Lektion 78: Alma 13

Lektion 78

Alma 13

Inledning

Den första gången Alma predikade för det upproriska folket i Ammonihah stred de med honom och sade: ”Vem är du?” De ifrågasatte hans auktoritet (se Alma 9:1–6). De hade avfallit och tillhörde Nehors orden och var anhängare av prästvälde, vars mål var egen vinning (se Alma 1:2–15; 15:15; 16:11). I motsats till Nehors lära undervisade Alma om ”Guds heliga ordens höga prästadöme”, vars mål är att hjälpa andra att omvända sig och gå in i Herrens vila (se Alma 13:6). Han anförde Melkisedek som exempel på en som predikade tro och omvändelse och hjälpte sitt folk att leva i fred. Alma undervisade också om föruttillvaron och förutordination. Han avslutade sin predikan med att uppmana folket att hörsamma hans ord så att de kunde bereda sig för att gå in i Herrens vila.

Lektionsförslag

Alma 13:1–12

Alma undervisar folket i Ammonihah om högprästers kallelse

Berätta att Alma 13 innehåller Almas undervisning om en grupp som är till stor nytta för kyrkan. Ja, deras tjänande har varit till välsignelse för alla medlemmar.

Berätta för eleverna att de känner personer som tillhör den här gruppen. Be därefter eleverna läsa Alma 13:1 tyst för sig själva och ta reda på vilka de är. Efter att de har haft tid att läsa den här versen föreslår du att de också läser Alma 13:10, 14 och Läran och förbunden 107:1–3. Föreslå gärna att de skriver dessa skriftställehänvisningar i marginalen bredvid Alma 13:1.

Berätta att Alma talade om dem som var präster enligt Guds Sons orden, som är det melkisedekska prästadömet. Han talade alltså om män som innehar högprästens ämbete i melkisedekska prästadömet. Be en elev läsa följande uttalande av äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum:

”Dessa nephiter som trofast höll Moses lag innehade melkisedekska prästadömet, vilket innebär att de hade evangeliets fullhet … Några av våra viktigaste kunskaper om melkisedekska prästadömet kommer från Alma 13” (The Promised Messiah [1978], s. 421).

Vilka välsignelser har ni fått i ert liv genom melkisedekska prästadömet? (Eleverna kanske nämner den Helige Andens gåva, patriarkaliska välsignelser, andra prästadömsvälsignelser, generalauktoriteters ledarskap, lokala ledares ledarskap, till exempel biskopars eller grenspresidenters, välsignelser de får genom förbunden som deras föräldrar ingått i templet. De kanske också nämner dopet och sakramentet som förrättas respektive handhas med det aronska prästadömets myndighet enligt uppdrag från ledare inom det melkisedekska prästadömet.)

Skriv följande frågor på tavlan eller på ett utdelningsblad. Be eleverna läsa Alma 13:2–10 och leta efter svaren på frågorna.

När kallades bärare av melkisedekska prästadömet den första gången och förbereddes? (Se Alma 13:3–5.)

Vilken uppgift har alla bärare av melkisedekska prästadömet? (Se Alma 13:6.)

Vilka uttryck i Alma 13:7 beskriver melkisedekska prästadömet?

Vad fordras för att bli ordinerad till melkisedekska prästadömet? (Se Alma 13:10.)

Efter att eleverna haft tid på sig att hitta svar på frågorna låter du dem berätta vad de funnit. Skriv gärna deras svar på tavlan.

Fundera på att ställa följande frågor för att hjälpa eleverna fördjupa sin insikt och samtala om det de läst:

På vad sätt hjälper oss prästadömsbärares tjänande veta hur vi ska se mot Jesus Kristus för att få återlösning? (Se Alma 13:2, 8, 16. Deras exempel och undervisning och förrättningarna de utför visar på Frälsaren.)
Vad menade Alma när han sade att högpräster ”kallades och förbereddes från världens grundläggning”? (Alma 13:3.) (Han menade att några män har blivit förutordinerade till att få vissa ämbeten i prästadömet.)

