Den här lektionen utforskar synen om den telestiala härligheten som gavs Joseph Smith och Sidney Rigdon och som nedtecknats i Läran och förbunden 76. Joseph Smith och Sidney Rigdon beskrev vad de fick lära sig om dem som kommer att ärva det telestiala riket och om konsekvenserna av att förkasta vittnesbördet om Jesus Kristus. De beskrev även hur det telestiala riket skiljer sig från de andra härlighetsrikena.
Herren visar Joseph Smith och Sidney Rigdon en syn angående det telestiala riket
Be eleverna att föreställa sig att en vän som är medlem i en annan kyrka säger till dem: Min präst säger att när vi dör kommer vi antingen till himlen eller helvetet. Jag känner inte att jag är tillräckligt god för att komma till himlen just nu, men inte heller så dålig att jag borde hamna i helvetet. Vad lär er religion om himlen och helvetet?”
Hur skulle ni svara er vän?
Visa bilden från lektion 78 som heter ”Läran och förbunden 76 – synens grunddrag” (eller be eleverna att ta fram sina egna kopior av bilden). När eleverna diskuterar resten av Läran och förbunden 76, uppmuntra dem att söka sanningar som kan hjälpa vännen.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 76:81–83, 101, 103. Be klassen följa med i texten och söka efter ord och uttryck som beskriver dem som kommer att ärva det telestiala riket.
Vilka ord och uttryck i de här verserna beskriver dem som kommer att ärva det telestiala riket? (Du kan behöva förklara att en trollkarl är en person som deltar i aktiviteter som inbjuder onda andars inflytande. En horkarl är en person som deltar i sexuell synd.)
I vers 82 och 101 står det att vissa kommer att ärva det telestiala riket för att de har vägrat ta emot de välsignelser som erbjudits dem. Vilka välsignelser har de vägrat ta emot? (De har medvetet förkastat vittnesbördet om Jesus och evangeliet. Eftersom de har förkastat Frälsaren och hans evangelium, har de avvisat möjligheten att omvända sig från sina synder och bli renade genom försoningen. När eleverna diskuterar denna fråga kan du påminna dem om vad de lärde sig i den föregående lektionen om att vara tappra i vittnesbördet om Jesus. Påpeka att den härlighet vi ärver beror på hur vi tar emot detta vittnesbörd [se L&F 76:50–51, 69, 78–79, 81–82, 101].)
Hur skiljer sig de som kommer att ärva det telestiala riket från förtappelsens söner enligt vers 83? (De begår inte den oförlåtliga synden att förneka den Helige Anden [se L&F 76:35].)
Be eleverna läsa Läran och förbunden 76:84–85, 104–106 tyst och hitta vad som händer med de orättfärdiga innan de kan ta emot den telestiala härligheten.
Vad kommer att hända med de orättfärdiga innan de blir återlösta och tillåts ärva det telestiala riket? (Hjälp eleverna hitta följande sanning: De som ärver det telestiala riket måste först lida i helvetet innan de blir återlösta av Frälsaren. Du kan skriva den här sanningen på tavlan.)
För att hjälpa eleverna förstå betydelsen av ordet helvete, förklara att ordet används på minst två sätt i skrifterna. För det första är helvetet den del av andevärlden där de orättfärdiga bor och är ett faktiskt men tillfälligt tillstånd av andligt lidande. För det andra syftar ordet helvete i skrifterna ibland på ett evigt tillstånd av lidande för förtappelsens söner. (Se Handledning för skriftstudier, ”Helvetet”, scriptures.lds.org.)
Vilka ord i vers 84–85 och 104–106 beskriver lidandet de orättfärdiga kommer att uppleva efter döden? (Du kan behöva förklara att uttrycket i vers 105, ”den eviga elden” är ett bildligt uttryck som syftar på de orättfärdigas lidande, de som kommer att ärva det telestiala riket. Det betyder inte att deras lidande aldrig tar slut. Se L&F 19:4–12.)
Betona att förhållandena i helvetet, som de får uppleva som kommer att ärva det telestiala riket, är tillfälliga. Eftersom dessa personer inte vill omvända sig och använda försoningens välsignelser i sina liv, kommer de att förbli i helvetet under hela tusenårsriket och betala straffet för sina synder genom sitt lidande.
Vilka uttryck ur vers 85 och 106 säger att helvetet kommer att vara ett tillfälligt tillstånd för dem som kommer att ärva det telestiala riket?
Be en elev läsa följande uttalande av president Joseph Fielding Smith och be klassen lyssna till resultatet av lidandet som de orättfärdiga kommer att uppleva i helvetet:
Bild
President Joseph Fielding Smith
”Detta lidande kommer att tjäna som en rentvagning eller luttring och därigenom ska de orättfärdiga nå ett tillstånd medelst vilket de ska erhålla odödligheten i kraft av Jesu Kristi återlösning. Deras kropp och ande ska åter förenas och de ska dväljas i det telestiala riket. Den uppståndelsen kommer emellertid inte att äga rum förrän världens ände kommer” (Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 delar [1977–1981], 2:253).
