Bibliotek
Lektion 49: Enos


Lektion 49

Enos

Inledning

Efter att ha begrundat sin fars ord bad Enos om och fick förlåtelse för sina synder. Han bad sedan för nephiternas och lamaniternas andliga välfärd och tillbringade sitt liv med att arbeta för deras frälsning.

Lektionsförslag

Enos 1:1–8

Efter att ha begrundat sin fars ord ber Enos om och får förlåtelse för sina synder

Skriv orden min själ hungrade på tavlan. Be eleverna tänka på ett tillfälle när de var mycket hungriga.

  • Vilka ord skulle ni använda för att beskriva hur det känns att vara hungrig? (Eleverna kanske beskriver hunger som tomhet, smärta, svaghet eller en önskan att bli mättad.)

  • Vad kan någon tänkas mena med uttrycket ”min själ hungrade”? (Tomhet, smärta eller svaghet i andligt avseende eller en önskan att bli mättad andligen.)

Bild
Enos Praying

Be eleverna tänka på ett tillfälle då deras själar hungrade. Berätta att de i dag ska studera en persons upplevelser vars själ hungrade. Visa bilden Enos ber (62604 180; Evangeliebilder [2009], nr 72).

  • Vad vet ni om personen på bilden? (Om eleverna inte vet vem det är förklarar du att det föreställer Enos, som var son till Jakob och sonson till Lehi och Sariah. Åt honom anförtroddes de mindre plåtarna kort före hans fars död [se Jakob 7:27].)

Be en elev läsa Enos 1:1, 3 högt. Be klassen vara uppmärksam på hur Jakob hade påverkat Enos. Be några elever berätta för klassen vad de upptäckte.

Visa följande uppställning på tavlan. (För att spara tid skulle du kunna skriva den före lektionen.) Uppställningen är avsedd att hjälpa elevgrupper fokusera på olika detaljer i Enos upplevelse när de studerar Enos 1:2–8.

Vad Enos önskade

Vad Enos gjorde

Följder av det Enos gjorde

Enos 1:2

Enos 1:3

Enos 1:2

Enos 1:4

Enos 1:8

Enos 1:5

Enos 1:6

Enos 1:8

Berätta att när Enos tänkte på det som hans far hade undervisat om, fick han andliga känslor som fick honom att göra vissa saker, som i sin tur fick vissa följder i hans liv.

Dela upp klassen i tre grupper. Läs Enos 1:2–8 högt. Låt grupp ett vara uppmärksam på uttryck som visar vad Enos önskade. Låt grupp två vara uppmärksam på vad Enos gjorde. Låt grupp tre vara uppmärksam på följderna av Enos önskningar och handlingar. (Framhåll att verserna i uppställningen innehåller upplysningar för varje grupps uppgift.)

Efter att du läst Enos 1:2–8 ber du eleverna i grupp ett att berätta om de uttryck de fann i fråga om Enos önskningar. Låt dem skriva dem på tavlan. Du kanske skulle kunna uppmuntra eleverna att markera dessa skriftställen i sina skrifter. Eleverna kanske nämner uttryck som ”förlåtelse för mina synder”, ”evigt liv” och ”de heligas glädje”.

Efter att första spalten blivit ifylld ber du klassen ögna igenom början av Enos 1:4. Be dem ta reda på vad Enos upplevde när hans fars ord ”om evigt liv och de heligas glädje sjönk in djupt i [hans] hjärta” (Enos 1:3). Eleverna bör lägga märke till uttrycket ”och min själ hungrade”. (Du skulle kunna uppmuntra eleverna att markera det här uttrycket i sina skrifter.)

  • Att ägna eftertanke åt en profets undervisning om evigt liv och de heligas glädje, hur tror ni att det skulle kunna få någons själ att hungra? (Det kan hjälpa honom eller henne att önska att bli värdig att få vara hos Herren och önska den lycka som efterlevnad av evangeliet ger.)

Framhåll att Enos också ville få förlåtelse för sina synder. Förklara att uttrycket ”min själ hungrade” kan tyda på en känsla av andlig tomhet till följd av synd. Det kan också tyda på en stark önskan att vilja komma Gud närmare och lära av honom.

