Joseph Smith tog emot uppenbarelsen i Läran och förbunden 3 efter att Martin Harris förlorat manuskriptet på 116 sidor som Joseph hade översatt från guldplåtarna. I den här uppenbarelsen sa Herren att hans verk skulle segra trots människors orättfärdighet. Herren tillrättavisade också Joseph och varnade honom för vad som skulle hända om han inte omvände sig. Slutligen förklarade Herren sina avsikter med att frambringa Mormons bok.
Joseph Smith får veta att Guds verk inte kan omintetgöras
Be eleverna fundera över situationer där de kanske frestas att lyssna på en vän i stället för att följa buden eller sina föräldrars eller ledares råd.
Varför är det ibland svårt att stå emot när våra vänner försöker påverka oss att göra något som är fel?
Be eleverna berätta vad de vet om de händelser som ledde fram till att manuskriptet på 116 sidor från Mormons bok gick förlorat.
När eleverna svarar kan du lägga till några av följande detaljer till deras svar:
Från mitten av april 1828 till mitten av juni 1828 översatte profeten Joseph Smith plåtarna medan han bodde i Harmony i Pennsylvania. En framgångsrik jordbrukare och affärsman vid namn Martin Harris fungerade som skrivare åt Joseph medan han översatte. Martin var 22 år äldre än Joseph och hade gett Joseph och Emma 50 dollar (vilket var en avsevärd summa pengar på den tiden) för att hjälpa dem flytta till Harmony i Pennsylvania (där Emmas familj bodde), och bidrog på så sätt till Josephs försörjning medan han översatte plåtarna. I februari 1828 uppmanade Joseph Martin att ta avskrifter av skrivtecken från plåtarna till professorer i New York (se Joseph Smith – Historien 1:63–65). Lucy Harris, Martins fru, blev alltmer bekymrad över Martins intresse av och ekonomiska engagemang i översättningen av plåtarna. Hon och andra började kräva bevis av Martin på plåtarnas existens. För att stilla deras oro bad Martin i mitten av juni Joseph om att låta honom få ta det manuskript på 116 sidor som de var färdiga med för att framlägga som bevis.
Be eleverna föreställa sig den svåra situation profeten befann sig i när Martin Harris bad om att få ta med sig manuskriptsidorna. För ett vidare sammanhang kan du be en elev läsa upp följande redogörelse från profeten Joseph Smiths historia:
Bild
Profeten Joseph Smith
”[Martin] ville att jag skulle fråga Herren genom urim och tummim om han inte kunde [få ta med manuskriptet hem och visa upp det]. Jag frågade och svaret var att han inte fick det. Han var dock inte nöjd med det här svaret och ville att jag skulle fråga igen. Det gjorde jag och svaret var detsamma som förut. Fortfarande nöjde han sig inte med det, utan insisterade på att jag skulle fråga en gång till” (History of the Church, 1:21).
Varför tror ni att Joseph Smith fortsatte ställa samma fråga till Gud, trots att han hade fått ett tydligt svar?
Förklara att efter enträgen begäran från Martin frågade Joseph Herren en tredje gång, och Herren gav Martin tillåtelse att ta med manuskriptet ”på vissa villkor” (History of the Church, 1:21). Martin lovade att han bara skulle visa manuskriptet för sin fru och några få andra familjemedlemmar. Martin återvände till New York med manuskriptet. Strax efter Martins avresa födde Emma en son, Alvin, som dog strax efter födseln. Emma var själv nära döden, och Joseph vakade vid hennes säng i två veckor. Vid det här laget hade Martin varit borta i tre veckor och de hade inte hört någonting från honom. Emma, som sakta höll på att tillfriskna, övertalade Joseph att bege sig till New York och ta reda på varför Martin inte hört av sig. Joseph reste till sitt föräldrahem, och så snart han kom dit skickade han bud efter Martin. Det tog Martin hela morgonen att komma dit. När han kom, satte han sig ner för att äta med familjen Smith, men lade genast ner besticken. På frågan om allt stod väl till, ropade han högt och medgav till slut att han hade förlorat de 116 sidorna av manuskriptet. (Se History of Joseph Smith by His Mother, red. av Preston Nibley [1958], s. 124–129 för fler detaljer i den här berättelsen.)
