Den 1 augusti 1831, mindre än två veckor efter det att Herren angett att Independence i Missouri skulle vara Sions mittpunkt, fick Joseph Smith den uppenbarelse som finns i Läran och förbunden 58. Den här uppenbarelsen gavs som svar till dem som var ivriga att få veta Herrens vilja angående dem i detta nya land. I den här uppenbarelsen förmanade Herren de heliga att vara trofasta i sina prövningar och förklarade varför han hade sänt de heliga till Sion. Herren uppmanade även de heliga att använda sin handlingsfrihet för att åstadkomma mycket rättfärdighet.
Herren förmanar de heliga att vara trofasta i sina prövningar
Skriv orden I dag och I framtiden på tavlan innan lektionen börjar.
Börja lektionen med att be eleverna tänka på den största utmaningen i deras liv just nu.
Hur kan tanken på framtiden, i det här livet och i nästa, hjälpa er att hantera de utmaningar ni möter nu?
Be en elev läsa upp följande stycke. Be klassen vara uppmärksamma på de utmaningar som de heliga i Missouri upplevde 1831 som kan ha fått några av dem att tappa modet.
I januari 1831 hittade missionärer en grupp Delaware-indianer som bodde i indianterritoriet bortom Missouris västra gräns. Delaware-indianerna var intresserade av att lära sig om evangeliet som fanns i Mormons bok. Men eftersom missionärerna inte hade skaffat sig de tillstånd som krävdes för att få komma in på indianterritoriet och predika evangeliet, och på grund av motstånd från lokala företrädare och religiösa ledare för indianerna, tvingades kyrkans missionärer lämna territoriet. Missionärerna försökte sedan undervisa vita nybyggare i Independence i Missouri och omgivande områden, men i juli 1831 hade knappt tio personer gått med i kyrkan. När äldster i kyrkan från Ohio började anlända till Missouri i juli 1831, blev några besvikna över vad de fann. Några av dem förväntade sig att se en snabbt växande skara troende och en bosättning som var redo att ta emot inflyttande medlemmar i kyrkan. En del uttryckte sin oro för att marken i Independence var outvecklad. Dessutom uppmanades några av bröderna att stanna i Missouri och köpa upp mark för att förbereda Sion för de heliga som skulle komma senare.
Varför tror ni att den här situationen kan ha varit nedslående för några av kyrkans medlemmar?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:1–2. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa till äldsterna som kan ha hjälpt dem att hantera de utmaningar de mötte.
Vad sa Herren till äldsterna?
Hur skulle ni sammanfatta sanningarna i vers 2? (Eleverna bör lyfta fram följande principer: Vi blir välsignade om vi håller Herrens bud. Vår eviga lön blir större om vi förblir trofasta i prövningar. Föreslå gärna att eleverna markerar de ord som undervisar om de här principerna i vers 2.)
Uppmärksamma eleverna på orden I dag och I framtiden på tavlan. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:3–5. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa till äldsterna om hans folks nutid och framtid. Be eleverna berätta vad de hittade.
Vad kan vi, enligt vers 3, ofta inte se eller förstå när vi går igenom prövningar?
Påpeka att dessa verser verkar antyda att Herren ville att äldsterna skulle se bortom de prövningar som de drabbades av och i stället fokusera på den härlighet de skulle få uppleva i framtiden om de förblev trofasta. Herrens budskap till de heliga i Missouri kan hjälpa oss att uthärda utmaningar genom att se till att vi fokuserar på de välsignelser som lovats dem som trofast uthärdar sina prövningar.
Hur kan förtröstan på att Herren kommer att välsigna er hjälpa er att trofast uthärda prövningar?
Hur har ni känt att ni blivit välsignade för att ni varit trofasta när ni prövats?
Be eleverna att återigen tänka på den största utmaningen de för tillfället kämpar med. Uppmana dem att förbli trofasta i evangeliet trots deras utmaningar, så att de kan få den lön som Herren har i beredskap för dem både nu och i evigheten.
Herren förklarar varför han skickade de heliga till Sion
Ställ följande frågor till eleverna:
Har ni någonsin blivit ombedda att göra något, men inte förstått varför just ni blev tillfrågade? Hur kändes det?
Har någon av er, å andra sidan, blivit ombedd av någon att göra någonting och också fått hjälp av den personen att förstå varför? På vilket sätt gjorde det skillnad att veta varför?
Förklara att Herren uppenbarade några av orsakerna till att han sände personer att lägga Sions grundval. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:6–8. Be klassen följa med i texten och se vilka orsaker Herren gav för att han skickat dem att lägga Sions grundval. Be eleverna berätta vad de fått veta.
Sammanfatta Läran och förbunden 58:9–13 med att förklara att en orsak till att Herren sände människor att lägga Sions grundval var att förbereda jorden för Jesu Kristi andra ankomst. I dessa verser hänvisar Herren till en liknelse från Nya testamentet som handlar om att människor i alla nationer skall inbjudas att ta del av evangeliets välsignelser.
