Joseph Smith tog emot uppenbarelsen i Läran och förbunden 18 för sig själv, Oliver Cowdery och David Whitmer i juni 1829, strax efter att Petrus, Jakob och Johannes förlänat Joseph Smith och Oliver Cowdery melkisedekska prästadömet. I början av uppenbarelsen undervisade Herren Oliver Cowdery om att bygga upp kyrkan. Sedan kallade han Oliver Cowdery och David Whitmer att predika omvändelse.
Herren undervisar om hur hans kyrka ska byggas upp
Rita medföljande bild på tavlan före lektionen.
Bild
skiss av kyrkans uppbyggnad
Läs gärna följande information eller delge liknande information om en jordbävning som kan ha inträffat nyligen eller i era hemtrakter:
Den 17 oktober 1989, klockan 05:04, drabbades San Francisco i Kalifornien av en jordbävning som mätte 6,9 på Richterskalan. Tusentals byggnader skadades eller förstördes. Grunderna till många byggnader sprack, vilket gjorde att byggnaderna förklarades osäkra.
Vad skulle bekymra er om ni bodde i ett hus med svag grund?
Förklara att Läran och förbunden 18 innehåller Herrens uppenbarelse till Joseph Smith och Oliver Cowdery om hur hans kyrka skulle byggas på en säker grund. I början av den här uppenbarelsen nämner Herren sådant som Oliver Cowdery hade skrivit, alltså orden i Mormons bok som Oliver hade upptecknat när han verkade som skrivare för profeten Joseph Smith. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 18:1–4. Be klassen titta efter hur det som är skrivet i Mormons bok kunde bidra till kyrkans uppbyggnad.
Vad sa Herren fanns i Mormons bok? Hur kunde lärdomarna i Mormons bok bidra till kyrkans uppbyggnad?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 18:5. Be klassen se vad Frälsaren lovade om vi bygger hans kyrka på hans evangeliums grundval.
Vad ska den sanna kyrkan byggas på, enligt vers 5? (Elevernas svar bör återspegla följande lärosats: Den sanna kyrkan är byggd på Jesus Kristus och hans evangelium.)
Vad lovar Herren oss om vi bygger hans kyrka på hans evangeliums grundval?
Herren kallar Oliver Cowdery och David Whitmer att predika omvändelse
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 18:6. Be klassen följa med och se hur Herren beskriver den värld vi lever i. När eleverna berättat vad de hittat, ber du dem läsa Läran och förbunden 18:9 för att få veta vad Herren befallde som svar på den tilltagande ondskan i världen.
Vad var Herrens svar på den tilltagande ondskan i världen? (Han kallade tjänare att predika omvändelse.)
Påpeka att Herren kallade Oliver Cowdery och David Whitmer att predika omvändelse precis som han kallade den forntida aposteln Paulus att göra. Även om Oliver och David inte kallades som medlemmar i de tolv apostlarnas kvorum, skulle de få en roll i upprättandet av det kvorumet i de sista dagarna. Förklara att eleverna kommer att få lära sig mer om Oliver Cowdery och David Whitmers roller i nästa lektion.
För att hjälpa eleverna studera Herrens lärdomar om själarnas värde, visar du upp några föremål som du tror kan vara av värde för dina elever. Fråga hur mycket de skulle betala för vart och ett av föremålen. Förklara att ett sätt att avgöra vilket värde ett föremål har, är att ta reda på vad andra är villiga att betala för det. Någon kanske påstår att ett visst föremål är värt en viss summa pengar, men det priset stämmer bara om någon annan är villig att betala den summan för föremålet.
Läs upp Läran och förbunden 18:10. Be eleverna använda den här versen för att förklara sitt värde i Guds ögon. Eleverna kan föreslå ett antal principer, men se till att betona att själarna är mycket värdefulla i Guds ögon.
Varför tror ni att ni är så värdefulla för Gud?
Be en elev läsa upp följande uttalande av president Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet:
Bild
President Dieter F. Uchtdorf
Gud ser dig inte bara som en dödlig varelse på en liten planet som lever en kort tid – han ser dig som sitt barn. Han ser dig som den varelse du kan och är avsedd att bli. Han vill att du ska veta att han bryr sig om dig” (”Herren bryr sig om dig”,Liahona, nov. 2011, s. 22).
