Som svar på äldsternas frågor om hur de skulle gå vidare med arbetet att bygga Sions stad, gav Herren den uppenbarelse som finns nedtecknad i Läran och förbunden 58 den 1 augusti 1831. Vers 34–65 innehåller anvisningar om hur de som hade flyttat till Sion skulle leva efter helgelselagen. I de här verserna undervisade Herren också om omvändelsens principer, befallde äldsterna att predika evangeliet och gav dem förmaningar om hur de skulle bygga Sion.
Lektionsförslag
I föregående lektion bad du eleverna att använda sin handlingsfrihet till att göra någonting gott innan den här lektionen. Följ upp uppgiften genom att be eleverna dela med sig av sina upplevelser av att välja att ”verka med iver” (L&F 58:27) för en god sak.
Herren ger anvisningar angående Sion och undervisar om omvändelsens principer.
Skriv följande frågor på tavlan före lektionen: Vad innebär det att omvända sig?
Be några elever att besvara frågan. Skriv sedan följande frågor på tavlan: Hur kan jag veta om jag har omvänt mig fullständigt? Hur kan jag veta om Herren har förlåtit mina synder?
Be eleverna skriva ner dessa frågor i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. Be dem ta några minuter till att skriva ner svaren på var och en av dem. När de haft tillräckligt med tid, berättar du att de kommer få tillfälle att gå tillbaka till svaren senare under lektionen.
Sammanfatta Läran och förbunden 58:34–37 med att förklara att många av äldsterna som hade rest till Missouri och skulle bo där, ville veta vad de behövde göra för att planera, organisera och bygga Sions stad. Herren befallde att de som flyttade till Missouri skulle skänka sina pengar och egendomar till Sions uppbyggnad. Martin Harris fick befallningen att vara ett exempel genom att ge pengar till biskopen. Han donerade en stor summa pengar för att hjälpa biskop Edward Partridge att köpa upp mark åt kyrkan.
Skriv följande namn på tavlan: Martin Harris, William W. Phelps och Ziba Peterson. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:38–41, 60. Be klassen följa med i texten och leta efter förmaningar som Herren gav Martin Harris, William W. Phelps och Ziba Peterson när de förberedde sig för att bygga Sion.
Allteftersom eleverna svarar på följande frågor, skriver du deras svar under rätt namn på tavlan.
Viken synd sa Herren att Martin Harris hade gjort sig skyldig till? Vad sa Herren att han skulle göra?
Vilka synder sa Herren att William W. Phelps hade gjort sig skyldig till? Vad sa Herren att han skulle göra? (Du kan behöva förklara att orden ”strävar efter att utmärka sig” [vers 41] inte innebär att göra sitt bästa eller försöka bli bättre. De syftar snarare på en orättfärdig, högmodig önskan att verka bättre eller viktigare än andra.)
Vad försökte Ziba Peterson göra med sina synder?
Förklara att dessa mäns synder hotade att förhindra dem från att hjälpa till att bygga Sion.
På vilka sätt kan våra synder begränsa vår förmåga att tjäna Herren?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:42. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa om omvändelse.
Vad lovar Herren oss, enligt den här versen, om vi omvänder oss från våra synder? (Eleverna bör lyfta fram följande princip: Om vi omvänder oss från våra synder, förlåter Herren oss och kommer inte längre ihåg dem. Skriv denna princip på tavlan. Föreslå gärna att eleverna markerar de ord som undervisar om den här principen i vers 42.)
Vilka av våra synder gäller det här löftet? (Alla.)
Be en elev läsa upp följande uttalande av president Boyd K. Packer i de tolv apostlarnas kvorum. Be klassen leta efter ord eller fraser som handlar om den princip som står skriven på tavlan.
Bild
President Boyd K. Packer
”Hur svåra våra överträdelser än har varit, hur mycket våra gärningar än har skadat andra, så kan den skulden helt och hållet utplånas. För mig är kanske de vackraste orden i skrifterna de när Herren säger: ’Se, den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem’ [L&F 58:42].
