Lektion 157
Moroni 8
Inledning
Moroni lade till ett brev från sin far Mormon till den heliga uppteckningen. I brevet skriver Mormon om en uppenbarelse som han hade fått om varför små barn inte behöver döpas. Mormon undervisar också om hur vi kan förbereda oss för att leva hos Gud. Han avslutar brevet med att uttrycka sin oro över nephiternas ogudaktighet och nära förestående undergång.
Lektionsförslag
Moroni 8:1–24
Mormon undervisar om att små barn är levande i Kristus
Sätt upp bilden Flicka döps (Evangeliebilder [2009], nr 104) före lektionen, eller en annan bild av ett åttaårigt barn vid dopet. Skriv följande fråga på tavlan:
Varför döper vi inte barn förrän de fyller åtta år?
När eleverna kommer in i klassrummet uppmuntrar du dem att se på bilden och fundera på frågan på tavlan.
Börja lektionen med att berätta att Mormon i ett brev till sin son Moroni undervisade om små barns frälsning. Be en elev läsa Moroni 8:4–6 högt, och be klassen att vara uppmärksam på vad som bekymrade Mormon. (Du kan behöva förklara att ordet svåra i vers 6 betyder något i hög grad negativt.)
När eleverna har berättat vad de funnit, ber du dem läsa Moroni 8:7 tyst för sig själva och ta reda på vad Mormon gjorde när han hörde talas om det här problemet.
-
Vad lär vi oss av Mormons exempel?
Be en elev läsa Moroni 8:8–9 högt, och be klassen att vara uppmärksam på svaret på Mormons bön. När eleverna berättar om svaret, förklara då gärna att uttrycket ”Adams förbannelse” syftar på att Adam till följd av fallet skildes från Guds närhet. Somliga har den felaktiga uppfattningen att barn är födda i synd på grund av fallet. De tror att små barn därför inte är värdiga att komma till Guds närhet om de dör utan att ha blivit döpta. Be gärna eleverna läsa upp andra trosartikeln. Du kan föreslå att de gör en tvärhänvisning från Moroni 8:8–9 till Trosartiklarna 1:2.
Skriv följande ofullständiga mening på tavlan: Omvändelse och dop krävs för alla som är …
Be eleverna läsa Moroni 8:10 tyst för sig själva och leta efter ord och uttryck som avslutar meningen på tavlan. När eleverna har berättat vad de funnit, avslutar du meningen på följande sätt: Omvändelse och dop krävs för alla som är ansvariga och i stånd att begå synd. Uppmuntra gärna eleverna att markera uttryck i Moroni 8:10 som lär ut den här sanningen.
Klargör gärna att synd är ”medvetet trots mot Guds bud och befallningar” (Handledning för skriftstudier, ”Synd”, scriptures.lds.org). Läs följande ord av äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum:
”Vi förstår av vår lära att ett barn innan det uppnår ansvarighetsåldern ’inte [kan] begå synd’ (Moroni 8:8). Under de åren kan barn begå misstag, till och med svåra och graverande misstag som måste bestraffas, men deras handlingar räknas inte som synder” (”Sins and Mistakes”, Ensign, okt. 1996, s. 65).
Dela klassen i två delar. Be halva klassen läsa Moroni 8:11–18 tyst för sig själva och den andra halvan Moroni 8:11, 19–24. (Skriv gärna skriftställehänvisningarna på tavlan.) Innan de börjar läsa, ber du eleverna i båda grupperna ta reda på vad Mormon lärde i fråga om dop av små barn. När de har haft tid att läsa, ber du några från vardera gruppen att berätta vad de funnit. Du kan ställa följande frågor för att hjälpa eleverna gå på djupet med Mormons undervisning:
-
Vad tror ni menas med att små barn är ’levande i Kristus’? (Moroni 8:12, 22.) (De är återlösta genom Jesu Kristi försoning. De kan inte synda eftersom Satan inte har makt att fresta små barn. Se också Moroni 8:10; L&F 29:46–47.)
-
Varför måste vi bli levande i Kristus? (Se 2 Nephi 25:23–26; Moroni 8:10.)
