Den 9 december 1830, två dagar före sitt dop, fick Edward Partridge en uppenbarelse av Herren genom profeten Joseph Smith. I den här uppenbarelsen, som nu utgör Läran och förbunden kapitel 36, förlät Herren Edward Partridge hans synder och kallade honom att predika evangeliet. Herren gav även befallningen att alla prästadömsbärare skulle predika evangeliet. Kort efter att ha fått den här uppenbarelsen fick Joseph Smith den uppenbarelse som nu finns i Läran och förbunden 37, där Herren befallde de heliga att lämna New York och samlas i Ohio.
Herren förlåter Edward Partridge hans synder och kallar honom att predika evangeliet
Ta med en resväska (eller ryggsäck) till klassen som innehåller föremål som en missionär kan behöva på en heltidsmission. Du kan till exempel ta med skrifterna, vita skjortor, slipsar, finskor och ett exemplar av Predika mitt evangelium. Visa eleverna den stängda resväskan och låt dem tänka sig att den är packad åt en person som är på väg ut som missionär. Fråga vad de tror finns i resväskan. Öppna sedan resväskan och visa innehållet. (Eller också kan du låta eleverna arbeta parvis med att skriva ner eller rita bilder av saker som missionärer kan behöva på mission.)
Förklara att det finns andra saker som missionärer behöver, som kanske inte kan läggas i en resväska (eller ryggsäck). Herren nämnde några av de här sakerna i en uppenbarelse till Edward Partridge. Den uppenbarelsen finns nu i Läran och förbunden 36. Be eleverna söka efter vad en missionär behöver innan han eller hon är redo att verka som missionär, när de studerar den här uppenbarelsen. (När eleverna hittar sanningar under lektionen kan du skriva ner sanningarna på papperslappar. Fäst sedan lapparna på utsidan av resväskan eller ryggsäcken, så att eleverna kan se dem. Du kan också bara skriva upp dem på tavlan.)
Be en elev läsa upp följande bakgrundsinformation till Läran och förbunden 36. Be klassen lyssna efter vad det var som hjälpte Edward Partridge bestämma sig för att döpas.
Inom loppet av några få veckor efter att äldste Oliver Cowdery och hans kamrater hade kommit fram till nordöstra Ohio, hade många människor döpts in i Jesu Kristi återupprättade kyrka. Även om Edward Partridges hustru, Lydia, var en av dem som blivit omvända och döpta av missionärerna, var Edward fortfarande inte helt övertygad. Han ville träffa profeten Joseph Smith innan han bestämde sig. Han och Sidney Rigdon kom fram till Waterloo, New York, när Joseph Smith var mitt i en predikan. När profeten hade slutat tala, ställde sig Edward upp för att tala. Han berättade att han på vägen till Waterloo hade pratat med grannarna, nära familjen Smiths gård i Manchester, om familjen Smiths anseende. Eftersom han var nöjd med det han hade fått veta, bad Edward att Joseph skulle döpa honom. Han döptes 2 dagar senare, den 11 december 1830. (Se Documents, Volym 1: juli 1828 – juni 1831, vol. 1 i serien Documents i The Joseph Smith Papers [2013], s. 197, 199, 224.)
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 36:1 och se vad Herren sa till Edward Partridge efter att han hade döpts.
Vilken välsignelse fick Edward Partridge? (Herren förlät honom hans synder.)
Vilket ansvar skulle Edward få efter sitt dop?
Varför tror ni det är viktigt att de som kallas att predika evangeliet omvänder sig och får förlåtelse för sina synder?
För att hjälpa eleverna förstå varför det är viktigt för blivande missionärer att omvända sig från sina synder, ber du en elev läsa upp följande uttalande av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum. (Du kan förklara att när äldste Holland säger ”spela för motståndaren” och ”stå på Frälsarens sida”, så jämför han striden mellan gott och ont med en idrottstävling.) Du kan ge eleverna varsin kopia av citatet.
Bild
Äldste Jeffrey R. Holland
”I den här kampen mellan gott och ont får ni inte spela för motståndaren när frestelserna kommer och sedan förvänta er kunna stå på Frälsarens sida när det är dags att gå till templet och på mission, som om inget hade hänt. … Gud låter inte gäcka sig. …
Herren har dragit upp linjer inom värdigheten för dem som kallas att verka med honom. Ingen missionär kan låta bli att omvända sig från sexuell överträdelse, svordomar eller pornografins begär och sedan vänta sig att kunna uppmana andra att omvända sig från detsamma! … Anden är inte med dig då, och orden fastnar i munnen när du ska säga dem. Du kan inte gå längs vad Lehi kallade ’förbjudna stigar’ [1 Ne. 8:28] och förvänta dig att kunna vägleda andra till ’den trånga och smala stigen’ [2 Ne. 31:18] – det går inte (”Modigt skall vi kämpa”,Liahona, nov. 2011, s. 45).
