I Januari 1834 hade kyrkan vuxit till över 3000 medlemmar. Denna tillväxt innebar att ytterligare ledare behövdes för att förvalta kyrkans angelägenheter. Den 17 februari 1834 samlades 24 högpräster i Joseph Smiths hem till en konferens där kyrkans första högråd organiserades. Orson Hyde som var möteskamrer noterade att högrådet kunde ha gjort några misstag i mötets protokoll. Därför röstade rådet fram att profeten skulle göra eventuella nödvändiga korrigeringar. Nästa dag, den 18 februari, gjorde Joseph Smith en inspirerad justering av det ursprungliga protokollet. Protokollet ändrades och godkändes följande dag, den 19 februari. Dessa anteckningar, som nu finns i Läran och förbunden 102, ger en översikt över upprättandet av högråd och ger stavspresidenter och högråd anvisningar angående disciplinära åtgärder mot människor som har begått allvarliga överträdelser. (Notera att även distriktspresidentskap och distriktsråd kan bemyndigas att följa dessa tillvägagångssätt.)
Läs följande berättelse från Harold B. Lee för klassen:
Bild
President Harold B. Lee
”För några år sedan… [var jag] stavspresident. Vi hade ett svårt fall uppe som måste dras inför högrådet och stavspresidentskapet vilket resulterade i att en man som skadat en fin ung flicka uteslöts. Efter att nästan hela natten varit upptagen i den domstol som fattade detta beslut, kom jag till kontoret nästa morgon ganska trött. Där mötte mig en bror till den man som stått inför domstolen kvällen innan. Han sade: ’Jag kommer för att säga er att min bror inte var skyldig till det ni anklagade honom för.’
’Hur vet du att han inte är skyldig?’ frågade jag.
’Därför att jag bad, och Herren sa till mig att han var oskyldig.’, svarade mannen’ (Teachings of Harold B. Lee, red. Clyde J. Williams [1996], s. 420–421).
Hur tror ni det kommer sig att mannen fick ett svar som inte stämde överens med det beslut som stavspresidenten och högrådet fattade?
Förklara att Läran och förbunden 102 innehåller principer som hjälper oss förstå hur stavspresidenter och högråd söker Herrens vilja angående hur de ska hjälpa medlemmar i kyrkan som har begått allvarliga överträdelser.
Vad är ett högråd? (En grupp om 12 högpräster som leds av ”en eller tre presidenter.” I kyrkan idag är det en stavspresident och hans rådgivare som presiderar över ett högråd.)
Förklara att det högråd som beskrivs i Läran och förbunden 102 på några sätt skiljer sig från högråd i dagens stavar. Det hade generellt sett myndighet att verka i Kirtland i Ohio, och dess kringliggande områden och leddes av första presidentskapet. Men när kyrkans medlemsantal ökade organiserades stavar och stavspresidenter och högråd kallades att förvalta kyrkan inom sina enskilda stavsgränser.
Be en elev läsa Läran och förbunden 102:2. Be klassen följa med i texten och söka efter syftet med högråd och hur de utses.
Hur utses ett högråd? Vad är dess syfte?
När eleverna besvarat frågorna ovan, skriver du följande sanning på tavlan: Ett högråd utses genom uppenbarelse för att avgöra viktiga frågor som uppstår i kyrkan. Förklara att ”viktiga frågor” oftast syftar på situationer då medlemmarna har begått allvarliga överträdelser.
Förklara att president Lees berättelse i början av lektionen är ett exempel på ett ansvar som ett högråd har: att verka som kyrkans disciplinråd, under ledning av stavspresidentskapet. Hjälp eleverna att bättre förstå syftet med disciplinråd genom att be en elev läsa följande uttalande. Be klassen lyssna efter tre syften med kyrkans disciplinråd.
