Bibliotek
Lektion 70: Alma 3–4


Lektion 70

Alma 3–4

Inledning

Efter att ha förenat sig med en lamanitisk här avgränsade amliciterna sig mot nephiterna genom att märka sig med rött i pannan. Amliciterna och lamaniterna stred mot nephiterna och ”tusentals och tiotusentals själar” dog i striden (se Alma 3:26). Därefter ödmjukade sig många nephiter och ”väcktes … till hågkomst om sin plikt” (Alma 4:3). Omkring 3 500 lät döpa sig och gick med i kyrkan. Men året därpå blev många av kyrkans medlemmar högmodiga och började förfölja andra. Alma var bekymrad över denna ogudaktighet och avgick som överdomare för att kunna ägna sig helt åt uppgiften som högpräst över kyrkan. Han planerade att färdas runt och bära ett oförfalskat vittnesbörd och kalla folket till omvändelse.

Lektionsförslag

Alma 3:1–19

Nephiterna strider mot amliciter och lamaniter

Dela upp klassen i mindre grupper. Ge varje grupp en papperslapp med följande ord: kläder, frisyrer, örhängen och smycken, tatueringar. Be grupperna samtala om vilka signaler som människor kan tänkas ge, vare sig avsiktligt eller oavsiktligt, med de här sakerna.

Påminn eleverna om att amliciterna skildes från nephiterna och förenade sig med en lamanitisk här (se Alma 2). Be eleverna läsa Alma 3:4 och ta reda på hur amliciterna ändrade sitt utseende.

  • Vilka ville amliciterna ”urskiljas från”?

  • Vad gör somliga nuförtiden med sitt utseende för att skilja sig från de rättfärdiga? (När eleverna besvarar frågan, förvissa dig då om att de förstår att somliga ändrar sitt utseende avsiktligt för att skilja sig från de rättfärdiga eller för att protestera mot kyrkans normer. Andra gör det för att det är trendigt, utan att inse att de därmed ger signaler om sig själva.)

Förklara att när amliciterna satte ett märke på pannan för att skilja sig från nephiterna så visade de att de hade dragit på sig lamaniternas förbannelse. Be några elever turas om att läsa högt ur Alma 3:14–19. Hjälp klassen att analysera de här verserna genom att ställa några av eller samtliga följande frågor:

  • Vilket uttryck i Alma 3:18 beskriver amliciternas handlingar och deras inställning till Gud? (”Öppet uppror mot Gud.”)

  • Hur drog amliciterna ”på sig” en förbannelse? (Alma 3:19.)

  • Vilka sanningar lär vi oss av dessa verser? (I svaren kan ingå att de som gör öppet uppror mot Gud drar på sig negativa följder och att om vi är skilda från Gud så är det därför att vi själva har skilt oss från honom.)

För att hjälpa eleverna förstå vikten av att skilja sig från omgivningen på ett rättfärdigt sätt ställer du några av eller samtliga följande frågor:

  • Hur kan vi visa med vår klädsel och vårt utseende att vi är Jesu Kristi lärjungar? (Om eleverna har svårt att besvara frågan, kan du be dem läsa avsnittet ”Klädsel och utseende” i Vägledning för de unga [2011], sidan 6–8. Framhåll att vårt inre vittnesbörd om evangeliet bör påverka vår klädsel och vårt utseende.)

Uppmuntra eleverna att visa att de följer Herren i sina dagliga val, bland annat i fråga om klädsel och utseende. Framhåll följande: genom vår klädsel och vårt utseende kan vi särskilja oss som Jesu Kristi lärjungar.

Alma 3:20–27

Tiotusentals dör i en strid mellan nephiterna och lamaniter och amliciter

Sammanfatta Alma 3:20–25 genom att berätta att nephiterna drev tillbaka lamaniterna, men båda sidor led svåra förluster. Be en elev läsa Alma 3:26–27 högt. Be klassen vara uppmärksam på en lärdom som Mormon ville att vi skulle dra.

  • Vad är lönen enligt de här verserna för dem som lyder Herren?

  • Vad är lönen för dem som inte lyder Herren?

Sammanfatta genom att skriva följande princip på tavlan: Vi skördar lycka eller elände beroende på vem vi väljer att lyda.

