Under våren 1829 kände profeten Joseph Smith starkt att det brådskade med översättningen av Mormons bok. Han hade funnit att han hade mycket begränsad tid till att översätta eftersom han behövde arbeta för att försörja sin familj. Emma och Josephs bror Samuel hjälpte till genom att verka som skrivare, men kunde inte skriva åt honom på heltid. Joseph hade haft plåtarna i över ett och ett halvt år och hade på grund av förlusten av de 116 manuskriptsidorna endast några få sidor av översatt material. Joseph bad att Herren skulle sända någon som kunde hjälpa honom med översättningsarbetet. Som svar på Josephs bön sände Herren Oliver Cowdery att verka som skrivare.
Uppenbarelserna i Läran och förbunden 6 och 7 gavs kort efter att Oliver anlänt. Läran och förbunden 6 innehåller råd till Oliver rörande hans roll i Herrens verk. Läran och förbunden 7 innehåller en översatt version av några uppteckningar av Johannes den älskade, vilka lär att Herren uppfyllde Johannes önskan att få leva och föra själar till Jesus Kristus fram till hans andra ankomst.
Vad är skillnaden mellan att tända en glödlampa och att se en soluppgång? (Eleverna kan föreslå flera skillnader men påpeka att i det ena fallet ser man ljuset genast och i det andra ser man det gradvis.)
Förklara att äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum använde sig av den här liknelsen för att undervisa om personlig uppenbarelse. Han lärde att uppenbarelse ibland sker ”snabbt, fullständigt och på en gång [som när man tänder lampan i ett mörkt rum]. … [Men] oftast kommer uppenbarelsen i små steg allt eftersom” (”Uppenbarelsens ande”,Liahona, maj 2011, s. 88). Be eleverna fundera över tillfällen då Herren besvarade deras böner direkt och tillfällen då han svarade gradvis. Uppmana dem att, i sina studier av Läran och förbunden 6 idag, titta efter sanningar som hjälper dem uppfatta när Gud ger dem uppenbarelse.
För att hjälpa eleverna förstå den historiska bakgrunden till den här uppenbarelsen ber du en elev läsa upp första stycket i inledningen till den här lektionen. Be sedan alla elever tyst läsa Joseph Smith – Historien 1:66–67 och se hur vår himmelske Fader hjälpte Joseph i hans försök att översätta snabbare.
Vad gjorde Herren som svar på Josephs vädjan om någon som kunde hjälpa honom översätta?
När eleverna berättat vad de hittat, förklarar du att Oliver Cowdery kom från Palmyra i New York, mer än 20 mil bort, för att träffa Joseph i Harmony i Pennsylvania (se kyrkans historiska kartor, karta 1, ”Nordöstra Förenta Staterna”), och att han anlände bara några dagar efter att Joseph hade bett om hjälp.
Förklara att Joseph kort efter att Oliver började verka som skrivare för honom, fick en uppenbarelse där Herren talade till Oliver. Den här uppenbarelsen rörde Olivers önskningar och besvarade tydligen frågor som han hade bett om men inte uttryckt för Joseph. Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 6:5–6, 8 och titta efter tecken på att Herren kände till Olivers önskningar.
Vad säger oss de här verserna och Olivers bemödande att resa över 20 mil för att hjälpa Joseph om Oliver?
Obs:Vers 1–9 upprepas i Läran och förbunden 11, en uppenbarelse riktad till Hyrum Smith, och kommer tas upp mer i den lektionen.
Herren övertygar Oliver Cowdery om sanningen i verket
Be eleverna begrunda följande fråga:
Har ni någonsin fått ett svar från Gud och senare känt er oroliga eller förvirrade över svaret? (Be några elever berätta om sina upplevelser. Du kan också berätta om en egen upplevelse. Påminn eleverna om att vissa upplevelser är för heliga eller personliga att dela med sig av.)