Hur kan vetskapen om att de förberedde jorden för Jesu Kristi andra ankomst ha hjälpt äldsterna att förbli trofasta i sina prövningar?
Herren beskriver en biskops uppgift och befaller de heliga att lyda landets lagar
Bild
Edward Partridge
Påminn eleverna om att Herren hade kallat biskop Edward Partridge att leda arbetet med att bygga upp Sions stad. Herren befallde biskop Partridge and Sidney Gilbert att stanna i Missouri för att sköta kyrkans egendomar och köpa upp mark i och omkring Independence i Missouri (se L&F 57:7–8). Förklara att när de heliga förberedde sig för att köpa upp mark, tvistade biskop Partridge med Joseph Smith om den utvalda markens värde. Han ansåg att andra landområden borde köpas upp i stället. Denna oenighet ledde till en tillrättavisning från Herren.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:14–15. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa till biskop Partridge. Be eleverna berätta vad de hittade.
Be eleverna läsa Läran och förbunden 58:3 igen. Hur kan de sanningar som uppenbaras i den versen ha hjälpt biskop Partridge att välja att omvända sig från att ha tvistat med profeten om vilka landområden som skulle införskaffas?
Förklara för klassen att biskop Partridge ödmjukt tog emot Herrens tillrättavisning och blev förlåten för sina synder.
Hur kan de sanningar som uppenbaras i Läran och förbunden 58:3 hjälpa oss att reagera på Herrens befallningar med tro i stället för med otro och hjärtats blindhet?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:16–20. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa till biskop Partridge om hans roll som biskop och hans uppgift att hjälpa till att bygga Sion.
Vad är en biskops uppgift, enligt dessa verser?
Nämn några sätt varpå biskopar har uppgiften att döma Herrens folk i dag.
Sammanfatta Läran och förbunden 58:21–23 med att förklara att Herren förväntar sig att vi lyder landets lagar tills han kommer och regerar under tusenårsriket.
Herren uppmanar de heliga att använda sin handlingsfrihet till att göra gott
Läs upp följande situation för eleverna:
Tänk er att ni, när ni går ner för en gata, ser en äldre person ramla. Vilket av följande borde ni göra?
Vänta på att Anden ska mana er att hjälpa.
Vänta på att någon annan ska tala om vad ni ska göra.
Vänta och se om någon annan kommer att hjälpa.
Omedelbart hjälpa personen som ramlat.
När eleverna har svarat ställer du följande fråga:
Varför är det viktigt att hjälpa personen utan att vänta på någon annans instruktioner?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:26-28. Be klassen följa med i texten och leta efter principer som Herren undervisade de heliga om när de stod inför utmaningen att bygga upp Sions stad. (Förklara gärna att orden ”den som är tvingad till allt” [L&F 58:26] syftar på en person som inte handlar utan att någon kräver att han eller hon ska göra det.
Vilka sanningar hittade ni i vers 26–28? (Eleverna kan i sina svar nämna följande eller liknande sanningar: Vi har kraften att välja att handla av oss själva. Om vi alltid väntar på att Herren ska tala om för oss vad vi ska göra, går vi miste om vår lön. Om vi använder vår handlingsfrihet till att åstadkomma mycket rättfärdighet, blir vi belönade. Skriv de här sanningarna på tavlan med elevernas egna ord.)
Vilken ”lön” syftar de här verserna på? Hur kan de goda saker vi gör av egen fri vilja påverka huruvida vi får evigt liv?
Hur kan ni verka med iver för en god sak i era hem? I skolan? I er församling eller gren?
Be eleverna dela med sig av upplevelser de haft då de blivit välsignade för att ha använt sin handlingsfrihet för att göra gott.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 58:29–33. Be klassen följa med i texten och se vad som händer med dem som inte använder sin handlingsfrihet till att göra gott eller som tar emot Herrens befallningar med tveksamt hjärta.
Vad händer med dem som inte använder sin fria vilja till att göra gott eller som tar emot Herrens befallningar med tveksamt hjärta?
Hur reagerar vissa människor när de går miste om välsignelser på grund av sin lättja eller olydnad? Vilken varning ger Herren sådana personer i vers 33?
Vittna om vikten av att vi använder vår handlingsfrihet till att göra gott. Be eleverna att använda sin handlingsfrihet till att göra gott innan nästa lektionstillfälle. Säg till eleverna att de kommer få möjlighet att berätta för klassen vad de gjort under nästa lektion.
President Brigham Young sa följande om att ha ett evigt perspektiv och om den härlighet som de trofasta får:
Bild
President Brigham Young
”Vi talar om våra prövningar och svårigheter i det här livet, men ponera att ni kunde se er själva om tusentals eller miljontals år efter det att ni visat att ni var er religion trogna under några få korta år här, och hade uppnått evig frälsning och härlighetens krona i Guds närhet? Om ni då skulle se tillbaka på era liv här och se förlusterna, korsen och besvikelserna … så skulle ni känna er tvungna att utbrista ’men vad spelade allt det för roll? De prövningarna varade endast ett ögonblick, och nu är vi här. Vi har varit trofasta under några korta ögonblick i jordelivet och nu njuter vi evigt liv och härlighet’” (”Remarks”, Deseret News, 9 nov. 1859, s. 1). [Se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. (Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001), s. 119–120.])