Be eleverna tänka på välsignelserna man får genom att välja att följa Herren.

  • Vilka välsignelser har ni fått av Herren när ni valt att följa honom?

Alma 4:1–14

Efter en period av tillväxt i kyrkan blir medlemmarna högmodiga och tvistar med varandra

Skriv ödmjuk och högmodig på tavlan.

  • Vad innebär det att vara ödmjuk? (Att vara ödmjuk är att vara läraktig och att med tacksamhet erkänna vårt beroende av Herren – att inse att vi ständigt behöver hans stöd.)

Be några elever turas om att läsa högt ur Alma 4:1–5. Be klassen vara uppmärksam på bevis för att nephiterna blev ödmjuka. När eleverna berättar vad de fick veta kan det vara bra att betona att vi inte behöver drabbas av en tragedi för att bli ödmjuka – vi kan välja att bli ödmjuka.

Framhåll att det är stor skillnad mellan beskrivningen av nephiterna i Alma 4:6 och den i Alma 4:3–5. Rikta elevernas uppmärksamhet på ordet högmodig på tavlan.

  • Vad innebär det att vara högmodig? (Högmod är motsatsen till ödmjukhet. De som är högmodiga ser sig själva i ett motsatsförhållande till andra och till Gud. De anser sig vara förmer än omgivningen och följer sina egna önskningar snarare än Guds vilja.)

Be hälften av klassen läsa Alma 4:6–8 tyst för sig själva och den andra hälften Alma 4:9–12. Be båda grupperna urskilja somliga nephiters högmodiga handlande och hur dessa handlingar påverkade andra. När eleverna haft tillräcklig tid låter du dem berätta vad de hittat.

  • Vad lär oss dessa verser om hur högmod påverkar vårt sätt att behandla andra?

  • Vilken varning hittar ni i Alma 4:10? (Förvissa dig om att eleverna förstår att om vi föregår med dåligt exempel, kan våra handlingar hindra andra från att ta emot evangeliet.)

Be en elev läsa Alma 4:13–14 högt. Be klassen vara uppmärksam på exempel på att några nephiter var ödmjuka även då andra var högmodiga.

  • Vad lär oss dessa verser om hur ödmjukhet påverkar vårt sätt att behandla andra?

Betona att våra beslut att vara ödmjuka eller högmodiga påverkar oss själva och andra. I mån av tid ber du eleverna skriva i sina skriftdagböcker eller studieanteckningsböcker om erfarenheter de gjort som visar sanningen i det här påståendet.

Alma 4:15–20

Alma avgår som överdomare för att kunna ägna sin tid åt att kalla folket till omvändelse

Be eleverna föreställa sig att de är i Almas situation. De är överdomare, många bland folket har blivit högmodiga och förföljer dem som förblir ödmjuka.

  • Hur skulle ni kunna få folket att ändra sig?

Be en elev läsa Alma 4:15–19 högt. Be klassen vara uppmärksam på vad Alma valde att göra.

  • Vad beslutade Alma att göra? (Han beslutade att avgå som överdomare för att kunna ägna sin tid åt att undervisa folket.)

  • Vad säger uttrycket ”bära ett oförfalskat vittnesbörd” (Alma 4:19) om hur Alma tänkte undervisa?

  • När har ni hört någon bära ”ett oförfalskat vittnesbörd”? Hur har dessa upplevelser påverkat er?

  • Vilka sanningar lär vi oss av Almas exempel i Alma 4:19?

I elevernas svar på den här frågan kan följande ingå:

Att fullgöra våra andliga plikter kan kräva uppoffringar.

Genom att bära ett oförfalskat vittnesbörd hjälper vi andra att komma Gud närmare.

Uppmuntra eleverna att leta efter exempel på Almas oförfalskade vittnesbörd när de läser Alma 5–16 i sina personliga studier och när de diskuterar dessa verser under kommande lektioner. Be dem också vara uppmärksamma på den inverkan som Almas vittnesbörd hade på folket.

