Inledning till Enos bok
Varför studera den här boken?
Enos bok belyser den kraft som Jesu Kristi försoning har att rena människor från synd och hela dem. Enos kämpade inför Gud i mäktig bön innan han fick förlåtelse för sina synder. Han bad sedan för nephiternas och lamaniternas andliga välfärd, och han tillbringade resten av sitt liv med att arbeta för deras frälsning. När eleverna studerar Enos bok får de viktig kunskap om bön, omvändelse och uppenbarelse. De lär sig också att när människor får försoningens välsignelser får de en önskan att dela med sig av dem till andra.
Vem skrev den här boken?
Enos skrev den, en son till Jakob och en sonson till Lehi och Sariah. Enos skrev att hans far hade undervisat honom ”i Herrens fostran och förmaning” (Enos 1:1). Mot slutet av sitt liv skrev Enos att han i alla sina dagar hade förkunnat ”den sanning som är i Kristus” (Enos 1:26). Innan han dog överlämnade han de mindre plåtarna till sin son Jarom (se Jarom 1:1). Enos avslutade sin uppteckning med att säga att han fröjdade sig över den dag när han skulle stå inför sin Återlösare. Han sade: ”Då skall jag se hans ansikte med välbehag, och han skall säga till mig: Kom till mig, du välsignade, det finns en plats beredd åt dig i min Faders boningar” (Enos 1:27).
För vem skrevs den här boken och varför?
När Enos fick de mindre plåtarna av sin far lovade han att han bara skulle inrista det som han ansåg vara av störst värde, som heliga predikningar, uppenbarelser och profetior (se Jakob 1:1–4; 7:27). Enos visste att hans folk, nephiterna, en dag skulle förgöras. Han bad att Herren skulle bevara en uppteckning om nephiterna ”så att den någon gång i framtiden kan föras fram till lamaniterna så att de kanske kan ledas till frälsning” (Enos 1:13).
När och var skrevs den?
Enos avslutade uppteckningen med att skriva att 179 år hade förflutit sedan Lehi lämnade Jerusalem (se Enos 1:25). Det här innebär att boken skrevs under tidsperioden 544 f.Kr. (då Jakob avslutade sin uppteckning) och 421 f.Kr. Enos skrev den när han bodde i Nephis land.
Vad kännetecknar den här boken?
Enos bok ger ett mönster för hur människor kan få Jesu Kristi försonings välsignelser och dela med sig av dessa välsignelser till andra. För det första, Enos blev undervisad om Jesu Kristi evangelium (se Enos 1:1, 3). För det andra, han insåg att han behövde Frälsaren och bad om förlåtelse (se Enos 1:2–4). För det tredje, efter att ha fått förlåtelse för sina synder bad han och arbetade flitigt för att leda andra till frälsning (se Enos 1:5–27). Det här mönstret återkommer i hela Mormons bok. Till exempel när det gällde Alma (se Mosiah 17:1–2; 18:1–2), Alma den yngre och Mosiahs söner (se Mosiah 27–28) och Lamoni och hans folk (se Alma 18–19).
Dessutom är Enos bok den första bok som i detalj beskriver de ogudaktiga förhållandena bland Lamans och Lemuels efterkommande (se Enos 1:20). Den nämner också att det fanns en ”stor mängd profeter” bland nephiterna och att större delen av nephiterna var ”ett styvnackat folk” som behövde ständig väckelse ”för att [bevaras] i Herrens fruktan” (Enos 1:22–23).
Översikt
Enos 1:1–8 Enos ber om förlåtelse för sina synder och blir förlåten tack vare sin tro på Jesus Kristus.
Enos 1:9–18 Enos ber för nephiterna och lamaniterna och ber att Herren ska bevara nephiternas uppteckningar.
Enos 1:19–24 Enos beskriver lamaniternas ogudaktighet och skriver att nephiterna var ett styvnackat folk. Han och andra profeter arbetar ständigt för deras frälsning.
Enos 1:25–27 Enos avslutar sin uppteckning och skriver om den visshet han har fått genom sin Återlösare att han ska få evigt liv.