Fundera över de här svåra omständigheterna för profeten Joseph Smith. Hur tror ni han kände sig i den här situationen?
Tala om för eleverna att när Joseph Smith återvände till Harmony utan de 116 sidorna av manuskriptet, bad han Gud om förlåtelse. Eftersom Joseph hade ”tröttat ut Herren genom att be om förmånen att låta Martin Harris ta med sig texten” (History of the Church, 1:21), hade Moroni tagit tillbaka urim och tummim och Joseph hade förlorat gåvan att översätta. Moroni lovade dock att Joseph skulle få tillbaka dem om han var ”ödmjuk och botfärdig” (History of Joseph Smith by His Mother, s. 134). En tid senare fick Joseph den uppenbarelse som idag är känd som Läran och förbunden 3.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 3:1–3. Be klassen följa med och se vad Herren ville att profeten Joseph Smith skulle förstå.
Hur skulle ni sammanfatta Herrens budskap till Joseph Smith i de här verserna? (När eleverna nämner sina förslag, betonar du följande lärosats: Herrens avsikter kan inte omintetgöras. Du kan föreslå att eleverna markerar den här sanningen i vers 1. Det kan vara bra att förklara att i Läran och förbunden 3:1 betyder ordet omintetgöras att hindras från att utföras.
Hur kan den här sanningen ha hjälpt Joseph Smith under den här svåra tiden? Varför är det viktigt att vi alla förstår den här sanningen?
Herren tillrättavisar Joseph Smith och förmanar honom att omvända sig
Förklara att även om Gud sa att hans verk inte kan omintetgöras, ville han också att profeten skulle förstå de misstag han begått och följderna av de här misstagen. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 3:4–6. Be klassen följa med och titta efter ord och formuleringar som kan ha varit svåra för Joseph att höra. Be några av eleverna berätta vilka ord och formuleringar de valt och varför.
På vilket sätt hade Joseph ”envisats med att följa människors övertalningar”? (L&F 3:6).
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 3:12–15. Be klassen följa med och titta efter ord som betonar varför Josephs handlingar var så allvarliga. Be sedan eleverna berätta vad de hittat.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 3:7. Be klassen se vad Herren sa att Joseph Smith skulle ha gjort när han pressades av Martin Harris. När eleverna hittat Herrens råd, skriver du följande princip på tavlan: Vi ska frukta Gud mer än människor. (Du kan föreslå att eleverna markerar de ord eller formuleringar i vers 7 som förkunnar den principen.)
Vad tror ni det innebär att frukta Gud mer än människor?
För att hjälpa eleverna förstå vad det innebär att frukta Gud, ber du en elev läsa upp följande förklaring av äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum:
Bild
Äldste D. Todd Christofferson
”Det finns många ställen i skrifterna som råder människor att frukta Gud. I vår tid tolkar vi i allmänhet ordet fruktan som ’respekt’, ’vördnad’ eller ’kärlek’, det vill säga att gudsfruktan betyder kärleken till Gud eller respekt för honom och hans lag. Det kan ofta vara en korrekt betydelse, men jag undrar om inte fruktan egentligen betyder fruktan, som när profeterna talar om att frukta att förtörna Gud genom att bryta hans bud. …
Vi bör älska och vörda honom så mycket att vi fruktar att göra något som är fel i hans ögon, oavsett andras åsikter eller press” (”A Sense of the Sacred” [KUV:s brasafton för unga vuxna, 7 nov. 2004], s. 6–7, LDS.org; se även speeches.byu.edu).
Vad innebär det att frukta Gud, enligt äldste Christofferson?
Hur kan gudsfruktan, som den förklarades av äldste Christofferson, hjälpa oss fatta rätt beslut även när vi utsätts för grupptryck?
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 3:8 och se vad Gud skulle ha gjort om Joseph Smith hade lyssnat på det första svaret på Martins förfrågan. Be eleverna sammanfatta det som vi kan lära oss av den här versen. Eleverna använder kanske andra ord, men se till att de förstår att om vi är trofasta till Herrens bud, ger han oss stöd i svåra stunder. Skriv gärna den här principen på tavlan.
Be eleverna tänka på ett tillfälle när de följde Herrens bud i stället för människors övertalning eller inflytande. Be några elever berätta hur de fick stöd av Herren för sin lydnad.
