Tidigt 1831 flyttade de flesta heliga som bodde i New York, inklusive Joseph Smith, till Ohio för att förenas med en stor grupp nyomvända som nyligen döpts där. Kyrkans ledare sökte Herrens vägledning beträffande den växande kyrkan. Profeten Joseph Smith fick en uppenbarelse som nu står i Läran och förbunden 42:1–73, i närvaro av tolv äldster. I den här uppenbarelsen gav Herren timliga, ekonomiska och andliga lagar som föreskrev att kyrkans medlemmar skulle hjälpa de fattiga, bekosta olika åtaganden för kyrkan och hjälpa andra heliga som kom till Ohio.
Före lektionen börjar använder du tejp eller en märkpenna för att göra en linje på sex genomskinliga dricksglas. Sätt linjen olika högt på varje glas. Ta med glasen till lektionen. Ta också med en tillbringare med mer än tillräckligt med vatten för att fylla alla glas till den markerade linjen. (Du kanske vill färga vattnet så att eleverna lätt kan se det.)
I början av lektionen visar du tillbringaren. Tala om för eleverna att vattnet representerar all rikedom och alla resurser i ett samhälle.
Förklara att i februari 1831 behövde kyrkans medlemmar i Kirtland, Ohio, hjälpa till att ta hand om de fattiga, hjälpa nybyggare som hade offrat mycket för att kunna samlas i Ohio och bidra till finansieringen av kyrkans verksamhet.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 42:30. Be klassen följa med i texten och se vad Herren uppenbarade om de fattiga.
Vad tror ni det betyder att ”komma ihåg de fattiga”?
Påpeka att Herren befallde de heliga att helga sina ägodelar för att hjälpa de fattiga. Skriv ordet helga på tavlan. Be eleverna begrunda följande fråga:
Vad tror ni helga innebär?
Skriv på tavlan följande definition av ordet helga, given av äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum. Du kan föreslå att eleverna skriver den här definitionen i sina skrifter, i marginalen bredvid vers 30.
Bild
Äldste D. Todd Christofferson
”Att helga något är att avskilja eller inviga det som något heligt, ägnat åt heliga ändamål” (”Funderingar över ett helgat liv”,Liahona, nov. 2010, s. 16).
Hur tycker ni den här definitionen hänger ihop med handlingen att skänka något för att hjälpa dem som är i nöd?
Hur skulle ni sammanfatta Herrens befallning om de fattiga i vers 30? (Även om eleverna kanske använder andra ord, bör deras svar återspegla följande lärosats: Herren befaller oss att ta hand om de fattiga och dem som är i nöd. Som del av den här diskussionen kan du låta eleverna läsa Läran och förbunden 38:16, 34–36.)
Förklara att Läran och förbunden 42 innehåller principerna för en lag som kallas helgelselagen. För att hjälpa eleverna förstå de grundläggande principerna, ber du en elev läsa upp följande förklaring av president Marion G. Romney i första presidentskapet:
Bild
President Marion G. Romney
”Den grundläggande principen och förutsättningen för helgelselagen ’är att allting vi har tillhör Herren. Därför kan Herren kalla oss att ge allt vi äger, för det tillhör honom. … (L&F 104:14–17, 54–57)’ (se J. Reuben Clark, Jr, Conference Report, okt. 1942, s. 55)” (”Att efterleva helgelselagens principer”, Nordstjärnan, jan. 1980, s. 2).
Obs: Följande åskådningsexempel är en förenkling av hur helgelselagen fungerade i kyrkan fram till omkring 1833. Därefter modifierade kyrkan det här bruket. Det förekom flera faser i utövandet av helgelselagen och modifikationer av bruket under de följande åren.
Be sex elever komma och ställa sig framför klassen. Ge dem varsitt tomt glas. Häll vatten från tillbringaren i glasen. Fyll vatten till linjen du gjorde på ett av glasen, fyll vatten över linjerna på tre av glasen och fyll vatten under linjerna på två av glasen. Förklara att varje glas representerar en familj och att linjen på varje glas representerar den familjens behov och rättfärdiga begär. Glasen med vatten under linjen representerar familjer som inte har tillräckligt med pengar eller ägodelar för att klara sina behov.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 42:31. Be klassen följa med i texten och se vilket det första steget mot att leva enligt helgelselagen var för de heliga.