För att hjälpa eleverna förstå vad de kan göra nu för att vara rena att tjäna som missionärer, ber du en elev läsa upp den här inbjudan till omvändelse från äldste Holland:
Bild
Äldste Jeffrey R. Holland
”Vem du än är och vad du än har gjort kan du få förlåtelse. Var och en av er … kan lämna alla överträdelser ni kämpar mot bakom er. Det är förlåtelsens under, miraklet som kommer genom Herren Jesu Kristi försoning. Men ni kan inte göra det om ni inte är aktivt hängivna evangeliet, och inte heller utan omvändelse där så behövs. Jag ber er … att vara aktiva och att vara rena. Om det behövs ber jag er att bli aktiva och bli rena” (”Modigt skall vi kämpa”, s. 45).
Förklara att fastän Edward Partridge hade blivit döpt innan han fick den här uppenbarelsen, hade han ännu inte fått den Helige Andens gåva. Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 36:2–3 och se vad Herren sa till Edward om den Helige Andens gåva. Be eleverna berätta vad de hittar.
Varför behöver missionärer ha den helige Anden med sig, enligt Herrens ord till Edward Partridge?
Vad skulle den Helige Anden lära Edward Partridge, enligt vers 2? Vad tror ni det betyder att lära sig ”de fridgivande tingen rörande riket”? (För att hjälpa eleverna besvara frågan ber du dem läsa Läran och förbunden 42:61.)
Du kan be eleverna berätta om upplevelser de haft när den Helige Anden lärde dem de fridgivande tingen rörande riket. (Påminn eleverna om att vissa upplevelser är för heliga eller personliga för att man ska berätta om dem.)
Herren ger en befallning om dem som är kallade att predika evangeliet
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 36:4–5, 7. Innan eleven börjar läsa berättar du att Herren i de här verserna talar till ”kyrkans äldster” (L&F 36:7). Be klassen följa med i texten och leta efter ett ansvar som Herren gav prästadömsbärarna.
Vilket ansvar gav Herren prästadömsbärarna? (När eleverna har svarat skriver du den här sanningen på tavlan: Prästadömsbärare är kallade att predika evangeliet.)
För att hjälpa eleverna förstå vikten av den här sanningen och hur den tillämpas i vår tid, ber du en elev läsa upp följande uttalande av president Thomas S. Monson.
Bild
President Thomas S. Monson
”Jag upprepar det som profeter länge har lärt – att varje värdig och duglig ung man bör förbereda sig för att verka som missionär. Missionsarbetet är en prästadömsplikt – en plikt som Herren förväntar sig av oss som har fått så mycket” (”Vi möts tillsammans igen”,Liahona, nov. 2010, s.5–6).
Vad behöver prästadömsbärare göra innan de blir ordinerade och utsända att predika evangeliet, enligt Läran och förbunden 36:5?
Hur kan en ung man visa Herren att han vill lyda befallningen att predika evangeliet?
Vilka känner ni som har tagit till sig befallningen att predika evangeliet? Hur har de här personernas exempel påverkat er?
Du kan förklara att även om en heltidsmission är en prästadömsplikt, kan även unga kvinnor gå ut som missionärer. President Thomas S. Monson har sagt:
Bild
President Thomas S. Monson
”Ett ord till våra unga systrar: Även om ni inte har samma prästadömsansvar som de unga männen att verka som heltidsmissionärer, är ert bidrag som missionärer också mycket värdefullt och vi tar tacksamt emot ert tjänande” (”Vi möts tillsammans igen”, s. 6).
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 36:6 och leta efter det grundläggande budskap som Herren befaller sina missionärer att undervisa om. För att hjälpa eleverna förstå vad ”kläder som är befläckade av köttet” betyder, förklarar du att man i det forntida Israel brände kläder som blivit smittade med sjukdom för att hindra sjukdomen från att spridas. I den här versen jämför Herren sjukdom med synd och befaller oss således att undvika allt som har med synd att göra. (Se Bruce R. McConkie, Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 3:428.)
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 36:7. Be klassen följa med i texten och söka efter hur prästadömsbärare bör ta emot sina kallelser.
Hur kan en prästadömsbärare ”med redbarhet anamma [sin kallelse]”? (Tänkbara svar är att han är engagerad i sin kallelse och tjänar uppriktigt och redbart.)
