Det här är den sista av tre lektioner som handlar om den uppenbarelse som finns i Läran och förbunden 107. Uppenbarelsen nedtecknades 1835, men ”historiska uppteckningar” bekräftar att verserna 60 till 100 innehåller en uppenbarelse som Joseph Smith fick ”så tidigt som i november 1831” (kapitelöverskriften till L&F 107). De verser som den här lektionen tar upp innehåller Herrens ord om forna tiders sed då melkisedekska prästadömet förlänades från far till son. De innehåller också riktlinjer för olika prästadömsledares plikter.
Herren uppenbarar att melkisedekska prästadömet i forna dagar gick i arv från far till son
Skriv följande fråga på tavlan före lektionen: Vilka omständigheter befinner du dig i eller kommer du snart att befinna dig i då du skulle kunna ha nytta av att få vägledning och tröst från din himmelske Fader?
Börja lektionen med att be eleverna begrunda den här frågan. Be några elever dela med sig av sina svar. När eleverna påbörjar dagens diskussion om Läran och förbunden 107:39–100, uppmana dem då att söka efter principer i dessa verser som kan hjälpa dem att få vägledning och tröst från sin himmelske Fader.
Påminn eleverna om att de i förra lektionen lärde sig om första presidentskapet, de tolv apostlarnas kvorum och de sjuttio. Be en elev läsa Läran och förbunden 107:39 och be klassen söka efter en av de tolvs plikter. Förklara att uttrycket evangelister syftar på dem som innehar patriarksämbetet inom melkisedekska prästadömet (se Handledning för skriftstudier, ”Evangelist,”).
Hur utses patriarker till sina ämbeten enligt vers 39? (När eleverna svarat, hjälp dem att förstå följande sanning: Patriarker kallas genom uppenbarelse och ordineras under ledning av de tolv apostlarna.)
Be eleverna förklara de plikter som åläggs dem som innehar patriarksämbetet. (Patriarker ger särskilda välsignelser som kallas patriarkaliska välsignelser till värdiga medlemmar i kyrkan.) Fråga också om någon kan påminna klassen om vad en patriarkalisk välsignelse är. (En patriarkalisk välsignelse innehåller Herrens råd till en enskild person och förkunnar den personens släktlinje i Israels hus. Se Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], ”Patriarkaliska välsignelser”, s. 116–118.)
Be gärna elever som har fått sina patriarkaliska välsignelser att ge sina vittnesbörd om stavspatriarkers tjänande. (Uppmärksamma eleverna på att patriarkaliska välsignelser är heliga och personliga och att de i allmänhet inte bör delas med andra utanför den närmaste familjen.) Bär ditt vittnesbörd om välsignelserna som kommer av att ta emot en patriarkalisk välsignelse och studera dess råd.
Förklara att ordet patriark också syftar på familjefäder. President Ezra Taft Benson sa:
Bild
President Ezra Taft Benson
”Prästadömets orden, som det talas om i skrifterna, kallas ibland den patriarkaliska ordningen, eftersom den gick från far till son” (”Vad jag hoppas att ni lär era barn om templet”, Nordstjärnan, maj. 1986, s. 4).
Be en elev läsa Läran och förbunden 107:40 och be klassen lyssna efter hur melkisedekska prästadömet förlänades i forna dagar. Be eleverna berätta vad de hittade.
Påpeka att i Läran och förbunden 107:41–57, läser vi om några av de saker som Adam gjorde som rättfärdig patriark. Be eleverna att tyst skumma igenom verserna 41–50 och identifiera ett mönster – två saker som Adam gjorde upprepade gånger då han presiderade över sin familj.
Vilka två handlingar upprepade Adam då han presiderade över sin familj? (Han ordinerade sina värdiga manliga efterkommande till ämbeten inom prästadömet och välsignade dem.)
Be en elev läsa Läran och förbunden 107:53 och be klassen ta reda på vem Adam välsignade förutom sina värdiga manliga efterkommande. Be eleverna berätta vad de hittade. (Försäkra dig om att de förstår att Adam välsignade alla sina rättfärdiga efterkommande, inklusive sina döttrar.)
Hur kan Adams exempel utgöra ett mönster för fäder? (När eleverna har svarat på frågan skriver du följande sanning på tavlan: Fäder som innehar melkisedekska prästadömet har myndighet att välsigna sina barn.)
När kan en far ge en prästadömsvälsignelse till en son eller dotter, förutom för att förläna en son prästadömet? (Några möjliga svar är att fäder kan ge prästadömsvälsignelser då någon är sjuk och för att ge vägledning eller tröst.)
