President Joseph F. Smith såg den syn som står i Läran och förbunden 138 den 3 oktober 1918, i Beehive House i Salt Lake City (det hem som president Brigham Young hade bott i när han var kyrkans president). I den här synen såg president Smith Frälsaren, mellan tiden för hans död och uppståndelse, som betjänade de rättfärdiga andarna i paradiset som hade väntat på återlösning från dödens band. Det här är den första av två lektioner som handlar om Läran och förbunden 138.
President Joseph F. Smith begrundar skrifterna och Jesu Kristi försoning
Be eleverna tänka på frälsningsplanen och på vad som händer med anden och kroppen vid döden.
Vad händer med kroppen och anden när vi dör? Vart går anden?
Hur föreställer ni er andevärlden?
Förklara att president Joseph F. Smith, kyrkans sjätte president, fick en uppenbarelse om andevärlden. Be en elev läsa upp kapitelöverskriften till Läran och förbunden 138. Be klassen följa med i texten och leta efter vad president Smith upplevde under månaderna före oktoberkonferensen 1918. Be dem berätta vad de hittat.
Berätta för eleverna att president Joseph F. Smith sörjde förlusten av sin son Hyrum Mack Smith, som hade verkat som medlem i de tolv apostlarnas kvorum. Äldste Smith hade dött tidigare det året av en brusten blindtarm, vid 45 års ålder.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 138:1–4. Be klassen följa med i texten och se vilken lära president Joseph F. Smith begrundade den 3 oktober 1918, då han var ensam i sitt stillsamma rum.
Vilken lära begrundade president Smith? (När eleverna svarat skriver du följande lärosats på tavlan: Genom Jesu Kristi försoning och genom lydnad till evangeliets principer kan hela mänskligheten frälsas.)
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 138:5. Be klassen följa med i texten och se vad president Smith upplevde medan han begrundade försoningen.
Vilka tankar fick president Smith när han begrundade Jesu Kristi försoning?
Fråga eleverna om de någonsin kommit att tänka på ett skriftställe när de har begrundat något i evangeliet. Be dem berätta om sina upplevelser.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 138:6–10. Be klassen följa med i texten och se vilka lärdomar som gjorde intryck på president Smith. Be dem berätta vad de hittat. Förklara sedan att president Smith såg en syn som hjälper oss förstå Petrus undervisning om andevärlden.
Be eleverna att tyst läsa Läran och förbunden 138:11 och ta reda på vad president Smith såg när han begrundade skrifterna. Be eleverna berätta vad de hittat.
Förklara att innan eleverna lär sig om president Smiths syn om andevärlden, bör de lägga märke till den uppenbarelseprocess president Smith beskrev: Medan han begrundade skrifterna tänkte han på läran om försoningen och den kärlek som vår himmelske Fader och Jesus Kristus har för hela mänskligheten. Dessa tankar fick honom att tänka på Petrus ord. Och när han sedan begrundade Petrus ord ”öppnades [hans] förstånds ögon”, den Helige Anden vilade på honom och han såg andevärlden.
Vad lär vi av president Joseph F. Smith om att förbereda oss för att ta emot uppenbarelse? (Eleverna kanske använder andra ord, men de bör urskilja följande princip: När vi läser och begrundar skrifterna förbereder vi oss för att ta emot uppenbarelse. Föreslå gärna att eleverna skriver den här principen i sina skrifter bredvid vers 11.)
Hur kan studier i och begrundan av skrifterna inbjuda till uppenbarelse?
Be en elev läsa upp följande uttalande av äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum. (Ge om möjligt eleverna ett exemplar av uttalandet och be dem följa med i texten.) Be eleverna lyssna efter äldste Christofferson beskrivning av hur vi bör studera skrifterna:
Bild
Äldste D. Todd Christofferson
”När jag säger ’studera’, så menar jag något mer än att bara läsa. … Jag föreställer mig att du ibland läser några verser, stannar upp och begrundar dem, läser dem noga en gång till, och att du, medan du tänker på vad de innebär, ber om hjälp att förstå, ställer frågor i ditt sinne, väntar på andliga intryck och skriver ner de intryck och insikter som kommer för att kunna minnas och förstå mer” (”När du har omvänt dig”, Liahona, maj 2004, s. 11).
