I november 1831 samlades en grupp äldster för en särskild konferens i Hiram i Ohio. En av de punkter som diskuterades på konferensen var huruvida de uppenbarelser som Joseph Smith hade fått skulle publiceras. Under detta möte gav Herren Joseph Smith en uppenbarelse och angav att den skulle bli förordet till den bok med uppenbarelser som skulle publiceras. Den uppenbarelsen är nu Läran och förbundens första kapitel. Senare under konferensen gav Herren uppenbarelsen som nu finns i Läran och förbunden 67. I den uppenbarelsen talade Herren till de bröder som hade frågor angående det språk som användes i de uppenbarelser han hade gett profeten.
Skriv följande fråga på tavlan före lektionen: När har du känt att dina böner har blivit hörda och besvarade? Börja lektionen med att be eleverna besvara frågan.
Förklara att i november 1831 hade en grupp äldster, däribland Joseph Smith, samlats för att diskutera huruvida de uppenbarelser som profeten hade fått skulle publiceras. Joseph Smith bad äldsterna vittna om att uppenbarelserna var från Herren, men några av dem tvekade att göra det. Deras tvekan ledde till den uppenbarelse som finns i Läran och förbunden 67.
Vad säger Herren i dessa verser om hur medveten han är om våra böner? (Eleverna kanske kommer med många olika svar, men se till att de lyfter fram följande: Herren hör våra böner och känner våra hjärtan. Skriv den här principen på tavlan.)
Hur kan kunskap om den här principen hjälpa er att be på ett bättre sätt.
För att hjälpa eleverna känna hur viktig principen på tavlan är, ber du några av dem att dela med sig av hur de vet att deras himmelske Fader hör deras böner och känner deras hjärtas önskningar. När några elever har haft möjlighet att dela med sig, uppmuntrar du eleverna att be för att få veta att Gud hör deras böner och känner deras hjärtan.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 67:3. Be klassen följa med i texten och se varför några av äldsterna inte fick de välsignelser som Herren hade erbjudit dem.
Skriv följande fråga på tavlan: Hur kan fruktan, eller rädsla, göra så att man går miste om välsignelser? Be eleverna svara. Medan de diskuterar frågan, skriver du följande princip på tavlan: Om vi släpper in rädsla i våra hjärtan kan vi gå miste om välsignelser.
Vad är folk rädda för som skulle kunna hindra dem från att få välsignelser? (Några exempel är: rädsla för att inte passa in, rädsla för att begå misstag, rädsla för förändringar, rädsla för att misslyckas, rädsla för omvändelse, osv.)
Be eleverna tänka på saker de är rädda för som hindrat dem från att handla i tro. Uppmana eleverna att söka Herrens hjälp att ersätta sin rädsla med tro.
Herren bereder ett sätt för äldsterna att få ett vittnesbörd om Joseph Smiths uppenbarelser
Skriv följande fråga på tavlan: Varför ska vi stödja våra ledare i kyrkan även om vi vet att de är ofullkomliga?
Be en elev läsa upp kapitelöverskriften till Läran och förbunden 67. Be en annan elev läsa upp Läran och förbunden 67:5. Be klassen följa med i texten och se hur äldsterna kände angående de uppenbarelser som skulle publiceras i Book of Commandments (Befallningarnas bok). (Påminn gärna eleverna om att den första samlingen med Joseph Smiths uppenbarelser hette Book of Commandments. År 1835 publicerades boken under titeln Läran och förbunden.)
Hur kände äldsterna för uppenbarelserna? (Många av äldsterna ”bar allvarligt vittnesbörd” om att uppenbarelserna var sanna. Men några ”uttalade sig … kritiskt om språket som användes i uppenbarelserna”. Enligt vers 5 tyckte några av äldsterna att de kunde ”uttrycka [sig] på ett sätt som [överträffade Joseph Smiths] språk”.)