Förklara att förutom att välsigna sina barn, kan melkisedekska prästadömsbärare ge välsignelser till andra släktingar och andra som ber om dem. Be en elev läsa följande uttalande av president Boyd K. Packer i de tolv apostlarnas kvorum:
Bild
President Boyd K. Packer
”Hem där prästadömet inte finns ska övervakas och betjänas av prästadömets kvorum. På det sättet saknas inte några välsignelser i något hem inom kyrkans gränser” (”Prästadömets kraft”,Liahona, maj 2010, s. 9).
Be eleverna fundera över tillfällen då de har haft nytta av att få prästadömsvälsignelser från sina fäder eller andra melkisedekska prästadömsbärare. Om de inte har haft möjlighet att få en prästadömsvälsignelse, ber du dem att begrunda hur de skulle kunna ha nytta av att be om en sådan välsignelse. Be några elever att delge sina erfarenheter och tankar.
Hänvisa till frågan som du skrev på tavlan före lektionen. Bär ditt vittnesbörd om att eleverna kan söka vägledning och tröst från sin himmelske Fader genom patriarkaliska välsignelser och genom prästadömsvälsignelser från sina fäder eller andra melkisedekska prästadömsbärare.
Som en kort repetition skriver du rubrikerna melkisedekska prästadömet och aronska prästadömet på tavlan. Be eleverna skriva ner prästadömets ämbeten under rätt rubrik. Be en elev att skriva ett prästadömsämbete och sedan lämna kritan eller pennan till en annan elev, och så vidare tills eleverna har skrivit alla prästadömsämbeten på tavlan. Uppmuntra eleverna att hjälpa varandra vid behov. (Melkisedekska prästadömets ämbeten är äldste, högpräst, patriark, sjuttio och apostel. Ämbetena inom aronska prästadömet är diakon, lärare, präst och biskop.)
Vad är ett prästadömskvorum? (En organiserad grupp bröder som har samma ämbete inom prästadömet.)
Be en elev att komma till tavlan och ringa in de prästadömsämbeten som är organiserade i kvorum. Be klassen hjälpa till där det behövs. (Följande ämbeten har kvorum: apostel, sjuttio, högpräst, äldste, präst, lärare och diakon. Förklara gärna att varje stav har ett högprästernas kvorum, med stavspresidenten som kvorumpresident. I varje församling är högprästerna organiserade i högprästernas grupp.)
Be några elever att turas om att läsa upp Läran och förbunden 107:60–63, 85–89, 93–94. Be klassen följa med i texten och uppmärksamma vad de kvorum som nämns i de här verserna har gemensamt.
Vad har de här prästadömskvorumen gemensamt, enligt de här verserna? (Hjälp eleverna få fram följande sanning: En president är utsedd att presidera över och leda varje prästadömskvorums arbete.)
Hur skiljer sig, enligt vers 87–88, prästernas kvorum från diakonernas och lärarnas kvorum? (Församlingens biskop presiderar över prästernas kvorum. Han presiderar även över alla aronska prästadömsbärare i församlingen. I en gren fungerar grenspresidenten som president för prästernas kvorum.)
Varför tror ni det är viktigt att varje prästadömskvorum har en president? Hur kan presidenten i ett prästadömskvorum hjälpa medlemmarna i sitt kvorum?
Sammanfatta Läran och förbunden 107:68–84 med att förklara att dessa verser ger instruktioner om biskopsämbetet och kyrkans råds roller.
Be en elev läsa Läran och förbunden 107:65–66 och be klassen att se vilken ledare i kyrkan som presiderar över alla prästadömsbärare. Be eleverna berätta vad de hittade. Försäkra dig om att de förstår att dessa verser syftar på kyrkans president.
Be en elev läsa Läran och förbunden 107:67, 91–92 och be klassen söka efter ord och uttryck som beskriver kyrkans presidents myndighet och ansvarsområden.
Hur skulle ni, utifrån de här verserna, sammanfatta kyrkans presidents myndighet och ansvarsområden? (Även om eleverna kanske formulerar sina svar på olika sätt, bör de nämna följande sanning: Kyrkans president innehar myndighet att tillhandahålla alla förrättningar och välsignelser och presiderar över hela kyrkan. Be gärna en elev att skriva denna sanning på tavlan.)
Visa en bild på kyrkans nuvarande president.
Hur blir ni välsignade på grund av den prästadömsmyndighet som kyrkans president innehar?
Påpeka att några medlemmar i kyrkan kan känna att deras kall eller ansvarsområden i kyrkan är oviktiga. Be en elev läsa följande uttalande av president Gordon B. Hinckley. Förklara att president Hinckley sa det här till alla kyrkans medlemmar.