Sammanfatta Läran och förbunden 76:106–108 genom att förklara att de orättfärdiga kommer att lida för sina synder tills Jesus Kristus fulländat sitt verk och överräcker Guds rike på jorden till sin Fader. Kristus kommer sedan att krönas med härlighet.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 76:109–111. Be sedan en annan elev läsa upp Läran och förbunden 137:9. Be klassen följa med i texten och se vad som kommer att hända när de som ska ärva det telestiala riket kommer fram till Guds tron och blir dömda.
Vad kommer att hända när dessa människor förs fram inför Guds tron för att bli dömda enligt Läran och förbunden 76:110? (De kommer att knäböja och erkänna Jesus Kristus som sin frälsare.)
Förklara att fastän vers 111 specifikt hänvisar till dem som kommer att ärva det telestiala riket gäller sanningen som undervisas i dessa verser alla.
Vad avgör vilket härlighetsrike vi kommer att ärva enligt vers 111? (Hjälp eleverna identifiera följande lärosats: Det härlighetsrike vi kommer att ärva avgörs av våra gärningar i detta liv och vårt hjärtas önskningar. Du kan skriva den här lärosatsen på tavlan.)
Hur kan den här lärosatsen påverka era val?
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 76:86–89, 98, 112 och leta efter ord och uttryck som beskriver hur odödligheten kommer att vara för dem som ärver det telestiala riket. Be eleverna berätta vad de hittat.
Hur visar dessa ord och uttryck Jesu Kristi kärlek och nåd?
Be några elever att turas om att läsa för klassen ur Läran och förbunden 76:91–98. Be eleverna följa med i texten och se skillnaderna mellan härlighetsrikena.
Hur skiljer sig det celestiala rikets härlighet från de terrestriala och telestiala rikenas härlighet? (Eleverna kan använda andra ord, men deras svar bör återspegla följande sanning: Det celestiala rikets härlighet överträffar de terrestriala och telestiala rikenas härlighet.)
Vilka välsignelser får de som mottar upphöjelse i det celestiala riket enligt vers 92–95? Vad är skillnaden mellan dessa välsignelser och de som ges till dem som ärver det telestiala riket?
Joseph Smith och Sidney Rigdon förklarar hur andra kan få den kunskap de fick
Sammanfatta Läran och förbunden 76:113–119 med att förklara att efter att de beskrivit den här synen sa Joseph Smith och Sidney Rigdon att Herren hade befallt dem att inte skriva allt som hade visats dem. De förklarade även vad vi måste göra för att kunna se och förstå Guds rikes hemligheter.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 76:116–118. Be klassen att följa med i texten och se hur vi kan få se och förstå Guds rikes hemligheter.
Vad måste vi göra enligt dessa verser för att kunna se och förstå Guds rikes hemligheter? (Se även L&F 76:5–10.)
För att hjälpa eleverna att förklara och vittna om lärosatserna de har lärt sig om genom att studera Läran och förbunden 76, påminn dem om frågan de diskuterade i början av lektionen: ”Vad lär er religion om himlen och helvetet?” Dela upp eleverna parvis och be dem att tillsammans ta fram ett förslag på hur de skulle kunna svara på den frågan. Berätta att om några minuter får varje par möjlighet att delge sina svar till ett annat par.
För att hjälpa eleverna i sina förberedelser delar du ut följande frågor eller skriver frågorna på tavlan före lektionen:
Vad är skillnaderna mellan de olika rikenas härligheter?
Vad är skillnaden mellan de val som görs av dem som ärver dessa riken och av dem som inte ärver något härlighetsrike?
Vad har ni ett vittnesbörd om angående Frälsaren och hans roll i vår frälsning?
Föreslå att eleverna begrundar de här frågorna när de förbereder sig på att förklara vad kyrkan lär om himlen och helvetet. Be också eleverna att använda åtminstone två skriftställehänvisningar från Läran och förbunden 76 i sin förklaring.
Efter lagom lång tid ber du varje par att arbeta med ett annat par. Be ett par att undervisa de andra två eleverna med sitt förslag. När det första paret har haft möjlighet att förklara lärosatsen ber du det andra paret undervisa. När eleverna avslutat undervisningen kan du be dem berätta för klassen om vad de har lärt sig.
För att hjälpa eleverna att tillämpa det de lärt sig av att studera om härlighetsrikena skriver du följande ofullständiga meningar på tavlan och ber eleverna att avsluta dem i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker:
Som ett resultat av vad jag har lärt mig av att studera om härlighetsrikena i Läran och förbunden 76
vet jag …
vill jag …
ska jag …
Efter att eleverna haft tillräckligt med tid till att göra klart aktiviteten ber du dem överväga om de val de gör kvalificerar dem för att ärva det celestiala riket. Uppmuntra dem också att söka Herrens hjälp att göra de förändringar de känner skulle behövas. Överväg att vittna om de sanningar du lärt dig av att studera Läran och förbunden 76.