-
Vad lär vi oss i de här verserna om hur små barn blir frälsta? (Även om eleverna kan formulera sina svar på olika sätt, bör de få fram följande sanning: Små barn är frälsta genom Jesu Kristi försoning. Eleverna kanske också framhåller att små barn är levande i Kristus; Gud är inte en partisk Gud; Gud är oföränderlig.)
Skriv följande exempel på tavlan eller låt eleverna få dem på ett utdelningsblad. Be varje elev att välja ettdera av dem. Be därefter eleverna välja en eller två verser ur Moroni 8:8–23 och förklara hur sanningarna i de verserna går in på den oro eller de funderingar som personerna känner eller har i exemplet de valde.
Exempel 1: Som missionär träffar du ett par som är förtvivlade därför att deras två månader gamla dotter har dött. Prästen i deras kyrka säger att barn föds i synd på grund av Adams överträdelse. Han säger att deras dotter inte kan bli frälst eftersom hon inte var döpt.
Exempel 2: Du har en kamrat som blir undervisad av missionärerna och som går i kyrkan med dig. Hon vill bli medlem i kyrkan men tvekar att låta döpa sig. ”Jag blev döpt när jag var liten, duger inte det?” säger hon.
När eleverna berättar om sina tankar i fråga om andra exemplet, påminn dem då gärna om att ”omvändelse och dop är för dem som är ansvariga och i stånd att begå synd” (Moroni 8:10). Herren har sagt att barn börjar bli ansvariga inför honom vid åtta års ålder. Uppenbarelser om den här sanningen finns i Joseph Smiths översättning, Första Moseboken 17:11 (omedelbart efter Handledning för skriftstudier) och i Läran och förbunden 68:25–27.
Moroni 8:25–30
Mormon undervisar om vad de som är ansvariga måste göra för att få bo hos Gud
Tala om att när Mormon hade undervisat Moroni om varför små barn inte behöver döpas, talade han om varför de som är ansvariga behöver dopet. Be en elev läsa Moroni 8:25–26 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på välsignelser som personer får som utövar tro, omvänder sig och låter döpa sig.
-
Vilka välsignelser såg ni i de här verserna? (Skriv gärna elevernas svar på tavlan. I svaren kan ingå att tro, omvändelse och dop medför syndernas förlåtelse, saktmod och ödmjukt hjärta, den Helige Andens närvaro, hopp, fullkomlig kärlek och till slut välsignelsen att få bo hos Gud.)
I samband med att eleverna berättar om välsignelser de hittar i Moroni 8:25–26 kan du gärna ställa de här följdfrågorna:
-
Varför tror ni att våra synders förlåtelse medför saktmod och ödmjukhet i hjärtat?
-
Hur inbjuder saktmod och ödmjukhet i hjärtat den Helige Anden till vårt liv?
-
Varför hjälper oss den Helige Anden att förbereda oss på att bo hos Gud?
-
Varför tror ni att vi måste be ivrigt för att den fullkomliga kärleken ska bestå i vårt liv?
Skriv följande ofullständiga mening på tavlan: Genom att trofast leva efter buden kan vi få den Helige Anden, som förbereder oss för att …
Be eleverna hitta ett uttryck i Moroni 8:25–26 som avslutar meningen. Genom att trofast leva efter buden kan vi få den Helige Anden, som förbereder oss för att bo hos Gud.
Be en elev läsa Moroni 8:27 högt, och be klassen att vara uppmärksam på följden av nephiternas högmod. Be därefter eleverna läsa Moroni 8:26 och Moroni 8:27 tyst för sig själva och jämföra följderna av saktmod och ödmjukhet i hjärtat med följden av högmod.
Be en annan elev läsa Moroni 8:28 högt. Framhåll att när Mormon hade uttryckt sin oro över nephiterna, sade han: ”Be för dem, min son, att omvändelsen må komma till dem.” Påminn eleverna om den styrka som människor kan få när andra ber för dem.
