Lektion 119: 3 Nephi 8–10

Lektion 119

3 Nephi 8–10

Inledning

Trettiotre år efter att nephiterna hade sett tecknet på Frälsarens födelse började de vänta på tecknet som lamaniten Samuel hade profeterat skulle ges vid Frälsarens död. Trots att många tecken gavs uppstod det tvivel och ordstrider bland folket. Inom mindre än ett år gick Samuels profetia i uppfyllelse. Efter att oväder, jordbävningar och andra naturkatastrofer hade vållat omfattande förödelse, täcktes landet av mörker i tre dagar. I mörkret hörde de överlevande Jesu Kristi röst. Han uppmanade dem att omvända sig och återvända till honom. När mörkret skingrades vändes folkets sorg i glädje och de prisade Jesus Kristus.

Lektionsförslag

3 Nephi 8:1–18

Stor förödelse efter Jesu Kristi död utgör uppfyllelsen av lamaniten Samuels profetia

Börja lektionen med att ställa följande fråga till klassen:

Vet ni om några tecken redan har inträffat som visar att Frälsarens andra ankomst närmar sig? (Framhåll gärna att många profetior redan har gått eller håller på att gå i uppfyllelse, som att evangeliet skulle återställas, profeten Elia komma och evangeliet predikas i hela världen.)
Hur känner ni er när ni ser att något är ett tydligt tecken på att dagen för Frälsarens andra ankomst närmar sig?

Påpeka att vi lever i en tid som påminner om tiden strax innan Jesus Kristus besökte nephiterna. Liksom nephiterna väntade på tecknen som lamaniten Samuel hade profeterat skulle ges vid Jesus Kristi död och uppståndelse, bör vi vara uppmärksamma på tecknen på Frälsarens andra ankomst.

Be eleverna läsa 3 Nephi 8:3–4 tyst för sig själva och ta reda på om det fanns skillnader i hur nephiterna såg på tecknen. Be eleverna berätta vad de upptäckte. (Även om folket väntade på tecknen ”med stor iver” så fanns det också ”stort tvivel och ordstrider” bland dem.)

På vad sätt påminner situationen som beskrivs i 3 Nephi 8:3–4 om tillståndet i världen i dag?
Hur kan vi stärka vår tro på Jesus Kristus trots att många i vår omgivning tvivlar öppet på honom?

Fråga eleverna om de någonsin har upplevt en svår storm, en jordbävning eller en annan naturkatastrof. När eleverna besvarar frågan ber du dem att berätta hur de kände sig under och efter upplevelsen.

Be en elev läsa 3 Nephi 8:5–7 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på vad som hände i det trettiofjärde året efter Kristi födelse. Be därefter eleverna läsa 3 Nephi 8:8–18 och ta reda på vad som hände med städernas invånare. Be eleverna berätta vad de fick veta. Påminn eleverna om att lamaniten Samuel hade profeterat om det här (se Helaman 14:20–27). Betona att profeternas ord går alla i uppfyllelse och att Gud ställer de ogudaktiga till svars för deras gärningar.

3 Nephi 8:19–25

Mörker täcker landet i tre dagar

Berätta att efter ovädren och jordbävningarna så täcktes landet av mörker i tre dagar. Släck ljuset i rummet för ett ögonblick. Fråga därefter eleverna om de någonsin har befunnit sig på en helt mörk plats, till exempel i en grotta eller i ett rum utan fönster.

Hur kände ni er där?

Framhåll att mörkret som täckte landet i tre dagar skilde sig från mörkret som uppstår när vi släcker ljuset eller går till en plats utan fönster. Be eleverna läsa 3 Nephi 8:19–23 tyst för sig själva och leta efter uttryck som beskriver mörkret som nephiterna upplevde. (I svaren kan ingå ”tjockt mörker”, ”mörkrets töcken” och ”inget ljus”.)

Be eleverna läsa 3 Nephi 8:23–25 tyst för sig själva och ta reda på vad mörkret hade för inverkan på nephiterna som överlevde förödelsen. Be eleverna berätta vad de fick veta.

3 Nephi 9:1–14

I mörkret uppmanar Jesus Kristus dem som har överlevt förödelsen att omvända sig och komma till honom

Skriv följande frågor på tavlan. Be eleverna läsa 3 Nephi 9:1–12 tyst för sig själva och leta efter svar på frågorna.

Varför ägde den här förödelsen rum?

Hur reagerade Satan på förödelsen?

Vad lär oss det här om Satan och hur han behandlar dem som följer honom?

