Seminariet
Lektion 20: Läran och förbunden 14–16


Lektion 20

Läran och förbunden 14–16

Inledning

I slutet av maj 1829, medan Joseph Smith och Oliver Cowdery färdigställde översättningen av Mormons bok, fick de utstå hot från pöbelhopar. David Whitmer hjälpte dem flytta från Harmony i Pennsylvania till familjen Whitmers hem i Fayette i New York så att de kunde undfly förföljelsen och så att de kunde undervisa familjen Whitmer och deras grannar om det återställda evangeliet. Familjen Whitmer var mycket intresserade av hur återställelsens framskred. Joseph Smith beskrev David Whitmer, John Whitmer och Peter Whitmer den yngre som ”nitiska vänner och medhjälpare i arbetet, och … ivriga att få veta sina respektive uppgifter” (History of the Church, 1:48–49). Profeten bad och tog emot uppenbarelser för David Whitmer och hans bröder John och Peter. De här bröderna fick veta vilka roller de hade i frambringandet av Herrens verk.

Lektionsförslag

Läran och förbunden 14

Herren kallar David Whitmer att hjälpa till i verket i de sista dagarna

För att hjälpa eleverna förstå den historiska bakgrunden till uppenbarelserna de kommer att lära sig om idag, sammanfattar du informationen i inledningen till den här lektionen. Du kan även be en elev läsa upp följande berättelse. Innan eleven läser förklarar du att David Whitmer behövde så vete på familjens gård och sedan gödsla med gips. Han kände sig manad att hjälpa Joseph och Oliver efter att han var färdig med de sysslorna. Be klassen lyssna efter de underverk som gjorde att David Whitmer kunde hjälpa Oliver Cowdery och Joseph Smith fly undan sina förföljare:

Bild
Lucy Mack Smith

”David kom till fältet och fann att han hade två dagars hårt arbete framför sig. … Han spände för hästarna vid harven, och i stället för att dela in åkern i vad som av bönder brukar kallas åkerstycken, körde han runt på hela åkern och fortsatte så fram till middagstid och då han tog middagsrast såg han sig om och upptäckte till sin förvåning att han hade harvat hälften av vetet. Efter middagen fortsatte han som förut och mot kvällen hade han åstadkommit två dagars arbete.

När hans far kom till fältet den kvällen och såg vad som gjorts, utbrast han: ’Det måste finnas en styrande hand i detta, och jag tror det är bäst att du beger dig till Pennsylvania så fort du har gödslat jorden.’

Morgonen därpå tog David ett mätverktyg under armen och gick ut för att gödsla med gipset som han två dagar tidigare hade lämnat i högar nära sin systers hus, men när han kom fram upptäckte han att det var borta! Han sprang till sin syster och frågade om hon visste vad som hade hänt med det. Hon frågade förvånat: ’Varför frågar du? Spreds inte allt igår?’

’Inte vad jag vet’, svarade David.

’Det gör mig väldigt förvånad’, svarade hans syster, ’för barnen kom till mig i morse och bönade om att jag skulle gå ut och titta på männen som gödslade fältet och sa att de aldrig i hela sitt liv sett någon gödsla så snabbt. Jag gick därför ut och såg tre män arbeta på fältet som barnen sagt, men då jag antog att du i din brådska hade anlitat hjälp gick jag tillbaka in i huset och ägnade det ingen vidare uppmärksamhet.

David undersökte det här grundligt bland både släktingar och grannar, men fick inte veta vem som hade gjort det” (Lucy Mack Smith, History of Joseph Smith by His Mother, sammanst. av Preston Nibley [1958], s. 148–149).

  • Hur tror ni de här upplevelserna kan ha påverkat David Whitmer?

Sammanfatta Läran och förbunden 14:1–5 genom att förklara att Herren tillkännagav framkomsten av sitt verk och utlovade välsignelser till dem som skulle ta del i det. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 14:6–7. Be klassen följa med och titta efter Herrens anvisningar till David och välsignelsen som David skulle få till följd av att han följde Herrens instruktioner.

  • Vad lovade Herren David Whitmer? Vad krävdes att David skulle göra för att det här löftet skulle uppfyllas?

Be eleverna återge principen i Läran och förbunden 14:7 med egna ord. När eleverna svarar skriver du följande princip på tavlan: Om vi håller Guds bud och håller ut intill änden kommer vi få evigt liv.

  • Vad innebär det att få evigt liv? (Att få evigt liv är att leva för evigt med våra familjer i Guds närhet. Evigt liv är det slags liv som Gud lever.)

  • Hur kan löftet om evigt liv motivera oss till att hålla Guds bud och hålla ut intill änden?

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 14:8. Be klassen följa med och titta efter andra välsignelser som David Whitmer kunde få om han var lydig. När eleverna berättar vad de hittat förklarar du att David blev ett av de tre vittnena till Mormons bok kort efter att Joseph Smith hade fått den här uppenbarelsen för honom. Han såg ängeln Moroni och guldplåtarna, och han hörde Guds röst vittna om sanningen i uppteckningarna.