Sammanfatta Läran och förbunden 6:10–13 genom att förklara att Herren sa till Oliver Cowdery att han hade en gåva att få uppenbarelse. Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 6:14–17, 20 och titta efter vad Herren lärde Oliver om att ta emot och känna igen uppenbarelse.
Vilka sanningar lärde Herren Oliver om att ta emot och känna igen uppenbarelse?
Eleverna nämner kanske följande principer. Du kan skriva dem på tavlan allt eftersom eleverna hittar dem. Du kan föreslå att eleverna markerar formuleringar i de här verserna som är meningsfulla för dem.
När vi söker svar från vår himmelske Fader, undervisar han oss.
Herren upplyser vårt förstånd genom den Helige Anden.
Gud känner till våra tankar och vårt hjärtas avsikter.
När vi har fått uppenbarelse bör vi samla orden i vårt hjärta.
Varför är det viktigt för oss att veta att Herren hör och besvarar våra böner?
Vad tror ni menas med att Herren ska ”upplysa” vårt förstånd? (Du kan behöva förklara att Herren ger oss tankar och kunskap genom den Helige Anden.)
Varför är det viktigt att veta att endast Gud känner till våra tankar och vårt hjärtas avsikter?
Vad tror ni menas med att ”samla” Herrens ord? (Att studera, begrunda och agera enligt det som Herren uppenbarar samt att lita på uppenbarelserna vi får.)
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 6:21–24 och be eleverna titta efter ännu ett sätt varpå Herren kommunicerar med oss.
Vad kan vi lära oss av de här verserna om ännu ett sätt varpå Herren talar till oss? (Herren talar frid till vårt sinne som ett vittne om sanningen. Du kan föreslå att eleverna markerar orden ”frid till ditt sinne” [L&F 6:23].)
Hur har ni upplevt att det känns när Herren talar frid till vårt sinne?
För att hjälpa eleverna bättre förstå hur uppenbarelse kan komma till dem, kan du påpeka att det ibland är svårt att uppmärksamma att Herren talar till oss. Förklara att äldste Bednar tog liknelsen med soluppgången ett steg längre för att förtydliga hur kommunikation från Herren ofta kommer. Be en elev läsa följande uttalande för klassen:
Bild
Äldste David A. Bednar
”Ibland går solen upp en molnig eller dimmig morgon. På grund av molnen är det svårare att uppfatta ljuset och det är omöjligt att ange exakt det ögonblick när solen går upp över horisonten. …
På liknande sätt får vi ofta uppenbarelse utan att veta exakt hur eller när vi fick uppenbarelsen” (”Uppenbarelsens ande”, s. 89).
Hur förbiser eller avfärdar vi ibland Herrens svar på våra böner?
Vilket råd skulle ni ge någon som vill bli bättre på att inse när Herren talar till honom eller henne?
Förklara att det inte var förrän efter den här uppenbarelsen som Oliver berättade för Joseph om ”natten” som Herren nämnde i Läran och förbunden 6:22. Be en elev läsa upp vad profeten Joseph lärde sig efter att han fått uppenbarelsen i Läran och förbunden 6:
Bild
Profeten Joseph Smith
”Efter att vi hade fått den här uppenbarelsen berättade Oliver Cowdery för mig att efter att han hade begivit sig till min fars hus för att hysa in sig där, och efter att familjen hade talat med honom om att jag erhållit plåtarna, hade han en kväll, när han gått till sängs, åkallat Herren för att få veta om dessa saker var sanna, och Herren uppenbarade för honom att de var sanna, men han hade hållit händelsen hemlig och hade inte nämnt den för någon, så efter att den här uppenbarelsen givits visste han att verket var sant, för ingen levande varelse visste om det som nämndes i uppenbarelsen utom Gud och han själv” (History of the Church, 1:35).