Läs 3 Nephi 9:13–14 för klassen. Be eleverna att följa med i texten och vara uppmärksamma på Frälsarens inbjudan till dem som hade skonats från förödelsen. Be eleverna föreställa sig hur dessa nephiter lyssnar till Frälsarens röst i fullständigt mörker. De hade ”skonats för att [de] var mera rättfärdiga” än de som hade förintats, men de behövde fortfarande omvända och ändra sig (se 3 Nephi 9:13; 10:12).

Hur tror ni nephiterna kände sig när de fick den här inbjudan av Frälsaren? Varför då?

Be en elev läsa följande uttalande av äldste C. Scott Grow i de sjuttios kvorum:

”Jesus Kristus är vår själs store helare …

När vi syndar säger Satan till oss att vi är förlorade. Tvärtemot detta erbjuder vår Återlösare återlösning till alla – oavsett vad vi har gjort fel – även åt dig och mig” (”Försoningens under”, Liahona, maj 2011, s. 109).

Försäkra eleverna att Frälsarens inbjudan i 3 Nephi 9:13 – att komma till honom och bli helade – riktas till var och en av oss. För att Frälsaren ska kunna hela oss måste vi ta emot hans inbjudan att komma till honom och sedan omvända oss från våra synder och bli omvända. Be eleverna tänka på områden i sitt liv där de behöver Frälsarens helande kraft. Be dem sedan besvara följande fråga i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker:

Vad behöver du göra för att kunna ta emot Frälsarens helande kraft i ditt liv?

3 Nephi 9:15–22

Frälsaren tillkännager att genom hans offer är Moses lag fullbordad

Läs 3 Nephi 9:19 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på vad Jesus sade att han inte längre skulle ta emot av nephiterna. Du kan behöva påminna eleverna om att nephiterna vid den här tiden levde efter Moses lag. I Moses lag ingick att frambära djuroffer, det hade Herren befallt sitt folk, som en förebild och en skugga av det offer som Frälsaren skulle göra genom sin försoning.

Be eleverna läsa 3 Nephi 9:20 tyst för sig själva och ta reda på vad Frälsaren sade att nephiterna nu skulle frambära som offer. Be eleverna berätta vad de fick veta.

Vad tror ni menas med att frambära ett ”förkrossat hjärta och en botfärdig ande” som offer?
Vad utlovar Frälsaren för välsignelser till dem som kommer till honom med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande?

Berätta att äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum har talat om hur vi kan frambära ”ett förkrossat hjärta” och ”en botfärdig ande”. Läs följande uttalande efter att ha bett eleverna att vara uppmärksamma på ord som äldste Christofferson använde för att hjälpa oss förstå dessa uttryck:

Bild

Äldste D. Todd Christofferson

”[Du kan] som gåva erbjuda Herren ditt förkrossade eller omvända hjärta och din botfärdiga eller lydiga ande. I verkligheten ger du dig själv som gåva – det du är och det du är på väg att bli.

Finns det något hos dig eller i ditt liv som är orent eller ovärdigt? När du gör dig av med det, är det en gåva till Frälsaren. Finns det någon god vana eller egenskap som saknas i ditt liv? När du tillägnar dig den och gör den till en del av din karaktär, ger du Herren en gåva” (se ”När du har omvänt dig”, Liahona, maj 2004, s. 12).

Vilket ord använde äldste Christofferson för att hjälpa oss förstå uttrycket ”förkrossat hjärta”? (Omvänt.) Vad tror ni det innebär att ha ett omvänt hjärta?
Vilket ord använde äldste Christofferson för att hjälpa oss förstå uttrycket ”botfärdig ande”? (Lydig.) Hur skulle ni beskriva någon som har en lydig ande?

Be eleverna läsa 3 Nephi 9:21–22 tyst för sig själva och leta efter vad Frälsaren sade om hur vi bör komma till honom. Be dem berätta vad de fick veta. Visa en bild av ett litet barn, kanske av någon i din familj.

Hur föreställer ni er att ett litet barn kommer till Frälsaren? Hur hjälper det här er att förstå hur vi bör komma till Frälsaren?

Skriv följande på tavlan:

Om vi kommer till Kristus med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande, ska han …

Be eleverna läsa 3 Nephi 9:13–15, 19–22 och leta efter möjligheter att avsluta meningen på tavlan. Be dem berätta vad de kom fram till. I svaren kan ingå att han ska hela oss (se 3 Nephi 9:13), ge oss evigt liv (se 3 Nephi 9:14) och ta emot oss (se 3 Nephi 9:22). När eleverna har haft tillfälle att berätta, avslutar du meningen på tavlan: Om vi kommer till Kristus med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande, ska han ta emot oss, hela oss och ge oss evigt liv.

