Bibliotek
Lektion 139: Mormon 5–6

Lektion 139

Mormon 5–6

Inledning

Mormon profeterade att hans uppteckning skulle komma fram i de sista dagarna för att övertyga dem som läser den om att Jesus är Kristus. Han uppmuntrade dem som skulle läsa uppteckningen att omvända sig och bereda sig för domen inför Gud. Mormon omprövade sitt beslut att inte längre anföra nephiternas härar och gick med på att leda dem på nytt. Men folket vägrade omvända sig och jagades av lamaniterna ända tills det nephitiska folket hade förgjorts. Vid anblicken av död och förintelse sörjde Mormon över sitt folks undergång och deras ovilja att återvända till Jesus Kristus.

Lektionsförslag

Mormon 5:1–9

Mormon beslutar sig för att åter leda de nephitiska härarna, men lamaniterna är överlägsna

Nämn en naturkatastrof som skulle kunna drabba era trakter, till exempel en jordbävning, en översvämning, en orkan, ett vulkanutbrott. Be eleverna föreställa sig att de har blivit varnade för att de ska drabbas av den här naturkatastrofen inom några dagar.

  • Vart skulle ni vända er för att få hjälp?

Tala om för eleverna att nephiterna stod inför en annalkande katastrof som var minst lika allvarlig men av andligt slag. Påminn dem också om att nephiterna låg i krig och att Mormon hade vägrat att anföra deras härar på grund av deras ogudaktighet (se Mormon 3:16).

Be en elev läsa Mormon 5:1–2 högt. Be klassen följa med i texten och vara uppmärksam på vem nephiterna hoppades skulle kunna befria dem från deras lidanden.

  • Det är riktigt att Mormon kunde anföra nephiterna i striden, men varför trodde han inte att folket skulle befrias från sina lidanden?

  • Vad lär vi oss i Mormon 5:1–2 om vart vi först av allt bör vända oss för att få hjälp i våra lidanden? (Vi bör först av allt vända oss till Gud, som bistår dem som omvänder sig och anropar honom om hjälp i sina lidanden.)

Sammanfatta Mormon 5:3–7 genom att berätta att lamaniterna under Mormons ledning lyckades slå tillbaka några angrepp från lamaniterna. Men slutligen ”trampade [lamaniterna] Nephis folk under sina fötter” (Mormon 5:6). Alla nephiter som inte flydde snabbt nog blev dödade.

Be en elev läsa Mormon 5:8–9 högt. Be klassen följa med i texten och vara uppmärksam på varför Mormon inte ville ge en fullständig redogörelse för det han såg.

  • Varför gav Mormon inte en fullständig redogörelse för det han bevittnade?

Mormon 5:10–24

Mormon förklarar att syftet med Mormons bok är att övertyga människor att tro på Jesus Kristus

Be en elev läsa Mormon 5:10–11 högt. Be klassen följa med i texten och vara uppmärksam på ett ord som Mormon använder tre gånger för att beskriva vad människor i de sista dagarna skulle göra när de läste om nephiternas undergång. (Han sade att de skulle ”sörja”.)

  • Vad tycker ni är sorgligt i den här skildringen?

Rikta elevernas uppmärksamhet på Mormons ord i Mormon 5:11 att om hans folk hade omvänt sig skulle de ”ha slutits i Jesu armar”.

  • Var tror ni det innebär att ”ha slutits i Jesu armar”? (Betona gärna att ordet sluta i det här sammanhanget innebär närhet och beskydd, att bli omfamnad.)

  • Vad lär oss det här uttrycket om följden av vår egen omvändelse? (Hjälp eleverna urskilja följande princip: Genom omvändelse kan vi slutas ”i Jesu Kristi armar”. (Skriv principen på tavlan.)

För att hjälpa eleverna förstå den här principen ber du en av dem läsa följande ord av äldste Kent F. Richards för klassen:

”Var och en som kommer kan ’[slutas] i Jesu armar’. [Mormon 5:11.] Varje själ kan botas genom hans kraft. Varje smärta kan stillas. I honom kan vi finna ’ro för [våra] själar’. [Matt. 11:29.] Våra jordiska omständigheter kanske inte ändras omedelbart, men vår smärta, vår oro, vårt lidande och vår fruktan kan uppslukas i hans frid och läkande balsam” (”Försoningen täcker all smärta”, Liahona, maj 2011, s. 16–17).

Be eleverna besvara en av följande frågor i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. (Skriv gärna frågorna på tavlan eller läs dem långsamt så att eleverna kan skriva ner dem.)