Avsluta lektionen med att be eleverna säga vad de tänker om försoningens makt att frälsa små barn och att frälsa oss alla om vi strävar att hålla våra förbund.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Moroni 8:8. ”Adams förbannelse [är] borttagen från dem genom mig”
Somliga tror att på grund av Adams och Evas fall är barn befläckade med synd när de kommer till världen. President Joseph Fielding Smith förklarade att det är en falsk lära:
”Alla som tror att människan, ja, till och med nyfödda barn, är befläckade med ’arvsynd’ (eller, med andra ord, Adams överträdelse) förnekar barmhärtigheten i Jesu Kristi försonings blod. Bibeln (såväl som våra nutida skrifter) lär att Jesus Kristus har återlöst människosläktet från fallet. Han betalade den skuld som människosläktet hade ärvt genom Adams överträdelse. Skulden som våra själar var belastade med blev till fullo betald. Det fanns ingen resterande skuld som krävde åtgärder av, eller för, någon levande varelse för att befria honom från ’arvsynd’. Läran att ’arvsyndens’ förbannelse vilar över spädbarn som kommer till världen är en avskyvärd lära i Guds ögon och förnekar storheten och barmhärtigheten i försoningen (se Moro. 8)” (Church History and Modern Revelation: A Course of Study for the Melchizedek Priesthood Quorums, 4 delar [1949], 4:99).
Moroni 8:10. Ansvarighetsålder
Omvändelse är för dem som är ansvariga. ”Små barn kan inte omvända sig” (Moro. 8:19). Barn under åtta år är inte ansvariga inför Gud (se L&F 68:25–27) och behöver därför inte omvändelse. Personer som har utvecklingsstörning och inte medvetet kan omvända sig kan anses vara icke ansvariga. Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur barn blir ansvariga:
”Ansvarighet är inget som plötsligt slår ut i full blom i ett barns liv. Barn bli ansvariga gradvis, under flera år. Att bli ansvarig är en process, inte ett mål som ska uppnås när ett bestämt antal år, dagar och timmar har förflutit. Herren säger i uppenbarelsen: ’[De kan] inte synda, ty Satan är inte given makt att fresta små barn förrän de börjar bli ansvariga inför mig’ (L&F 29:47). Men det kommer en tid när ansvarigheten är verklig, och synder tillräknas dem som utvecklas normalt. Det är vid åtta års ålder, åldern för dop (L&F 68:27)” (”The Salvation of Little Children”, Ensign, apr. 1977, s. 6).
Moroni 8:8–24. Dop av små barn
Profeten Joseph Smith sade att små barn inte behöver dop:
”’Tror vi på dop av små barn?’ … Nej. … För det står inte skrivet någonstans i Bibeln. … Dopet är till syndernas förlåtelse. Barn har inga synder. … Barn är alla levandegjorda i Kristus, och de som har uppnått mognare ålder blir det genom tro och omvändelse” (History of the Church, 5:499).
President Boyd K. Packer i de tolv apostlarnas kvorum berättade om heltidsmissionärer som kunde trösta en mor som sörjde sin döde son:
”Två missionärer [verkade] bland bergen i Förenta staterna. En dag såg de från en kulle människor samlas i en glänta långt nedanför dem. Missionärerna hade sällan många att predika för, så de tog sig ner till gläntan.
En liten pojke hade drunknat och det skulle bli begravning. Hans föräldrar hade bett prästen komma för att säga några ord om deras son. Missionärerna väntade medan den kringresande prästen ställde sig framför de sörjande föräldrarna och började predika. Om föräldrarna hade väntat sig att bli tröstade av denne präst, blev de besvikna.
Han tillrättavisade dem skarpt för att de inte hade låtit döpa den lilla pojken. De hade väntat med det av en eller annan anledning, och nu var det för sent. Han sade rent ut till dem att deras lilla pojke hade kommit till helvetet. Det var deras fel. De var skuld till hans oändliga pina.
När predikan var slut och graven hade täckts över gick äldsterna fram till de sörjande föräldrarna. ’Vi är Herrens tjänare’, sade de till modern, ’och vi har kommit med ett budskap till er.’ De gråtande föräldrarna lyssnade medan de två äldsterna läste ur uppenbarelserna och vittnade om återställelsen av nycklarna till återlösning för både levande och döda.
Jag känner en smula medlidande med prästen. Han gjorde så gott han kunde med det ljus och den kunskap han hade fått. Men det finns mer som han borde ha kunnat erbjuda. Evangeliet finns i dess fullhet.
Äldsterna kom som tröstare, som lärare, som Herrens tjänare, som Jesu Kristi evangeliums bemyndigade präster” (se ”Och ett litet barn skall leda dem”, Liahona, maj 2012, s. 7–8).