Påminn eleverna om att du i början av lektionen bad dem tänka på situationer där de kan bli frestade att lyssna på en vän i stället för att vara lydig. Uppmärksamma dem sedan på sanningen du har skrivit på tavlan.
Hur kan den här sanningen hjälpa er när ni frestas av en vän att göra något ni vet inte är rätt?
Be eleverna skriva i sin anteckningsbok eller studiedagbok om hur de kan tillämpa den här sanningen i sina nuvarande relationer med familjemedlemmar och vänner.
Efter en stund ber du en elev läsa upp Läran och förbunden 3:9–10. Be klassen följa med och se vilket löfte Herren gav Joseph Smith trots allvaret i det misstag Joseph hade begått. (Du kan föreslå att eleverna markerar det de hittar.)
Vilket löfte gav Herren till Joseph Smith? Hur gäller det här löftet oss? (Eleverna föreslår kanske ett antal olika principer, men se till att betona att om vi omvänder oss från våra synder, får vi ta emot Herrens nåd.)
Hur skulle ni ha känt er efter att ha hört det här löftet från Herren om ni var i Josephs ställe, med tanke på vad Herren sa till Joseph i Läran och förbunden 3:4–6?
Varför var det verk som Joseph Smith och Martin Harris utförde så viktigt för Herren och hans folk?
Avsluta den här lektionen genom att be några elever berätta vad de lärt sig och vad de känt idag och hur de kan tillämpa sanningarna de lärt sig. Bär ditt eget vittnesbörd om Herrens nåd när vi omvänder oss från våra synder. Du kan också berätta för eleverna att de i nästa lektion får veta hur Herren kompenserade för förlusten av manuskriptet på 116 sidor.
Lucy Mack Smith skrev att Martin Harris fru, Lucy, ”var en mycket egendomlig kvinna, en sådan som av naturen hade en mycket avundsjuk läggning … och när något sades som hon inte tydligt hörde, misstänkte hon att det handlade om någon hemlighet som var avsedd att undanhållas henne”. Lucy Harris var misstänksam mot Joseph Smith och var fast besluten att få se plåtarna. När Martin besökte Joseph för att tala om översättningsarbetet, följde Lucy Harris med och frågade ut Joseph om plåtarna och krävde att få se dem. Han sa att hon inte kunde få det, ”för han hade inte tillåtelse att visa dem för någon förutom dem som Herren skulle välja ut att vittna om dem”.
Kvällen efter att Joseph hade sagt det här till Lucy Harris, hade hon en dröm som hon berättade för familjen Smith på morgonen: ”En person visade sig för henne och sa att eftersom hon hade tvistat med en Herrens tjänare … hade hon gjort det som var orätt i Guds ögon. Och efter det sa han till henne: ’Se, här är plåtarna, se på dem och tro.’” Lucy sa sedan till Joseph Smith att hon ville stödja översättningen.
Olyckligtvis varade inte Lucy Harris förändring så länge, utan hon började snart kräva fysiska bevis på plåtarna igen. Kort efter det att Joseph och Emma flyttat till Harmony i Pennsylvania följde Martin efter dem utan att berätta det för sin fru. När hon fick veta det blev hon arg för att hennes man tillbringade så mycket tid borta från henne och hon blev ännu mer upptagen av tanken att familjen Smith kanske försökte bedra honom.
Martin återvände strax till New York, men när han förberedde sig för att bege sig till Harmony igen, insisterade Lucy Harris på att följa med honom. När de kom fram till Joseph och Emmas hem, deklarerade hon att hon inte tänkte ge sig av förrän hon fått se plåtarna. Hon sökte igenom hela huset, men hittade dem inte. Efter det hävdade hon att hennes man hade blivit lurad av ”en skicklig bedragare”. Efter två veckor tog Martin hem henne. Trots hennes försök att avråda honom, återvände han till Harmony för att hjälpa Joseph. I Martins frånvaro fortsatte Lucy att gå ”från hus till hus med klagomålen, och förkunna att Joseph Smith utsatte folk för ett bedrägeri”. (Se History of Joseph Smith by His Mother, red. av Preston Nibley ([1958], s. 114–122.)
