De 1 november 1831, samlades profeten Joseph Smith och en grupp äldster i Hiram i Ohio för en särskild konferens. De diskuterade utgivningen av Book of Commandments (Befallningarnas bok) en samling uppenbarelser som profeten hade tagit emot. Fyra av äldsterna vid konferensen bad Joseph Smith att rådfråga Herren om hans vilja angående dem. Som svar på denna förfrågan fick profeten en uppenbarelse som nu finns i Läran och förbunden 68. Uppenbarelsen innehöll förmaningar till dem som kallats att predika evangeliet, instruktioner för hur en biskop ska kallas och en befallning om att föräldrar ska undervisa sina barn om evangeliets principer och förrättningar.
Frälsaren förmanar de som har kallats att predika evangeliet
Om du själv eller någon av dina närstående har verkat som missionär för kyrkan, inleder du lektionen med att dela med dig av några av de känslor som man upplever när man förbereder sig för att lämna sitt hem och bli heltidsmissionär. Ställ sedan följande frågor:
Vad skulle man kunna oroa eller bekymra sig för när det gäller att verka som heltidsmissionär?
Vad är några anledningar till att man ibland känner sig nervös inför att dela med sig av evangeliet till sina släktingar och vänner?
Förklara att under en konferens som hölls den 1 november 1831, gick fyra äldster som skulle verka som missionärer, till Joseph Smith och bad om att få veta vad Herrens vilja var rörande dem. Som svar uppenbarade Herren ett mönster för att predika evangeliet. Be fem elever turas om att läsa upp Läran och förbunden 68:1–5. Be klassen följa med i texten och se vad det mönstret bestod av.
Vad säger de här verserna om hur vi bör predika evangeliet?
Vad gör inspirerade ord från missionärer för dem som tar emot dem? (Eleverna kanske svarar med andra ord, men se till att de uttrycker följande princip: När Herrens tjänare talar som den Helige Anden manar dem, leder deras ord människor till frälsning. Skriv den här principen på tavlan.)
Vad kan vi göra för att inbjuda den Helige Andens inflytande när vi delar med oss av evangeliet?
Förklara att även om de som har ordinerats att predika evangeliet kan hjälpa människor att få ett vittnesbörd om sanningen, är det bara kyrkans president som kan ta emot och förkunna Herrens vilja för hela kyrkan. Under hans ledning har även de andra medlemmarna i första presidentskapet och medlemmarna i de tolv apostlarnas kvorum myndighet att förkunna Guds vilja för oss.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 68:6. Be klassen följa med i texten och se vilken ytterligare uppmuntran Herren gav sina tjänare.
Vad hittar ni för sanningar i den här versen som skulle kunna trösta en missionär?
Varför är det viktigt för er att veta att Gud står vid sina trofasta tjänares sida?
Påpeka att vers 6 redogör för Herrens tjänares huvudsakliga ansvar: att vittna om Jesus Kristus och om hans mission då, nu och i framtiden. Sammanfatta sedan Läran och förbunden 68:7–12 med att förklara att Herren kallar trofasta äldster i kyrkan att predika evangeliet och döpa dem som tror.
Berätta gärna om en upplevelse som du haft då Anden väglett dig angående hur du skulle dela med dig av evangeliet till någon.
Herren uppenbarar att första presidentskapet ska tillse hur biskopar kallas.
Be eleverna föreställa sig att en vän med en annan tro frågar ”Hur valdes er biskop”?
Hur skulle du svara?
Förklara att Edward Partridge var den förste biskopen som kallades i Jesu Kristi återställda kyrka (den 4 februari 1831; se L&F 41:9). Innan Joseph Smith fick den uppenbarelse som finns i Läran och förbunden 68 (i november 1831), var biskop Partridge den ende biskopen i kyrkan. Andra biskopar kallades kort efter det att profeten tagit emot den här uppenbarelsen.
Obs: Vers 15–20 innehåller anvisningar angående bokstavliga ättlingar till Aron som kan kallas som presiderande biskop. Uttrycket ”bokstavliga ättlingar till Aron” syftar på ättlingar till Moses bror Aron i Gamla testamentet. En sådan ättling skulle ha rätt att verka som presiderande biskop om han kallades och godkändes av första presidentskapet. Vers 16–20 gäller endast den presiderande biskopen, inte biskopar i församlingar (se Joseph Fielding Smith, Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 delar [1977-1981], 3:83). Kyrkans tidiga litteratur hänvisade ofta till biskop Partridge som den presiderande biskopen. Den presiderande biskopens ansvarsområden utvecklades och förändrades under de följande åren. Under president Brigham Youngs ledning förtydligades den presiderande biskopens ansvarsområden mer utförligt år 1847 vid Winter Quarters, då biskop Newel K. Whitney kallades till ämbetet.