Detta är löftet som Jesu Kristi evangelium och försoning ger” (”Försoningen”,Liahona, nov. 2012, s. 77).
Uppmärksamma eleverna på frågorna som står på tavlan.
Hur kan Herrens löfte i vers 42 hjälpa oss svara på frågan: Hur kan jag veta om Herren har förlåtit mina synder? (Herrens löfte hjälper oss veta att han alltid förlåter oss när vi har omvänt oss fullt ut.)
Hur kan vi mer få veta att vi blivit förlåtna, förutom att vi vet att Herren har lovat att förlåta oss när vi omvänder oss fullständigt?
Be en elev läsa upp följande uttalande av president Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet: Be klassen lyssna efter hur de kan få veta när Herren har förlåtit deras synder.
Bild
President Dieter F. Uchtdorf
”När vi en gång verkligen har omvänt oss, tar Kristus bort vår syndaskulds börda. Vi kan för egen del få veta att vi fått förlåtelse och gjorts rena. Den Helige Anden bekräftar detta för oss. Han är Helgaren. Inget vittnesbörd om förlåtelse är större än detta” (”Återvänd med säkerhet”,Liahona, maj 2007, s. 101).
Hur har vetskapen om att ni kan få förlåtelse för alla era synder varit till hjälp för er?
Förklara för eleverna att vissa människor felaktigt tror att de inte har omvänt sig fullt ut om de fortfarande minns sina synder. Be en elev läsa upp följande uttalande av president Dieter F. Uchtdorf. Be klassen vara uppmärksam på varför vi ibland kommer ihåg våra synder även efter att vi har omvänt oss.
Bild
President Dieter F. Uchtdorf
”Satan försöker få oss att tro att våra synder inte är förlåtna eftersom vi minns dem. Satan är en lögnare. Han försöker få oss att se suddigt och leda oss bort från omvändelsens och förlåtelsens stig. Gud har inte lovat oss att vi inte skulle minnas våra synder. Att minnas dem hjälper oss undvika att göra samma misstag igen. Men om vi håller oss trogna och trofasta, uppmjukas minnet av våra synder med tiden. Detta är en del av den nödvändiga läknings- och helgelseprocessen” (”Återvänd med säkerhet”, s.101).
Påpeka att löftet som står på tavlan kommer med villkor Vi kan bara få Herrens förlåtelse om vi gör allt som vi kan för att fullständigt omvända oss från våra synder.
Vad innebär det att omvända sig? (Be gärna eleverna att se tillbaka på de svar de skrev ner på frågorna på tavlan.)
När eleverna har svarat, ber du en elev läsa upp följande uttalande från häftet Vägledning för de unga. Be klassen följa med i texten och vara uppmärksamma på vad de mer kan lära sig om vad omvändelse innebär.
”Omvändelse är mer än att bara erkänna det man gjort fel. Det är en förändring i sinnet och hjärtat. Den innebär att vi vänder oss bort från synd och ber Gud om förlåtelse. Den motiveras av kärlek till Gud och en uppriktig önskan att följa hans bud” (Vägledning för de unga [häfte, 2011] s. 28).
Förklara att det finns flera krav för sann omvändelse. Två av dessa krav nämns i Läran och förbunden 58:43. Be en elev läsa upp versen. Be klassen följa med och se vilka två saker vi måste göra för att fullständigt omvända oss från våra synder.
Vad är två saker som vi måste göra för att fullständigt omvända oss från våra synder, enligt vers 43? (Eleverna bör lyfta fram följande princip: För att omvända oss måste vi bekänna och överge våra synder. Skriv den här principen på tavlan.)
Hur hjälper den här sanningen oss att besvara frågan: Hur kan jag veta om jag har omvänt mig fullständigt? (Hjälp eleverna förstå att fullständig omvändelse kräver att vi bekänner och överger våra synder.)
Vad menas med att bekänna våra synder?