Om du har verkat som heltidsmissionär, kan du berätta om din upplevelse av att ta till dig kallelsen att predika evangeliet.
Förklara att medan Sidney Rigdon och Edward Partridge undersökte kyrkan i Ohio, ökade förföljelsen av de heliga i New York. I en del fall blev ledare i kyrkan hotade till livet och deras fiender möttes i hemlighet för att planera deras undergång (se L&F 38:13, 28–29). Vid slutet av december 1830, några veckor efter att Sidney Rigdon och Edward Partridge hade kommit fram till New York, fick Joseph Smith en uppenbarelse där Herren befallde de heliga att fly från sina fiender och flytta till Ohio.
Be tre elever turas om att läsa ur Läran och förbunden 37:2–4. Be klassen följa med i texten och se vilka förberedelser Herren ville att Joseph skulle göra innan han begav sig till Ohio. Be eleverna berätta vad de hittar.
Varför befallde Herren Joseph Smith att bege sig till de heliga i Colesville?
Vilka principer kan vi lära oss av de här verserna om bön? (Eleverna använder kanske andra ord, men se till att de får fram följande principer: Om vi ber i tro, besvarar Herren våra böner. Herren använder ofta andra för att besvara våra böner.)
När har någon annan varit ett svar på era böner?
Enligt Andens maning kan du bära vittnesbörd om de lärosatser och principer ni har diskuterat under lektionen. Uppmuntra eleverna att handla efter det som de har känt när de har studerat de här uppenbarelserna.
Edward Partridge fick höra om det återställda evangeliet omkring oktober 1830, när missionärerna som blivit sända till lamaniterna stannade till i Kirtland, Ohio, på vägen till Missouri (se L&F 28:8; 32:2–3). Men han döptes inte förrän ungefär två månader senare. Lucy Mack Smith, profetens mor, skrev om Edward Partridges beslut att döpas: ”I december samma år [1830] höll Joseph ett möte i vårt hem. Medan han predikade kom Sidney Rigdon och Edward Partridge in och satte sig i församlingen. När Joseph hade avslutat sin predikan gav han alla som hade något att säga, möjlighet att tala. Härvid ställde sig herr Partridge upp och berättade att han hade varit i Manchester i syfte att få mer information om den lära vi predikade, men då han inte fann oss hade han hört sig för hos våra grannar angående vår karaktär, vilken de sa hade varit oklanderlig, ända tills Joseph bedrog oss [dem] beträffande Mormons bok. Han sa även att han hade vandrat över vår gård och lagt märke till den goda ordning och flit den vittnade om, och efter att ha sett vad vi hade offrat för vår tros skull, och efter att ha hört att vår sannfärdighet inte ifrågasattes på någon annan punkt än vår religion, så trodde han vårt vittnesbörd och var redo att bli döpt, ’om’, sa han, ’broder Joseph vill döpa mig’” (History of Joseph Smith by His Mother, red. Preston Nibley [1958], s. 191–192). Edward Partridge döptes av Joseph Smith den 11 december 1830.
Edward Partridge blev senare den förste biskopen i kyrkan och led många förföljelser i Missouri. Han dog som trofast medlem i kyrkan år 1840 i Nauvoo, Illinois, vid 47 års ålder. (För mer information om Edward Partridge, se L&F 36:1–7; 41:9–11; 42:10; 50:39; 51:1–4, 18; 52:24; 57:7; 58:14–16, 24–25, 61–62; 60:10; 64:17; 124:19; se även Kyrkans historia i tidernas fullbordan, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, elevens studievägledning, 2002], s. 82; Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 72.)
”Frågan ställs ofta: ’Bör varje ung man gå ut som missionär?’ Svaret på den här frågan har givits av Herren. Svaret är ’ja’. Varje ung man bör gå ut som missionär.
Även om varje ung man bör verka som missionär, inser vi att inte alla unga män är fysiskt, känslomässigt eller moraliskt förberedda. Därför kan somliga gå miste om missionstillfällen. Men alla bör förbereda sig för att verka – att vara värdiga att tjäna Herren” (”Vårt uppdrag att föra evangeliet till hela världen”, Nordstjärnan, juli 1984, s. 85).