Strax efter att Martin Harris tagit med sig manuskriptet på 116 sidor födde Emma en son, Alvin, som dog samma dag som han föddes. Emma var själv nära att dö, och Joseph vakade vid hennes säng i två veckor. Vid det här laget hade Martin varit borta i tre veckor och de hade inte hört någonting från honom. Joseph oroade sig för manuskriptet men sa ingenting till Emma på grund av hennes sköra hälsa.
”Men efter några dagar tog [Emma] själv upp saken och ville att hennes make skulle hämta hennes mor för att bo hos henne medan han skulle bege sig till Palmyra [i New York] i avsikt att ta reda på orsaken till herr Harris frånvaro och tystnad. Först motsatte sig Joseph det, men när han såg hur munter hon var, och så villig att låta honom resa hemifrån, gick han till slut med på det.
Han gav sig iväg mot Palmyra med första diligensen som hade vägarna förbi, och när han var ensam började han begrunda det som Martin hade gjort och den risk som han (Joseph) tagit genom att släppa manuskriptet ifrån sig … och att han, genom att framhärda i sina enträgna böner till Herren, kanske hade fallit i överträdelse och därigenom förlorat manuskriptet.”
När Joseph stigit av diligensen och gått till fots de sista dryga tre milen under kvällen, kom han till slut fram till sina föräldrars hem i Manchester. ”När Joseph hade fått sig lite till livs, … bad han oss genast skicka efter herr Harris. Det gjorde vi utan dröjsmål. … Vi började förbereda frukost till familjen, och vi antog att herr Harris skulle vara där så snart han kunde för att äta med oss, för han kom vanligtvis så snabbt när man skickade efter honom. Klockan åtta dukade vi fram förplägnaden på bordet, eftersom vi väntade honom i vilket ögonblick som helst. Vi väntade till nio, och han kom inte – till tio, och han var inte där – till elva, och fortfarande hade han inte visat sig. Men halv ett såg vi honom komma gående i sakta mak mot huset, med ögonen tankfullt fästa på marken. När han kom fram till grinden stannade han upp i stället för att gå in genom den, och satte sig på staketet och satt där en stund med hatten nerdragen över ögonen. Efter en lång stund kom han in i huset. Strax därpå satte vi oss till bords, herr Harris med resten av oss. Han tog upp sin kniv och gaffel som om han skulle använda dem, men lade genast ner dem. Hyrum, som lade märke till det, sa ’Martin, varför äter du inte – är du sjuk?’ Varpå herr Harris tryckte händerna mot tinningarna och i en ton av djup ångest utropade, ’Åh, jag har förlorat min själ! Jag har förlorat min själ!’
Joseph, som inte gett uttryck för sin oro förrän nu, reste sig hastigt från bordet och utropade: ’Martin, har du förlorat manuskriptet? Har du brutit din ed och dragit fördömelse över såväl mitt som ditt eget huvud?’
’Ja, det är borta’, svarade Martin, ’och jag vet inte var det är’. …
Joseph sa: … ’Allt är förlorat, allt är förlorat! Vad skall jag göra? Jag har syndat – det är jag som har nedkallat Guds vrede. Jag skulle ha nöjt mig med det första svaret jag fick från Herren, för han lät mig veta att det inte var tryggt att lämna manuskriptet ifrån mig.’ Han grät och jämrade sig, och gick runt i cirklar på golvet.
Till slut sa han till Martin att gå tillbaka och leta igen.
’Nej’, sa Martin, ’det tjänar inget till, för jag har rivit upp sängar och kuddar [för att hitta manuskriptet] och jag vet att det inte finns där.’
’Måste jag då’, sa Joseph, ’återvända med den här redogörelsen? Det vågar jag inte. Och hur ser jag då ut inför Herren? Vilken tillrättavisning förtjänar jag nu inte av den Högstes ängel?’ …
Morgonen därpå begav han sig hem. Vi skildes åt med betyngda hjärtan, för det såg nu ut som om allt vi sett så mycket fram emot, och som hade varit källan till så mycket hemlig tillfredsställelse, hade försvunnit i ett ögonblick, och det för evigt” (Lucy Mack Smith, History of Joseph Smith by His Mother, red. av Preston Nibley [1958], s. 125–129).