För att hjälpa eleverna förstå begreppet förutordination och vad den innebär för deras del, kan du gärna be en elev läsa följande uttalanden.

Profeten Joseph Smith sade: ”Var och en som har blivit kallad att tjäna världens invånare, har blivit ordinerad därtill i himlens Stora råd innan världen var till. Jag antar att jag kallades till detta ämbete vid detta stora råd” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 505).

President Spencer W. Kimball sade: ”I den värld vi befann oss i innan vi kom hit gavs trofasta kvinnor vissa uppgifter medan trofasta män förutordinerades till vissa prästadömsuppgifter. Trots att vi inte nu kommer ihåg omständigheterna, ändrar detta inte den härliga realiteten i det vi en gång gick med på” (Kyrkans presidenters lärdomar: Spencer W. Kimball [2006], s. 218).

Vad lär oss Alma 13:3 att vi måste göra för att utföra de uppgifter vi blivit förutordinerade till?
När en man blir ordinerad till ett ämbete i prästadömet, vad bör den ordinationen då betyda för honom? (Se Alma 13:8. Obs att den här frågan kan besvaras av både unga män och unga kvinnor. Unga män kan ha nytta av att höra de unga kvinnornas svar.)

Be eleverna läsa Alma 13:11–12 tyst för sig själva och leta efter hur bärarna av melkisedekska prästadömet som Alma talade om förändrades genom Jesu Kristi försoning.

Vad tror ni det innebär att någons ”kläder tvättats vita genom Lammets blod”?
Varför tror ni att bärare av melkisedekska prästadömet måste förändras genom Jesu Kristi försoning? Hur kan vi följa deras exempel?

Påminn eleverna om att det var för folket i Ammonihah som Alma predikade de här sanningarna. Många av dem ”tillhörde Nehors tro” (Alma 14:18; 15:15). Nehor var en man som hade instiftat en falsk orden som Alma kallade ”prästvälde” (se Alma 1:12–15).

Hur skiljer sig trofasta bärare av melkisedekska prästadömet från dem som följde Nehors lära? (Be gärna eleverna att läsa igenom Alma 1:2–6 och leta efter skillnader mellan Nehors prästvälde och melkisedekska prästadömet.)
Folket i Ammonihah hade tidigare fått undervisning om melkisedekska prästadömet och fått välsignelser genom det (se Alma 9:21; 13:1). Varför tror ni att det var viktigt att folket i Ammonihah blev påminda om vad de tidigare hade lärt sig om melkisedekska prästadömet?
Vad har ni lärt er hittills under lektionen om prästadömet? (Även om eleverna nämner flera olika sanningar bör deras svar gå ut på att prästadömsförrättningar och prästadömsbärares tjänande hjälper oss veta hur vi ska se mot Jesus Kristus för att få återlösning.)

Föreslå gärna att eleverna skriver den här principen – och även andra principer de upptäckt – i sina skriftdagböcker eller studieanteckningsböcker. I mån av tid ber du dem skriva hur dessa principer påverkar deras syn på prästadömets kraft och välsignelser.

Alma 13:13–20

Alma undervisar om Melkisedek, en stor högpräst som upprättade fred bland sitt folk

Skriv följande ord och uttryck på tavlan: högpräst, kung, utövade mäktig tro, predikade omvändelse, upprättade fred, fridsfurste, regerade under sin far. Gör en kort paus efter varje ord eller uttryck och låt eleverna gissa, men utan att kika i skrifterna, vem Alma beskriver med dem. (Han beskrev Melkisedek.) Om eleverna inte gissat rätt efter att du skrivit alla orden och uttrycken på tavlan, ber du dem läsa Alma 13:14.

Om några elever gissade att Alma talade om Jesus Kristus, frågar du dem varför beskrivningen av en rättfärdig högpräst fick dem att tänka på Frälsaren. Hjälp dem förstå att bärare av melkisedekska prästadömet är ”enligt Sonens, Faderns Enföddes, orden” (Alma 13:9; se också L&F 107:2–4). Framhåll att bärare av melkisedekska prästadömet ska sträva efter att följa Jesu Kristi exempel i sitt tjänande och i sin undervisning. Påminn också eleverna om att förrättningarna som utförs med melkisedekska prästadömets myndighet hjälper oss att komma Frälsaren närmare.