  • Varför får synden oss att känna andlig tomhet? (Synden får den Helige Anden att dra sig bort från oss och då känner vi inte samma närhet till Herren.)

För att hjälpa eleverna relatera Enos upplevelse till sig själva ber du dem att tyst fundera över om de också känner den andliga hunger som Enos beskrev.

För att hjälpa klassen förstå vad Enos gjorde för att stilla sin andliga hunger ber du eleverna i grupp två berätta om vad de hittade och att skriva svaren på tavlan. I svaren bör ingå: ”kamp … inför Gud”, ”ropade till honom i mäktig bön” och ”[utövade] tro på Kristus”.

  • Hur kan uttrycket ”kamp … inför Gud” tänkas beskriva någons strävan att få syndernas förlåtelse? (Den här kampen vittnar om Enos ansträngningar att visa vår himmelske Fader att han hade en uppriktig önskan och var villig att omvända sig genom att göra nödvändiga förändringar i sitt liv.) Varför är kamp ett bra ord för att beskriva vår strävan att omvända oss?

  • Vad finns det för bevis i Enos 1:4 för att Enos var uppriktig när han ville få förlåtelse för sina synder? (Du kan behöva hjälpa eleverna förstå att vädjan innebär att be ödmjukt och enträget.)

  • På vilka sätt kan vi visa vår uppriktighet när vi söker förlåtelse för våra synder hos Herren? (Påpeka gärna att våra böner kanske inte behöver vara lika långa som Enos böner, men de måste vara uppriktiga.)

För att hjälpa klassen förstå följderna av det Enos gjorde, ber du eleverna i grupp tre berätta om vad de hittade och att skriva svaren på tavlan. I svaren bör ingå: ”dina synder är dig förlåtna”, ”min skuld var utplånad” och ”din tro har helat dig”. (Förklara gärna att detta att bli helad innebär att bli botad eller renad från synd.)

  • Vad var det enligt Enos 1:7–8 som gjorde det möjligt för Enos att bli förlåten och helad? (Hans tro på Jesus Kristus.)

  • Vad lär vi oss av Enos skildring om vad som krävs för att vi ska få förlåtelse för våra synder? (När eleverna besvarar frågan, förvissa dig då om att de förstår att när vi utövar tro på Jesus Kristus kan vi få förlåtelse för våra synder och bli helade. ) Varför måste vi utöva tro på Jesus Kristus för att få dessa välsignelser? (Jesus Kristus sonade våra synder. Det är bara genom hans försoning som vi kan bli helade.)

  • Hur visste Enos att han hade blivit förlåten, enligt Enos 1:5–6? (Framhåll gärna att den röst som nämns i Enos 1:5 var en röst som kom till Enos sinne [se Enos 1:10].)

  • Hur vet man att man fått förlåtelse för sina synder?

I samband med att ni diskuterar den frågan läser du följande uttalande av president Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet:

”När vi en gång verkligen har omvänt oss, tar Kristus bort vår syndaskulds börda. Vi kan för egen del få veta att vi fått förlåtelse och gjorts rena. Den Helige Anden bekräftar detta för oss. Han är Helgaren. Inget vittnesbörd om förlåtelse är större än detta” (”Återvänd med säkerhet”, Liahona, maj 2007, s. 101).

  • Varför är det till stor hjälp att veta att Kristus tar bort vår syndaskulds börda när vi en gång verkligen har omvänt oss?

Be eleverna tyst för sig själva begrunda följande frågor:

  • När har du känt att Herren förlåtit dig dina synder?

  • Hur utövade du tro på Jesu Kristi försoning?

  • Hur visste du att du blivit förlåten?

  • Har du upplevt Herrens förlåtelse nyligen?

Vittna om att vi får förlåtelse när vi utövar tro på Jesus Kristus och verkligen omvänder oss från våra synder. Tack vare Frälsaren kan vår skuld bli utplånad och vi bli helade.