Vilket var det första steget dessa heliga skulle ta för att leva enligt helgelselagen? (Deras medel skulle ”läggas fram inför biskopen i kyrkan och hans rådgivare”. Med andra ord skulle de visa sin villighet att helga sina pengar och ägodelar till kyrkan.)
Vem är det som biskopen representerar? (Herren.)
Be de sex eleverna att hälla vattnet från sina glas i tillbringaren, för att representera medlemmar i kyrkan som helgar sina ägodelar till kyrkan. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 42:32 och be klassen leta efter det andra steget dessa heliga skulle ta för att leva enligt helgelselagen.
Förklara att varje familj samarbetade med biskopen och fick vad som kallades ett ”förvaltarskap” (L&F 42:72). Det betyder att varje familj blev anförtrodd av Herren med egendom och resurser. Familjer hade privat ägarskap över den egendom och de resurser de fick och de skulle använda sin handlingsfrihet till att sköta förvaltarskapet. Som förvaltare av Herrens egendom och resurser stod de till svars inför honom och var helt ansvariga för det som han hade anförtrott åt dem.
Häll vatten från tillbringaren och fyll varje glas till linjen.
För att hjälpa eleverna förstå hur biskopen fördelade resurser till olika familjer ber du en elev läsa upp Läran och förbunden 51:3. Be klassen följa med i texten och se hur biskopen (som i det här fallet var Edward Partridge) utsåg en andel till varje familj. Du kan föreslå att eleverna skriver L&F 51:3 i sina skrifter bredvid Läran och förbunden 42:33.
Hur utsåg biskopen en andel till varje familj? (Fördelningen av andelar baserades på varje familjs omständigheter, önskemål och behov.)
Be en annan elev läsa upp Läran och förbunden 82:17. Be klassen följa med i texten och se hur Herren berättigar en persons önskemål och behov. Du kan föreslå att eleverna skriver L&F 82:17 i sina skrifter bredvid Läran och förbunden 42:33.
Vad kräver Herren av dem som uppgett sina önskemål och behov för biskopen, enligt den här versen? (De skulle vara rättfärdiga, eller med andra ord, rättvisa och ärliga.)
Visa eleverna vattnet som är kvar i tillbringaren. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 42:33–36. Be klassen följa med i texten och se vad Herren instruerade de heliga att göra med de helgade egendomar som blev över när alla förvaltarskap hade blivit fördelade.
Vad instruerade Herren de heliga att göra med godset som blev över, eller ”återstoden”? (De skulle använda det för att hjälpa de fattiga, finansiera kyrkans byggnader och hjälpa medlemmar i nöd.) Vad tror ni tillbringaren representerar i de här verserna? (Förrådshuset.)
Hur kan helgelse vara till hjälp för att sörja för de fattiga och behövande?
Hur kunde helgelselagen vara till välsignelse för kyrkan?
Vad skulle kunna vara svårt med att leva enligt helgelselagen?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 42:38. Be klassen följa med i texten och leta efter en princip Herren undervisar om beträffande att göra gott mot andra.
Vilken princip undervisar Herren om beträffande att göra gott mot andra? (Eleverna bör uttrycka att när vi gör gott mot andra gör vi det mot Herren. Skriv den här principen på tavlan.)
Hur kan den här sanningen ha hjälpt de heliga att vara villiga att helga sina ägodelar? Hur kan det hjälpa er att komma ihåg den här sanningen?
När har ni känt att ni tjänade Herren när ni gjorde något för att hjälpa andra?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 42:40–42. Be klassen följa med i texten och se vilka egenskaper en person behöver ha för att leva enligt helgelselagen. (För att hjälpa eleverna förstå hur vers 40 kan tillämpas på deras liv, kan du behöva förklara att Herren inte förväntar sig att vi ska tillverka våra egna kläder. Men han vill att vi ska vara rena och prydliga i vårt utseende.)
I Läran och förbunden 42:42 nämns ordet lat. Varför kan det vara svårt för en lat människa att leva enligt helgelselagen?