Förklara gärna att under kyrkans tidiga dagar, ordinerade och avskilde första presidentskapet alla biskopar. I kyrkan i dag gäller det fortfarande för den presiderande biskopen. Men det är stavspresidenter som kallar, ordinerar och avskiljer biskopar, under ledning av första presidentskapet. En stavspresident söker, med stöd av sina rådgivare i stavspresidentskapet, uppenbarelse för att få veta när en ny biskop ska kallas, och vem som ska kallas. Han skickar en rekommendation till första presidentskapet för godkännande. När första presidentskapet godkänner kallelsen, ger de stavspresidenten myndighet att ordinera och avskilja den nya biskopen. (Se Handbok 2: Kyrkans förvaltning [2010], 19.6 för ytterligare information.)
Varför är det viktigt för er att veta att första presidentskapet godkände er biskops kallelse?
Herren befaller föräldrar att undervisa sina barn om evangeliet
Be eleverna tänka på det faktum att de kan komma att bli föräldrar i framtiden. Påpeka att Herren anförtror mödrar och fäder ett stort ansvar – de ska undervisa sina barn om evangeliet genom ord och exempel (se L&F 29:46–50 och ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” som finns i appendix i slutet av den här handledningen). Be dem att i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker skriva ner tre principer som de kommer vilja undervisa sina barn om.
Dela upp klassen i par. Be dem läsa sina listor för varandra. Be dem sedan läsa Läran och förbunden 68:25–27 tillsammans och se vad de skulle kunna lägga till i sina listor.
Vad har Herren befallt föräldrar att undervisa sina barn om? (Eleverna bör lyfta fram följande lärosats: Herren har befallt föräldrar att undervisa sina barn så att de förstår läran om omvändelse, tro på Kristus, dopet och den Helige Andens gåva. Föreslå gärna att eleverna markerar de ord i vers 25 som undervisar om denna lärosats.)
Varför tror ni att det är viktigt att små barn förstår omvändelse? Tro på Kristus? Dop? Den Helige Andens gåva?
Be eleverna skriva om ett tillfälle när de har sett föräldrar undervisa om de principer och förrättningar som nämns i Läran och förbunden 68:25. När eleverna haft tillräcklig tid att skriva ber du några av dem berätta vad de skrivit.
Be eleverna att fortsätta arbeta i par under nästa aktivitet. Förklara att i Läran och förbunden 68:28–31, ger Herren ytterligare förmaningar till föräldrar. Ge varje par ett exemplar av följande information. Uppmuntra paren att läsa varje skriftställe och diskutera frågorna tillsammans. Förklara att när de är klara, kommer de få berätta för klassen vad de hittade.
Vad har ni lärt er om att hålla sabbatsdagen helig?
Vad kan ni göra för att hålla sabbatsdagen helig?
Läs Läran och förbunden 68:30, och titta efter Herrens varning. Notera att ordet lättingen syftar på någon som är lat.
När har ni sett de välsignelser som kommer av hårt arbete?
Läs följande delar av Vägledning för de unga:
”Herren har befallt oss att inte vara lata. Lathet kan leda till olämpligt beteende, skadade relationer och synd. En form av lathet är att tillbringa alltför mycket tid till aktiviteter som hindrar dig från produktivt arbete, till exempel sådant som att surfa på internet, spela TV-spel och se på TV” (Vägledning för de unga: [häfte, 2011], s. 40).
Hur kan lathet leda till ogudaktighet?
Vad är några saker som kan hjälpa en person att övervinna en tendens till lathet?
Vad kan vi göra i våra liv för att övervinna själviskhet och girighet?
När eleverna är färdiga med den här aktiviteten, ber du dem berätta vad de lärt sig. (Be gärna en elev att skriva de andra elevernas svar på tavlan.) En princip som du kan vilja betona i vers 31 och 32 är att vi ska avlägsna lathet och girighet från våra liv. (När eleverna diskuterar den här principen, kan du påpeka att vi inte behöver få allting som våra vänner har för att vara lyckliga.)
