Bibliotek
Lektion 125: 3 Nephi 15–16


Lektion 125

3 Nephi 15–16

Inledning

Jesus Kristus fortsatte att undervisa folket vid templet i landet Ymnighet och tillkännagav att Moses lag var fullbordad och att han var ljuset och lagen som folket skulle vända sig till. Han berättade sedan för de tolv lärjungarna att folket på den amerikanska kontinenten var de ”andra får” som han hade talat om i Jerusalem (se Joh. 10:14–16). Han lovade också att de som omvänder sig och återvänder till honom ska räknas bland hans förbundsfolk.

Lektionsförslag

3 Nephi 15:1–10

Frälsaren tillkännager att han har fullbordat Moses lag

Skriv följande frågor på tavlan före lektionen:

Varför ska man betala tionde? Varför ska man helga sabbatsdagen? Varför ska man hedra sina föräldrar?

Börja lektionen med att peka på frågorna på tavlan och fråga:

  • Några undrar kanske varför Herren ger bud. Hur skulle ni förklara syftet med bud?

Berätta för eleverna att när Jesus Kristus undervisade nephiterna så sade han att ett av syftena med hans bud var att få människor att vända sig till honom. Be eleverna tänka på det här syftet när de studerar 3 Nephi 15.

Berätta för eleverna att när Frälsaren talade till folkmängden märkte han att några bland dem hade en fråga. Be klassen att ögna igenom 3 Nephi 15:1–2 och ta reda på vad de ville veta. (De undrade vad Frälsaren ville att de skulle göra ”beträffande Moses lag”. Nephiternas gudsdyrkan, kyrkobruk och kyrkoorganisation byggde på Moses lag, som skulle förbereda folket för Jesu Kristi ankomst och hjälpa dem att se fram emot hans försoningsoffer. Några var uppenbarligen osäkra på vad de skulle göra i stället för att hålla Moses lag.)

Be en elev läsa 3 Nephi 15:3–5, 9 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på uttryck i Frälsarens förklaring som kan ha lugnat nephiterna att de inte behövde ändra sin tro. Be några elever att berätta vad de hittade för uttryck. Be dem att förklara varför de tror att de uttrycken kan ha varit till stor hjälp för nephiterna.

  • Vad tror ni att Frälsaren ville undervisa folket om när han tillkännagav att han är ”lagen”? (3 Nephi 15:9.)

Eleverna kanske kommer med olika svar. Hjälp dem att urskilja följande sanningar (skriv dem på tavlan): Jesus Kristus är lagens upphov. Alla evangeliets lagar visar oss på Jesus Kristus och hans försoning. Om vi håller hans bud får vi evigt liv.

  • Varför var det viktigt att nephiterna förstod de här sanningarna vid den här tidpunkten? (Framhåll gärna att den nya lagen, precis som Moses lag, pekade på Frälsaren och hans försoning. Även om formerna för folkets gudsdyrkan ändrades skulle de fortsätta att utöva tro på Jesus Kristus och tillbe Fadern i hans namn.)

Sammanfatta 3 Nephi 15:6–8 genom att berätta att Frälsaren försäkrade folket att precis som profeternas ord om en Återlösare hade gått i uppfyllelse så skulle också deras profetior om framtida händelser äga rum. Han talade också om att förbundet som han hade slutit med sitt folk fortfarande gällde och skulle fullbordas.

Be en elev läsa 3 Nephi 15:9–10 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på vad Frälsaren ville att hans folk skulle göra i fråga om kunskapen om sanningarna som står på tavlan.

  • Vad innebär det för er att ”vänd[a] er till” Kristus?

Be eleverna läsa 3 Nephi 15:9–10 och sammanfatta hur Herren vill att vi ska gå till väga när det gäller att leva efter evangeliet samt välsignelsen som blir följden. (Eleverna kanske sammanfattar det här skriftstället på olika sätt, men deras svar bör återspegla följande princip: Om vi vänder oss till Kristus genom att hålla hans bud och hålla ut intill änden, ska han ge oss evigt liv.)