”De allvarligaste överträdelserna, såsom grova brott mot samhällets lagar, övergrepp mot maka eller barn, äktenskapsbrott, otukt, våldtäkt och incest kräver oftast disciplinär åtgärd. Formell disciplinär åtgärd kan vara till exempel begränsning av medlemsförmåner eller förlust av medlemskapet i kyrkan. …
Disciplinrådets ändamål är att [1] rädda överträdares själar, [2] skydda de oskyldiga samt att [3] trygga kyrkans renhet, integritet och goda namn.
”Kyrkans disciplinära procedur är en inspirerad process som äger rum under en längre tid. Genom denna process och genom Jesu Kristi försoning kan en medlem få förlåtelse för synder, återfå sin sinnesfrid och få styrka att undvika överträdelser i framtiden” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 88).
Vilka är de tre syftena med kyrkans disciplinråd?
Be en elev läsa Läran och förbunden 102:4. Be klassen följa med i texten och söka efter uttryck som beskriver hur medlemmarna i ett högråd ska fullgöra sina plikter. Be därefter eleverna berätta vad de hittat.
Sammanfatta Läran och förbunden 102:6–11 med att berätta för eleverna att dessa verser förklarar hur ett högråd ska handla när alla dess medlemmar inte är närvarande. Be eleverna att läsa Läran och förbunden 102:12–14 tyst för sig själva och ta reda på hur ett högråds medlemmar utses att uttala sig under ett disciplinråd. Be därefter eleverna berätta vad de hittat.
Lott betyder i det här fallet en papperslapp med en siffra på. (I det här fallet innebär det att rådsmedlemmarna drar lappar med nummer 1 till 12)
Vad lär verserna 15–16 oss om hur disciplinråd ska hållas? (När eleverna har svarat på frågan skriver du på tavlan: I Jesu Kristi Kyrka ska disciplinråd hållas på ett opartiskt och rättvist sätt.)
Vad är en högrådsmedlems ansvar om han drar ett jämnt nummer under ett disciplinråd? Hur visar det Herrens omtanke om kyrkans medlemmar som begår allvarliga synder?
Be en elev läsa Läran och förbunden 102:19. Be klassen följa med i texten och se vad rådets president måste göra när han hört båda sidorna av ett fall. Be därefter eleverna berätta vad de hittat.
Hur hjälper det stavspresidenten att fatta ett beslut när han hör rådets medlemmar tala både å den anklagade och den anklagandes vägnar?
Be en elev läsa följande uttalande av president Gordon B. Hinckley, och säg åt klassen att notera vad rådets president mer gör, förutom att lyssna på båda sidorna i ett ärende:
Bild
President Gordon B. Hinckley
”Jag vill försäkra er, mina bröder, att jag tror att ett domslut aldrig avkunnas förrän efter bön. Disciplinära åtgärder mot en medlem är en alltför allvarlig sak för att vara resultatet av enbart människors omdöme, och särskilt en ensam mans omdöme. Andens ledning måste till. Man måste allvarligt söka efter och sedan följa den, om rättvisa skall kunna skipas” (”Med rådgivare följer trygghet” Nordstjärnan, jan. 1991, s. 51).
Vad gör en stavspresident förutom att lyssna på båda sidorna?
Vad anmodar en president rådet att göra efter att ha fattat sitt beslut, enligt vers 19?
Sammanfatta Läran och förbunden 102:20–22 med att förklara att de här verserna ger instruktioner om vad som ska göras om det råder oenighet kring ett beslut.
Be en elev läsa Läran och förbunden 102:23. Be klassen följa med i texten och se vad som ska göras i ärenden där det råder oklarhet kring en lära eller princip. Be eleverna berätta vad de hittat.
Vilken sanning undervisar vers 23 om? (När eleverna har svarat, skriver du följande sanning på tavlan: Herren låter de som presiderar över disciplinråd få veta hans vilja.)
Sammanfatta Läran och förbunden 102:27–34 genom att förklara att ett beslut som fattats av en stavs disciplinråd kan överklagas till första presidentskapet.
Gå tillsammans med eleverna åter igenom berättelsen från president Harold B. Lee från början av den här lektionen.
Vem skulle du ha större förtroende för – stavspresidenten och högrådet eller mannen som ifrågasatte deras beslut?
