Lektion 137: Mormon 1–2

Lektion 137

Mormon 1–2

Inledning

Trots att Mormon växte upp i en tid präglad av stor ogudaktighet valde han att vara trofast. Tack vare sin trofasthet fick han veta att han senare i livet skulle anförtros folkets heliga uppteckningar. När han var femton år ”besöktes [han] av Herren” (Mormon 1:15). Han ville hjälpa nephiterna att omvända sig men förbjöds av Herren att predika för dem eftersom de medvetet hade gjort uppror. Redan som ung fick han också i uppdrag att leda nephiternas härar. Eftersom många av nephiterna hade förlorat den Helige Anden och andra Guds gåvor var de överlämnade åt sig själva i kampen mot lamaniterna.

Lektionsförslag

Mormon 1:1–5

Mormon får veta att han en dag ska anförtros nephiternas heliga uppteckningar

Skriv följande fråga på tavlan före lektionen så att eleverna kan fundera på den när de kommer in i klassrummet: Hur känner du dig när någon kallar dig mormon?

Börja lektionen med att be eleverna besvara frågan på tavlan. Därefter ber du en elev läsa följande ord av president Gordon B. Hinckley:

Bild

President Gordon B. Hinckley

”Samtidigt som jag ibland beklagar att människor inte använder kyrkans rätta namn, är jag glad att öknamnet de använder är mycket hedrande tack vare en alldeles särskild man och en bok som på ett ojämförligt sätt vittnar om världens Återlösare.

Vem som än lär känna denne man, Mormon, genom att läsa och begrunda hans ord, ja, alla som läser denna dyrbara historiska skatt som till stor del sammanfogades och bevarades av honom, kommer att erfara att mormon inte är ett ord med dåligt rykte utan att det står för det allra bästa – det goda som kommer från Gud” (se ”Mormon betyder ’mycket gott’”, Nordstjärnan, jan. 1991, s. 54).

För att hjälpa eleverna förstå i vilket sammanhang Mormon 1–2 skrevs, berättar du att 320 år efter Frälsarens besök hos nephiterna var nästan alla i landet ogudaktiga. Vid den här tiden ”nödgades Ammaron av den Helige Anden att gömma uppteckningarna, som var heliga” (se 4 Nephi 1:47–49). Ammaron var en rättfärdig man som hade fört nephiternas uppteckningar. Vid omkring samma tid besökte Ammaron en tioårig pojke som hette Mormon och gav honom anvisningar om hans framtida ansvar för uppteckningarna.

Be eleverna läsa Mormon 1:2 tyst för sig själva och leta efter de ord och uttryck som Ammaron använde för att beskriva Mormon. Be dem berätta vad de hittar. Skriv namnet Mormon på tavlan och deras svar under namnet.

Vad bör vi ta på allvar när det gäller evangeliet? (I svaren kan bland annat ingå: sakramentet och allt vad därtill hör, skriftstudier, kyskhet, att tala och vittna om Frälsaren.) Varför bör vi ta det här på allvar?

Tala om att man kan vara allvarlig och ändå skratta och ha roligt. Men en allvarlig person vet när det ena eller det andra är på sin plats.

Vad tror ni menas med att ha ”lätt för att fatta”?

Under diskussionens gång ber du en elev läsa följande förklaring av äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum:

Bild

Äldste David A. Bednar

”När vi är snara att uppfatta ser vi eller lägger omedelbart märke till och lyder. Båda dessa grundläggande faktorer – att se och lyda – är ytterst viktiga för att vi ska ha lätt för att uppfatta. Och profeten Mormon är ett slående exempel på någon som använde den här gåvan …

Den andliga gåvan att ha lätt för att uppfatta är så viktig för oss i den värld vi lever och kommer att leva i” (se ”Snar att uppfatta”, Liahona, dec. 2006, s. 16, 18).

På vad sätt hjälper oss förmågan att snabbt uppfatta och lyda Herrens råd?

Be eleverna skriva i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker om någonting som de bör ta mera på allvar. Be dem skriva ner befallningar eller anvisningar från Herren som de kunde lyda mera villigt. Uppmuntra dem att ta evangeliet på större allvar och vad därtill hör och att i högre grad tillägna sig egenskapen att ha lätt för att fatta.

Be en elev läsa Mormon 1:3–5 högt, och be klassen vara uppmärksam på Ammarons anvisning till Mormon.

Vad bad Ammaron Mormon att göra?
Varför tror ni att Mormon behövde vara allvarlig och ha lätt för att fatta för att kunna utföra det här uppdraget?

