Profeten Joseph Smith fick den uppenbarelse som finns i Läran och förbunden 98 den 6 augusti 1833, cirka två veckor efter att de heligas förföljelse i Missouri hade blivit våldsam. Denna uppenbarelse gav de heliga som blev illa behandlade vägledning. I den lärde Herren de heliga hur de skulle bemöta sina fiender.
Herren uppenbarar hur de heliga borde bemöta förföljelser
Rita tre kolumner på tavlan före lektionen, och ge dem följande rubriker: Herrens lag om vedergällning (L&F 98:23–32), Herrens lag om krig (L&F 98:33–38) och Herrens lag om förlåtelse (L&F 98:39–48).
Be eleverna att ge några exempel på hur man kan reagera när man blir förolämpad eller sårad av någon. Förklara att i uppenbarelsen som finns i Läran och förbunden 98 undervisar Herren om principer som kan hjälpa oss att veta hur vi ska reagera när andra människors handlingar eller ord sårar oss. Uppmana eleverna att söka efter dessa principer under dagens lektion.
Påminn eleverna om att den uppenbarelse som finns i Läran och förbunden 98 gavs år 1833, kort efter det att de heligas förföljelse i Missouri hade blivit våldsammare. Be eleverna dra sig till minnes detaljer från föregående lektion om de övergrepp som de heliga hade upplevt.
Be eleverna skriva av tabellen på tavlan i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. Be en elev läsa Läran och förbunden 98:23–27. Be klassen följa med i texten och se vad Herren lärde de heliga om att hämnas. Be dem lägga märke till Herrens upprepade förmaning i de här verserna.
Vilka återkommande uttryck har att göra med hämnd? (Du kan föreslå att eleverna markerar uttrycken ”inte smädar” och ”uthärdar det tålmodigt” i verserna 23–27.)
Vad lovade Herren de heliga om de uthärdade förföljelserna och inte sökte hämnd?
Vilken princip kan Herrens ord i verserna 23–27 lära oss? (Hjälp eleverna få fram följande princip: Om vi tålmodigt uthärdar att bli illa behandlade och inte hämnas belönar Herren oss. Be eleverna skriva den här sanningen under rubriken Herrens lag om vedergällning.)
Förklara att när pöbelhopen bildades i Jackson County i Missouri, lördagen den 20 juli 1833, ville de göra mer än att förstöra egendom. De ville också skada kyrkans medlemmar. Be en elev läsa följande historiska redogörelse, och be klassen lyssna efter hur biskop Edward Partridge och Charles Allen, en 27-årig nyomvänd medlem från Pennsylvania reagerade på förföljelserna.
Bild
B. H. Roberts
”Pöbelhopen tillfångatog biskop Edward Partridge och Charles Allen, och släpade dem genom den upphetsade folkmassan som förolämpade och misshandlade dem längs vägen till torget. Där delgavs de två alternativ, att antingen förneka sin tro på Mormons bok eller lämna länet. De gick varken med på att förneka Mormons bok eller att lämna området. Biskop Partridge som tilläts tala, sa att de heliga förföljts i alla tider, och att han var villig att Iida för Kristus på samma sätt som de heliga i forna tider, att han inte gjort någonting som borde förolämpa någon, och att om de misshandlade honom skulle de göra en oskyldig man illa. Här dränktes hans röst i tumultet från folkmassan, varav många skrek ’Be till din Gud att han ska rädda dig …!’ De två bröderna, Partrige och Allen, fick sina kläder avslitna och smordes in med tjära som blandats med lut eller pottaska, eller någon annat slags frätande syra, och en stor mängd fjädrar hälldes över dem. De uthärdade den grymma förolämpningen och misshandeln med sådan undergivenhet och sådant saktmod att folkmassan lugnade sig och verkade förundrade. Tysta lät de bröderna gå” (B. H. Roberts, A Comprehensive History of the Church, 1:333; se även Kyrkans historia i tidernas fullbordan, 2. uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, elevens studievägledning, 2002], , s. 133–134).
Vad, i det sätt på vilket Charles Allen och biskop Partridge reagerade på förföljelse, gör störst intryck på er?
Sammanfatta Läran och förbunden 98:28–32 med att förklara att Herren rådde de heliga att om en fiende hade slagit dem tre gånger utan att ådra sig Guds hämnd, skulle de varna sin fiende i Herrens namn att inte skada dem igen. Om fienden fortsatte att skada dem efter denna varning, hade de heliga rätt att ”vedergälla honom efter hans gärningar”. Men de heliga blev också tillsagda att om de skonade sin fiende, även om de var rättfärdigade i sin vedergällning, skulle de bli belönade för sin rättfärdighet.