Handledning för skriftstudier förklarar hur termen helvetet används i skrifterna:
”Nutida uppenbarelser talar om helvetet i minst två bemärkelser. För det första är det den tillfälliga vistelseplatsen i andevärlden för dem som var olydiga under jordelivet. I denna betydelse har helvetet ett slut. Andarna där får undervisning om evangeliet, och en tid efter sin omvändelse uppstår de till den härlighet som de är värdiga att nå. De som inte omvänder sig, men ändå inte är ’förtappelsens söner’, blir kvar i helvetet under hela tusenårsriket. Efter dessa tusen års plåga uppstår de till telestial härlighet (L&F 76:81–86; 88:100–101).
För det andra är det den slutliga vistelseplatsen för dem som inte blir återlösta genom Jesu Kristi försoning. I denna betydelse är helvetet bestående. Det är till för dem som ’förblir orena’ (L&F 88:35, 102). Detta är den plats där Satan, hans änglar och förtappelsens söner – de som förnekat Sonen efter det att Fadern uppenbarat honom – skall vistas i evigheten (L&F 76:43–46)” (Handledning för skriftstudier, ”Helvetet”, scriptures.lds.org).
Äldste Bruce R. McConkie sa följande angående helvetet:
Bild
Äldste Bruce R. McConkie
”Den del av andevärlden som bebos av ogudaktiga andar som inväntar den slutliga uppståndelsedagen kallas helvetet. Mellan och uppståndelsen är dessa de ogudaktiga själar utkastade i det yttersta mörkret, i Sheols dunkla dysterhet, till väntande ogudaktiga andats Hades, till helvetet. Där lider de de fördömdas kval. Där våndas de i den eviga eldens hämnd. Där är gråt, klagan och tandagnisslan. Där utgjuts Guds vredes brinnande förbittring över de onda (Alma 40:11–14; L&F 76:103–106). …
Efter sin uppståndelse kommer den stora majoriteten av dem som lidit i helvetet att gå vidare till det telestiala riket. Resten, förbannade såsom förtappelsens söner, får till sin lott att ta del av ändlöst ve tillsammans med djävulen och hans änglar. …
Sålunda, för alla som är arvtagare till någon frälsning, vilket omfattar alla utom förtappelsens söner (L&F 76:44), har helvetet ett slut” (Mormon Doctrine, 2 uppl. [1966], s. 349, 350, 351; se även Läran och förbunden: Elevens lektionsbok, [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 1986], s. 156).
President Brigham Young förklarade hur vissa människor på hans tid reagerade på sanningen att de flesta ogudaktiga skulle slutligen bli återlösta och inte lida i helvetet för evigt:
Bild
President Brigham Young
”När Gud uppenbarade för Joseph Smith och Sidney Rigdon att det fanns en plats förberedd för alla, enligt det ljus de hade fått och i förhållande till huruvida de förkastat det onda och utövat det goda, var detta en stor prövning för många. Och en del avföll därför att Gud inte skulle sända hedningar och spädbarn till evigt straff, utan i rätt tid ha en frälsningens plats för alla, och skulle välsigna de ärliga och dygdiga och uppriktiga, oavsett om de tillhörde någon kyrka. Det var en ny lära för denna generation som blev en stötesten för många” (Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young [1997], s. 292).
Äldste Orson Pratt i de tolvs apostlarnas kvorum undervisade om skillnaden mellan att vara frälst i det celestiala riket och att ärva andra härlighetsriken:
Bild
Äldste Orson Pratt
”Det finns en stor skillnad mellan att bli frälst i ett rike, där det finns någon härlighet, någon lycka, och att bli frälst i det rike i vilket vår Fader bor. …
Vår fader som bor i himlen och hans Son Jesus Kristus lever i den högsta härligheten för all evighet. De är uppfyllda av en fullhet av härlighet. De har en fullhet av lycka, en fullhet av makt, en fullhet av intelligens, ljus och sanning och de regerar över alla andra riken av lägre härlighet, av lägre lycka och av lägre makt. … Evangeliet är avsett att upphöja människornas barn till samma grad av härlighet i vilken vår Fader och hans Son bor” (Deseret News, 10 nov. 1880, s. 642).
För att fördöma oenighet skrev Paulus följande till korinterna:
”Jag [har] nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er.
Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: ’Jag håller mig till Paulus’ eller ’Jag håller mig till Apollos’ eller ’Jag håller mig till Kefas’ eller ’Jag håller mig till Kristus’.
Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn?” (1 Kor. 1:11–13.)
Liknande ordalydelse i Läran och förbunden 76:99–101 syftar på dem som inte är i harmoni med Jesus Kristus och hans profeter. Några kommer att säga att de följer Jesus Kristus eller en viss profet, medan de villigt förkastar Frälsaren och vägrar acceptera hans evangelium eller följa hans profeter.
”Jag skulle kunna förklara hundrafalt mer än jag någonsin har om rikenas härligheter, vilket kungjorts för mig i synen, om jag fick lov och folket var berett att ta emot det” (i History of the Church, 5:402).