Dela upp eleverna i grupper om två eller tre elever var. Förklara att även om vi inte har blivit befallda att leva enligt helgelselagen på samma sätt som de första heliga, gäller lagen än idag. Låt varje grupp läsa upp följande uttalande av president Spencer W. Kimball och lyssna efter vad det innebär för oss idag att följa helgelselagen. Låt sedan varje grupp diskutera sina svar på frågorna som kommer efter uttalandet. (Du kan föreslå att eleverna skriver det här uttalandet i marginalen i skrifterna nära vers 30.)
Bild
President Spencer W. Kimball
”Helgelse är att ge sin tid, sin förmåga och sina medel till vården av behövande – vare sig den är timlig eller andlig – och till uppbyggandet av Herrens rike” (”Välfärden: Evangeliet i verksamhet”, Nordstjärnan, apr. 1978, s. 121).
Hur kan någon i er närhet vara i nöd (förutom ekonomiskt sett)?
Vad har ni för tid, förmågor och medel som ni skulle kunna använda för att hjälpa dem som är i nöd?
När har ni blivit välsignade av någon som har offrat tid, förmåga eller medel för att hjälpa er?
Avsluta med att vittna om principerna ni diskuterat i den här lektionen.
President Joseph Fielding Smith förklarade att ”den Förenade orden, eller helgelselagen har inte för avsikt att den late ska äta arbetarens bröd. Även om alla ska dela allt och ingen ska få mer än någon annan, måste alla tjäna och arbeta till nytta för alla” (Church History and Modern Revelation, 2 band [1953], 1:205).
Några har antytt att praktiserandet av helgelselagen och den förenade ordens ordning bara är en religiös form för socialism eller kommunism. Andra hävdar att det var en utveckling som antingen kom av de ekonomiska filosofierna på Joseph Smiths tid eller av kollektiva experiment inom den nya religionen. Sådana antaganden är felaktiga. På lite senare år har president Marion G. Romney i första presidentskapet angett huvuddragen i den förenade ordens uppenbarade ordning:
Bild
President Marion G. Romney
”1) Hörnstenen i den Förenade orden är tro på Gud och erkännandet av honom som Herre över jorden och den Förenade ordens upphovsman. …
2) Den Förenade orden förverkligas genom människornas frivilliga handlingar, vilka visar sig genom att de helgar all sin egendom till Guds kyrka. …
3) Den Förenade orden leds av principen privat ägande och eget handhavande. …
4) Den förenade orden är opolitisk. …
5) Ett rättfärdigt folk är en förutsättning för den Förenade orden. …
Den Förenade orden upphöjer de fattiga och ödmjukar de rika. Båda helgas av denna process. De fattiga befrias från fattigdomens förödmjukande fångenskap och begränsningar och kan som fria människor nå sin fulla potential, både i andligt och timligt hänseende. De rika, som genom att helga och dela med sig av sitt överflöd till de fattigas nytta – inte utav tvång utan frivilligt – visar prov på den kärlek till sina medmänniskor som Mormon karaktäriserade som ’Kristi rena kärlek’ (Moroni 7:47)” (Conference Report, apr. 1966, s. 97).
Bild
President J. Reuben Clark
President J. Reuben Clark jr i första presidentskapet sa: ”Den Förenade orden har i allmänhet inte blivit förstådd. … [Den] var inget kollektivsystem. … Den Förenade orden och kommunism är inte synonyma” (Conference Report, okt 1943, s. 11).
President Romney förklarade att vi behöver ta personligt ansvar för att sörja för de fattiga och behövande: ”I denna moderna värld hemsökt av förfalskningar av Herrens plan, får vi inte ledas vilse så att vi tror att vi kan undandra oss våra skyldigheter gentemot de fattiga och behövande genom att lämna över ansvaret på någon myndighet eller annan allmän inrättning. Endast genom att frivilligt ge av en överflödande kärlek till vår nästa kan vi utveckla den kärlek som Mormon karaktäriserade som ’Kristi rena kärlek’ (Moroni 7:47)” (”Caring for the poor and needy”, Ensign, jan. 1973, s. 98).