När har ni följt det här mönstret i era skriftstudier? Hur förändrade det er upplevelse?
Be eleverna sätta som mål att läsa och begrunda skrifterna på det sätt som äldste Christofferson beskrev.
Joseph F. Smith ser de rättfärdiga döda vänta på sin uppståndelse
Dela upp klassen i par. Be dem diskutera följande frågor med sin kamrat:
Vilka framtida händelser ser ni mest fram emot? Varför ser ni fram emot dem?
Efter en stund ber du några elever berätta om sina svar för klassen. Förklara att när president Joseph F. Smith såg andevärlden i en syn, såg han en stor skara andar.
Be eleverna tyst läsa Läran och förbunden 138:38–49 och hitta namn på några av andarna som var där. (Föreslå gärna att eleverna markerar de här namnen i sina skrifter.) Be eleverna nämna några av namnen de hittar.
Vad väntade andarna på, enligt vers 49? (Befrielse.)
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 138:14–16, 50. Be klassen följa med i texten och se varför de rättfärdiga andarna var fyllda av glädje och fröjd.
Varför var de rättfärdiga andarna fyllda av glädje och fröjd? (”Eftersom dagen för deras befrielse var nära” [vers 15]. Med andra ord visste de att de snart skulle få uppstå tack vare Jesu Kristi försoning.)
Varför tror ni att återföreningen av deras andar och kroppar skulle bli en befrielse för dessa rättfärdiga andar?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 138:17 och be klassen ta reda på vilka välsignelser de rättfärdigas själar får när deras andar och kroppar förenats. Uppmuntra gärna eleverna att markera det de hittar.
Vad kan vi få när vi uppstår? (Glädjens fullhet.)
Vad kan vi lära oss i Läran och förbunden 138:14–17, 50 om befrielse från fysisk död? (Eleverna kanske nämner flera olika lärosatser och principer, men se till att de förstår följande två lärosatser: Genom Gud Faderns och Jesu Kristi nåd befrias vi från dödens band, samt vi kan få glädjens fullhet genom vår uppståndelse. Skriv gärna de här lärosatserna på tavlan.)
Be en elev läsa upp följande uttalande av äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum, som talade om behovet och välsignelsen av att ha en fysisk kropp. Be klassen lyssna efter orsaker till att den fysiska kroppen är viktigt i vår himmelske Faders plan för att vi ska kunna motta glädjens fullhet.
Bild
Äldste David A. Bednar
”Våra fysiska kroppar möjliggör en bredd, ett djup och en intensitet i upplevelsen som helt enkelt inte kunde uppnås i föruttillvaron. Alltså förstärks våra relationer till andra människor, vår förmåga att känna igen och handla efter sanningen samt vår förmåga att efterleva principerna och förordningarna i Jesu Kristi evangelium av våra fysiska kroppar. …
Faderns plan är avsedd att ge ledning åt hans barn, hjälpa dem bli lyckliga och i trygghet föra dem tillbaka till honom med uppståndna, upphöjda kroppar” (”Vi tror på att vara kyska”, Liahona, maj 2013, s. 41, 43).
Varför behöver vi en fysisk kropp för att kunna ta emot glädjens fullhet?
Som ett tillägg till elevernas svar kan du förklara att glädjens fullhet är den typ av glädje som vår himmelske Fader upplever. Vår himmelske Fader har en fysisk kropp av kött och ben (se L&F 130:22). När våra andar och kroppar är åtskilda är vi inte som han är och kan inte ta emot glädjens fullhet (se L&F 93:33–34). När våra andar och kroppar är oskiljaktigt förenade – när vi har uppstått – kan vi slutligen bli som vår himmelske Fader och få glädjens fullhet.
Förklara att de rättfärdiga i andevärlden väntade på Guds sons ankomst för att han skulle befria dem och återställa dem till deras ”fullkomliga form” (L&F 138:16–17). Be eleverna föreställa sig det som hände på jorden medan dessa rättfärdiga andar var samlade. Jesus Kristus försonade för alla vår himmelske Faders barn genom sitt lidande i Getsemane och på korset. Några av de rättfärdiga andarna i andevärlden hade väntat i tusentals år på sin befrielse. Det offer Jesus Kristus gjorde skulle återlösa dem från deras synder såväl som frälsa dem från fysisk död.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 138:18–19. Be klassen följa med i texten och föreställa sig hur händelsen som beskrivs i verserna kan ha varit.
