Lektion 154: Moroni 6

Lektion 154

Moroni 6

Inledning

Mot slutet av sin uppteckning på plåtarna skriver Moroni om några av villkoren för dop in i kyrkan. Därefter beskriver han kyrkans medlemmars ansvar att ha omsorg om varandra. Han förklarar också syftet med kyrkans möten och att de måste ledas enligt den Helige Andens maningar.

Lektionsförslag

Moroni 6:1–3

Moroni förklarar villkoren för dop

Be eleverna föreställa sig att de har en sjuårig syster eller bror som fyller åtta år om några månader. Be dem också att föreställa sig att deras föräldrar har bett dem att hålla en hemaftonslektion om hur man förbereder sig för dopet. Be några elever att berätta vad de skulle undervisa om för att hjälpa en yngre syster eller bror att förbereda sig för att bli döpt.

Tala om att Moroni i Moroni 6 förklarar villkoren för dop. Be eleverna läsa Moroni 6:1–3 tyst för sig själva och ta reda på villkoren för dop. Be dem därefter berätta vilka villkor som gäller. Fundera på att ställa följande frågor:

Vad tror ni menas med att de som vill bli döpta ska ”[bära] sådan frukt att de [är] värdiga det”? (De ska hålla Guds bud, visa att de är beredda att ingå och hålla dopförbundet.)
Varför tror ni att det är viktigt att personen före dopet har ”ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande”? (Förklara gärna att uttrycket ”ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande” syftar på en persons ödmjukhet och vilja att omvända sig och lyda Herrens befallningar.)

Be en elev läsa Moroni 6:3 högt, och be klassen att vara uppmärksam på vad vi ingår förbund att göra vid dopet. Eleverna bör urskilja följande sanning: Vid dopet ingår vi förbund att ta på oss Jesu Kristi namn och tjäna honom intill änden. (Be gärna eleverna tänka på vad de lärde sig under förra lektionen om vad det innebär att ta på sig Jesu Kristi namn.)

Varför måste den som vill bli döpt vara fast besluten att tjäna Jesus Kristus intill änden, enligt er erfarenhet?
Vad har ni gjort för att behålla och stärka er beslutsamhet att tjäna Herren?

Moroni 6:4

Moroni förklarar hur vi ska ha omsorg om och ge kyrkans medlemmar andlig näring

Tala om för eleverna att Moroni efter att ha förklarat villkoren för dop berättade hur man på hans tid hjälpte nydöpta medlemmar att trofast hålla sina förbund. Be eleverna läsa Moroni 6:4 tyst för sig själva och ta reda på hur kyrkans medlemmar hjälpte de nyomvända. Be eleverna berätta vad de funnit. Skriv deras svar på tavlan.

Be eleverna sammanfatta vad Moroni 6:4 säger om vårt ansvar mot andra medlemmar i kyrkan, särskilt nya medlemmar. (Eleverna kanske säger följande: Vi har ett ansvar att komma ihåg andra medlemmar i kyrkan och att ge dem andlig näring genom Guds ord. De kanske också säger att vi bör hjälpa varandra att ständigt och vaksamt be och att vi bör hjälpa varandra att förtrösta på Frälsaren och hans försoning.)

Hur kan vi fullgöra vårt ansvar att komma ihåg varandra?
Hur ger vi varandra näring ”genom Guds goda ord”?
Vilka välsignelser får vi av att få näring genom Guds ord?

Läs följande ord av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum:

Bild

Äldste Jeffrey R. Holland

”De flesta människor kommer inte till kyrkan enbart för att få höra några nya fakta om evangeliet eller för att träffa gamla vänner, även om båda delarna är viktiga. De kommer för att få en andlig upplevelse. De vill få frid. De vill få sin tro stärkt och sitt hopp förnyat. Kort sagt, de vill få näring genom Guds goda ord och bli stärkta av himlens makter. De av oss som kallas att tala eller undervisa eller leda har en förpliktelse att hjälpa dem med detta, på bästa möjliga sätt” (se ”Det är från Gud du har kommit som lärare”, Nordstjärnan, juli 1998, s. 25).