Påminn eleverna om aktiviteten där du visade att ett föremåls värde beror på vad någon är villig att betala för det. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 18:11–12. Be klassen följa med och se vad Frälsaren var villig att betala för oss.
Vilket pris betalade Frälsaren för våra själar?
Hur kan vi visa vår tacksamhet för det offer Frälsaren gjorde för oss? (Svaren kan se olika ut, men du bör betona att ett av de bästa sätten varpå vi kan visa tacksamhet är att vi omvänder oss.)
Skriv följande påstående på tavlan: Jag är så värdefull att Jesus Kristus led och dog så att jag kan omvända mig.
Du kan föreslå att eleverna skriver ner den här sanningen i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker.
Hur kan den här sanningen påverka ert sätt att se på er själva?
Hur kan den här sanningen påverka ert sätt att behandla andra människor?
Vittna om Frälsarens kärlek och villighet att dö för var och en av oss.
Varför tror ni Herren känner stor glädje när vi omvänder oss?
Om någon tror på att själarna är mycket värdefulla i Guds ögon, vad kan då dennes tro få honom eller henne att göra? (Svaren kan exempelvis vara: behandla andra med respekt, tjäna andra eller förbereda sig för heltidsmission.)
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 18:14 för att få veta vad Herren kallade Oliver Cowdery och David Whitmer att göra.
Vad tror ni menas med att ”ropa omvändelse”?
För att hjälpa eleverna förstå det här uttrycket bättre, läser du upp följande uttalande av äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum: ”Att ropa omvändelse innebär helt enkelt att hjälpa människor återvända till Gud” (”Preparing for Your Spiritual Destiny” [tal på KUV:s brasafton 10 jan. 2010], s. 7, speeches.byu.edu).
På vilka sätt kan vi hjälpa andra att omvända sig?
Be eleverna läsa Läran och förbunden 18:15–16 för att få veta vad den enskilde upplever när hon eller han hjälper någon att komma till Jesus Kristus.
Vilka välsignelser ges till dem som hjälper andra att komma till Jesus Kristus? (När eleverna svarar kan du gärna skriva följande princip på tavlan: Om vi hjälper andra att omvända sig och komma till Herren, får vi glädjas med dem i Guds rike.)
Varför tror ni att ni kommer att känna glädje om ni för andra till Jesus Kristus?
Uppmana eleverna att dela med sig av en upplevelse de haft då antingen de eller någon de känner kände glädje för att de hjälpte någon komma närmare Herren. Berätta gärna om en egen upplevelse.
Uppmana eleverna att skriva en sak de kan göra för att hjälpa till med arbetet att frälsa själar. Be dem fundera över specifika personer de skulle kunna hjälpa.
I Läran och förbunden 18:5 står det att Herrens kyrka ska byggas ”på mitt evangeliums och min klippas grundval”. I Handledning för skriftstudier beskrivs klippa som ”bildligt uttryck för Kristus och hans evangelium, som utgör en fast grundval och stöd (L&F 11:24; 33:12–13). Klippan kan också syfta på uppenbarelse, genom vilken Gud tillkännager sitt evangelium för människan (Matt. 16:15–18)” (Handledning för skriftstudier, ”Klippa”, scriptures.lds.org).
President Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet har sagt:
Bild
President Dieter F. Uchtdorf
”Varje person vi möter är betydelsefull i vår himmelske Faders ögon. När vi väl förstår detta kan vi börja förstå hur vi bör behandla vår nästa.
En kvinna som hade genomlidit år av prövningar och sorg sa med gråt i rösten: ’Jag har insett att jag är som en gammal 20-dollarsedel – skrynklig, sliten, smutsig, tilltygad och ärrad. Men jag är fortfarande en 20-dollarsedel. Jag är värd någonting. Trots att jag inte ser mycket ut för världen och trots att jag är illa medfaren och sliten, är jag fortfarande värd hela beloppet’” (”Du är mina händer”, Liahona, maj 2010, s. 69).