  • Är det möjligt att följa Jesus Kristus utan att hålla hans bud? Varför inte?

Be eleverna fundera på frågan du skrev på tavlan före lektionen.

  • Är det möjligt för någon att hålla buden utåt sett utan att vända sig till Jesus Kristus?

  • Vad kan det finnas för orsaker till att någon håller buden utåt sett utan att vända sig till Jesus Kristus? (I svaren kan till exempel ingå: pliktkänsla, rädsla för straff, en önskan att upprätthålla skenet eller kärlek till regler.)

  • Vad bör vara skälet till att vi håller buden? (Vi bör hålla buden därför att vi älskar Herren, därför att vi vill behaga honom och därför att vi vill komma till honom.)

  • Hur har ni blivit välsignade när ni har hållit buden med ärligt uppsåt?

Be eleverna att tänka på ett bud eller en evangeliets norm som de har haft svårt att förstå och följa. Be dem att fundera över hur deras känslor inför det här budet kanske skulle ändras om de höll det därför att de älskar Herren. Uppmuntra dem att hålla buden av kärlek till Herren. Berätta hur buden har hjälpt dig att komma vår himmelske Fader och Frälsaren närmare.

3 Nephi 15:11–16:5

Jesus Kristus talar till sina lärjungar om sina andra får

Be eleverna att räcka upp handen om de någonsin har känt sig mindre viktiga än någon annan. Be dem att tänka efter om de någonsin har känt sig bortglömda eller ensamma eller om de har undrat över om vår himmelske Fader vet vem de är.

Skriv följande på tavlan: Gud bryr sig om alla sina barn, och han uppenbarar sig för dem. Försäkra eleverna att det här är sant, och be dem att vara uppmärksamma på bevis för den sanningen när de studerar resten av 3 Nephi 15 och början av 3 Nephi 16.

Be en elev läsa 3 Nephi 15:11–17. Be eleverna att vara uppmärksamma på vad Herren sade till folket i Jerusalem om sitt folk i Amerika. Be också gärna eleverna läsa Johannes 10:14–16. (Hjälp eleverna förstå att uttrycket ”andra får” syftar på andra efterföljare till Herden, Jesus Kristus. Ordet fålla kan syfta på ett mindre, inhägnat område för får, men det betecknar också en grupp människor som har en gemensam tro.)

  • Hur lovade Herren enligt 3 Nephi 15:17 att han skulle uppenbara sig för sina andra får eller efterföljare? (De skulle få höra hans röst.)

Be en elev läsa 3 Nephi 15:18–19 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på orsaker till att Fadern befallde Jesus Kristus att inte säga något till folket i Jerusalem om sina andra får. När eleverna har berättat vad de fick veta, frågar du:

  • Vad lär vi oss för princip av det här? (Elevernas svar bör återspegla följande princip: Gud ger oss kunskap och sanning alltefter vår tro och lydnad.)

Sammanfatta 3 Nephi 15:21–23 genom att berätta att Herren förklarade för nephiterna att de var de andra får som han hade talat om men att judarna i Jerusalem hade trott att han talade om icke-judarna. De hade inte begripit att icke-judarna inte skulle få höra hans röst.

Be en elev läsa 3 Nephi 15:24 högt, och be klassen att vara uppmärksam på hur Herren försäkrade nephiterna om sin omsorg om dem. Du skulle kunna fråga eleverna hur de skulle känna sig om de hörde Herrens röst säga det här till dem.

Be eleverna läsa 3 Nephi 16:1–3 tyst för sig själva och ta reda på vilka andra som skulle få höra Herrens röst. Tala om att vi inte har några uppteckningar om de andra platserna som Frälsaren besökte, men det är tydligt att han besökte andra grupper eller ”fållor”.

För att föra fram tanken att Frälsaren också uppenbarar sig för dem som inte hör hans röst, ställer du följande frågor innan du ber eleverna att utforska skrifterna och hitta svar där.

  • Hur är det med dem som inte får höra Frälsarens röst? Hur visar han att han bryr sig om dem?