Be eleverna tänka på personer som kommer ihåg dem och ger eller har gett dem andlig näring. Fråga dem om de till exempel någonsin har tänkt på alla som har bett för dem, förberett lektioner för dem, som genom sitt sätt har uppmuntrat dem att förbli aktiva i kyrkan, som hjälpt dem att klara av svårigheter. Be några elever att berätta hur de har blivit välsignade därför att någon kom ihåg dem och gav dem näring genom Guds ord. Du kan låta eleverna få tid att skriva brev till och tacka dem vars insats har hjälpt dem.

Be eleverna tänka på bestämda personer som Herren kan vilja att de kommer ihåg eller ger näring. Be eleverna skriva i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker hur de kan fullgöra sitt ansvar bättre mot andra medlemmar i kyrkan. Uppmuntra dem att vara särskilt uppmärksamma på nya medlemmars behov.

Moroni 6:5–9

Moroni beskriver syftet med kyrkans möten och hur mötena ska ledas

Be eleverna föreställa sig att var och en av dem är förälder till en ung man eller ung kvinna som de senaste veckorna har sagt att han eller hon inte vill gå i kyrkan eftersom det känns meningslöst eller är tråkigt. Be eleverna fundera på vad de kunde säga för att uppmuntra tonåringen att gå i kyrkan och hur de kunde hjälpa honom eller henne att förstå att vi bör gå i kyrkan regelbundet – av rätt skäl.

Skriva följande ofullständiga mening på tavlan:

Vi ska komma tillsammans ofta som medlemmar i kyrkan för att …

Be en elev läsa Moroni 6:5–6 högt. Be klassen att följa med i texten och vara uppmärksam på möjligheter att avsluta meningen på tavlan. Skriv elevernas förslag på tavlan. Följande sanningar kan ingå i svaren:

Vi ska komma tillsammans ofta som medlemmar i kyrkan för att fasta och be.

Vi ska komma tillsammans ofta som medlemmar i kyrkan för att stärka varandra andligt.

Vi ska komma tillsammans ofta som medlemmar i kyrkan för att ta sakramentet till minne av Jesus Kristus.

Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum citerade ur ett brev från en god vän som lärde sig att finna glädje i att gå i kyrkan:

Bild

Äldste Dallin H. Oaks

”För många år sedan ändrade jag min inställning till att komma till kyrkan. Nu kommer jag inte längre till kyrkan för min egen skull, utan jag tänker på andra. Jag är noga med att hälsa på personer som sitter för sig själva och att välkomna besökare … och att frivilligt åta mig uppgifter …

Kort sagt, jag går till kyrkan varje vecka i avsikt att vara aktiv, inte passiv, och att ha en positiv inverkan på människors liv. Följaktligen är det nu mycket trevligare och mer meningsfullt att närvara vid kyrkans möten” (citerad i ”Osjälviskt tjänande”, Liahona, maj 2009, s. 96).

När du tänker på elevernas behov i din klass, fundera då på att ställa några av eller samtliga följande frågor för att hjälpa dem att analysera och använda principerna de hittade i Moroni 6:5–6:

Vilka upplevelser i livet har fått er att inse vikten av att be och fasta tillsammans med medlemmarna i er församling eller gren?
Vad tror ni menas med att vi ska ”tala med varandra om [våra] själars välfärd”? (Moroni 6:5.) Hur gör vi det när vi är i kyrkan?
Om vi går i kyrkan med en önskan att stärka andra andligt, hur kan det tänkas påverka vad vi upplever där?
Vad kan vi till exempel minnas om Frälsaren när vi tar sakramentet? Om vi tar sakramentet, hur hjälper det oss att minnas honom varje dag under veckan?
Om vi går i kyrkan av de skäl som vi har pratat om, hur hjälper det oss att ”hålla [oss] på den rätta vägen”? (Moroni 6:4.) Hur kan ni uppmuntra andra ungdomar att gå i kyrkan?