Be eleverna tänka efter om de vet vad Herren har sagt om krig. Du kan ställa följande frågor:
Vad tror ni att Herrens lag om krig är?
Be en elev läsa Läran och förbunden 98:32–34. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa till forntida profeter om krig.
Vad var den lag som gavs till forntida profeter, enligt vers 33? (Allteftersom eleverna svarar skriver du deras svar på tavlan under rubriken Herrens lag om krig. Påpeka att Herren gav denna lag riktad till människor som levde under en annan tid och i en annan kultur. Även om principen bakom lagen är sann, måste vi i dag rätta oss efter lagarna i de länder vi lever i.)
Vad skulle forntida profeter göra om någon förklarade krig mot dem? (Lägg till svaren på tavlan under rubriken Herrens lag om krig.)
Be en elev läsa Läran och förbunden 98:35–38 och be klassen lyssna efter vad Herren sa att de forntida profeterna skulle göra om deras erbjudande om fred inte togs emot. Be eleverna berätta vad de hittat.
Vad kan dessa verser lära oss om Herrens lag om krig? (Eleverna kanske föreslår flera olika principer, men se till att betona följande: Herren kan rättfärdiga krig under vissa omständigheter. Skriv denna princip på tavlan under rubriken Herrens lag om krig.)
Förklara att de flesta av oss inte behöver bestämma oss för om vi ska gå ut i krig mot ett annat land. Men dessa lärdomar kan hjälpa oss att veta vad vi ska göra i våra personliga förhållanden – när vi till exempel är oense med andra.
Vad borde vi göra när vi är oense med andra, med tanke på Herrens förmaning om krig. (Hjälp eleverna få fram följande sanning: Vi borde försöka hitta fredliga lösningar på våra konflikter.)
Vilka välsignelser skulle man kunna få om man försöker hitta fredliga lösningar?
”I Holland under andra världskriget upplät familjen Casper ten Boom sitt hem som gömställe för dem som jagades av nazisterna. Det var deras sätt att följa sin kristna tro. Fyra personer i familjen miste livet för att de gav människor en fristad. Corrie ten Boom och hennes syster Betsie tillbringade hemska månader i det ökända koncentrationslägret Ravensbrück. Betsie dog där, men Corrie överlevde.
I Ravensbrück lärde sig Corrie och Betsie att Gud hjälper oss förlåta. Efter kriget var Corrie fast besluten att dela med sig av det budskapet. Vid ett tillfälle hade hon just talat med en grupp människor i Tyskland som led av krigets härjningar. Hennes budskap löd: ’Gud förlåter.’ Det var då som Corrie ten Booms trofasthet visade sig vara en välsignelse.
En man kom fram till henne. Hon kände igen honom som en av de grymmaste vakterna i lägret. ’Du nämnde Ravensbrück i ditt tal’, sa han. ’Jag var vakt där. … Men sedan dess … har jag blivit kristen.’ Han förklarade att han hade sökt Guds förlåtelse för de grymheter han begått. Han sträckte fram handen och frågade: ’Kan du förlåta mig?’
Corrie ten Boom sa efteråt:
’Det kunde inte ha gått många sekunder medan han stod där med framsträckt hand, men för mig tycktes det som timmar när jag brottades med det svåraste jag någonsin ställts inför…
Med budskapet att Gud förlåter följer ett … villkor: att vi förlåter dem som gjort oss illa …
Jag bad tyst: ’Hjälp mig! Jag kan lyfta min hand. Så mycket kan jag göra. Men du måste ge mig känslan’ …
Stelt och mekaniskt lade jag min hand i handen som räckts ut mot mig. När jag gjorde det hände något ofattbart. Kraften började i min axel, löpte längs armen och hoppade ner i vårt handslag. Och sedan tycktes den läkande värmen genomströmma hela min varelse, vilket lockade fram tårar i mina ögon.
’Jag förlåter dig, broder!’ utropade jag. ’Av hela mitt hjärta.’
Vi stod en lång stund med förenade händer, före detta vakten och före detta fången. Jag hade aldrig upplevt Guds kärlek lika intensivt som jag gjorde då’ [Corrie ten Boom, Tramp for the Lord (1974), s. 54–55.]” (Keith B. McMullin, ”Pliktens väg”Liahona, maj 2010, s. 13).
Vad borde vi göra när någon ber om förlåtelse, enligt de här verserna?
Hur ofta ska vi förlåta någon som omvänder sig och ber om ursäkt, enligt vers 40? (”Intill sjuttio gånger sju gånger” antyder att vi borde förlåta andra varje gång de omvänder sig och ber om förlåtelse efter att ha förolämpat eller sårat oss. Att vi är befallda att förlåta andra, betyder dock inte att vi borde tillåta andra fortsätta att göra oss illa.)
