Vid en av kyrkans konferenser som hölls den 25 januari 1832, mottog Joseph Smith två uppenbarelser som båda finns i Läran och förbunden 75. Den första uppenbarelsen, som finns i vers 1–22, gavs till en grupp äldster som hade lämnat in sina namn för missionstjänst. Herren lärde dessa äldster om deras plikter som missionärer och tilldelade dem missionärskamrater. Den andra uppenbarelsen, som finns i vers 23–36, gavs till en annan grupp äldster som ville veta Herrens vilja beträffande dem. Herren sa att dessa äldster skulle ordna med underhåll för sina familjer och ta emot kallelsen att predika evangeliet.
Herren talar till dem som har en önskan om att predika evangeliet
Några dagar innan du håller den här lektionen ber du en elev som har tagit emot en missionskallelse, en elev som snart ska skicka in en missionsansökan, eller någon som nyligen kommit hem från sin mission, att hjälpa dig undervisa om att dela med sig av evangeliet. Ge personen ett exemplar av följande undervisningsförslag och be honom eller henne att studera Läran och förbunden 75:1–4 och förbereda sig för att undervisa den delen av lektionen.
Efter klassinledningen lämnar du över tiden till eleven eller den hemkomna missionären och låter personen undervisa det han eller hon förberett.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 75:1–2. Be klassen följa med i texten och se vem Herren talade till i de här verserna.
Fråga: Vem talade Herren till i de här verserna? (Äldster som hade lämnat in sina namn för missionsverksamhet.)
Berätta för klassen att det faktiskt finns två sammanslagna uppenbarelser i Läran och förbunden 75 och att de gavs under en konferens för kyrkan. Den första uppenbarelsen gavs till en grupp missionärer och förklarade hur de på ett mer effektivt sätt kunde hjälpa andra att förstå deras budskap.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 75:3–4. Be klassen leta efter Herrens förmaningar till äldsterna beträffande deras kallelse att predika evangeliet. Uppmuntra gärna eleverna att markera det de hittar i sina skrifter.
Fråga: Vad ville Herren att äldsterna skulle göra när de predikade evangeliet, enligt vers 3–4?
Be några elever förklara vad de tror att uttrycken ”går ut och inte dröjer”, ”var inte heller lata” och ”arbeta av all er kraft” betyder.
När eleverna har svarat, förklarar du varför du tror att de som kallas att förkunna evangeliet måste känna till och undervisa om de uppenbarelser och befallningar som Herren har gett oss (se vers 4).
Fråga: Varför tror ni att det är viktigt att Herrens missionärer tjänar honom på dessa sätt?
Berätta för klassen vad du gör (eller vad du gjorde, om du varit på mission) för att förbereda dig för att förkunna evangeliet på det sätt som Herren beskrev i Läran och förbunden 75:3–4. Avsluta med att dela med dig av vad du tycker att eleverna kan göra för att dela med sig av evangeliet på det här sättet i sina liv just nu.
När eleven eller den hemvända missionären har undervisat klart, skriver du följande ofullständiga mening på tavlan: Om vi trofast förkunnar evangeliet, kommer Herren …
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 75:5 och se vilka löften Herren gav till de missionärerna.
Vad lovade Herren dem som trofast förkunnar hans evangelium?
Du kan behöva förklara att kärvar är avskurna sädesstjälkar som bundits ihop till buntar. Att ha ”många kärvar” innebär en rik skörd.
Vad skulle kunna vara några av de ”kärvar” som missionärer får när de trofast delar med sig av evangeliet? (Kärvarna skulle kunna syfta på de människor som tar emot deras budskap [nya medlemmar] och de eviga välsignelserna som nämns i vers 5.)
Be eleverna sammanfatta de löften som finns i Läran och förbunden 75:5 genom att avsluta meningen på tavlan. Eleverna skulle till exempel kunna formulera den här principen så här: Om vi trofast förkunnar evangeliet, kommer Herren välsigna oss med ära, härlighet och evigt liv.
Varför tror ni att de som trofast förkunnar evangeliet kommer att få så stora eviga välsignelser?
Förklara att när Herren hade gett instruktioner och löften till de äldster som skulle verka som missionärer, delade han upp dem i par och gav varje par specifika instruktioner.
Dela upp eleverna i par. Be en elev i varje par att tyst läsa Läran och förbunden 75:6–12 och den andra eleven att läsa vers 13–14. Be dem leta efter svar på följande frågor när de läser:
Vem talade Herren till?
Vilka välsignelser lovade Herren dem om de trofast förkunnade evangeliet?
När eleverna har läst sina tilldelade verser, ber du dem att berätta svaren på frågorna ovan för sin partner.
Vilket ytterligare råd gav Herren till William E. McLellin och Luke Johnson i vers 8–11 som kan hjälpa oss att förkunna evangeliet på ett verkningsfullt sätt? (Be för att få Hjälparen – den Helige Anden – att undervisa oss och för styrka att förbli trofasta.)
Vilket löfte upprepade Herren till vart och ett av kamratparen i vers 11, 13 och 14? (Att han skulle vara med dem. Föreslå gärna att eleverna markerar det här upprepade löftet.)
Be eleverna formulera en princip som de lär sig i de här verserna. Eleverna använder kanske andra ord men de bör kunna lyfta fram följande princip: Om vi trofast förkunnar evangeliet, är Herren med oss.
Vilka upplevelser har ni eller någon ni känner haft, som försäkrat er om att Herren är med dem som trofast delar med sig av evangeliet till andra?
Be eleverna fundera över vad de skulle säga till en vän eller släkting som hade det svårt på sin heltidsmission. Be dem använda de principer de lärt sig i dagens lektion och skriva ett kort uppmuntrande brev till den missionären i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker. Be eleverna skriva i breven vad missionärer kan göra för att mer trofast förkunna evangeliet och vilka några av välsignelserna, om de gör det, är.