Läs följande ord av president Joseph Fielding Smith:

Bild

President Joseph Fielding Smith

”Det finns inte rum i Sion för den som syndar med vett och vilja. Det finns rum för den botfärdige syndaren, för den som omvänder sig från sina missgärningar och söker evigt liv och evangeliets ljus” (i Conference Report, apr. 1915, s. 120).

Be därefter eleverna läsa Moroni 6:7–8 tyst för sig själva och ta reda på vad kyrkans ledare på Moronis tid skulle ”se noga till”. Be eleverna berätta vad de funnit. Förklara gärna att ordet ”utplånades” i den här versen syftar på uteslutning. Om medlemmar i kyrkan begår svåra synder och inte omvänder sig, kan de bli uteslutna, det vill säga gå miste om medlemskapet i kyrkan och välsignelserna som hör till förbunden.

Vad gör kyrkans ledare i vår tid till exempel för att hjälpa oss att hålla oss ifrån ogudaktighet?
Vad får vi för löfte enligt Moroni 6:8 om vi ärligt omvänder oss från våra synder? (Vi blir förlåtna så ofta vi omvänder oss och med ärligt uppsåt söker få förlåtelse.)

Be eleverna fundera över hur ofta de har tillfälle att känna Andens påverkan under söndagens möten (till exempel under bönerna, under sakramentet, när medlemmar håller tal eller lektioner, när de sjunger kyrkans psalmer eller när de begrundar ett skriftställe under en lektion). Be en elev läsa Moroni 6:9 högt. Be klassen att följa med i texten och urskilja Andens roll på våra möten.

Vad lär vi oss för sanning i Moroni 6:9 om hur kyrkans möten ska ledas? (Kyrkans möten ska ledas genom den Helige Andens kraft.)
När har ni känt att ett möte i kyrkan leddes genom den Helige Andens kraft?

För att hjälpa eleverna förstå att den här sanningen gäller för alla aspekter av kyrkans möten, ber du dem att föreställa sig att de är personerna i följande situationer. (Skriv gärna situationerna på tavlan före lektionen eller på ett utdelningsblad.) Be eleverna berätta hur principen i Moroni 6:9 kan användas i var och en av följande situationer.

Du har fått i uppgift att hålla tal på sakramentsmötet om Jesu Kristi försoning.
Du har fått i uppgift att planera ett musiknummer till ett kommande sakramentsmöte.
Du sitter på ett vittnesbördsmöte och känner dig manad att bära vittnesbörd men är osäker på vad du ska säga.

Påminn eleverna om att du tidigare under lektionen bad dem att fundera på vad föräldrar kan säga för att uppmuntra en ung man eller ung kvinna att gå i kyrkan. Avsluta lektionen med att be eleverna berätta vad de tycker att föräldrarna skulle säga. Vittna sedan om välsignelserna av att gå i kyrkan och om andra principer ni har samtalat om i dag.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Moroni 6:2. ”Ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande”

Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum har förklarat vad det innebär att komma till Herren med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande:

”[Du kan] som gåva erbjuda Herren ditt förkrossade eller omvända hjärta och din botfärdiga eller lydiga ande. I verkligheten ger du dig själv som gåva – det du är och det du är på väg att bli” (se ”När du har omvänt dig”, Liahona, maj 2004, s. 12).

Moroni 6:4. ”Renats genom den Helige Andens kraft”

Vi får den helgande kraften från Frälsarens försoningsoffer genom den Helige Andens sällskap (se 3 Ne. 27:19–20; Moro. 6:4). Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum förklarade:

”Det är inte i dopets vatten som vi får syndernas förlåtelse, som vi säger när vi uttrycker oss bildligt, utan när vi tar emot den Helige Anden. Det är den Helige Anden som avlägsnar köttslighet och för oss till ett tillstånd av rättfärdighet. Vi blir rena när vi tar emot den Helige Andens sällskap och gemenskap. Det är då som synd, orenhet och ondska bränns bort från vår själ liksom med eld. Den Helige Andens dop är ett dop med eld” (A New Witness for the Articles of Faith [1985], s. 290; se också s. 239).