Be eleverna utforska 3 Nephi 15:22–23 och 3 Nephi 16:4 och ta reda på vad Herren sade om hur han skulle uppenbara sig för icke-judarna (genom att låta andra predika för dem, genom den Helige Andens vittnesbörd och genom profeternas skrifter.)

  • Hur visar de här uppenbarelserna att Gud bryr sig om alla sina barn?

  • Hur har Herren uppenbarat sig för er och era familjer?

  • Hur kan ni hjälpa till i Herrens verk att uppenbara sig för alla bland hans folk?

3 Nephi 16:6–20

Jesus Kristus tillkännager välsignelser och varningar för icke-judarnas del som får evangeliet i de sista dagarna

Fråga eleverna om de någonsin har velat tillhöra en grupp, förening eller ett lag. Fråga dem vad som krävdes för att bli medlem i den gruppen. Framför tanken att den viktigaste grupp vi kan tillhöra är Herrens förbundsfolk.

Be en elev läsa 3 Nephi 16:6–7 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på vad Herren sade skulle hända i de sista dagarna därför att icke-judarna skulle tro på honom och Israels hus inte skulle tro på honom. (Förklara gärna att Mormons boks profeter använde ordet icke-judar när de talade om människor som inte kom från det heliga landet. Ordet syftar såväl på kyrkans medlemmar som på icke troende och medlemmar i andra trossamfund.) När eleverna har berättat vad de fick veta, sammanfattar du 3 Nephi 16:8–9 genom att tala om att Jesus Kristus profeterade att det också skulle finna icke troende icke-judar i de sista dagarna som skulle skingra personer i Israels hus och behandla dem illa. Be en elev läsa 3 Nephi 16:10 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på vad som ska hända med dessa icke troende icke-judar.

  • Vad sade Herren att de icke troende icke-judarna skulle mista?

  • Hur kan det här tänkas gälla för dem som känner till sanningen men blir högmodiga?

Tala om att Herren lovade att hålla sitt förbund med Israels hus genom att föra sitt evangelium till dem (se 3 Nephi 16:11–12). Be en elev läsa 3 Nephi 16:13 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på vad som krävs för att någon ska få tillhöra Herrens förbundsfolk. Skriv följande på tavlan: ”Om vi …, då ska vi …” Be eleverna att avsluta meningen med hjälp av 3 Nephi 16:13. Eleverna bör urskilja följande sanning: Om vi omvänder oss och återvänder till Jesus Kristus, då ska vi räknas bland hans folk.

  • Varför är det en välsignelse att räknas bland Herrens folk?

Avsluta med att bära vittnesbörd om sanningarna som togs upp i den här lektionen.

Kommentarer och bakgrundsinformation

3 Nephi 15:1–2. ”Det gamla var förgånget och … allt hade blivit nytt”

Vid tiden för Frälsarens jordiska verksamhet hade Moses lag utgjort grunden för israeliternas religiösa och sociala liv i över tusen år. Nephiterna hade i sin ägo uppteckningar av lagen på mässingsplåtarna, och deras profeter undervisade om och iakttog lagen. När Frälsaren besökte nephiterna tillkännagav han att lagen hade blivit fullbordad i honom. Men han ville inte att de skulle tro att Moses lag hade omintetgjorts eller hade ”förgått” (3 Ne. 12:17–18). Hur kommer det sig att Frälsaren fullbordade men inte upphävde Moses lag? I Moses lag ingick både moraliska och rituella aspekter.

De moraliska aspekterna inbegrep sådana befallningar som ”du skall inte mörda” och ”du skall inte begå äktenskapsbrott”. Jesus Kristus lärde nephiterna att de inte bara skulle undvika mord och äktenskapsbrott, utan också vrede och begär – tillstånd i hjärtat som leder till mord och äktenskapsbrott (se 3 Ne. 12:21–30). Jesu Kristi evangelium fullbordade lagen i den bemärkelsen att det vidgade de moraliska aspekterna av Moses lag genom att vara en högre lag. Det innefattade moralbuden i Moses lag men inordnade dem i ett större sammanhang: evangelieprinciper som kräver en hjärtats förändring.