När eleverna haft tillräcklig med tid att skriva ber du några av dem berätta vad de skrivit.
Sammanfatta Läran och förbunden 75:15–22 med att förklara att Herren sa att missionärerna skulle välsigna de hem som tog emot dem. Han lärde dem också vad de skulle göra när de blev avvisade av dem som de delade med sig av evangeliet hos. (Förklara gärna att missionärer bara skakar dammet av sina fötter som ett vittnesbörd mot dem som avvisar dem vid mycket sällsynta tillfällen när Herren uttryckligen befaller det.)
Herren förklarar hur deras familjer vilka han kallat att verka som missionärer ska försörjas
Förklara att den andra uppenbarelsen som finns i Läran och förbunden 75 gavs till en annan grupp äldster. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 75:23 och be klassen titta efter vad dessa äldster ville få veta.
Förklara att under kyrkans tidiga dagar hade många män, som kallades som missionärer, fruar och barn som de försörjde. Att tacka ja till kallelsen att verka som missionär var en stor uppoffring för hela familjen. Ett naturligt orosmoment för många äldster var vad som skulle hända med deras familjer om de tackade ja till kallelsen att predika evangeliet så långt hemifrån.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 75:24–28. Be klassen leta efter Herrens anvisningar till de äldster som behövde predika evangeliet men hade familjer att försörja.
Vem skulle hjälpa en make och far att försörja hans familj när han verkade som heltidsmissionär, enligt vers 24?
Vad sa Herren i vers 26 att äldsterna skulle göra om de kunde hitta en plats där deras familjer skulle bli omhändertagna?
Vad sa Herren i vers 28 till dem vars omständigheter inte tillät att de lämnade sina familjer för att förkunna evangeliet?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 75:29. Be klassen leta efter det råd som Herren gav till alla de här männen. Det kan vara bra att förklara att en lätting är någon som är ovillig att arbeta.
Vilken fras i vers 29 skulle ni kunna använda för att sammanfatta Herrens förmaning till de äldster som hade möjlighet att verka som missionärer och till dem som behövde stanna hemma för att ta hand om sina familjer? (”Låt var och en vara flitig i allt.” Försäkra dig om att eleverna förstår att detta uttryck gäller var och en av oss och att Herren befaller oss att vara flitiga i allt.)
Vad innebär det att vara flitig i allt? (Att vara konsekvent, ihärdig, lyhörd och arbeta hårt.)
Herren utser äldster att verka som missionärskamrater
Sammanfatta Läran och förbunden 75:30–36 med att förklara att Herren i slutet av den här uppenbarelsen utsåg fler missionärspar.
Avsluta lektionen med att be eleverna skriva vad de kan göra i dag för att tjäna Herren flitigare. Be en eller två elever att dela med sig av sina tankar och vittnesbörd om de principer som diskuterats i klassen i dag.
Den 29 oktober 1831 mottog William E. McLellin ett kall att verka som missionär i östra USA och Samuel H. Smith kallades som hans kamrat (se L&F 66:5–8). William McLellin lydde kallelsen, men han avslutade sin mission tidigt och återvände till Kirtland i Ohio i slutet av december 1831.
Som vi ser i Läran och förbunden 75:6–13, tuktade Herren William E. McLellin för hans knotande, återkallade hans uppdrag att verka i de östra staterna, och kallade Orson Hyde att ersätta honom som Samuel Smiths kamrat. Men i sin nåd, gav Herren broder McLellin ett nytt kall att predika evangeliet i södra USA med Luke Johnson som sin kamrat. Broder McLellin tackade ja till kallelsen men fullföljde den inte trofast. Han påstod sig snart vara för sjuk för att fullfölja sin mission. När han lämnat sin mission reste han till Hiram i Ohio och gifte sig med Emiline Miller.
Efter att ha gått på ytterligare missioner och för en tid verkat som medlem i de tolv apostlarnas kvorum, blev William E. McLellin utesluten från kyrkan efter att ha erkänt att han slutat be och hålla buden.
Att skaka dammet från eller tvätta sina fötter är ett vittnesbörd mot dem som vägrar att ta emot evangeliet (se L&F 24:15; 60:15; 84:92; 99:4). President Joseph Fielding Smith förklarade:
Bild
President Joseph Fielding Smith
”När vår Herre sände ut sina lärjungar att förkunna evangeliet, sa han att de skulle skaka dammet av sina fötter som ett vittnesbörd mot dem som motarbetade dem. På samma sätt … sa Herren till äldsterna att de hade samma privilegium. … När de renade sina fötter, antingen genom att tvätta dem eller borsta av dammet, skulle det upptecknas i himlen som ett vittnesbörd mot de ogudaktiga. Men detta skulle inte göras i de skyldigas närvaro, ’så att du förtörnar dem, utan i hemlighet, och tvätta dina fötter som ett vittnesbörd mot dem på domens dag’ [L&F 60:15]. Kyrkans missionärer som trofast utför sina plikter är skyldiga att bära sina vittnesbörd till alla som de kommer i kontakt med i sitt arbete. På domens dag kommer det stå som ett vittnesbörd mot dem som avvisar budskapet” (Church History and Modern Revelation, 2 band. [1953], 1:223; se även: Kommentarer och bakgrundsinformation för L&F 24:15 i lektion 31).
Att skaka dammet av sina fötter är ett vittnesbörd mot dem som fullständigt avvisar Herrens bemyndigade tjänare. Det görs endast vid sällsynta tillfällen då Herren uttryckligen befaller det. Denna handling vittnar också om deras avvisande och att de som predikat evangeliet för dem inte längre är ansvariga för dem inför Herren.