Mormon 1:6–19

På grund av folkets medvetna uppror förbjuder Herren Mormon att predika för dem

Fråga eleverna om de någonsin har förlorat något som de satte högt värde på eller fråntogs något värdefullt. Be några elever att berätta om sina upplevelser.

Sammanfatta Mormon 1:6–12 genom att berätta att Mormon i sin ungdom bevittnade många strider mellan nephiterna och lamaniterna. Han bevittnade också hur ogudaktigheten spreds över hela landet.

Tala om att nephiterna blev så ogudaktiga att de förlorade dyrbara gåvor från Herren. Dela upp klassen i två hälfter. Ge ena hälften i uppgift att läsa Mormon 1:13–14, 18 tyst för sig själva och leta efter gåvor som Herren började ta bort från nephiterna. Ge andra hälften i uppgift att läsa Mormon 1:14, 16–17, 19 tyst för sig själva och leta efter orsaker till att Herren tog bort de här gåvorna från nephiterna. Be elever från varje grupp att berätta för klassen vad de funnit.

Vad händer enligt Mormon 1:13–14 när människor gör uppror och vänder sig bort från Herren? (Eleverna kanske kommer med olika svar. Du kan sammanfatta deras svar genom att skriva följande sanning på tavlan: När människor är ogudaktiga och inte vill tro förlorar de andliga gåvor som Herren har gett dem och kan inte längre ta emot den Helige Andens påverkan.)

Framhåll att även om nephiternas uppror var extremt så gäller den här principen för oss alla när vi överträder Herrens bud.

Vilken av gåvorna i Mormon 1:13–14, 18 vore den värsta för er att förlora?

Be en elev läsa Mormon 1:15 högt. Be klassen följa med i texten och vara uppmärksam på vad Mormon upplevde samtidigt som många av nephiterna förlorade Guds gåvor och den Helige Andens påverkan.

Varför tror ni att Mormon lyckades få andliga upplevelser trots att han var omgiven av stor ogudaktighet?

Mormon 2:1–15

Mormon leder nephiternas härar och sörjer över deras ogudaktighet

Be en elev som är femton år (eller däromkring) att högläsa Mormon 2:1–2. Be klassen vara uppmärksam på vilket uppdrag Mormon fick när han var femton år gammal (i hans ”sextonde år”). Be eleverna föreställa sig hur det skulle vara att som femtonåring anföra en här.

Hur kan egenskaperna som nämns i Mormon 2:1 ha hjälpt Mormon som ledare för en här?

Sammanfatta Mormon 2:3–9 genom att berätta för eleverna att lamaniterna angrep nephiternas härar med en sådan kraft att nephiterna blev rädda och drog sig tillbaka. Lamaniterna drev dem från plats till plats tills nephiterna befann sig på en enda plats. Mormons här lyckades besegra lamaniterna och jaga dem på flykten.

Be eleverna läsa Mormon 2:10–15 tyst för sig själva och vara uppmärksamma på det andliga tillståndet hos nephiterna efter striderna.

Varför sörjde nephiterna? (Se Mormon 2:10–13. De sörjde därför att de inte kunde behålla sina ägodelar. Med andra ord sörjde de bara på grund av följderna av sina synder, inte därför att de ångrade sina handlingar.)
Hur visste Mormon enligt Mormon 2:13–14 att folkets sorg inte var tecken på sann omvändelse?

För att hjälpa eleverna förstå skillnaden mellan ”sorg … till omvändelse” och ”de fördömdas sorg” skriver du följande på tavlan:

De som sörjer till omvändelse …

De som bara sörjer på grund av syndens följder …

Be eleverna att läsa igenom Mormon 2:12–15 och leta efter vad som var utmärkande för de här två grupperna. Be dem att berätta vad de hittar. Deras svar bör återspegla följande sanningar:

De som sörjer till omvändelse inser Guds godhet och kommer till Kristus med ödmjukt hjärta.

De som bara sörjer på grund av syndens följder fortsätter att göra uppror mot Gud.

Tala om att Mormon använde uttrycket ”de fördömdas sorg” (Mormon 2:13) för att beskriva deras sorg som lider på grund av följderna av sina synder men är ovilliga att omvända sig. Den här inställningen leder inte till förlåtelse och frid. Den leder till fördömelse, vilket innebär att en person hejdas i sin utveckling mot evigt liv.

