Bibliotek
Lektion 66: Mosiah 26

Lektion 66

Mosiah 26

Inledning

Under kung Mosiahs regering fanns det många i det uppväxande släktet – de som var små barn vid tidpunkten för kung Benjamins sista predikan – som inte trodde på kyrkans lära och inte ville åkalla Herren. Dessa icke troende ungdomar fick andra medlemmar i kyrkan att begå svåra synder. Många av syndarna fördes inför Alma, som var kyrkans ledare. I början visste Alma inte vad han skulle göra, men slutligen bad han Herren om råd hur han skulle döma medlemmar som inte höll buden. Herren uppenbarade den process som Alma skulle följa när det gällde att ställa dem till svars för deras synder, men han uppenbarade också att han är barmhärtig och villig att förlåta dem som omvänder sig. Alma följde Herrens råd och skapade ordning i kyrkan.

Lektionsförslag

Mosiah 26:1–6

Många i det uppväxande släktet tror inte på evangeliet och får andra att begå synder

Skriv följande frågor på tavlan före lektionen:

Hur skulle du beskriva ditt vittnesbörd i dag?

På vilka sätt skulle du vilja att ditt vittnesbörd utvecklades?

Be eleverna besvara frågorna i sina skriftdagböcker eller studieanteckningsböcker. Efter att de haft tillräcklig tid att skriva berättar du att Mosiah 26 innehåller berättelsen om en grupp människor som inte gjorde det som behövdes för att ge näring åt deras vittnesbörd. Följden blev att deras tro på Gud inte utvecklades, och de fick många medlemmar i kyrkan att synda och begå felsteg. Föreslå eleverna att när de studerar den här skildringen de då funderar över vad den lär dem om vikten av att utveckla och stärka sitt vittnesbörd.

Be en elev läsa Mosiah 26:1–3 högt. Fråga sedan klassen:

  • Vilket val gjorde många i det uppväxande släktet? (De valde att inte tro på sina fäders traditioner.)

  • Varför tror ni att människors otro hindrar dem från att ”förstå Guds ord”? (Mosiah 26:3.)

Förklara att tro (eller till och med en önskan att tro) leder till handlingar som stärker vårt vittnesbörd. Å andra sidan, när människor väljer att inte tro väljer de också att inte göra sådant som skulle hjälpa dem att utveckla ett starkt vittnesbörd. Be eleverna läsa Mosiah 26:3–4, 6 tyst för sig själva. Be hälften av klassen leta efter vad det uppväxande släktet inte ville göra på grund av sin otro. Be den andra hälften leta efter följderna av den här otron.

  • Vad vägrade det uppväxande släktet göra på grund av sin otro?

  • Vilka följder fick deras otro?

Efter att eleverna diskuterat de här frågorna skriver du följande på tavlan: För att kunna utveckla ett vittnesbörd och hålla det levande, måste vi …

Bild
President Henry B. Eyring

Be en elev att högt läsa följande uttalande av president Henry B. Eyring i första presidentskapet. Be klassen lyssna efter möjligheter att avsluta meningen som står på tavlan.

”Ett vittnesbörd kräver näring genom trons bön, hunger efter Guds ord i skrifterna och lydnad mot sanningen vi har tagit emot. Det finns en fara i att försumma bönen. Det är farligt för vårt vittnesbörd att bara planlöst studera och läsa skrifterna. De är nödvändiga näringsämnen för vårt vittnesbörd …

Ni måste mätta er med Guds ord, be innerligt och jämt och ständigt lyda Herrens bud för att ert vittnesbörd ska växa och frodas” (”Ett levande vittnesbörd”, Liahona, maj 2011, s. 127).

  • Vad hjälper oss att ge näring åt vårt vittnesbörd enligt president Eyring? (Allteftersom eleverna besvarar frågan avslutar du meningen som står på tavlan: För att kunna utveckla ett vittnesbörd och hålla det levande, måste vi mätta oss med Guds ord, be med tro och hålla Herrens bud.)

  • Hur har de här sakerna påverkat ert vittnesbörd?

Be eleverna läsa Mosiah 26:5–6 tyst för sig själva och leta efter hur icke-troende ungdomar påverkade somliga medlemmar i kyrkan.