Förklara att några av äldsterna hade synpunkter på det språk som användes i uppenbarelserna. De kan ha känt att uppenbarelserna behövde redigeras väsentligt för att vara redo att publiceras, och de kan ha fruktat vad kyrkans fiender skulle göra med uppenbarelserna så snart de publicerats. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 67:4–5. Be klassen följa med i texten och se vad Herren svarade angående deras synpunkter om språket i uppenbarelserna.
Vad sa Herren om Joseph Smith?
Påpeka att Joseph Smiths språkkunskaper inte var perfekta. Han var inte alltid vältalig. Ändå uppenbarade Herren sanning för honom och lät honom uttrycka den så gott han kunde.
Varför är det viktigt att veta att Herren uppenbarade sin vilja för Joseph Smith även om han visste att Joseph inte var fullkomlig?
Be fyra elever turas om att läsa upp Läran och förbunden 67:6–9. Be klassen följa med i texten och se vilken utmaning Herren gav till dem som hade kritiserat språket i uppenbarelserna.
Vilken utmaning gav Herren till dem som trodde att de kunde uttrycka sig på ett sätt som överträffade språket i uppenbarelserna?
Fråga eleverna vad de minns från förra lektionen om William E. McLellin. Förklara att William beslutade sig för att anta Herrens utmaning och skriva en uppenbarelse som kunde jämföra sig med dem som Joseph Smith hade fått. Be sedan en elev läsa upp följande redogörelse från Joseph Smiths historia:
Bild
Profeten Joseph Smith
”William E. McLellin, som själv ansåg sig vara den klokaste av oss eftersom han hade mer utbildning än sunt förnuft, försökte skriva en befallning som kunde jämföra sig med en av Herrens mest oansenliga, men misslyckades. Det är ett fruktansvärt tungt ansvar att skriva i Herrens namn. Äldsterna och alla de som var närvarande och såg hans misslyckade försök att imitera Jesu Kristi språk, fick förnyad tro på evangeliets fullhet och sanningshalten i de befallningar och uppenbarelser som Herren hade gett kyrkan med mig som sitt redskap, och äldsterna tillkännagav att de var villiga att vittna för hela världen om att de var sanna” (i History of the Church, 1:226).
Förklara att efter den här händelsen skrev flera närvarande äldster på ett dokument där de officiellt vittnade om att uppenbarelserna i Book of Commandments är sanna.
Varför tror ni att Joseph Smith, som inte hade mycket till utbildning, kunde producera dessa uppenbarelser, medan William McLellin, som var välutbildad, inte kunde det?
Vad lär den här berättelsen oss om att inte döma våra ledare på grund av deras brister?
Peka på frågan på tavlan om att följa ofullkomliga ledare. Be eleverna skriva sina svar under frågan.
Herren förmanar sina efterföljare om hur de ska förbereda sig för att vistas i Guds närhet.
Skriv följande fråga på tavlan: Vad är några exempel på välsignelser som vi kan få när vi visar tålamod med oss själva och andra? Låt några elever svara.
Be en elev läsa upp följande berättelse, som president Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet delade med sig av:
Bild
President Dieter F. Uchtdorf
”På sextiotalet påbörjade en professor vid Stanford University ett blygsamt experiment där han testade viljestyrkan hos fyraåriga barn. Han placerade en stor marshmallow framför dem och sa till dem att de fick äta den genast, eller, om de väntade femton minuter kunde de få två marshmallows.
Sedan lämnade han barnen ensamma och iakttog vad som hände genom en spionspegel. Några av barnen åt genast upp sin marshmallow medan andra bara kunde vänta några minuter innan de föll för frestelsen. Endast 30 procent klarade av att vänta” (”Fortsätt i tålamod”,Liahona, maj 2010, s. 56).
Hur tror ni att den här professorns experiment och det han upptäckte skulle kunna gälla oss?
Vilka välsignelser har ni fått eftersom ni varit tålmodiga?
Be eleverna rita två kolumner i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. Be dem skriva Belöning som rubrik över den första kolumnen och Hur man får belöningen över den andra. Dela upp eleverna två och två. Be eleverna läsa L&F 67:10–14 med sin partner och leta efter de belöningar som Frälsaren utlovade och vad som krävs för att få de belöningarna. Be dem skriva ner sina svar i rätt kolumn.
