Bibliotek
Lektion 79: Alma 14


Lektion 79

Alma 14

Inledning

Efter att ha hört Almas och Amuleks predikan kom några i Ammonihah till tro och omvände sig, men de flesta var uppretade och ville döda Alma, Amulek och alla som trodde på deras ord. Alma och Amulek greps, ställdes inför rätta och sattes i fängelse. Det ogudaktiga folket i Ammonihah drev ut männen som blivit troende och kastade deras hustrur och barn och även skrifterna i elden medan Alma och Amulek var tvungna att se på. Efter många dagar befriade Herren Alma och Amulek ur fängelset och förgjorde de ogudaktiga ledarna i Ammonihah.

Lektionsförslag

Alma 14:1–13

Alma och Amulek sätts i fängelse och troende ammonihahiter drivs ut eller kastas i elden

Be eleverna tänka på svårigheter de stått eller står inför. Be därefter en elev läsa följande uttalande högt:

”Motgångar kan ha olika ursprung. Ibland kan man få prövningar som följd av sin egen stolthet och olydnad. De prövningarna kan man undvika genom att leva rättfärdigt. Andra prövningar är helt enkelt en naturlig del av livet och kan komma även när man lever rättfärdigt. Man kan till exempel uppleva prövningar genom sjukdom eller ovisshet eller anhörigas död. Motgångar kan ibland komma genom andras felaktiga val och sårande ord och handlingar.

Din framgång och lycka, nu och i evigheten, beror till stor del på hur du möter livets svårigheter” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 102).

Berätta att ni i dag ska samtala om människor som gick igenom svåra prövningar. Många av dessa prövningar vållades av andra. Uppmuntra eleverna att fundera över hur sanningarna ni kommer tala om under lektionen kan tillämpas på deras situation oavsett vilka prövningar de står inför.

Skriv följande på tavlan:

Alma och Amulek

Zeezrom

Nyomvända män

Nyomvända kvinnor och barn

Be flera elever turas om att läsa högt ur Alma 14:1–10. Be klassen följa med i texten och leta efter exempel på vad personerna som står på tavlan fick gå igenom.

  • Vad fick de här personerna gå igenom? (Skriv elevernas svar på tavlan.)

Framhåll att när Amulek såg hur kvinnorna och barnen led ville han använda prästadömets makt och rädda dem. Be en elev läsa Alma 14:11 högt, och be klassen vara uppmärksam på hur Alma reagerade på Amuleks önskan.

  • Varför tillät Herren att de här kvinnorna och barnen brändes? (Herren tillät att de led så att deras död kunde stå som ett vittnesbörd emot dem som dödade dem. Se också Alma 60:13.)

  • På vad sätt skulle kvinnorna och barnen bli välsignade enligt Alma på grund av deras förtröstan på Herren?

Betona gärna att det i det här fallet var Herrens vilja att tillåta att de skulle lida. Men så är det inte alltid. Försäkra eleverna att Herren älskar dem och vill att de ska vara lyckliga och leva i fred. Om någon skadar dem eller utsätter dem för misshandel på något sätt, bör de vända sig till en förälder eller ledare i kyrkan så att problemet kan lösas.

  • Av vilka andra skäl kan Herren tillåta att vi får lida? (I svaren kan ingå att han vill att vi ska inse följderna av okloka beslut, att vi ska lära oss att ha tålamod, att vi ska lära oss att ha medkänsla med andra som lider och att vi ska förstå att vi ska förtrösta på honom.)

Skriv följande sanning på tavlan: När vi förtröstar på Herren ger han oss styrka i våra prövningar. Be därefter en elev läsa Alma 14:12–13 högt.

  • Hur visar Almas ord att han förtröstade på Herren?

Be gärna en elev läsa följande uttalanden av äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum:

Bild
Äldste Richard G. Scott

”Amuleks exempel är belysande. Medan de strävade efter att göra gott bland folket i Ammonihah blev de tillfångatagna. Amulek litade på sin mer erfarne kamrat, Alma, som ledde honom till större förtröstan på Herren. När de tvingades att se hur kvinnor och barn förtärdes av eld, sade Amulek: ’Kanske de bränner även oss.’ Alma svarade: ’Ske Herrens vilja’– en livsviktig princip. ’Men … vårt arbete är inte fullbordat. Därför bränner de oss inte’ [Alma 14:12–13; kursivering tillagd]” (se ”Att bli helad”, Nordstjärnan, juli 1994, s. 7).