Varför kan vi, utifrån de sanningar ni lärt er om när ni studerat Läran och förbunden 102, känna förtroende för de beslut som kyrkans disciplinråd fattar?
När eleverna svarat, kan du be en elev att läsa resten av president Lees berättelse:
Bild
President Harold B. Lee
Vi satte oss ned och jag frågade: ’Har du något emot att jag ställer dig några personliga frågor?’
Han sade: ’Naturligtvis inte.’ …
’Hur gammal är du?’
’47.’
’Vilket prästadöme bär du?’
Han sa att han trodde att han var lärare.
’Håller du visdomsordet?’
Han sade: ’Öh… nej’…
’Betalar du ditt tionde?’
Han sade: ’Nej’, och han tänkte inte göra det så länge den där … mannen var biskop i trettioandra församlingen.
Jag frågade: ’Går du på prästadömsmötena?’
Han svarade: ’Nej, verkligen inte.’ …
’Du går inte på sakramentsmötena heller?’
’Nej.’
’Håller du dina familjeböner?’ Han sa nej.
’Studerar du skrifterna?’ Han sa att han inte såg så bra och inte orkade läsa så mycket. …
’Nu är det så’, sa jag, ’att femton av de män som lever på allra bästa sätt i staven bad i går kväll … alla eniga. … Du, som inte gjort något av allt detta, säger att du bad och fick motsatt svar. Hur förklarar du det?’
Då gav denne man mig ett svar som jag anser klassiskt. Han sade: ’President Lee, jag tror jag måste ha fått mitt svar från fel källa.’” (Teachings of Harold B. Lee, s. 421–422).
Bär gärna ditt vittnesbörd om varför vi kan lita på de beslut som kyrkans stavspresidentskap och högråd fattar.
Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum förklarade följande om kyrkans disciplinråd:
Bild
Äldste M. Russell Ballard
”Ibland undrar medlemmar varför kyrkans disciplinråd hålls. Det finns tre syften: att rädda överträdarens själ, att skydda de oskyldiga och att bevara kyrkans renhet, integritet och anseende.
Första presidentskapet har sagt att disciplinråd måste hållas i ärenden som rör mord, incest, [övergrepp mot barn (sexuella eller fysiska),] eller avfall. Ett disciplinråd måste också hållas om en högt uppsatt ledare i kyrkan begår en allvarlig överträdelse, när förövaren skulle kunna utgöra ett hot mot andra, när personen visat ett mönster av upprepade allvarliga överträdelser, [och] när en allvarlig överträdelse är allmänt känd. …
Disciplinråd kan också hållas för att avgöra en medlems ställning i kyrkan efter allvarliga överträdelser så som abort, könsbytesoperation, mordförsök, våldtäkt, sexuellt övergrepp, avsiktligt tillfogande av svåra kroppsskador hos andra, äktenskapsbrott, otukt, homosexuella relationer… övergrepp mot make eller maka, avsiktligt övergivande av familjeskyldigheter, rån, inbrott, stöld, förskingring, försäljning av illegala droger, bedrägeri och mened. [Ett disciplinråd kan också hållas när en person gjort sig skyldig till allvarlig ohederlig yrkesutövning, falsk framställning, eller andra former av bedrägeri eller oärlighet i affärstransaktioner.]
Disciplinråd hålls inte för att pröva rättsliga fall. En domstols beslut kan bidra till ett beslut om huruvida ett disciplinråd ska hållas. Men en domstols beslut avgör inte vad ett disciplinråd beslutar.
Disciplinråd hålls inte för sådant som att låta bli att betala tionde, lyda visdomsordet, gå på kyrkans möten, eller ta emot hemlärare. De hålls inte på grund av misslyckade affärer eller underlåtenhet att betala av skulder. De är inte avsedda för att lösa dispyter mellan medlemmar. De hålls inte heller för medlemmar som begär att få sina namn borttagna från kyrkans uppteckningar eller [blir mindre aktiva]. …
Ett disciplinråd inleds med en inledningsbön, följt av ett uttalande om skälet till att rådet hålls. Medlemmen ombeds att i enkla och generella ordalag beskriva överträdelsen och förklara hur han eller hon känner och vilka steg i omvändelseprocessen han eller hon har tagit. Medlemmen får besvara förtydligande frågor från ledarna. Sedan kan han eller hon gå och ledarna rådgör tillsammans, ber, och fattar ett beslut.