Moroni 6:4. Vår plikt att ge varandra näring

President Henry B. Eyring i första presidentskapet berättade om följande upplevelse:

”Jag har sett många herdar som gav sina hjordar näring. En av dem var president i ett diakonernas kvorum. En av hans kvorummedlemmar bodde i närheten av mitt hus. Den här grannpojken hade aldrig varit på ett kvorummöte eller gjort någonting tillsammans med de andra medlemmarna i kvorumet. Hans styvfar var inte medlem, hans mor gick inte i kyrkan.

En söndagsmorgon höll presidentskapet i hans diakonkvorum rådsmöte. … Dessa trettonåriga herdar tänkte på pojken som aldrig kom. De pratade om hur väl han behövde det som de själva fick. Presidenten gav sin rådgivare i uppgift att gå och söka efter det här vilsegångna fåret.

Jag visste också att det inte var något lätt uppdrag. Förundrad såg jag genom fönstret hur han traskade förbi mitt hus och uppför vägen till huset där pojken bodde som aldrig kom till kyrkan. Herden hade händerna i byxfickorna. Hans blick var riktad mot marken. Han gick långsamt, som du skulle göra om du inte var säker på att du ville komma fram dit du var på väg. Tjugo minuter senare kom han nedför vägen, nu med den förlorade diakonen vid sin sida. Det här upprepades ytterligare några söndagar. Sedan flyttade pojken som hade varit förlorad men som hittats. …

Flera år senare när jag var på en stavskonferens, en världsdel bort från det rum där det där presidentskapet höll rådsmöte, kom en gråhårig man fram till mig och sade lågmält: ’Min dotterson bodde i din församling för många år sedan.’ Med ömhet i rösten berättade han för mig om pojkens liv. Och därefter frågade han om jag kunde hitta diakonen som gick så långsamt uppför den där vägen. Han undrade om jag kunde tacka honom och berätta för honom att hans dotterson, nu en vuxen man, fortfarande kom ihåg det” (se ”Vaka med mig”, Liahona, juli 2001, s. 45).

Moroni 6:4. Att stärka nyomvända

President Gordon B. Hinckley uppmanade alla medlemmar i kyrkan, även ungdomar, att ge nyomvända näring och stärka dem:

”Det är ingen lätt sak att bli medlem i denna kyrka. För de flesta innebär det att upphöra med gamla vanor, lämna gamla vänner och tidigare umgänge och komma in i en ny krets som är annorlunda och något krävande.

Med ett ständigt ökande antal omvända, måste vi avsevärt öka våra ansträngningar att hjälpa dem att finna sig till rätta. De behöver alla tre saker: en vän, ett ansvar och ’näring genom Guds goda ord’ (Moro. 6:4). Det är vår plikt och vårt tillfälle att ombesörja dessa saker. …

Detta är ett arbete för var och en. Det är ett arbete för hemlärare och besökslärare. Det är ett arbete för biskopsråd, för prästadömets kvorum, för Hjälpföreningen, de unga männen och unga kvinnorna, ja, också för Primärföreningen.

Jag var på ett faste- och vittnesbördsmöte så sent som förra söndagen. En femton- eller sextonårig pojke stod inför församlingen och sade att han hade bestämt sig för att bli döpt.

Då kom pojkarna i lärarnas kvorum en efter en fram till mikrofonen för att uttrycka sin kärlek till honom, tala om att han gjorde det rätta och försäkra honom att de skulle stå vid hans sida och hjälpa honom. Det var underbart att höra dessa unga män säga uppskattande och uppmuntrande ord till sin vän” (se ”Unga män och nyomvända”, Nordstjärnan, juli 1997, s. 47, 48).