Inledning till Almas bok
Varför studera den här boken?
Genom att studera Almas bok lär sig eleverna mer om Jesus Kristus och nödvändigheten av hans försoning och uppståndelse i frälsningsplanen. De lär sig också om Guds ords makt att övervinna prästvälde, falska läror, synd, hat och avfall och att hjälpa människor att uppleva en mäktig förändring i hjärtat. Eleverna blir uppbyggda och inspirerade när de läser om Almas, Amuleks och Mosiahs söners missionsarbete och om anti-nephi-lehiternas (Ammons folks) omvändelse och trofasthet. När de studerar kapitlen om krigen mellan nephiterna och lamaniterna lär de sig principer som vägleder dem i de orostider de lever i och hjälper dem att vinna seger i sina egna strider med motståndaren.
Vem skrev den här boken?
Mormon sammanställde och förkortade uppteckningar från Nephis större plåtar och skapade Almas bok. Boken är uppkallad efter Alma, som var Almas son och därför ofta kallas Alma den yngre. När kung Mosiah införde domarstyret bland nephiterna blev Alma den yngre den förste överdomaren och efterträdde sin far som högpräst över kyrkan (se Mosiah 29:42). Han avgick senare som överdomare för att ägna sig ”helt åt det höga prästadömet” och åt att ”framföra Guds ord för folket” överallt i nephiternas land (Alma 4:20; 5:1). Mormon använde uppteckningarna om Almas verksamhet (se Alma 1–44) och Almas son Helamans skrifter (se Alma 45–62) och Shiblons skrifter (se Alma 63) när han sammanställde Almas bok.
För vem skrevs den här boken och varför?
Mormon riktade inte Almas bok till någon särskild läsargrupp. Han anger inte heller varför han skrev boken. Men den omfattande undervisning som ges i den om Jesu Kristi återlösande mission bidrar till att Mormons bok fyller sitt huvudsyfte: att vittna om att ”Jesus är Kristus, den evige Guden” (titelbladet till Mormons bok; se också Alma 5; 7; 13; 32–34; 36; 39–42).
När och var skrevs den?
De ursprungliga uppteckningarna som användes som källor till Almas bok skrevs förmodligen mellan 91 f.Kr. och 52 f.Kr. Mormon gjorde ett sammandrag av de här uppteckningarna någon gång mellan 345 och 385 e.Kr. Mormon skrev inte var han befann sig när han sammanställde boken.
Vad kännetecknar den här boken?
Även om Almas bok är den längsta boken i Mormons bok så omspänner den bara 39 år – från omkring 91 f.Kr. till 52 f.Kr. Boken skildrar den första framgångsrika missionsverksamheten bland lamaniterna. Den beskriver hur trofast de omvända lamaniterna höll sina förbund (se Alma 23:6–7; 24). Almas bok innehåller dessutom undervisning om läran om förutordination och om Melkisedeks verksamhet (se Alma 13), Guds ords kraft (se Alma 31), hur man får tro på Jesus Kristus och stärker den (se Alma 32–34), allvaret i att bryta mot kyskhetslagen (se Alma 39), vår andes tillstånd efter döden (se Alma 40), lärorna om uppståndelse och återställelse (se Alma 40–41) och rättvisans och barmhärtighetens roll i vår himmelske Faders återlösningsplan (se Alma 42). Boken innehåller också Herrens instruktioner i fråga om självförsvar och vad som kan rättfärdiga krig (se Alma 43:45–47).
Översikt
Alma 1–3 Nehor inför prästvälde bland nephiterna. Alma anför rättfärdiga nephiter i ett försvarskrig mot Amlici och hans anhängare som förenat sig med en lamanitisk här. Efter att ha omintetgjort Amlicis försök att bli kung och förgöra kyrkan besegrar nephiterna en annan lamanitisk här.
Alma 4–16 Alma avgår som överdomare. Han färdas runt i hela nephiternas land för att bekämpa högmod och ogudaktighet genom att predika Guds ord. Amulek förenar sig med Alma, och de undervisar om Jesu Kristi försoning, uppståndelsen och nödvändigheten av tro på Herren och av omvändelse. Zeezrom blir omvänd och döps.
Alma 17–28 Mosiahs söner och andra predikar Guds ord bland lamaniterna i Nephis land. Tusentals blir omvända till Herren. De omvända lamaniterna gräver ner sina krigsvapen och ger sig i väg för att bosätta sig bland nephiterna. Många stupar i ett stort slag mellan nephiter och lamaniter.
Alma 29–42 Alma önskar föra själar till omvändelse. Han vederlägger Korihor, som är en antikrist. Han undervisar zoramiterna, en grupp avfälliga nephiter, och jämför Guds ord med ett frö som måste vårdas genom tro. Amulek vittnar om försoningen och undervisar zoramiterna om att utöva tro till omvändelse. Alma talar enskilt med sina söner Helaman, Shiblon och Corianton och ger råd och bär vittnesbörd. Han anförtror de heliga uppteckningarna åt Helaman. Han undervisar om den efterjordiska andevärlden, uppståndelsen och rättvisans och barmärtighetens roll i Guds plan.
Alma 43–45 Avfälliga nephiter hetsar lamaniterna till vrede och dessa drar ut i strid mot nephiterna. Moroni för nephiterna till seger över Zerahemnahs här. Alma frågar ut och välsignar Helaman, profeterar om nephiternas undergång och lämnar landet.
Alma 46–63 Moroni, Lehi, Teancum, Helaman och Pahoran för nephiterna till seger över lamanitiska härar under Amalickiah och Ammoron. Moroni och Pahoran slår också ner ett uppror som anstiftats av avfälliga nephiter som kallas kungsmän. Shiblon får nephiternas uppteckningar och ger dem senare till Helamans son Helaman. Moronihahs här besegrar lamaniterna i ett annat slag.