedom och omoral.
Jakob 4–6 Jakob vittnar om Kristus och citerar Zenos allegori om olivträden. Han uppmanar sitt folk att omvända sig, ta emot Herrens barmhärtighet och bereda sig för domen.
Jakob 7 Jakob bringar med Herrens hjälp Sherem på skam, som var antikrist. Han talar om stridigheter mellan nephiter och lamaniter och överlämnar de mindre plåtarna till Enos.