Be en elev läsa Alma 13:14–19 högt. Uppmuntra klassen att tänka på hur det ogudaktiga folket i Ammonihah kunde ha haft nytta av att lära sig om Melkisedek.

Vilka ord i Alma 13:17 beskriver Melkisedeks folk? Hur påminner det här folket om folket i Ammonihah? (Se Alma 8:9; 9:8.)
Vad gjorde Melkisedek som folkets ledare? Hur påverkades folket av hans ledarskap? På vad sätt skilde sig den här påverkan från den påverkan som Nehors efterföljare utövade i Ammonihah? (Se Alma 8:17; 10:27, 32.)

Be eleverna sammanfatta Alma 13:16–18 och nämna sanningar i de här verserna om prästadömsledares ansvar. När de gör sammanfattningarna, förvissa dig då om att de ger uttryck åt följande: prästadömsledare hjälper oss att se mot Jesus Kristus, omvända oss och leva i fred. (Uppmuntra gärna eleverna att skriva sina sammanfattningar i skrifterna bredvid Alma 13:16–18.) Framhåll att andra ledare i kyrkan, som till exempel ledare i Hjälpföreningen och Unga kvinnor, spelar en mycket viktig roll i den här strävan. De tjänar tillsammans med prästadömsledare och hjälper enskilda och familjer att komma till Kristus.

Hur har kyrkans ledares tjänande varit till välsignelse för er?

Alma 13:21–31

Alma uppmanar folket att hörsamma Herrens röst och gå in i hans vila

Be eleverna leta efter en tanke som upprepas i Alma 13:12, 13, 16, 29. De bör hitta ordet vila och uttrycket ”Herrens vila”. Uppmuntra dem gärna att markera den här tanken i varje vers. För att hjälpa eleverna förstå vad det innebär att gå in i Herrens vila här i livet och efter döden, läser du följande uttalanden:

”De forna profeterna talade om att ’komma in i Guds vila’ (se Alma 12:34; L&F 84:23–24). Vad innebär det? För mig innebär det att inträda i Guds kunskap och kärlek, med tro på hans syften och hans plan i sådan utsträckning att vi vet att vi har rätt och att vi inte jagar efter någonting annat” (Joseph F. Smith, Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph F. Smith [1998], s. 56).

”Sanna heliga går in i Herrens vila medan de är i det här livet, och genom att förbli i sanningen fortsätter de i detta lyckotillstånd till dess de vilar hos Herren i himlen … Herrens vila, i evigheten, är att ärva evigt liv, att få Herrens härlighets fullhet” (Bruce R. McConkie, Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 633).

Tala om att Alma uppmanade folket i Ammonihah att omvända sig och bereda sig för Kristi ankomst (se Alma 13:21–26). Sedan berättade han om principer som de måste leva efter för att kunna gå in i Herrens vila.

Be eleverna läsa Alma 13:27 tyst för sig själva.

Vilka ord i Alma 13:27 visar vad Alma kände för folket och för sitt budskap?

Be några elever turas om att läsa högt ur Alma 13:27–29. Be klassen vara uppmärksam på vilka principer Alma hoppades att folket skulle leva efter. Be eleverna berätta vilka principer de hittade. De kanske säger att när vi ödmjukt följer uppmaningen att omvända oss, leder Anden oss in i Herrens vila.

Be eleverna skriva ner mål för hur de ska följa rådet i Alma 13:27–29. Vittna om att vi kan gå in i Herrens vila i det här livet och i nästa liv om vi lever efter de principer som Alma undervisade om.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Alma 13:1. ”Jag [vill] rikta er uppmärksamhet på den tid”

Alma 13 är fortsättningen på en predikan i Alma 11 och 12. Slutet av Alma 12 innehåller Almas ord om Adams och Evas fall (se Alma 12:22–23, 30–32). I början av Alma 13 fortsätter Alma sin redogörelse och ber folket att ”rikta [sin] uppmärksamhet” på en tid efter fallet när Herren ordinerade präster att undervisa om hans bud.