För att hjälpa klassen förstå vad det innebär att bekänna våra synder, ber du en elev läsa upp följande uttalande från äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum:
Bild
Äldste D. Todd Christofferson
”Att bekänna och att överge är starka begrepp. De innebär så mycket mer än ett flyktigt: ’Jag erkänner, förlåt!’ Bekännelse är ett djupt och ibland kvalfullt erkännande av felsteg och synder mot Gud och människa” (”Omvändelsens gudomliga gåva”,Liahona, nov. 2011, s. 40).
Hur kan bekännelse hjälpa oss att vända oss bort från synd och vända oss till Gud för att få förlåtelse?
Som en del av den här diskussionen kanske eleverna undrar vilka synder som behöver bekännas och för vem. Förklara att vi behöver bekänna alla våra synder för vår himmelske Fader. Allvarliga synder, till exempel sexuella överträdelser eller bruk av pornografi, behöver man också bekänna för sin biskop eller grenspresident.
Peka på den sista sanningen du skrev på tavlan.
Vad menas med att överge våra synder? (Att helt och hållet vända oss bort från våra synder och sluta med dem.)
Vittna om Frälsarens försoning och omvändelsens och förlåtelsens principer som ni har diskuterat. Be eleverna begrunda om det finns synder som de behöver omvända sig från och uppmana dem att omvända sig genom att agera utifrån de sanningar de har lärt sig.
Herren befaller äldsterna att predika evangeliet och ger dem förmaningar om hur de ska bygga upp Sion
Sammanfatta Läran och förbunden 58:49–62 med att förklara att Herren sa till de äldster som skulle stanna i Missouri att de skulle köpa upp mark och förbereda sig för de heligas insamling i Missouri.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:46–47, 63–65. Be klassen leta efter de förmaningar Herren gav till de äldster som skulle återvända till Ohio.
Vad skulle äldsterna, enligt vers 46–47, göra när de återvände till Ohio?
Vem måste evangeliet predikas för, enligt vers 64? (Eleverna kanske svarar med andra ord, men deras svar bör återspegla följande sanning: Evangeliet måste predikas för varje person. Föreslå gärna att eleverna markerar de ord som undervisar om den här sanningen i vers 64.)
Uppmana eleverna att följa Andens maning att dela med sig av evangeliet till människor runt omkring dem.
Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum lärde oss att omvändelse är mer än bara en checklista över saker vi behöver göra:
Bild
President Dieter F. Uchtdorf
”Om vi tar fram en lista över bestämda steg i omvändelseprocessen kan det vara till hjälp för somliga, men det kan också leda till ett mekaniskt avbockande utan verklig känsla eller förändring. Sann omvändelse är inte ytlig. Herren ger oss två övergripande krav: ’Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem’ (L&F 58:43)” (”Omvändelsens gudomliga gåva”,Liahona, nov. 2011, s. 40).
Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum förklarade vad det innebär att omvända sig:
Bild
Äldste Russell M. Nelson
”Omvändelsens lära består av mycket mer än ordbokens definition. När Jesus befallde någon att ’omvända’ sig skrev hans lärjungar ner budet på grekiska, med verbet metanoeo. Detta kraftfulla ord har stor innebörd. Prefixet meta i det här ordet betyder ’ändra’. Suffixet kommer av fyra viktiga grekiska termer: nous som betyder ’sinnet’, gnosis som betyder ’kunskap’, pneuma som betyder ’ande’ och pnoe som betyder ’andetag’.
Så när Jesus befallde oss att ’omvända’ oss så bad han oss att ändra på oss – att ändra på vårt sinne, vår kunskap, vår ande, till och med våra andetag. En profet förklarade att en sådan förändring i ens andetag är att andas med tacksamt erkännande av honom som skänker oss varje andetag. Konung Benjamin sa: ’om ni skulle tjäna honom som har skapat er från begynnelsen och som bevarar er från dag till dag genom att låta er andas … från ett ögonblick till nästa – jag säger, att om ni skulle tjäna honom av hela er själ skulle ni ändå vara onyttiga tjänare’ [Mosiah 2:21].