Förklara att Herren gav David Whitmer ännu ett löfte baserat på Davids trofasthet. Skriv följande på tavlan för att förbereda eleverna för att identifiera en princip i Herrens ord till David: Om vi , kommer Herren att .

Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 14:9–11. Be dem lyfta fram en princip som passar in i mönstret på tavlan. Låt några elever berätta vad de hittat. Eleverna kan föreslå en mängd olika principer, men se till att det är tydligt att om vi trofast hjälper Herren i hans verk, välsignar han oss andligen och timligen.

  • På vilka sätt har Herren bett er hjälpa till i hans verk? Vilka välsignelser har ni fått av att hjälpa till i Herrens verk?

Läran och förbunden 15–16

Jesus Kristus undervisar John Whitmer och Peter Whitmer den yngre om vad som är viktigast för dem

Be två elever komma och ställa sig framför klassen. Be den ena av dem läsa upp Läran och förbunden 15:1 och den andra att läsa upp Läran och förbunden 16:1. Be på samma sätt eleverna läsa vers 2–6 i de här kapitlen.

Be eleverna identifiera vilken gemensam önskan som John Whitmer och Peter Whitmer den yngre hade i Läran och förbunden 15:3–4 och Läran och förbunden 16:3–4.

  • Vad önskade både John Whitmer och Peter Whitmer den yngre? (Att få veta vad de kunde göra som skulle vara av största värde för dem.)

Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 15:6 och 16:6. Be dem se vilket svar Herren gav de här männen.

  • Hur besvarade Herren deras fråga? Vilken princip kan vi lära oss av Herrens svar? (Eleverna använder kanske andra ord men se till att de förstår att våra ansträngningar att föra andra till Jesus Kristus är av stort värde för oss.)

  • Vad kan vi göra för att hjälpa andra människor komma till Kristus?

  • Varför är de här ansträngningarna av stort värde för oss?

Be eleverna gå igenom Läran och förbunden 15 och 16 och se hur de två uppenbarelserna skiljer sig från varandra. (Den enda skillnaden är att en är riktad till John och den andra till Peter.)

Förklara att Herren ibland använder samma budskap för olika personer eftersom de har liknande behov, omständigheter eller önskningar. Vi kan dock vara säkra på att han känner oss personligen. I det här exemplet kallade han John Whitmer och Peter Whitmer den yngre vid namn och yppade sin vilja för dem en i taget.

  • Hur kan en prästadömsvälsignelse eller missionskallelse visa att Gud känner oss personligen, även om välsignelsen eller missionskallelsen innehåller liknande ord som dem som givits till andra?

Som ännu ett exempel på att Gud känner oss personligen ber du en elev läsa upp följande berättelse av äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum:

Bild
Äldste David A. Bednar

”För en tid sedan talade jag med en prästadömsledare som känt sig manad att lära sig namnen på alla ungdomar mellan 13 och 21 år i sin stav utantill. Med hjälp av foton på de unga männen och kvinnorna gjorde han minneskort som han gick igenom på affärsresor och vid andra tillfällen. Prästadömsledaren lärde sig snabbt vad alla ungdomarna hette.

En natt drömde prästadömsledaren om en av de unga männen som han endast kände igen tack vare minneskorten. I drömmen såg han den unge mannen klädd i vit skjorta och med en missionärs namnbricka. Med en kamrat bredvid sig undervisade den unge mannen en familj. Den unge mannen höll en Mormons bok i handen och han såg ut som om han vittnade om att boken var sann. Så vaknade prästadömsledaren från sin dröm.

Vid ett påföljande prästadömsmöte gick han fram till den unge mannen som han sett i sin dröm och bad att få tala med honom en liten stund. Efter att ha presenterat sig nämnde han den unge mannen vid namn och sa: ’Jag brukar inte drömma sanndrömmar. Jag har aldrig drömt om en enda medlem i den här staven, utom om dig. Jag ska berätta för dig om min dröm, och sedan vill jag att du berättar för mig vad den betyder.’

Prästadömsledaren berättade om drömmen och frågade den unge mannen vad den betydde. Halvt kvävd av rörelse svarade den unge mannen enkelt: ’Den betyder att Gud vet vem jag är.’ Resten av samtalet mellan den unge mannen och ledaren var mycket meningsfullt och de kom överens om att träffas och samtala då och då under de närmaste månaderna” (”Herrens innerliga barmhärtighet”, Liahona, maj 2005, s. 100).

  • Varför kan det hjälpa oss att inse att Gud känner oss personligen?

Be några elever berätta hur de vet att Gud känner dem personligen. (Du kan behöva förklara att elevernas exempel inte behöver vara märkvärdiga. Påminn eleverna om att de inte behöver berätta om upplevelser som är alltför personliga.)

  • Hur kan vetskapen om att Gud känner er personligen påverka de dagliga beslut ni fattar? Hur har den här vetskapen påverkat era beslut?

Du kan gärna avsluta lektionen med att vittna om sanningarna ni har pratat om och uppmana eleverna att handla enligt de här sanningarna.