President Spencer W. Kimball sade:
Bild
President Spencer W. Kimball
”En fråga har ofta ställts: ’Är missionärsprogrammet ett tvång?’ Svaret är naturligtvis ’nej’. Var och en har sin fria vilja. Frågan ställs: ’Bör varje ung man utföra en mission?’ Det svar som kyrkan ger är ’ja’, och det svar som Herren ger är ’ja’. Om vi broderar ut svaret lite säger vi: ’Naturligtvis bör varje manlig medlem i kyrkan utföra en mission, liksom han bör betala tionde, bör närvara på mötena, bör hålla sitt liv rent och fritt från världens ondska och planera ett celestialt äktenskap i Herrens tempel” (”Att planera för ett fullt och rikt liv”, Nordstjärnan, sept. 1974, s. 378–379).
Herren har befallt alla medlemmar i kyrkan att dela med sig av evangeliet. Många kvinnor uppfyller den här befallningen genom att verka som heltidsmissionärer, även om de inte har samma förpliktelse att göra det som de unga männen.
President Ezra Taft Benson sa:
Bild
President Ezra Taft Benson
”Kom ihåg unga kvinnor, ni kan också få tillfälle att verka som heltidsmissionär. … Några av våra bästa missionärer är unga systrar” (”Till kyrkans Unga kvinnor”, Nordstjärnan, jan. 1987, s. 72).
President Gordon B. Hinckley lärde:
Bild
President Gordon B. Hinckley
”Vi behöver en del unga kvinnor. De utför ett fantastiskt arbete. De kan komma in i hem som äldster inte kan komma in i. …
Första presidentskapet och de tolvs råd är eniga om att säga till våra unga systrar att de inte är skyldiga att gå på mission. Jag hoppas att jag kan säga det jag har att säga på ett sätt som inte sårar någon. Unga kvinnor bör inte känna att de har en förpliktelse som är jämförbar med de unga männens. En del har en mycket stark önskan att gå ut. Om så är fallet bör de rådgöra med sin biskop och med sina föräldrar” (”Några tankar om tempel, att behålla nyomvända och missionsarbete”, Nordstjärnan, nov. 1997, s. 57).
Ordet vrång betyder motsträvig och omedgörlig. Därför är ett vrångt folk upproriska människor vars liv inte är vända till Herren. President Joseph Fielding Smith sa, med tanke på människorna i de sista dagarna: ”Det är ett vrångt släkte som vandrar i andligt mörker” (Church History and Modern Revelation, 2 band [1953], 1:163). Ett liknande uttryck finns även i Apostlagärningarna 2:40. (Se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 73.)
Läran och förbunden 36:6. Vad betyder det att ”komma ut ur elden, med avsky till och med för de kläder som är befläckade av köttet”?
Med hänvisning till Judas 1:23, vars språk liknar Herrens ord i Läran och förbunden 36:6, skrev äldste Bruce R. McConkie: ”För att hindra spridningen av sjukdomar i forntida Israel brände man upp kläder som hade befläckats av smittsamma sjukdomar. (3 Mos. 13:47–59; 15:4–17.) Och så är det med synd i kyrkan, de heliga ska undvika också den minsta kontakt med den; syndarnas kläder, så att säga, ska brännas i eld, vilket betyder att allt som har varit i kontakt med de orättfärdigas nedsmutsning måste undvikas. Och så är det också med dem som ännu är i världen men som inbjuds att träda in i riket” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 3:428). (Se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 73.)
Läran och förbunden 37:1 syftar på Joseph Smiths översättning av Bibeln. Profeten Joseph Smith hade avslutat översättningen av Mormons bok. Men även om hans arbete med Bibeln var mycket viktigt, fick flytten till Ohio ”på grund av fienden” prioriteras (L&F 37:1). Han fortsatte senare arbetet med revisionen av Bibeln i Ohio. (Se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 74.)
Oliver Cowdery hade varit ute som missionär sedan mitten av oktober 1830 (se L&F 30:5–6; 32:2). Den här missionen tog honom och hans kamrater på en 2 200 km lång resa genom New York, Indiana, Illinois och Ohio till Missouri, där de skulle predika för indianerna som bodde längs Missouris västra gräns, samt utse platsen där templet och det nya Jerusalem skulle byggas (se ”Covenant of Oliver Cowdery and Others, 17 October 1830”, i Documents, Volym 1: juli 1828–juni 1831, vol. 1 i serien Documents i The Joseph Smith Papers [2013] s. 202–205). De heliga befalldes att flytta till Ohio och vänta på att Oliver kom tillbaka. Den här flytten till Ohio var en förberedelse för att få ytterligare instruktioner om grundandet av Sion (se L&F 38:31–33). I slutändan kom inte Oliver Cowdery tillbaka, men han skickade Parley P. Pratt i sitt ställe. (Se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2001], s. 74.)