Be en elev läsa Läran och förbunden 98:41–43. Be klassen att följa med i texten och se vad Herren lärde de heliga om deras fiender som vägrade omvända sig. Be eleverna berätta vad de hittat.
Varför var det viktigt för de heliga i Missouri att förstå de här sanningarna?
Hur skulle ni sammanfatta Herrens lag om förlåtelse? (Hjälp eleverna få fram följande befallning: Herren har befallt oss att förlåta våra fiender. Skriv denna befallning på tavlan under rubriken Herrens lag om förlåtelse.)
Varför tror du att vi fått befallningen att förlåta andra även om de inte ber om förlåtelse?
Sammanfatta Läran och förbunden 98:44–48 med att förklara att Herren lovade, att om de heligas fiender skulle omvända sig, skulle de undkomma hans hämnd. (Obs: I vers 44 betyder orden ”skall ni inte förlåta” att förövarna ska hållas helt och hållet ansvariga för sina handlingar, inte att de heliga ska fortsätta att ha fientliga känslor gentemot dem.)
Avsluta med att uppmuntra eleverna att följa Herrens lag om förlåtelse genom att försöka förlåta personer som ha sårat dem eller någon de bryr sig om.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Läran och förbunden 98. Mary Elizabeth Rollins och Caroline Rollins räddar sidor från the Book of Commandments (Befallningarnas bok)
Äldste Steven E. Snow i presidentskapet för de sjuttio berättade om Mary Elizabeth och Caroline Rollins:
Bild
Äldste Steven E. Snow
”Efter att ha flyttat till Independence i Missouri tillsammans med sin mor hösten 1831, fick de unga systrarna Mary Elizabeth och Caroline Rollins snart uppleva de svårigheter och förföljelser som drabbade de heliga där. En natt angrep en arg pöbelhop deras hem, vid ett annat tillfälle bevittnade de en attack mot det nybyggda tryckeriet som fanns på ovanvåningen i William W. Phelps hem.
Under attacken mot tryckeriet [den 20 juli 1833] tvingade pöbeln Phelps familj från deras hem och kastade ut deras tillhörigheter på gatan. Personer i pöbeln fortsatte sedan med att förstöra tryckeriutrustningen på ovanvåningen och kasta ut oinbundna manuskript från byggnaden. En del kom ut med stora pappersark och utropade ’Här är mormonernas budord!’ [”Mary Elizabeth Rollins Lightner,” The Utah Genealogical and Historical Magazine, juli 1926, s. 196]. Vid den här tiden hade profeten Joseph Smith fått många heliga uppenbarelser, en del redan 1823, när ängeln Moroni visade sig för den unge profeten. Joseph hade skrivit ner många av uppenbarelserna för hand, men ingen text hade gjorts i ordning och distribuerats till kyrkans medlemmar. De heliga i Missouri såg med stor förväntan fram emot att dessa uppenbarelser skulle publiceras som ’Book of Commandments.’ Detta arbete pågick i tryckeriet när pöbelhopen slog till. Mary Elizabeth, som då var 15 år beskrev vad som hände:
’Min [13 år gamla] syster Caroline och jag betraktade dem från ett hörn i ett staket. När de talade om befallningarna var jag fast besluten att få tag på en del av dem. Min syster sa att om jag gick för att hämta några av dem skulle hon också gå, men sa: ”De kommer att döda oss”’ [”Mary Elizabeth Rollins Lightner,” s. 196].
Medan pöbeln var upptagna på den ena sidan av huset, sprang de två flickorna och fyllde famnen med de dyrbara sidorna. Pöbeln såg dem och beordrade flickorna att stanna. Mary Elizabeth berättade: ’Vi sprang så fort vi kunde. Två av dem började följa efter oss. Vi såg ett hål i staketet och tog oss in till ett stort majsfält, lade papperna på marken och gömde dem under oss. Majsplantorna var mellan 150 och 180 cm höga och mycket tjocka. De letade länge efter oss och kom mycket nära, men hittade oss inte’ [”Mary Elizabeth Rollins Lightner,” s. 196]” (”Treasuring the Doctrine and Covenants,” Ensign, jan. 2009, s. 50).
Även om vi tålmodigt och utan att hämnas ska uthärda att bli illa behandlade , betyder det inte att vi ska tillåta andra misshandla eller skada oss. I Handbok 2: Kyrkans förvaltning står det att vi ”inte kan tolerera någon form av övergrepp. De som gör sig skyldiga till övergrepp eller grymhet mot sin maka eller make, sina barn, andra familjemedlemmar eller någon annan, överträder Guds och människors lagar” (Handbok 2: Kyrkans förvaltning [2010], 21.4.2).