Be eleverna tänka tillbaka på stunder när Gud har upplyst deras förstånd eller skänkt dem frid. Du kan be dem skriva ner några av de här minnena. Uppmana dem att lita på de personliga uppenbarelser de fått förut. Förklara att de nästkommande två lektionerna kommer hjälpa dem lära sig att känna igen svar på deras böner.
Herren råder Joseph Smith och Oliver att översätta och inte tvivla eller frukta
Sammanfatta Läran och förbunden 6:25–31 genom att förklara att Herren sa till Oliver att han, om han så önskade, kunde få gåvan att översätta och stå tillsammans med Joseph som ett andra vittne om Mormons bok.
Om ni var Oliver, vilka känslor skulle ni kanske ha fått när ni hörde vilket ansvar som Herren lade på er?
Be eleverna tänka på tillfällen då de hyst tvivel eller rädsla inför något som Herren ville att de skulle göra. Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 6:32–37 och se hur Herren rådde Joseph och Oliver att övervinna tvivel och fruktan då de fortsatte i hans verk.
Vilka sanningar eller principer i det här rådet kan vi tillämpa i våra liv? (Eleverna föreslår kanske olika principer, men se till att du betonar att när vi vänder oss till Jesus Kristus kan vi övervinna tvivel och fruktan.)
Vilka exempel finns på hur man kan vända sig till Kristus i varje tanke?
Be några elever berätta om upplevelser de haft då deras kunskap om Frälsaren hjälpte dem övervinna tvivel eller fruktan. Skildra gärna en egen upplevelse.
Johannes den älskade får löftet att han ska få leva och föra själar till Kristus fram tills Kristi andra ankomst
Obs: Inget har uppenbarats rörande detaljerna kring Johannes verksamhet som förvandlad varelse. Spekulera inte kring var Johannes är eller vad han gör.
Förklara att medan Oliver hjälpte Joseph Smith med översättningen någon gång under april 1829 hade han och Joseph ”skilda åsikter … rörande berättelsen om aposteln Johannes, som finns omnämnd i Nya testamentet [se Joh. 21:20–23] … huruvida han dog eller fortsatte [att leva]” (Histories, Volume 1: 1832–1844, vol. 1 i Histories series of The Joseph Smith Papers [2012], s. 284).
Be eleverna läsa Läran och förbunden 7:1–3 för att finna svaret på Josephs och Olivers fråga. (Om eleverna har svårt att finna svaret kan du föreslå att de läser kapitelsammanfattningen till Läran och förbunden 7:1–3.)
Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum beskrev behovet av bön och hur man känner igen svar från Gud:
Bild
Äldste Richard G. Scott
”Ibland kan [det] verka svårt att känna igen bönesvaren. Ibland försöker vi möta livet enbart med vår egen erfarenhet och förmåga. Det är klokare att söka genom bön och gudomlig inspiration för att få veta vad vi bör göra. Vår lydnad kvalificerar oss när så behövs för gudomlig kraft till att nå ett inspirerat mål.
Liksom många andra såg inte Oliver tecknen på att bönerna redan besvarats av Herren. …
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum delade några tankar om hur man kan känna igen personlig uppenbarelse:
Bild
Äldste David A. Bednar
”Vi kanske inte får se änglar, höra himmelska röster eller ta emot överväldigande andliga maningar. … Men när vi hedrar våra förbund och håller buden, när vi alltmer konsekvent försöker göra gott och bli allt bättre, kan vi vandra i visshet om att Gud leder våra steg. …
Ibland verkar uppenbarelsens ande omedelbart och intensivt, andra gånger subtilt och gradvis, och ofta så omärkligt att du kanske inte ens märker den. Men oavsett vilket mönster den här välsignelsen följer, så kan det ljus den ger lysa upp och utvidga din själ, upplysa ditt förstånd (se Alma 5:7; 32:28), samt leda och beskydda dig och din familj” (”Uppenbarelsens ande”,Liahona, maj 2011, s. 90).