Ja, Herren har befallt oss att omvända oss, att ändra på våra vanor, att komma till honom och bli mer lika honom. [Se 3 Nephi 27:21, 27.] Detta kräver en total förvandling” ”Sann omvändelse”,Liahona, maj 2007, s. 103).
Äldste F. Burton Howard i de sjuttios kvorum delade med sig av en upplevelse som lärde honom att efter omvändelse, kommer Herren verkligen inte längre ihåg våra synder:
Bild
Äldste F. Burton Howard
”En sista berättelse, också från den tid jag var biskop. En kväll när jag sov djupt ringde det på dörren. Jag snubblade upp och öppnade. En ung man från prästernas kvorum stod utanför. Jag kände honom väl, eftersom jag hade varit ute på läger med honom, hade bett med honom och för honom, och hade undervisat honom. Jag kände honom lika väl som vilken annan god biskop som helst känner en artonårig präst. Jag kände honom tillräckligt väl för att fråga varför han stod vid min ytterdörr mitt i natten.
Han sa: ’Jag måste få tala med dig, biskop Howard. Jag har just gjort något mycket allvarligt, och jag kan inte gå hem.’
Han hade rätt. Det var allvarligt. Jag bjöd in honom, och vi pratade. Han talade och jag lyssnade. Sedan talade jag och han lyssnade, ända till gryningen. Han hade många frågor. Han hade begått en fruktansvärd synd. Han ville veta om det fanns något hopp. Han ville veta hur han skulle kunna omvända sig. Han ville veta om omvändelsen innebar att han måste berätta det hela för sina föräldrar. Han ville veta om det fanns någon möjlighet för honom att gå på mission. Det var mycket annat han också ville veta.
Jag hade inte alla svaren, men jag sa till honom att det fanns hopp. Jag sa till honom att vägen tillbaka skulle bli svår, men den var möjlig. Jag förklarade det jag visste om omvändelseprocessen och hjälpte honom att inse vad han måste göra. Jag sa till honom, att om han verkligen ville gå på mission, kunde det beslutet endast fattas i framtiden, sedan han hade omvänt sig. Sedan sa jag åt honom att gå hem, och det gjorde han.
Han försonades med sina föräldrar. Han bad dem om förlåtelse som han felat mot. Han lade synden och det dåliga sällskapet bakom sig och gjorde allt han kunde för att omvända sig.
Något år senare gick fem unga män från samma kvorum på mission. Han var en av dem. Jag stod dem alla nära. Jag var på avskedsmötena för dem alla. De var alla goda missionärer. En kort tid efter det att de hade återvänt hem, gifte de sig alla i templet. Min hustru och jag var med alla gångerna. Än i dag skulle jag kunna ta fram ett papper och skriva ned deras namn och deras hustrurs namn och namnen på en del av barnen. Så väl kände jag dem.
Men låt mig nu få berätta någonting - något mycket personligt och mycket viktigt. Jag kan inte minnas namnet på den unge man som kom hem till mig mitt i natten. Jag vet att han var en av dessa fem, men jag minns inte vem av dem.
Det fanns en tid då jag var bekymrad över detta. Jag trodde att jag kanske höll på att tappa minnet. Jag ansträngde mig verkligen att minnas vem av dem som hade haft detta problem, men jag kunde inte minnas det.
Till slut blev jag avlöst, och jag sköt bort hela saken ur tankarna. Under en sen kvällspromenad några år senare befann jag mig plötsligt inom den församling där jag en gång varit biskop. De tysta skuggorna ingav mig många minnen. Jag var djupt försjunken i tankar när jag märkte att jag gick framför ett hus där en av mina präster hade bott åratal tidigare. Plötsligt kom jag att tänka på den unge mannen igen. På nytt försökte jag minnas vem det hade varit av de fem. Hade han bott i detta hus? Jag funderade. Varför kunde jag inte minnas?