President Clark gjorde följande uttalande om bidrag från myndigheter:
Bild
President J. Reuben Clark
”Att ge ut dessa stora mängder sociala bidrag har åstadkommit att hundratusentals, om inte miljontals, människor … har en kärlek för lättja och en känsla av att världen är skyldig att försörja dem. Det har blivit en grogrund för några av de mest destruktiva politiska läror som någonsin har fått fäste … och jag tror att de kan leda oss till allvarliga politiska problem” (citerad i Marion G. Romney, ”Church Welfare Services’ Basic Principles”, Ensign, maj 1976, s. 121).
Bild
President J. Reuben Clark
”Samhället har inte rätt att ge någon människa ett liv i lättja, oavsett ålder. Jag har aldrig sett en rad i den heliga skrift som kräver detta, eller ens sanktionerar detta. I det förflutna har inget fritt samhälle kunnat understödja stora grupper som lever i lättja” (Conference Report, apr. 1938, s. 107).
På Joseph Smiths tid försökte några grupper av människor skapa kollektiva system där gruppen hade gemensamt ägarskap över alla tillgångar och resurser. Före uppenbarelsen om helgelselagen hade några medlemmar i Ohio bildat en sådan grupp. En del av deras metoder var problematiska:
”När [Joseph Smith] anlände till Ohio upptäckte [han] att en grupp på omkring femtio personer hade gått samman i ett kooperativ som var grundat på en tolkning av Apostlagärningarna. I den står det att de första heliga hade allting gemensamt (se Apg. 2:44–45; 4:32). Denna grupp, känd som ’familjen’ … var medlemmar i kyrkan som bodde på Isaac Morleys gård i närheten av Kirtland. När John Whitmer anlände i mitten av januari märkte han att det de gjorde skapade många problem. Heman Bassett tog till exempel ett fickur som tillhörde Levi Hancock och sålde det. Som svar på varför han gjorde det svarade Heman: ’Åh, jag trodde att den tillhörde familjen.’ Levi svarade att han inte tyckte om sådana ’familjepåfund’ och att han inte tänkte finna sig i det längre. [Levi W. Hancock, ”Levi Hancock Journal”, kyrkans historiska avdelning, Salt Lake City, s. 81.]”
Profeten Joseph … insåg behovet av att upprätta ett mera fullkomligt system för att tillgodose kyrkans växande ekonomiska behov. Det krävdes inkomster för att finansiera kyrkans olika uppdrag, till exempel att publicera uppenbarelser och missionärsbroschyrer. … Pengar, ägodelar och egendom behövdes för att hjälpa fattiga och immigranter som hade gjort stora uppoffringar för att samlas i Ohio, så Joseph vände sig till Herren och frågade honom om detta” (Kyrkans historia i tidernas fullbordan, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, elevens studievägledning, 2002], s. 95).
Uppenbarelsen i Läran och förbunden 42, som uppenbarade Herrens helgelselag, var en av flera uppenbarelser som kom som svar på Josephs fråga.
”1831 uppenbarade Herren för profeten Joseph Smith att kyrkans medlemmar skulle ’ge av sina medel till de fattiga … och de skall läggas fram inför min kyrkas biskop … [och] förvaras i mitt förrådshus för att ges åt de fattiga och behövande’ (L&F 42:31, 34).
Mer än 180 år senare fortsätter biskopens förrådshus över hela världen att bistå biskopar i kallet att vara trofasta och verka i det ämbete vartill Herren har utsett dem. ’Hjälp de svaga, lyft upp händerna som hänger ned och styrk de matta knäna’ (L&F 81:5).
Vare sig det gäller en byggnad med mat och andra förnödenheter eller de resurser i en församling som en biskop kan använda, används biskopens förrådshus till att hjälpa dem i nöd.
I kyrkans handledning Basic Principles of Welfare and Self-Reliance (2009) stå det: ’Herrens förrådshus är tillgängligt för varje biskop och finns i varje församling. I motsats till gängse uppfattning är Herrens förrådshus inte begränsat till en byggnad eller ett förråd fyllt av varor som väntar på att delas ut.’
Där det inte finns några fysiska förrådshus kan biskopar köpa in de varor som behövs från lokala affärer, med fasteoffermedel” (”Bishops’ Storehouse Opens the Windows of Heaven”, Church News and Events, 20 maj, 2011, LDS.org).