  • När har du känt att du har ”slutits i Jesu armar”?

  • Vad kan du göra för att i högre grad få Herrens tröst, beskydd och förlåtelse?

Tala om att Mormon 5:12–13 innehåller Mormons profetia om att hans skrifter skulle komma att gömmas och senare komma fram så att de kunde läsas av alla människor. Be eleverna läsa Mormon 5:14–15 tyst för sig själva och ta reda på vad det är Herrens avsikt att Mormons skrifter ska göra för människorna i de sista dagarna. Föreslå gärna att eleverna markerar uttryck som känns särskilt viktiga för dem.

  • Vad är enligt Mormon 5:14–15 avsikten med Mormons bok? (Förvissa dig om att eleverna ger uttryck åt att Mormons bok skrevs för att övertyga alla människor om att Jesus är Kristus, för att hjälpa Gud att fullborda sitt förbund med Israels hus och för att hjälpa lamaniternas avkomlingar att mer fullkomligt tro på evangeliet.)

När eleverna svarar att avsikten med Mormons skrifter är att övertyga människor om att Jesus är Kristus, vittna då om att du vet att det är huvudavsikten med Mormons bok.

  • På vad sätt blir den här huvudavsikten med Mormons bok till välsignelse för dem som läser boken?

  • Hur har ert studium av Mormons bok hjälpt er att ”mer fullkomligt” tro på och älska Jesus Kristus?

Framhåll att Mormons bok för närvarande hjälper många att omvända sig och ”[slutas] i Jesu armar” men att det fortfarande finns många som vägrar att tro på Kristus.

Skriv följande bredvid principen om omvändelse som du skrev tidigare på tavlan: Om vi vägrar att omvända oss … Be en elev läsa Mormon 5:16–19 högt, och be klassen vara uppmärksam på följderna av nephiternas vägran att omvända sig. Be eleverna att avsluta meningen på tavlan med hjälp av det de upptäcker i de här verserna. I samband med att de gör det skulle du kunna ställa några av följande frågor för att hjälpa dem att förstå orden och uttrycken i verserna:

  • Vad tror ni det innebär att vara ”utan Kristus och Gud i världen”? (Mormon 5:16.) (I svaren kan bland annat ingå att det är att leva utan tro på Jesus Kristus eller en himmelsk Fader och utan gudomlig påverkan och ledning.)

  • Agnar är mycket lätta skal som omsluter sädeskorn. När säden skördas skiljs agnarna från sädeskornen och blir avfall. Vad tror ni menas med uttrycket ”driver omkring som agnar för vinden”? (Mormon 5:16.)

  • Hur är det att vara på en båt utan segel, roder och ankare? (Se Mormon 5:18.) På vilket sätt liknar detta den situation som nephiterna befann sig i?

  • Vad lär oss Mormons ord om dem som vägrar att omvända sig? (Elevernas svar bör uttrycka att vägran att omvända sig får till följd att människor inte längre blir ledda av Herren. Avsluta meningen på tavlan genom att skriva följande sanning: Om vi vägrar att omvända oss, drar sig Anden bort från oss och vi går miste om Herrens ledning.)

Be eleverna begrunda den här principen och hur de har observerat den i sitt eget liv och i andras.

Be eleverna att ögna igenom Mormon 5:11, 16–18 och läsa de två principerna på tavlan.

  • Hur skulle ni med egna ord beskriva skillnaden i följder mellan att omvända sig uppriktigt och att vägra att omvända sig?

Be eleverna läsa Mormon 5:22–24 tyst för sig själva och ta reda på vad Mormon uppmanade människor i de sista dagarna att göra. Föreslå gärna att de markerar det de får veta.

Vittna om att de två kontrasterande principerna på tavlan är sanna.

Mormon 6

Mormon skildrar nephiternas sista strid och sörjer sitt folks undergång

Ställ följande frågor:

  • Hur skulle ni känna er om någon av era nära och kära dog, som hade varit trofast mot Gud i hela sitt liv?

  • Hur skulle ni kanske känna er om någon av era nära och kära dog, som inte hade lytt Guds bud i sitt liv?