Hur tror ni att Jesu Kristi besök i andevärlden kan ha varit för dem han besökte?
Vad undervisade Frälsaren de här andarna om?
Hur tror ni att ni hade bemött Frälsaren, som precis hade genomfört försoningen för er, om ni hade varit där och hört honom predika i andevärlden? (Be gärna eleverna begrunda den här frågan tyst för sig själva utan att svara.)
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 138:23–24. Be klassen följa med i texten och se hur de rättfärdiga andarna reagerade på Frälsarens besök. Be eleverna berätta vad de hittat.
Peka på den första lärosatsen du skrev på tavlan: Genom Jesu Kristi försoning och genom lydnad till evangeliets principer kan hela mänskligheten frälsas. Förklara att när eleverna fortsätter studera Läran och förbunden 138 kommer de att lära sig hur vår himmelske Fader har förberett ett sätt för alla sina barn att dra nytta av Frälsarens försoning.
Mellan 1869 och 1918 upplevde president Joseph F. Smith den hjärtesorg och smärta som uppstår när familjemedlemmar dör. Han begravde en hustru och 13 barn, varav nio dog när de var små. President Smith skrev följande i ett brev till sin hustru Edna när hans förstfödda barn Mercy Josephine dog vid knappt tre års ålder.
Bild
President Joseph F. Smith
”Jag vågar knappt skriva, för mitt hjärta värker och mitt sinne är i uppror. Om jag skulle klaga, Gud förlåte mig, min själ har prövats och prövas fortfarande med en intensiv sorg och mitt hjärta har nästan slagits i spillror. Jag är övergiven, mitt hem känns övergivet och nästan dystert även om jag har min familj och mitt lilla spädbarn här. Jag kan inte hjälpa det men jag känner att de ömmaste, ljuvligaste men ändå starkaste strängar som band mig till hemmet och jorden har skurits av. Mitt lilla barn, min egen kära Dodo har gått bort! Jag kan knappt tro det och mitt hjärta frågar, kan det vara sant? Jag ser mig förgäves omkring, jag lyssnar, inget ljud. Jag vandrar genom rummen, allt är innehållslöst, ensamt, öde och övergivet. Jag ser ner för trädgårdsgången, kikar runt huset, tittar här och där efter en glimt av ett litet blont och soligt huvud med rosa kinder, men ack, inga små trippande fotsteg. Inga leende små svarta ögon som gnistrar av kärlek till pappa. Ingen ljuvlig liten röst som ställer tusen frågor och berättar rara små saker, glatt pladdrande. Inga små mjuka, gropiga händer som lägger sig runt min hals, inga ljuvliga rosafärgade läppar som med ett barns oskuldsfullhet återgäldar min kram och mina kyssar, utan bara en tom liten stol. Hennes leksaker är gömda, hennes kläder lagda åt sidan och bara den ödsliga tanken som tvingar sin förkrossande blytunga vikt på mitt hjärta – hon är inte här, hon har gått bort! Men kommer hon inte tillbaka? Hon kan inte lämna mig någon längre stund, var är hon? Jag är nästan utom mig av sorg och bara Gud vet hur mycket jag älskade min flicka. Hon var mitt hjärtas ljus och glädje.
Morgonen innan hon dog, efter att ha varit uppe med henne hela natten – för jag vakade över henne varje natt – sa jag till henne: ’Min lilla älskling sov inte på hela natten.’ Hon skakade på huvudet och svarade: ’Jag ska sova i dag, pappa.’ O, hur de små orden sköt genom mitt hjärta! Jag visste, även om jag inte ville tro det, att det var en annan röst, att det betydde dödens sömn, och sov gjorde hon. Och, O, mitt hjärtas ljus slocknade! Bilden av himlen som inristats i mitt hjärta försvann nästan” (Joseph Fielding Smith, Life of Joseph F. Smith [1938], s. 455–456).