När eleverna har haft tillräckligt med tid att studera och samtala om skriftställena, använder du frågorna nedan för att hjälpa dem återge för klassen vad de hittat.
Vilka belöningar erbjöd Herren äldsterna?
Vad behövde äldsterna göra för att få dessa belöningar?
Förklara att vers 12 gäller oss alla. Skriv följande princip på tavlan: Om vi avkläder oss avund och fruktan, ödmjukar oss och fortsätter i tålmodighet, kommer vi kunna uthärda Guds närhet.
Varför tror ni att vi måste vara tålmodiga i våra ansträngningar att vara värdiga att uthärda Guds närhet?
Be en elev läsa upp följande om upptäckterna från marshmallow-experimentet, med president Uchtdorfs ord. Be klassen lyssna efter vad vi kan lära oss om att bli rena inför Gud.
Bild
President Dieter F. Uchtdorf
”[Professorn] följde barnen under deras uppväxt och började lägga märke till ett intressant samband: barnen som inte kunde vänta fick svårigheter senare i livet och hade fler beteendeproblem, medan de som väntade tenderade att vara mer positiva och motiverade, de fick högre betyg och inkomster och hade sundare relationer. …
Förmågan att vänta – att ha tålamod – är ett avgörande karaktärsdrag som kan förebåda framgång senare i livet. …
[Vi kan] inte behaga Gud utan tålamod – vi kan inte bli fullkomliga. Förvisso är tålamod en renande process som förädlar förståndet, fördjupar lyckan, fokuserar handlingen och inger hopp om frid” (”Fortsätt i tålamod”, s. 56).
Vad kan det här experimentet lära oss om de välsignelser vi får när vi är tålmodiga?
Be eleverna att begrunda och be om områden i deras liv där de behöver ha mer tålamod med sig själva och andra. Uppmuntra dem att sätta upp ett mål som kommer hjälpa dem att uthärda Guds närhet.
”Kom ihåg att tro och tvivel inte kan existera i sinnet samtidigt, det ena fördriver det andra. Kasta ut tvivlet. Bygg upp tron” (”Kallelsen att tjäna”, Liahona, jan. 2001, s. 59).
Äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum lärde oss hur vi borde reagera när vi ser att människor runt omkring oss är ofullkomliga:
Bild
Äldste Neal A. Maxwell
”Ofullkomliga människor kallas ju av vår fullkomlige Herre till att bistå med hans verk. Herren förkunnade för vissa av Joseph Smiths medarbetare att han visste att de observerat Josephs små ofullkomligheter. Trots detta betygade Herren att de uppenbarelser som givits genom profeten var sanna! (Se L&F 67:5, 9.)
Det är därför inte förvånande att vi lägger märke till varandras svagheter. Men vi bör inte jubla över dem. Låt oss glädjas över de små steg vi och andra tar framåt, i stället för att glädjas åt misslyckanden. Och när misstag sker bör vi Iära av dem i stället för att låta dem bli nedbrytande.
Jag tycker mycket om dessa generösa rader av den mycket framstående, mycket ödmjuke profeten och skrivaren Moroni:
’Döm mig inte för min ofullkomlighets skull och inte heller min far för hans ofullkomlighets skull, och inte heller dem som skrivit före honom, utan tacka hellre Gud för att han har uppenbarat våra ofullkomligheter för er, så att ni kan lära er att vara visare än vi har varit.’ (Morm. 9:31, kursivering tillagd.)
Om vi har den inställningen är det långt mindre risk att vi blir förorättade.
Dessutom: Om valet står mellan att förbättra andra medlemmar eller oss själva, är det i själva verket någon tvekan om var vi borde börja? Nyckeln är att vara öppna för våra egna fel och delvis okänsliga för andras - inte tvärtom! Andras ofullkomligheter löser oss aldrig från ansvaret att arbeta med våra egna svagheter” (”En förorättad broder”, Nordstjärnan, okt. 1982, s. 77–78).