Varför tror ni det är viktigt att föräldrar undervisar om och lever efter evangeliets normer?
Vad kan unga män och unga kvinnor göra för att hjälpa sina familjer att ”vandra rättrådigt inför Herren”?
Om du är en förälder skulle du kunna uttrycka tacksamhet för de sätt som dina barn hjälper dig att följa Herrens befallningar i Läran och förbunden 68. Be sedan eleverna att skriva ner ett mål som hjälper dem att förbereda sig för att bli goda föräldrar. Eller be dem skriva ner ett mål för att hjälpa sina föräldrar med deras ansvarsuppgifter. Om det finns tillräckligt med tid får du gärna be några elever att berätta för klassen om sina mål.
President J. Reuben Clark förklarade att endast medlemmar i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum har rätten, makten och myndigheten att förkunna Guds avsikt och vilja för hans folk:
Bild
President J. Reuben Clark
”Vi bör ha i åtanke att vissa av generalauktoriteterna har tilldelats en speciell kallelse – de har en speciell gåva. De stöds som profeter, siare och uppenbarare, vilket ger dem en speciell andlig begåvning som kommer till uttryck när de undervisar folket. De har rätten, kraften och myndigheten att förkunna Guds avsikt och vilja för hans folk, som är underkastad den övergripande kraften och myndigheten hos kyrkans president. Andra generalauktoriteter har inte fått denna speciella andliga begåvning och myndighet i fråga om det de lär ut – vilket innebär att de är begränsade, och innebörden av denna begränsning av deras kraft och myndighet när de undervisar är densamma som för alla andra ämbetsmän och medlemmar i kyrkan, för ingen av dem är andligen begåvad som profet, siare och uppenbarare. Vidare, som nyss antytts, har kyrkans president ytterligare en speciell andlig begåvning i detta hänseende, för han är profet, siare och uppenbarare för hela kyrkan” (”When Are Church Leaders’ Words Entitled to Claim of Scripture?”Church News, 31 juli 1954, s. 9–10).
Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att en profet endast talar i egenskap av profet när han manas av den Helige Anden:
Bild
Äldste D. Todd Christofferson
”Samtidigt bör man komma ihåg att alla uttalanden som kyrkans ledare i det förgångna eller i vår tid gjort inte nödvändigtvis är lära. Vanligen förstår man i kyrkan att ett uttalande från en ledare som gjorts vid ett enstaka tillfälle ofta står för en personlig, om än väl genomtänkt, åsikt och inte är ämnat att vara officiellt eller bindande för hela kyrkan. Profeten Joseph Smith lärde att ’en profet är en profet endast när han agerar som sådan’ [i History of the Church, 5:265]. President [J. Reuben] Clark … sa: …
Kyrkan kommer att veta genom den helige Andens vittnesbörd hos de samlade medlemmarna om bröderna när de uttrycker sina åsikter ’talar som den Helige Anden manar dem’, och så småningom kommer den vetskapen att kungöras’ [J. Reuben Clark Jr., ”When Are Church Leaders’ Words Entitled to Claim of Scripture?” Church News, 31 juli, 1954, s. 10.]” (”Kristi lära”, Liahona, maj 2012, s. 88, 89).
President Joseph Fielding Smith lärde oss att Herrens anvisningar i Läran och förbunden 68:15–21 endast gäller kyrkans presiderande biskops ämbete:
Bild
President Joseph Fielding Smith
”Den person som omtalas i uppenbarelserna och som har rätt till biskopens ämbete genom sin släktlinje, är den som är förstfödd. I kraft av sin födelse är han berättigad att inneha ’dess nycklar eller myndighet’. Detta avser endast den som presiderar över aronska prästadömet. Det avser inte på något sätt biskopar över [församlingar]. Dessutom måste en sådan tillsättas av kyrkans första presidentskap och erhålla sin smörjelse och ordination under deras händer. Uppenbarelsen för att fastställa anspråk på rättigheten att presidera i detta ämbete kommer från presidentskapet, inte från patriarken. I avsaknad av kunskap om en sådan ättling, kan vilken högpräst som helst som presidentskapet väljer, inneha ämbetet som presiderande biskop och verka i sin kallelse med rådgivare” (Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 band [1954–56], 3:83; originalkursiveringar).