Enos 1:9–27

Enos ber för nephiternas och lamaniternas andliga välfärd och arbetar flitigt för deras frälsning

Rita följande figur på tavlan. Berätta att efter att Enos hade bett för egen del utökade han sina böner till att också omfatta andras välfärd. Dela upp eleverna i par. Be eleverna i varje par turas om att högt läsa ur Enos 1:9–14. Be dem ta reda på vilka två grupper Enos bad för och vad han bad om i vartdera fallet. När eleverna berättar vad de hittat lägger du till orden nephiter och lamaniter i stället för frågetecknen i figuren.

Bild
prayer diagram
  • Vad hade lamaniterna enligt Enos 1:14 för avsikter i fråga om nephiterna?

  • Vad lär vi oss om Enos med tanke på hans bön för lamaniterna?

Läs följande uttalande av president Howard W. Hunter. Be eleverna lyssna efter vilket samband det har med Enos upplevelse.

”Varje gång vi erfar försoningens välsignelser i vårt liv kan vi inte undgå att känna omtanke om andra människors välfärd …

En viktig indikator på ens personliga omvändelse är önskan att dela med sig av evangeliet till andra” (The Teachings of Howard W. Hunter, sammanst. av Clyde J. Williams [1997], s. 248–249).

  • Vad har det här uttalandet för samband med Enos upplevelse? (Enos visade att när vi upplever Jesu Kristi försonings välsignelser, försöker vi hjälpa andra att få frälsning. Uppmuntra gärna eleverna att skriva den här principen i sina skrifter.)

Be eleverna studera Enos 1:12, 15–20 tyst för sig själva och leta efter vad Enos visade när det gällde förhållandet mellan bön, tro och flit.

  • Vad tror ni menas med att be i tro?

  • Hur visade Enos iver både när han bad och efter att han bett, enligt Enos 1:12, 19–20?

  • Vad kan vi lära oss om bön av Enos exempel? (Eleverna bör förstå att Herren besvarar våra böner i enlighet med vår tro och iver.)

För att hjälpa eleverna fundera på hur de kan följa Enos exempel skriver du följande meningar på tavlan eller på ett utdelningsblad. Be eleverna välja en mening och besvara den i sina skriftdagböcker.

  1. Precis som Enos önskar jag få förlåtelse för mina synder. Jag ska visa Herren att jag önskar det uppriktigt genom att …

  2. Precis som Enos önskar jag hjälpa min familj och mina vänner att komma till Kristus. En person som jag ska försöka hjälpa är … Jag ska försöka hjälpa den här personen genom att …

  3. Enos bad för lamaniterna, som betraktades som hans fiender. I likhet med Enos vill jag visa Herrens kärlek mot dem som är ovänliga mot mig. Ett sätt som jag ska göra det på är …

Efter att eleverna slutat skriva ber du en elev läsa Enos 1:26–27. Be klassen vara uppmärksam på bevis för glädjen som Enos kände på grund av sina ansträngningar. Efter att eleverna berättat vad de upptäckt uppmuntrar du dem att utföra det som de skrivit i sina skriftdagböcker. Vittna om att när vi utövar tro på Jesus Kristus kan vi uppleva förlåtelse och glädje, och vi får en större önskan att hjälpa andra att komma till Kristus.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Enos 1:2. ”Jag fick förlåtelse för mina synder”

Enos nämnde inte vilka synder det rörde sig om utan beskrev den omvändelseprocess som vi var och en måste gå igenom för att få gudomlig förlåtelse. President Spencer W. Kimball sade:

”Jag har alltid älskat berättelsen om Enos, som behövde något så innerligt väl. Han hade syndat, liksom vi alla, för ingen av oss är fullkomlig. Jag vet inte hur mörka hans synder var, men han skrev: ’Jag skall berätta för er om den kamp jag hade inför Gud innan jag fick förlåtelse för mina synder’ [Enos 1:2]. …

”Vilken välsignelse och glädje det är för oss alla att veta att vår Fader lever och att han älskar oss, att han förlåter oss när vi omvänder oss, att han alltid är villig att hjälpa oss och visa sin kärlek till sina barn” (se ”Bedjen alltid”, Nordstjärnan, mars 1982, s. 7, 8).