Äldste Neal A Maxwell delade med sig av ett av C.S Lewis uttalanden där han förklarade att vi inte alltid förstår vad Gud har i beredskap åt oss:
Bild
Äldste Neal A. Maxwell
”I C.S Lewis bok Kan man vara kristen?, beskriver han vårt förhållande till Gud på ett speciellt sätt som kan hjälpa oss att förstå hur vi endast kan växa andligen genom att underkasta oss hans vilja:
’Föreställ er själva att ni är ett levande hus. Gud kommer in för att renovera huset. Först kanske ni kan förstå vad det är han gör. Han korrigerar avloppsrören och tätar hålen i taket osv. Ni visste att det var sådant som måste göras, och därför blir ni inte överraskade. Men plötsligt börjar han hamra på huset på ett sådant sätt som vållar stora skador och inte tycks ha någon mening. Vad i all världen är det han håller på med? Förklaringen är den att han bygger ett helt annat hus än ni tänkt er – bygger ut en ny flygel här, en ny våning där, reser torn, bygger borggårdar. Ni hade trott att ni skulle göras om till en nätt liten villa, men han bygger ett palats’ (C.S. Lewis, Kan man vara kristen? [1992], s. 188)” (”The Value of Home Life”, Ensign, feb. 1972, s. 5).
”Två symboler som används i Gamla testamentet för att beskriva Herrens måltid är: ’en festmåltid med utsökta rätter’ och det ’bästa vin, väl klarat.’ Båda är tecken på rikedom som antyder att den fest som omnämns är ytterst betydelsefull (se även L&F 57:5–14; 65:3; Matt. 22:1–14; Upp. 19:7–9)” (Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 120).
Biskop Partridge tvistade med Joseph Smith om värdet på den mark som hade valts ut i Missouri. Han ansåg att andra landområden borde köpas upp i stället. Herren tillrättavisade biskop Partridge för hans beteende.
Biskop Partridge tog ödmjukt emot Herrens tillrättavisning i Läran och förbunden 58. Bara några få dagar efter att denna uppenbarelse gavs, skrev han till sin hustru: ”Du vet att jag innehar en betydelsefull ställning och då jag emellanåt tillrättavisas känns det ibland som om jag måste gå bet, inte för att jag vill ge upp kampen, men jag är rädd att min ställning kräver mer av mig än jag kan uträtta till min himmelske Faders belåtenhet” (brev till Lydia Partridge, 5–7 aug. 1831, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City). Anteckningar från ett möte i Sion som behandlade grälet mellan profeten Joseph Smith och biskop Partridge, beskriver hur Partridge sa att ”han är och har alltid varit ledsen” för grälet (Minute Book 2, 10 mar. 1832, s. 23, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City; se även josephsmithpapers.org). En uppenbarelse som gavs i september 1831, antydde att Partridge hade blivit förlåten för sitt uppförande (Documents, vol. 2: juli 1831– januari 1833, vol. 2 i the Documents series of The Joseph Smith Papers [2013], s. 62).
Ett positivt exempel på att följa rådet att ”verka med iver för en god sak” (L&F 58:27) finner vi i en upplevelse som äldste Vaughn J. Featherstone i de sjuttios kvorum delade med sig av:
Bild
Äldste Vaughn J. Featherstone
”När jag var ungefär tio-elva år gammal kom flera av våra släktingar på besök. De måste ha varit 35 eller 40 personer. Mamma hade bjudit dem alla på middag. Efter middagen gick alla in i ett annat rum och satte sig ner för att umgås. Det fanns högar av smutsiga tallrikar och bestick överallt. Maten hade inte plockats undan och det fanns smutsiga kastruller och stekpannor från alla förberedelser.
Jag minns att jag tänkte att alla sen skulle åka och att min mamma skulle behöva städa upp allt. Jag fick en idé. Jag började städa. Det var på den tiden då det inte fanns elektriska diskmaskiner. Mamma hade alltid hållit rent om sig och hon lärde oss att diska och torka disk ordentligt. Jag satte igång med detta berg av arbete. Till sist, ungefär tre timmar senare, hade jag torkat av den sista tallriken. Jag hade lagt undan all mat, torkat av alla köksbänkar, vasken och golvet. Köket var skinande rent.
Jag kommer aldrig glömma min mammas ansiktsuttryck senare den kvällen när alla gäster hade åkt och hon kom in i köket för att städa. Jag var blöt från bröstkorgen till knäna. Det var värt varje uns av ansträngning som det hade kostat mig bara för att få se min mammas ansiktsuttryck. Det var en blandning av sinnesrörelse, lättnad och stolthet. Jag fattade ett beslut där och då att jag skulle försöka återskapa det uttrycket i hennes ansikte om och om och om igen” (”We Love Those We Serve”, New Era, mars 1988, s. 19).