Alma 13:3. Handlingsfrihet i föruttillvaron

Alma talade om prästadömsbärare och deras ordination i föruttillvaron och sade att ”från början lämnades de att välja mellan gott och ont” (Alma 13:3). President Joseph Fielding Smith förklarade den här sanningen:

”Gud gav sina barn deras fria vilja också i [den förjordiska] andevärlden, vilket gjorde att de enskilda andarna liksom människorna här, fick privilegiet att välja det goda och förkasta det onda, eller välja det onda och lida följderna av sina synder. På grund av detta var vissa också där mera trofasta än andra i att hålla Herrens bud. …

Människoandarna hade sin fria vilja. … Människoandarna var inte jämlika. De kan ha haft en jämlik begynnelse, och vi vet att alla var oskyldiga i början, men valfriheten som gavs till dem, satte några i stånd att överträffa andra och på så sätt genom den odödliga tillvarons långa tid bli intelligentare och trofastare. De var nämligen oförhindrade att handla för sig själva, att tänka för sig själva, att ta emot sanningen eller göra uppror mot den” (Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 delar, 1:51–52).

Alma 13:3–5. Föruttillvaron och förutordination

President Boyd K. Packer i de tolv apostlarnas kvorum sade:

”Ingen sanning som överbringats till oss i återställelsen är väl djupare än kunskapen vi fått om vår föruttillvaro. Ingen annan kyrka känner till eller undervisar om den sanningen. Läran skisseras bara, men viktiga fakta upprepas så pass ofta i uppenbarelserna att vi kan vara förvissade om vissa grundläggande sanningar. …

De få avgörande fakta vi känner till rörande vår ställning i föruttillvaron är: ’Människan var i begynnelsen hos Gud’ (L&F 93:29). Vi bodde i Guds närhet, vår evige Fader. Vi är hans avkomma. Intelligenserna, eller andarna, organiserades som andekroppar innan världen var till (se Abr. 3:22). Var och en av oss gavs handlingsfrihet. Var och en av oss gavs handlingsfrihet. Myndighet förlänades och ledare utvaldes (Alma 13:1–4)” (Our Father’s Plan [1984], s. 14–15).

Stå fast i din tro ger följande förklaring av förutordination:

”Gud [utsåg] vissa andar till vissa uppgifter under jordelivet. Detta kallas förutordination.

Förutordination garanterar inte att den enskilde får vissa kallelser eller ansvar. Sådana möjligheter kommer i det här livet som resultat av ett rättfärdigt utövande av handlingsfriheten, liksom förutordinationen kom som ett resultat av rättfärdighet i föruttillvaron. …

Läran om förutordination är tillämplig på alla medlemmar i kyrkan och inte bara på Frälsaren och hans profeter. Innan jorden skapades gavs trofasta kvinnor vissa ansvar, och trofasta män förutordinerades till vissa prästadömsplikter. Även om du inte minns den tiden, är det säkert att du gick med på att utföra viktiga uppgifter i Faderns tjänst. När du visar dig värdig kommer du att få tillfällen att genomföra de uppdrag du då gavs” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 61, 62).

Äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum sade:

”Föruttillvaron är inte någon ’rogivande’ lära. Var och en av oss måste ständigt välja, oupphörligt utföra svåra uppgifter, gäckas och möta motgångar, ta väl vara på tiden, använda våra talanger och gåvor på rätt sätt. Enbart på grund av att vi utvaldes ’där och då’ innebär inte att vi kan vara likgiltiga ’här och nu’. Även om männen ordineras och kvinnorna utväljs i föruttillvaron, måste de som kallats och förberetts visa sig vara ’utvalda och troende’ (se Upp. 17:14; L&F 121:34–36)” (se ”Föruttillvaron, en härlig verklighet”, Nordstjärnan, nr 2 1986, s. 14).