Be eleverna att fundera över hur de reagerar när de inser att de har syndat. Uppmuntra dem att komma till Frälsaren med ödmjukt hjärta så att de kan få förlåtelse, uppleva frid och förlikas med Gud.

Mormon 2:16–29

Mormon hämtar plåtarna och skriver ner en redogörelse för sitt folks ogudaktighet

Sammanfatta Mormon 2:16–18 genom att berätta att under striderna med lamaniterna kom Mormon i närheten av kullen Shim, där Ammaron hade gömt nephiternas uppteckningar. Han tog Nephis plåtar och började göra en uppteckning om vad han hade bevittnat bland folket ända sedan sin barndom.

Be en elev läsa Mormon 2:18–19 högt. Be klassen följa med i texten och vara uppmärksam på Mormons beskrivning av sitt folks andliga tillstånd på den tiden. Be den också vara uppmärksam på hur Mormon gav uttryck åt sin trosvisshet för egen del.

Hur beskrev Mormon det andliga tillståndet på den tiden? (”En ständig bild av ogudaktighet och avskyvärdheter.”)
Med tanke på vad ni har läst om Mormon, varför tror ni att han kunde vara säker på att han skulle ”bli upphöjd på den yttersta dagen”? (Hjälp gärna eleverna förstå att då Mormon talade om att ”bli upphöjd på den yttersta dagen” så syftade han på att han skulle uppstå och föras tillbaka till Guds närhet och förbli hos honom för evigt.)
På vad sätt är Mormons rättfärdiga föredöme till hjälp för er? (Eleverna kanske kommer med olika svar på den här frågan. Deras svar bör uttrycka följande princip: Vi kan välja att leva rättfärdigt, även i ett ogudaktigt samhälle. Skriv gärna den här sanningen på tavlan.)
När har ni sett vänner eller familjemedlemmar lyda Guds vilja trots att andra i deras omgivning inte gjorde det?

Uppmuntra eleverna att tänka på ett område i sitt liv där de kan göra mer för att stå för det rätta. Uppmuntra dem att skriva i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker om hur de skulle vilja reagera nästa gång de ställs inför svårigheter på det området. Vittna om att vi, precis som Mormon, kan välja att leva rättfärdigt även när vår omgivning inte gör det och att Herren kommer att hjälpa oss hålla fast vid det rätta.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Mormon 1:1. ”Jag, Mormon”

Följande lista belyser fakta om Mormons liv och verksamhet:

Hans far hette Mormon (se Morm. 1:5).
Han var uppkallad efter Mormons land, där Alma upprättade kyrkan (se 3 Ne. 5:12).
Han gav en son namnet Moroni (se Morm. 6:6).
Han var en äkta ättling till Lehi (se 3 Ne. 5:20).
Han besöktes av Frälsaren (se Morm. 1:15).
Han var en Jesu Kristi lärjunge (se 3 Ne. 5:13).
Han var befälhavare över nephiternas härar (se Morm. 2:1).
Han skrev enligt Guds vilja (se 3 Ne. 5:14).
Han bevittnade nephiternas undergång (se Morm. 2:18–19; 3:16; 6:8–22).

Mormon 2:13–15. Sorg till omvändelse

Mormon sörjde över sitt folk eftersom han såg att ”deras sorg [inte] förde dem … till omvändelse” och visste att ”Herren inte alltid ville låta dem finna glädje i synd” (Morm. 2:13). Som president Spencer W. Kimball sade: ”Utan omvändelse kan det inte bli någon förlåtelse, och utan förlåtelse sätts alla evighetens välsignelser på spel” (Förlåtelsens under, s. 107).

Äldste Bruce D. Porter i de sjuttios kvorum har undervisat om vikten av att känna sorg som leder till omvändelse:

”Ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande [betyder] att vi upplever ’en sorg efter Guds vilja’ som leder till omvändelse (se 2 Kor 7:10). Detta händer när vår önskan att bli renade från synd är så stark att vårt hjärta värker av sorg och vi längtar efter att få frid med vår Fader i himlen. De som har ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande är villiga att utan motstånd och ovilja göra allt som Gud ber dem att göra. Vi slutar göra saker och ting på vårt eget sätt och lär oss att i stället göra dem på Guds sätt. När vi har underordnat oss på det här sättet kan försoningen börja verka och verklig omvändelse ske. De ångerfulla upplever då den Helige Andens helgande kraft, som fyller dem med samvetsfrid och glädje över försoningen med Gud” (se ”Ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande”, Liahona, nov. 2007, s. 32).