Rådet tar många faktorer i beräkning, som huruvida tempel- eller äktenskapsförbund brutits, om ett förtroende eller en maktposition har utnyttjats, överträdelsens omfattning, hur allvarlig den är och huruvida den upprepats, förövarens ålder, mognad och erfarenhet, oskyldiga offers och familjemedlemmars intressen, tiden mellan överträdelsen och erkännandet, huruvida personen frivilligt erkänt, samt bevis på omvändelse.
De som sitter i rådet ska hålla allting strikt konfidentiellt och hantera ärendet i en kärleksfull anda. Målet är inte vedergällning utan snarare att hjälpa medlemmen att göra de förändringar som krävs för att åter stå ren inför Gud.
Rådets beslut ska fattas under inspiration. Ett råd kan fatta ett av fyra beslut: 1) ingen påföljd 2) formell prövotid, 3) berövad likställdhet eller 4) uteslutning.
Även om en överträdelse har begåtts kan rådet besluta att ingen påföljd ges vid det tillfället. (Medlemmen uppmanas då att få vidare råd från hans eller hennes biskop.)
Formell prövotid är ett tillfälligt disciplinärt tillstånd, som föreskrivs som ett sätt för medlemmen att omvända sig fullt ut. Rådets presiderande ämbetsman avgör under vilka specifika omständigheter prövotiden kan avslutas. Under prövotiden håller biskopen eller stavspresidenten nära kontakt för att hjälpa personen att gå framåt.
Det tredje beslutet som rådet kan fatta är att medlemmen berövas likställdheten. Berövande av likställdhet är tänkt att vara tillfällig men inte nödvändigtvis kortvarig. Medlemmar som berövats likställdheten behåller sitt medlemskap i kyrkan. De uppmanas att gå på kyrkans möten men tillåts inte att be offentligt eller hålla tal. De får inte inneha ett ämbete i kyrkan, ta del av sakramentet, delta i röstning på kyrkans ämbetsmän, inneha en tempelrekommendation eller utöva prästadömet. Däremot får de betala tionde och offergåvor och fortsätta bära tempelklädanden om de har fått sin begåvning.
Uteslutning är den strängaste åtgärd som ett disciplinråd kan besluta om. Uteslutna personer är inte längre medlemmar i kyrkan. Därför nekas de förmåner som hör samman med medlemskap i kyrkan, såsom att bära tempelklädnad och att betala tionde och offergåvor. De får besöka kyrkans möten, men liksom för dem som berövats likställdheten är deras deltagande i sådana möten begränsat. Uteslutna personer uppmanas att omvända sig och leva så att de är värdiga att till sist döpas” (se“A Chance to Start Over: Church Disciplinary Councils and the Restoration of Blessings,” Ensign, sep. 1990, s. 15–16).
1840 gav profeten Joseph Smith instruktioner till högråden angående deras rättigheter som anklagats för synd. De principer han lärde tillämpas fortfarande i kyrkans disciplinråd idag. Han lärde:
Bild
Profeten Joseph Smith
”Rådet skall inte pröva något ärende utan att båda parterna är närvarande, eller har haft en möjlighet att närvara, de ska inte heller lyssna på en persons anklagelse innan dennes fall har prövats, de ska inte heller tillåta att någons karaktär diskuteras av högrådet utan att personen är närvarande och kan försvara sig, så att rådsmedlemmarnas sinnen inte är partiska för eller emot någon vars ärende de kan komma att behöva pröva” (i History of the Church, 4:154). Om en part eller ett nödvändigt vittne är förhindrat närvara vid ett disciplinråd, ber den presiderande ämbetsmannen vederbörande att inkomma med ett skriftligt yttrande.