  • Begrunda följande uttalande: ”Det [blev] nödvändigt att de som begick synd och som tillhörde kyrkan skulle tillrättavisas av kyrkan.” (Mosiah 26:6.) Vad tror ni menas med det här? (Det var nödvändigt att medlemmar i kyrkan som hade syndat skulle stå till svars för sina synder.)

Mosiah 26:7–14

Alma ber Herren om råd om hur han ska döma dem som begår synd

Be eleverna föreställa sig hur det skulle vara att vara biskop i en församling med medlemmar som hade begått svåra synder och inte var beredda att omvända sig. Be eleverna tyst begrunda vad de skulle göra i den situationen. Hur skulle de fullgöra plikten att ställa medlemmar till svars för deras synder och hjälpa dem att omvända sig? Berätta att Alma, kyrkans ledare, stod inför en liknande situation.

Sammanfatta Mosiah 26:7–12 genom att berätta att de som hade syndat fördes inför Alma. Något liknande hade inte hänt i kyrkan, och Alma visste inte vad han skulle göra. Han lät skicka syndarna till kung Mosiah så att han kunde döma dem. Men kung Mosiah skickade tillbaka dem till Alma eftersom Alma hade fått fullmakt från Gud att döma medlemmar i kyrkan som hade syndat.

Be en elev läsa Mosiah 26:13–14 högt. Be klassen vara uppmärksam på Almas känslor inför ansvaret att döma dem som hade syndat.

  • Vad gjorde Alma när han var bekymrad över hur han skulle fullgöra sin plikt att döma syndarna?

  • Varför är det viktigt att veta att biskopar och grenspresidenter söker vägledning hos Herren för hur de ska hjälpa dem som har syndat och att Herren ger dem den här vägledningen?

Mosiah 26:15–32

Herren uppenbarar för Alma hur medlemmar i kyrkan ska ställas till svars för sina synder och anger villkoren för omvändelse

För att hjälpa eleverna förstå ramen för Mosiah 26:15–32 framhåller du att de här verserna innehåller Herrens svar på Almas fråga om vad han skulle göra när det gällde syndarna. Uppmuntra eleverna att när de studerar Herrens svar då leta efter principer och läror som hjälper dem förstå biskopars och grenspresidenters prästadömsuppgift som domare (och när det gäller att döma bärare av melkisedekska prästadömet, stavs-, distrikts- och missionspresidenter). Be dem också leta efter principer och läror när det gäller att söka förlåtelse.

Be eleverna läsa Mosiah 26:17–28 tyst för sig själva och lägga märke till varje gång som Herren använder orden min, mitt, mina eller jag. Föreslå gärna att eleverna markerar dessa ord varje gång de förekommer. Fråga sedan klassen:

  • Vad tyder orden jag och min, mitt, mina på i Mosiah 26:17–28 när det gäller Herrens plats i omvändelseprocessen? (Be gärna eleverna att citera uttryck eller verser som stöder deras svar.)

  • Vilka sanningar lär vi oss i Mosiah 26:20–21 om Herrens tjänares roll i omvändelseprocessen? (Hjälp eleverna förstå att prästadömsledare företräder Herren och att biskopar och grenspresidenter kan hjälpa oss att omvända oss från och få förlåtelse för svåra synder.)

  • På vilka sätt kan en biskop eller grenspresident hjälpa dem som har synder och frestelser att kämpa med?

Berätta att Herren talade om för Alma vad de som vill bli förlåtna måste göra för att omvända sig. Be eleverna två och två utforska Mosiah 26:29–32 och leta efter principer som hjälper dem förstå vad Herren kräver av oss när vi omvänder oss.

Efter att eleverna haft tid att studera de här verserna ber du flera av dem att komma fram till tavlan och skriva de principer de hittat med egna ord. I svaren kan ingå:

Bekännelse av synd leder till förlåtelse.

Herren förlåter den som omvänder sig i sitt hjärtas uppriktighet.

Vi måste förlåta andra för att Herren ska förlåta oss.

För att hjälpa eleverna förstå de här principerna ställer du några av eller samtliga följande frågor:

  • Vad tror ni menas med uttrycket ”bekänner sina synder inför dig och mig” i Mosiah 26:29? (Du kan behöva påpeka att ordet dig i den här versen syftar på Alma.)