Repetition av nyckelskriftställen

Ge eleverna några nya nyckelskriftställen eller repetera några de redan känner till. Tänk på frågor som hjälper dem att upptäcka principer i skriftställena. Be dem skriva ett mål i sina skriftdagböcker eller studieanteckningsböcker för hur de ska bli bättre på att leva efter en av dessa principer. Ge dem en tidsgräns när de ska ha nått målet, och be dem förbereda sig på att rapportera till någon i klassen eller till hela klassen när de har nått det.

Obs: Om ni inte har tid att göra aktiviteten som del av den här lektionen, kan ni göra den en annan dag. Se tillägget i slutet av den här handledningen för andra aktiviteter i samband med repetition av nyckelskriftställen.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Alma 3:4. Tatuering och håltagning (piercing)

Amliciterna hade märkt sig för att ”skil[ja] sig från nephiterna” (Alma 3:4). I vår tid har profeter manat unga män och kvinnor att hålla kroppen helig och inte märka sig genom tatuering eller håltagning. President Gordon B. Hinckley sade:

”Jag kan inte förstå varför någon ung man, eller ung kvinna heller för den delen, skulle vilja genomgå den smärtsamma proceduren att vanpryda huden med olika slags bilder i flera färger av människor, djur och olika symboler. Proceduren gör att tatueringarna blir bestående, om man inte genomgår en ny smärtsam och dyr procedur för att ta bort dem. Fäder, varna era söner för att få sina kroppar tatuerade. De kanske motsätter sig vad ni säger just nu, men det kommer en tid när de ska tacka er. En tatuering är graffiti på kroppens tempel. Det är samma sak med hål på kroppen för flera ringar i öronen, i näsan och till och med på tungan.

Kan de verkligen tycka att det är vackert? … Första presidentskapet och de tolvs kvorum har tillkännagett att vi avråder från tatueringar och även ’från håltagning i kroppen för andra än medicinska syften, även om kyrkan inte tar ställning till kvinnors minimala håltagning i öronen för ett par örhängen’ – ett par” (se ”Och stor frid skall dina barn då ha”, Liahona, jan. 2001, s. 67–68).

Alma 3:5. Följa modetrender

Amliciterna ändrade sitt utseende för att likna lamaniterna. Många sista dagars heliga i dag känner pressen på sig att följa modetrender så att de liknar personer som är populära i världen. Men somliga trender leder till att människor ”inte lyder profeten och i stället följer världens modeflugor” (”Questions and Answers”, New Era, mars 2006, s. 14; se också Vägledning för de unga [2011], s. 6–8).

Äldste M. Russell Ballard riktade sig till unga män som bär prästadömet och sade att vissa modetrender minskar deras förmåga att stå för sanningen:

”Det finns en hel subkultur som hyllar tidens gängbildningar och deras brottsliga beteende med musik, klädstilar, språk, attityder och uppträdande. Många av er har sett era ’trendiga’ kamrater ta till sig denna stil som något som är ’inne’ och ’cool’, för att senare dras in i denna subkultur. …

Jag tror inte att ni eller jag kan stå för sanning och rätt samtidigt som vi är klädda på ett sätt som inte anstår en som bär Guds prästadöme” (”Stå för sanning och rätt”, Nordstjärnan, jan. 1998, s. 39–40).

Alma 3:6–17. Märket och förbannelsen

När eleverna studerar Alma 3 har de kanske frågor om märket som sattes på lamaniterna och den förbannelse som uttalades över dem. Förklara gärna att det är skillnad mellan märket och förbannelsen. Det märke som sattes på lamaniterna var mörk hud (se Alma 3:6). Syftet med det här märket var att särskilja lamaniterna från nephiterna (se Alma 3:8). Förbannelsen innebar, vilket var långt allvarligare, att de var ”avskurna från Herrens närhet” (2 Ne. 5:20). Lamaniterna drog själva på sig den här förbannelsen på grund av sitt uppror mot Gud (se 2 Ne. 5:20; Alma 3:18–19). Även om mörk hud i det här fallet var ett tecken på en förbannelse som uttalats över lamaniterna så lär Mormons bok: Herren ”avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna … alla är lika inför Gud” (2 Ne. 26:33). Jesu Kristi evangelium är till för alla. Kyrkan fördömer entydigt rasism, vilket inbegriper alla former av och alla tidigare former av rasism från enskilda både i och utanför kyrkan. President Gordon B. Hinckley sade:

”Ingen som fäller nedsättande kommentarer om någon av annan ras kan anse sig vara en sann Kristi lärjunge. Inte heller kan han anse sig vara i samklang med Jesu Kristi kyrkas lära. …

Låt oss alla inse att var och en av oss är en son eller dotter till vår Fader i himlen, som älskar alla sina barn” (”Behovet av större vänlighet”, Liahona, maj 2006, s. 58). Se lektion 27 för ytterligare hjälp i fråga om det här ämnet.