3 Nephi 10

Herren erbjuder att samla sitt folk så som en höna samlar sina kycklingar

Sammanfatta 3 Nephi 10:1–3 genom att berätta att när folket hade hört Frälsarens röst var de så förvånade att de inte sade något på flera timmar. Sedan talade han till folket igen.

Be några elever turas om att högläsa ur 3 Nephi 10:4–6. Påpeka att Frälsaren i de här verserna talar om Israels hus, sitt förbundsfolk.

På vad sätt är Frälsaren som en höna som beskyddar sina kycklingar mot fara? Varför hade Frälsaren inte samlat och beskyddat hela Israels hus? (De ville inte komma till honom.)
Vad lovade Frälsaren dem som omvände sig och återvände till honom? (Att samla dem så som en höna samlar sina kycklingar.)

Be eleverna besvara följande fråga i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. (Skriv gärna frågan på tavlan eller läs den högt så att eleverna kan skriva ner den.)

När har du känt att Frälsaren har inbjudit dig att komma till honom och få hans näring och beskydd?

Be en elev läsa 3 Nephi 10:9–11 högt. Be klassen följa med i texten och vara uppmärksam på vad som hände efter att Frälsaren hade talat till folket. Avsluta gärna med att vittna om att Frälsaren är barmhärtig mot alla som kommer till honom med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande. Berätta också gärna att ni i nästa lektion ska behandla Frälsarens besök hos folket och hur han betjänade var och en av dem.

Kommentarer och bakgrundsinformation

3 Nephi 9:2. ”Djävulen skrattar och hans änglar fröjdar sig”

Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum skildrade motståndarens reaktion när vi syndar:

”’Adam föll för att människorna skulle kunna bli till, och människorna är till för att de skall kunna ha glädje’ [2 Ne. 2:25].

”Ibland glömmer vi att vår himmelske Fader vill att vi alla ska känna den här glädjen. Bara om vi ger efter för frestelser och synd kan vi förlora den glädjen. Och ge efter är precis vad Satan vill att vi ska göra.

En gång hade jag tillfälle att följa med president Spencer W. Kimball till ett avlägset land. Vi togs med på en rundtur till olika sevärdheter i området, bland annat till katakomber – begravningsplatser för människor som förföljts av kristna fanatiker. När vi gick uppför de mörka och smala trapporna lärde president Kimball mig något som jag aldrig ska glömma. Han drog i min kavaj och sade: ’Det har alltid plågat mig vad motståndaren gör i vår Frälsares namn.’ Sedan sade han: ’Robert, motståndaren kan aldrig känna glädje om inte du och jag syndar.’

När jag begrundade denna kommentar och studerade skrifterna började jag förstå vad president Kimball kan ha menat. … Det är våra synder som får djävulen att skratta, vår sorg som ger honom falsk glädje.

Men även om djävulen skrattar, är hans makt begränsad. En del av er kanske kommer ihåg det gamla talesättet: ’Djävulen fick mig till det.’ I dag vill jag säga till er, klart och tydligt, att motståndaren inte kan få oss att göra någonting. Han lurar vid dörren, som skrifterna säger, och han följer oss varje dag. Varje gång vi går ut, varje beslut vi fattar, väljer vi antingen att röra oss mot honom eller mot vår Frälsare. Men motståndaren måste lämna oss om vi befaller honom att göra det. Han kan inte påverka oss om vi inte tillåter det, och det vet han! Det enda tillfälle då han kan påverka vårt sinne och vår kropp – ja, vår ande – är när vi låter honom göra det. Med andra ord, vi behöver inte ge efter för hans lockelser!” (Se ”Att handla av oss själva: Valfrihetens gåva och välsignelser”, Liahona, maj 2006, s. 5–6.)

3 Nephi 9:19–20. ”Ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande”

Äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum beskrev vad det innebär att frambära ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande:

”Ett verkligt, personligt offer har aldrig varit att lägga ett djur på altaret. I stället krävs en villighet att lägga djuret inom oss på altaret och låta det förtäras! Sådant är offret ’åt Herren … ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande’ (L&F 59:8)” (”Förneken eder all ogudaktighet”, Nordstjärnan, juli 1995, s. 69).