Följande redogörelser visar president Thomas S. Monsons ansträngningar att föra själar till Frälsaren:
Bild
President Thomas S. Monson
”Mina ansvar som biskop var många och skiftande, och jag försökte efter bästa förmåga göra allt som krävdes av mig. Förenta staterna befann sig då i …krig. Eftersom många av våra medlemmar var inkallade fick alla biskopar i uppdrag av kyrkans huvudkontor att ge varje soldat en prenumeration på Church News och Improvement Era, kyrkans tidskrift på den tiden. Dessutom ombads biskoparna att varje månad skriva ett personligt brev till varje soldat från församlingen. Vår församling hade 23 män i uniform. Prästadömskvorumen fick fram, inte utan möda, medlen till prenumerationerna. Jag åtog mig uppgiften, ja, plikten, att skriva 23 personliga brev varje månad. Efter alla dessa år har jag fortfarande kopior av många av mina brev, och även svaren jag fick. Det är inte långt till tårarna när jag läser de här breven. Det är en glädje att återigen läsa om en soldats löfte att leva efter evangeliet, en matros beslut att vara trogen sin familj.
En kväll gav jag en syster i församlingen traven med 23 brev för den månaden. Hennes uppdrag var att skicka breven och att se till att den ständigt föränderliga adresslistan var aktuell. Hon sneglade på ett av kuverten, log och sa: ’Biskop Monson, tappar du aldrig modet? Här är ett nytt brev till broder Bryson. Det är det sjuttonde brevet du har skrivit till honom utan att få svar.’
Jag svarade: ’Vem vet, kanske jag får svar den här månaden.’ Det visade sig att jag fick svar den månaden. För första gången svarade han på mitt brev. Det brevet är en klenod, en skatt. Han tjänstgjorde långt borta på en fjärran kust, isolerad, med hemlängtan, ensam. Han skrev: ’Kära biskop, jag är inge vidare på å skriva brev.’ (Det kunde jag ha talat om för honom flera månader tidigare.) Han fortsatte: ’Tack för Church News och tidskrifterna, men mest av allt tack för dina brev. Jag har börjat ett nytt liv. Jag har blivit ordinerad till präst i aronska prästadömet. Mitt hjärta är fyllt. Jag är lycklig.’
Broder Bryson var inte lyckligare än sin biskop. Jag hade lärt mig den praktiska tillämpningen av ordspråket: ’Att göra sin plikt det bästa är, överlåt resten åt Herren kär.’ (Henry Wadsworth Longfellow, ”The Legend Beautiful”, i The Complete Poetical Works of Longfellow [1893], s. 258).
Flera år senare på ett möte i Cottonwoods stav i Salt Lake City, när James E. Faust var stavspresident, berättade jag det här för att uppmana medlemmarna att uppmärksamma våra soldater. Efter mötet kom en stilig ung man fram till mig. Han tog mig i handen och sa: ’Biskop Monson, minns du mig?’
Plötsligt insåg jag vem han var. ’Broder Bryson!’ utbrast jag. ’Hur står det till? Vad har du för uppgift i kyrkan?’
Med värme och tydlig stolthet svarade han: ’Jag mår bra. Jag är i presidentskapet i mitt äldstekvorum. Tack igen för din omtanke om mig och breven du skrev, som jag verkligen sätter värde på.’
”När jag verkade som biskop lade jag en söndagsmorgon märke till att en av våra präster saknades på prästadömsmötet. Jag lät den rådgivande ta hand om kvorumet och besökte Richards hem. Hans mor sa att han arbetade på en bilverkstad.
Jag körde till den bilverkstaden för att leta efter Richard och sökte överallt, men kunde inte finna honom. Plötsligt kände jag mig inspirerad att titta ned i den gammalmodiga smörjgropen som låg vid sidan om verkstan. I mörkret kunde jag se två ögon som lyste. Sedan hörde jag Richard säga: ’Du hittade mig biskop! Jag kommer upp.’ Efter detta var han nästan aldrig borta från ett prästadömsmöte.
Familjen flyttade till en närliggande stav. Tiden gick, och jag fick ett telefonsamtal som informerade mig om att Richard hade kallats på mission till Mexiko, och jag inbjöds av familjen att tala på hans avskedsmöte. Under mötet, när det var Richards tur, nämnde han att vändpunkten i hans beslut att gå på mission kom en söndagsmorgon – inte i kapellet, utan när han tittade upp från djupet av en mörk smörjgrop och fann sin kvorumpresidents utsträckta hand.
Under årens lopp har Richard hållit kontakten med mig och berättat om sitt vittnesbörd, sin familj och sitt trofasta tjänande i kyrkan, bland annat om sitt kall som biskop” (”De kommer”, Nordstjärnan, juli 1997, s. 46).