Bild
President Gordon B. Hinckley
”Er förpliktelse är lika allvarlig inom ert ansvar som min förpliktelse är inom mitt område. Ingen kallelse i denna kyrka är liten eller obetydlig. Vi påverkar andra när vi utför vår uppgift” (”Detta är Mästarens verk”, Nordstjärnan, juli 1995, s. 72).
Vad tror ni menas med att ”ingen kallelse i denna kyrka är liten eller obetydlig”?
Vad kan president Hinckleys uttalande lära er om ansvarsområden i kyrkan?
Be eleverna läsa Läran och förbunden 107:99–100 tyst för sig själva och begrunda sambandet mellan president Hinckleys uttalande och de här verserna.
Vad måste vi göra för att stå värdiga inför Herren, enligt verserna 99–100? (Eleverna bör nämna följande princip: För att stå värdiga inför Herren måste vi lära vår plikt och med all flit verka för att uppfylla den. Föreslå gärna att eleverna markerar den här sanningen i sina skrifter.)
Även om de här verserna ursprungligen riktade sig till prästadömsbärare, gäller de principer som de undervisar om alla medlemmar i kyrkan.
Dela upp eleverna i par. Be dem diskutera följande frågor. Läs upp en fråga åt gången eller skriv upp dem på tavlan.
Hur har ni välsignats genom en medlem i kyrkan som hängivet uppfyllt sin plikt?
Vad gör ni för att lära er plikt och verka med iver för att utföra den?
Ge eleverna möjlighet att vittna om vikten av att utföra vår plikt i kyrkan och i våra familjer. Be dem sätta upp ett mål för att flitigt uppfylla sina plikter.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Läran och förbunden 107:40–57. Adam förlänade prästadömet till sina barn och barnbarn och välsignade sina efterkommande
President Ezra Taft Benson skrev om vikten av att be fäder om prästadömsvälsignelser:
Bild
President Ezra Taft Benson
”En ung man kom nyligen till mitt kontor och bad om en välsignelse. Han hade problem, inga problem med omoral men, han var bekymrad och orolig. Vi talade några minuter, och jag sa till honom: ’Har du någonsin bett din far om en välsignelse?’ ’Tja’ sa han, ’jag vet inte om pappa skulle göra något sådant. Han är inte särskilt aktiv.’ Jag sade: ’Men han är din far.’ ’Ja.’ ’Bär han prästadömet?’ ’Ja, han är en inaktiv äldste.’ Jag sade: ’Älskar du honom?’ Han svarade: ’Ja. jag älskar honom. Han är en god människa, han är god mot familjen och mot barnen.’ Jag sade: ’Håller ni någonsin familjebön?’ Han svarade: ’Det var länge sedan vi höll familjebön.’ Jag sade: ’Okej, skulle du vara villig att gå hem och söka efter ett tillfälle att be din far att ge dig en välsignelse? Och om det inte fungerar, kommer du tillbaka, och då skall jag gärna hjälpa dig.’
Han gick sin väg, och efter några dagar kom han tillbaka. ’Broder Benson detta var något av det underbaraste som har hänt i vårt hem’, sa han. ’Mamma och barnen satt där, mina yngre syskon, och min mamma torkade tårarna ur ögonen. Hon talade sedan om hur tacksam hon var. Far gav mig en underbar välsignelse.’ Han tillade: ’Jag vet att den kom från hans hjärta.’
Det finns många fäder som skulle vilja ge sina egna barn välsignelser, om de fick lite uppmuntran. Som sina familjers patriarker är det en av deras plikter, ansvarsområden och såklart, möjligheter” (God, Family, Country: Our Three Great Loyalties [1974], s. 184).
”Jag älskar det ädla ordet plikt och allt vad det innebär. …
Plikten kallade Adam, Noa, Abraham, Mose, Samuel och David. Den kallade profeten Joseph Smith och var och en av hans efterträdare. Plikten kallade den unge Nephi när Herren genom hans far Lehi gav honom befallningen att med sina bröder återvända till Jerusalem för att hämta mässingsplåtarna hos Laban. Nephis bröder knotade och sa att det var något svårt som begärdes av dem. Vilken var Nephis reaktion? Han sade: ’Jag skall gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem’ [1 Ne. 3:7].
När du och jag får samma kallelse, hur reagerar vi då? Knotar vi som Laman och Lemuel och säger: ’Det här är något svårt som begärs av oss’ [1 Ne. 3:5]? Eller säger var och en av oss det som Nephi sade: ’Jag skall gå. Jag skall göra’? Är vi villiga att tjäna och att lyda? …
När vi utför våra plikter och använder vårt prästadöme, då finner vi sann glädje. Vi får uppleva glädjen att ha fullgjort våra uppdrag” (”Villiga och värdiga att tjäna”Liahona, maj 2012, s. 66–67).