  • När någon har begått en svår synd, varför tror ni att det då är nödvändigt att han eller hon bekänner det för Herren och för ansvarig kyrkoledare? (Svåra överträdelser som till exempel brott mot kyskhetslagen kan äventyra en persons medlemskap i kyrkan. De måste därför bekännas för både Herren och hans företrädare i kyrkan. Biskopar och grenspresidenter innehar prästadömsnycklar att hjälpa dem som har syndat att söka få förlåtelse. Även om bara Herren kan förlåta synder är det prästadömsledarnas uppgift att hjälpa människor få den här förlåtelsen. De har tystnadsplikt och hjälper dem som har bekänt sina synder under hela omvändelseprocessen.)

  • Vad tror ni det innebär att omvända sig ”i sitt hjärtas uppriktighet”? (Mosiah 26:29.)

  • Varför tror ni att Frälsaren kräver att vi ska förlåta andra? Hur hänger omvändelse och att förlåta andra ihop? (Se 3 Nephi 13:14–15; L&F 64:8–11.)

  • Vilka uttryck i de här verserna skulle kunna uppmuntra eller trösta någon som vill omvända sig men inte tror att han eller hon kan få förlåtelse?

Mosiah 26:33–39

Alma följer Herrens råd och dömer dem som har syndat och skapar ordning i kyrkan

Tala om att Mosiah 26:33–37 skildrar hur Alma följde Herrens instruktioner, dömde medlemmar i kyrkan som hade syndat och skapade ordning i kyrkan. Be eleverna läsa Mosiah 26:34–37 tyst för sig själva och leta efter vad Almas strävan att följa Herrens råd ledde till. Vittna om att när vi omvänder oss och lever rättfärdigt får vi frid i hjärtat och framgång i andligt avseende.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Mosiah 26:29–30. Omvändelsens väsentliga beståndsdelar

Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum undervisade om omvändelsens väsentliga beståndsdelar:

”Spencer W. Kimball [gav] oss en utmärkt vägledning till förlåtelse genom omvändelse. Den … har hjälpt många att hitta tillbaka. Han [nämnde] fem väsentliga beståndsdelar av omvändelsen:

Ånger över synden. Studera och begrunda hur allvarlig Herren säger att din synd är. Det ger dig läkande sorg och ånger. Det får dig också att uppriktigt vilja ändra dig och villigt underkasta dig allt som krävs för att bli förlåten. …

Överge synden. Detta betyder ett orubbligt och fast beslut att inte upprepa överträdelsen. Om man håller fast vid det beslutet behöver man aldrig mer uppleva syndens bittra eftersmak. …

Bekännelse av synden. Man behöver alltid bekänna sina synder för Herren. Om det är en allvarlig överträdelse, som omoral, måste den bekännas för biskopen eller stavspresidenten. Ni måste förstå att bekännelse inte är samma sak som omvändelse. Det är ett väsentligt steg, men är i sig självt inte tillräckligt. Delvis bekännelse genom att nämna mindre misstag hjälper er inte att klara upp en allvarligare, inte nämnd överträdelse. Väsentligt för förlåtelse är att man villigt och fullständigt berättar för Herren och för prästadömsledaren, om så behövs, allt man har gjort. …

Gottgörelse av synden. Ni måste så långt det är möjligt gottgöra det som har stulits, förstörts eller besudlats. Villig gottgörelse är ett påtagligt bevis inför Herren att ni beslutat göra allt ni kan för att omvända er.

Lydnad mot alla bud. Fullständig lydnad för evangeliets hela kraft in i ens liv med styrka att koncentrera sig på att överge särskilda synder. Det kan vara saker som ni inte först skulle anse hade att göra med omvändelse, som att gå på möten, betala tionde, tjäna och förlåta andra. …

Jag vill lägga till ett sjätte steg: Erkänna Frälsaren. Jag vittnar om att av omvändelsens alla viktiga steg är det av mest avgörande betydelse att ni har övertygelsen att förlåtelse kommer på grund av Återlösaren. Det är väsentligt att förstå att endast på hans villkor kan ni få förlåtelse” (se ”Att finna förlåtelse”, Nordstjärnan, juli 1995, s. 77–78).