Alma 4:9–12. ”En stor stötesten”

När somliga av kyrkans medlemmar blev högmodiga, blev deras dåliga exempel en stötesten för dem som inte tillhörde kyrkan (se Alma 4:9–12; se också Alma 39:11). President Gordon B. Hinckley berättade följande berättelse, vilken belyser följderna av dåliga och goda exempel:

”Han var inte medlem i kyrkan. Han och hans föräldrar var aktiva i en annan kyrka.

Han berättar att när han växte upp fanns det jämnåriga som var medlemmar i vår kyrka som talade nedsättande om honom, gjorde att han kände sig utanför och drev med honom.

Han började bokstavligen hata kyrkan och dess medlemmar. Han fann inget gott hos någon av dem.

Men så blev hans far arbetslös och de behövde flytta. På det nya stället kunde han vid sjutton års ålder skriva in sig vid college. Där fick han för första gången i sitt liv uppleva vänners värme. En av dem hette Richard och han frågade om han ville bli medlem i en klubb där han var president. Han skriver: ’För första gången i mitt liv var det någon som ville att jag skulle vara med. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, men gick tacksamt med i klubben. … Jag älskade känslan av att ha en vän. Jag hade bett om en vän i hela mitt liv. Efter att ha väntat i sjutton år svarade Gud på min bön.’

När han var nitton delade han och Richard tält under ett sommarjobb. Han lade märke till att Richard läste en bok varje kväll. Han frågade vad han läste. Han fick veta att han läste Mormons bok. Han fortsätter: ’Jag bytte snabbt samtalsämne och gick och lade mig. När allt kom omkring var det den boken som hade fördärvat min barndom. Jag försökte glömma boken, men jag kunde inte sova ordentligt på en vecka. Varför läste han den varje kväll? Till sist stod jag inte ut längre med de obesvarade frågorna i mitt huvud. Så en kväll frågade jag honom varför boken var så viktig. Vad stod det i den? … Han fortsatte att läsa där han hade slutat. Han läste om Jesus och om att han visade sig i Amerika. Jag var chockad. Jag visste inte att mormonerna trodde på Jesus’. …

Vid ett senare tillfälle var denne unge man och hans vän ute och reste tillsammans. Richard räckte honom en Mormons bok och bad honom läsa högt i den. Han gjorde det och plötsligt kände han den Helige Anden.

Tiden gick och hans tro växte. Han gick med på att bli döpt. …

Det är slutet på berättelsen, men den innehåller viktiga punkter. För det första det bedrövliga sätt som hans jämnåriga som var medlemmar behandlade honom på.

För det andra det sätt hans nyvunne vän Richard behandlade honom på. Det var raka motsatsen till hans tidigare upplevelser. Det ledde till hans omvändelse och dop trots sämsta tänkbara utsikter” (se ”Behovet av större vänlighet”, Liahona, maj 2006, s. 59–60).

Alma 4:19. ”Ett oförfalskat vittnesbörd”

När Alma märkte att han bara kunde vinna folket åter genom att ”bära ett oförfalskat vittnesbörd mot dem” (Alma 4:19), började han kalla folket till omvändelse. Men på våra faste- och vittnesbördsmöten bör våra vittnesbörd utgöras av en enkel trosbekännelse, inte av förmaningar. President Spencer W. Kimball sade:

”Tala inte om för andra hur de ska leva. Berätta bara hur det känns inombords. Detta är vittnesbördet. Det ögonblick du börjar predika för andra så avslutade du ditt vittnesbörd” (The Teachings of Spencer W. Kimball, sammanst. av Edward L. Kimball [1982], s. 138).