När jag fortsatte min promenad, hände någonting – något som är svårt att förklara, men det var mycket verkligt för mig. Jag tyckte mig höra en röst som sa: ’Förstår du inte, min son? Jag har glömt det. Varför skulle du då minnas?
Jag var ställd. Det fanns inget tillfredsställande svar på frågan. Jag har aldrig mer grubblat över detta. Och jag visste med större säkerhet än någonsin tidigare, att Herren blir lycklig när hans barn återvänder till honom.
Alla herdar och alla förlorade får bör lägga märke till en sista viktig sak. Herren menade verkligen vad han sa: [’Se, den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem’] (L&F 58:42)’” (”Kom tillbaka till Herren”, Nordstjärnan, jan. 1987, s. 66).
Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum förklarade kraven för att bekänna synder:
Bild
Äldste Richard G. Scott
”Man behöver alltid bekänna sina synder för Herren. Om det är en allvarlig överträdelse, som [sexuell] omoral, måste den bekännas för biskopen eller stavspresidenten. Ni måste också förstå att bekännelse inte är samma sak som omvändelse. Det är ett väsentligt steg, men är i sig självt inte tillräckligt. Delvis bekännelse genom att nämna mindre misstag hjälper er inte att klara upp en allvarligare, inte nämnd överträdelse. Väsentligt för förlåtelse är att man villigt och fullständigt berättar för Herren och för prästadömsledaren, om så behövs, allt man har gjort” (”Att finna förlåtelse”, Nordstjärnan, jul. 1995, s. 77–78).
President Spencer W. Kimball undervisade om vikten av uppriktighet och fullständig ärlighet när vi bekänner våra synder:
Bild
President Spencer W. Kimball
”Ingen kan någonsin få förlåtelse för en synd innan de har omvänt sig, och ingen har omvänt sig innan de har blottat sin själ och erkänt sina avsikter och svagheter utan ursäkter eller bortförklaringar” (Love versus Lust, Brigham Young University Speeches of the Year [5 jan. 1965], s. 10).
Som president för aronska prästadömet i församlingen, innehar en biskop eller grenspresident nycklarna till omvändelse för sina församlingsmedlemmar. Biskopar och grenspresidenter använder sådana nycklar för att avgöra en persons ställning i kyrkan och hjälpa personen med omvändelseprocessen. Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum gav oss ytterligare insikt om varför vi ska bekänna allvarliga synder för bemyndigade prästadömsledare:
Bild
Äldste Richard G. Scott
”Allvarliga överträdelser som omoral kräver hjälp av någon som har auktoritetens nycklar, till exempel en biskop eller stavspresident, som i lugn och ro utformar stegen i omvändelseprocessen för att se till att den blir fullständig och korrekt” (”Rättfärdighetens kraft”, Liahona, jan. 1999, s. 81).
Äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum undervisade om vad det innebär att omvända oss från våra synder.
Bild
Äldste Neil L. Andersen
”Att överge synder innebär att aldrig återgå till dem. Det krävs tid att överge. För att hjälpa oss låter Herren ibland spår av våra misstag finnas kvar i vårt minne. Det är en absolut nödvändig del av det vi lär oss i jordelivet.
När vi ärligt bekänner våra synder, återställer det vi kan till dem som vi har syndat mot och överger våra synder genom att hålla buden, då är vi inne i förlåtelseprocessen. Med tiden kommer vi att märka hur sorgens kval lägger sig, vilket tar ’bort skulden från våra hjärtan’ [Alma 24:10] och ger ’samvetsfrid’ [Mosiah 4:3].
Du som är uppriktigt ångerfull men inte tycks kunna känna någon lindring, fortsätt att hålla buden. Jag lovar dig att lindring kommer, men enligt Herrens tidsplan. Helandet tar också tid” (”Bli omvända … så att jag kan hela er”,Liahona, nov. 2009, s. 42.)