”Detta liv handlar om djupgående förtröstan – förtröstan på Jesus Kristus … Att förtrösta innebär att lyda villigt utan att på förhand veta hur det går (se Ords. 3:5–7). För att nå gott resultat, måste din förtröstan på Herren måste vara mäktigare och mer beständig än tron på dina egna känslor och din egen erfarenhet” (se ”Förtrösta på Herren”, Nordstjärnan, jan. 1995, s. 16).

Berätta att i Alma 14:14–29 kommer eleverna att se fler exempel på att Alma och Amulek förtröstade på Herren. De får också se hur Herren styrkte dem så att de kunde utföra hans verk.

Alma 14:14–29

Gud befriar Alma och Amulek ur fängelset och förgör många ogudaktiga ledare i Ammonihah

Dela upp klassen i två hälfter. Be ena hälften utforska Alma 14:14–19 och den andra Alma 14:20–25. Be båda grupperna leta efter vad Alma och Amulek utsattes för av de ogudaktiga ledarna i Ammonihah. När eleverna har haft tillräcklig tid att läsa ber du dem berätta vad de har hittat. Skriv deras svar på tavlan under ”Alma och Amulek”.

  • Vilken av de här prövningarna skulle ha varit svårast för er? Varför då?

  • När har ni sett människor gå igenom prövningar trots att de försökte leva rättfärdigt?

Be elever turas om att läsa högt ur Alma 14:25–29. Be klassen följa med i texten och vara uppmärksam på hur Herren befriade Alma och Amulek ur fängelset. För att hjälpa eleverna urskilja och förstå principer i de här verserna ställer du några av eller samtliga följande frågor:

  • Hur lyckades Alma och Amulek få kraft och styrka av Herren? (Se Alma 14:26, 28.)

  • Vilka principer lär vi oss av Almas och Amuleks erfarenheter i fängelset? (Eleverna kanske kommer med olika svar, men svaren bör återspegla sanningen att om vi vänder oss till Herren med tro, ger han oss styrka i våra lidanden och befriar oss på sitt eget sätt och i sin egen tid. Föreslå gärna att eleverna markerar uttryck i Alma 14:26, 28 som betonar den här principen.)

  • Hur till exempel kan vi utöva tro på Jesus Kristus i svåra situationer?

Be eleverna berätta om tillfällen när de har bevittnat den kraft vi får när vi utövar tro på Jesus Kristus och ödmjukt väntar på honom. De kan berätta om egna upplevelser eller om upplevelser som andra haft som de känner. Du skulle också kunna berätta.

Avsluta med att vittna om att Herren kan ge oss styrka och befria oss från prövningar på sitt eget sätt och i sin egen tid. Försäkra eleverna att när vi förtröstar på Herrens vilja så ger han oss större kraft och styrka att uthärda svårigheter.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Alma 14:7–11. ”Herren tar dem upp till sig”

Även om vi sörjer när de rättfärdiga dör så gläder vi oss över deras lön i andevärlden (se Alma 40:12) och deras slutliga tillstånd i celestiala riket (se L&F 76:50–70). Herren sade: ”De som dör i mig [skall inte] smaka döden, ty den skall vara ljuvlig för dem” (L&F 42:46). President Joseph F. Smith sade:

”Jag är visserligen svag nog att gråta, om mina vänner och släktingar dör. Jag kan fälla tårar när jag ser andras sorg. Jag känner medlidande för människornas barn i min själ. Jag kan gråta med dem när de gråter. Jag kan glädjas med dem när de gläder sig. Men jag har ingen anledning att sörja, inte heller att vara ledsen över att döden kommer in i världen. … All rädsla för döden har avlägsnats från de sista dagars heliga. De känner ingen rädsla för den timliga döden eftersom de vet att liksom döden kom över dem genom Adams överträdelse, ska de få liv genom Jesu Kristi rättfärdighet. Fast de dör, skall de leva igen. I och med denna kunskap har de glädje även i döden, för de vet att de ska uppstå igen och mötas igen bortom graven” (Conference Report, okt. 1899, s. 70).

Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum sade:

”Ibland blir Herrens folk jagat och förföljt. Ibland låter han avsiktligt sina trofasta heliga vänta och lida, både kroppsligen och andligen, för att pröva dem i allt och för att se om de förblir i hans förbund ända till döden, så att de kan befinnas värdiga att få evigt liv. Om detta skulle bli vår lott, ske alltså” (se ”De döda som dö i Herren”, Nordstjärnan, apr. 1977, s. 52).