De rituella aspekterna av Moses lag innefattade befallningar om djuroffer och brännoffer. Abinadi kallade dem ”förrättningar” och ”förordningar” (Mosiah 13:30). De Nephiternas profeter förstod att dessa delar av Moses lag var avsedda att hjälpa människor att se framåt mot Jesu Kristi försoningsoffer (se 2 Ne. 25:24; Jakob 4:5; Mosiah 16:14–15). När därför Frälsarens jordiska mission var avslutad kunde dessa förrättningar inte längre peka framåt mot en framtida händelse – händelsen hade ägt rum. Frälsaren undervisade därför nephiterna om att djuroffer och brännoffer skulle ”upphöra” och att hans efterföljare i stället skulle ”frambära ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande” som offer (3 Ne. 9:19–20). I stället för förrättningar som blickade framåt mot försoningen instiftade Frälsaren sakramentet, en förrättning som innebär att vi ska minnas, att vi ska se tillbaka på Frälsarens försoningsoffer (se 3 Ne. 18:1–11).

Äldste Bruce R. McConkie sade: ”Jesus kom för att återställa den evangeliets fullhet som människorna hade haft före Moses tid, före tiden för den lägre orden. Lika lite som en universitetsprofessor upphäver aritmetiken genom att uppenbara principerna för integralkalkyl för sina elever kom Jesus för att upphäva det han själv hade uppenbarat för Mose. Jesus kom för att bygga på den grundval som Mose hade lagt. Genom att återställa evangeliets fullhet fullbordade han behovet av fasthållande vid villkoren i det förberedande evangeliet. Ingen behövde längre vandra i månens ljus, för solen hade gått upp i all sin glans” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 1:219–220; se också Stephen E. Robinson, ”The Law after Christ”, Ensign, sep. 1983, s. 69–73).

3 Nephi 15:1–10. Jesus Kristus gav och fullbordade Moses lag

Tidigare profeter i Mormons bok undervisade om att Moses lag skulle komma att fullbordas. Nephi, Jakob och Abinadi förberedde alla sitt folk på att acceptera att Moses lag så småningom skulle komma till ett slut. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade varför nephiterna förmådde att överge den gamla lagen och omfatta den nya:

”Den nephitiska församlingen hade uppenbarligen lättare att förstå detta än den judiska världen, delvis därför att de nephitiska profeterna hade varit så noga med att undervisa om lagens övergående karaktär. Abinadi hade sagt: ’Det är nödvändigt att ni fortfarande håller Moses lag. Men jag säger er att tiden skall komma då det inte längre är nödvändigt att hålla Moses lag’ [Mosiah 13:27; kursivering tillagd]. I samma anda framhöll Nephi: ’Därför talar vi om lagen för att våra barn skall kunna känna till lagens livlöshet. Och för att de, genom att de känner till att lagen är livlös, skall kunna se framåt mot det liv som är i Kristus och veta i vilken avsikt lagen har givits. Och så att de, sedan lagen uppfyllts i Kristus, inte behöver förhärda sina hjärtan mot honom, när lagen borde vara upphävd [2 Ne. 25:27; kursivering tillagd].

Detta slags undervisning – en varning för att förhärda sitt hjärta mot Kristus och insiktslöst argumentera för Moses lag – kunde ha hjälpt (och räddat) så många som levde i Gamla världen då och som lever runtom i världen nu” (Christ and the New Covenant: The Messianic Message of the Book of Mormon [1997], s. 156–157).

3 Nephi 15:5–8. Förbundet är inte helt fullbordat

Vad menade Jesus då han sade: ”Förbundet som jag har slutit med mitt folk är inte helt fullbordat”? (3 Ne. 15:8.) Långt tillbaka i tiden slöt Jehova ett förbund med Abraham. Abraham lovades 1) evig avkomma, 2) ett land till arvedel och 3) Guds prästadömsmakt. De här löftena gavs också till Abrahams avkomlingar (se L&F 132:30–31) och ska uppfyllas i framtiden.