Berätta att Mormon kände stor sorg vid sitt folks undergång eftersom han visste att de inte var redo att möta Gud. Sammanfatta Mormon 6:1–6 genom att berätta att lamaniterna tillät nephiterna att samlas i Cumorahs land till en strid. Mormon började bli gammal och visste att ”detta skulle bli [hans] folks sista strid” (Mormon 6:6). Han anförtrodde några av de heliga uppteckningarna åt sin son Moroni och gömde de övriga i kullen Cumorah. Han ger en skildring av sitt folks slutliga undergång. Be eleverna läsa Mormon 6:7–15 tyst för sig själva och fundera över hur Mormon kan ha känt sig när han skrev det här.

  • Varför tror ni att nephiterna inväntade döden med ”hemsk fruktan”? (Se Mormon 6:7.)

Läs Mormon 6:16–22 för eleverna medan de följer med i texten. Be dem därefter skriva i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker om tankar och känslor de fick när de läste och lyssnade till de här verserna. När de har haft tillräcklig tid att skriva, ge dem då gärna tillfälle att berätta om några av de tankar de skrev ner.

Vittna för eleverna om den kärlek som vår himmelske Fader, Jesus Kristus, profeter, ledare och föräldrar känner för dem. Uppmuntra dem att utöva tro på Jesus Kristus och omvända sig från sina synder så att de kan slutas ”i Jesu armar” (Mormon 5:11).

Kommentarer och bakgrundsinformation

Mormon 5:11. ”Slutits i Jesu armar”

Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att det finns ett samband mellan ordet försoning och uttrycket ”slutits i Jesu armar”:

”En djup innebörd finner man vid studier av ordet försoning i de semitiska språken på Gamla testamentets tid. På hebreiska är grundordet för försoningen kafar, ett verb som betyder ’täcka’ eller ’förlåta’. Nära detta ligger det arameiska och arabiska ordet kafat, som betyder ’nära omfamning’, otvivelaktigt besläktad med den egyptiska rituella omfamningen. Det finns hänvisningar till den omfamningen i Mormons bok. På ett ställe står det: ’Herren har återlöst min själ … Jag har sett hans härlighet och är för evigt omsluten av hans kärleks armar’ [2 Ne. 1:15]. Ett annat ställe erbjuder det härliga hoppet om att få ’[slutas] i Jesu armar’ [Morm. 5:11]” (se ”Försoningen”, Nordstjärnan, jan. 1997, s. 33).

Mormon 5:16. När Anden drar sig bort

President Harold B. Lee sade:

”Mormon beskrev människor – sitt folk – som Herrens ande hade avlägsnat sig från [se 2 Ne. 26:11]. … Det tycks uppenbart för mig att vad han talade om inte bara var oförmågan att ha den Helige Andens sällskap eller gåva, utan han talade om det sanningsljus [Kristi ljus] som alla som föds till världen är berättigade till och som aldrig upphör att sträva med människan såvida inte hon förlorar det på grund av sina synder” (Conference Report, apr. 1956, s. 108).

Mormon 6:16–22. Förkasta inte Kristi öppna armar

Mormon sörjde över sitt folks undergång och över att de inte hade omvänt sig. Han sade att om de hade övergett sitt högmod och omvänt sig från sina synder skulle deras återförening med Frälsaren ha varit glädjerik (se Morm. 6:17). President James E. Faust i första presidentskapet beskrev den glädje vi kommer känna om vi har berett oss att stå inför Herren vid domen.

”Vi längtar efter försoningens yppersta välsignelse – att bli ett med honom, att få vara i hans gudomliga närhet, att tilltalas personligen och med namn då han varmt välkomnar oss hem med ett strålande leende och vinkar till sig oss och öppnar sina armar så att vi kan omslutas av hans gränslösa kärlek. Så underbar den upplevelsen ska bli om vi kan känna oss värdiga nog att vara i hans närhet! Den fria gåva som hans stora försoningsoffer utgör för var och en av oss är det enda sätt genom vilket vi kan bli upphöjda nog att stå framför honom ansikte mot ansikte. Försoningens överväldigande budskap är den fullkomliga kärlek som Frälsaren hyser till var och en av oss. Det är en kärlek som är full av barmhärtighet, tålamod, nåd, rättvisa, långmodighet och framför allt förlåtelse.

Satan med sitt onda inflytande vill krossa allt hopp vi har om att kunna övervinna våra fel. Han vill få oss att känna som om allt är förlorat och det inte finns något hopp. Jesus däremot sträcker sig ner för att lyfta upp oss. Genom vår omvändelse och försoningens gåva kan vi bereda oss så att vi är värdiga att stå i hans närhet” (se ”Försoningen: Vårt största hopp”, Liahona, jan. 2002, s. 22).