Det här är den tredje av fyra lektioner om Läran och förbunden 88. Den del av uppenbarelsen som lektionen huvudsakligen tar upp gavs vid en konferens för högpräster den 27–28 december 1832. I den befallde Herren kyrkans äldster att undervisa varandra och förbereda sig för att verka som missionärer. Herren undervisade också om tecknen på Kristi andra ankomst, den övergripande ordning i vilken alla människor kommer att uppstå och några händelserna kring den slutgiltiga striden med Satan.
Herren befaller kyrkans äldster att förbereda sig för sin verksamhet och uppenbarar händelser kring sin andra ankomst.
Be en elev komma och ställa sig framför klassen och lära en annan elev hur man gör något enkelt som att knyta en slips (eller något annat som den andra eleven inte vet hur man gör). Be eleverna räcka upp en hand om de har hjälpt till med en lektion eller att lära ut en färdighet nyligen. Be några elever berätta vad de undervisade om. Diskutera sedan följande frågor:
Vad lärde du dig genom att förbereda dig för att undervisa och genom att undervisa någon annan?
Varför tror ni att vi ofta lär oss mer av att förbereda en undervisning än av att bli undervisade?
Påminn att Herren gav uppenbarelsen i Läran och förbunden 88 till en grupp prästadömsbärare som hade bett för att få veta Herrens vilja angående grundandet av Sion. I den här uppenbarelsen hänvisade Herren till den här gruppen prästadömsbärare som ”de första arbetarna i detta sista rike” (se L&F 88:70, 74) och befallde dem att organisera sig och delta i en skola för att förbereda sig själva att förkunna evangeliet bland jordens nationer (se L&F 88:74, 84, 127).
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 88:73–76. Be klassen följa med i texten och se vad Herren befallde dessa prästadömsbärare att göra för att förbereda sig för att undervisa andra.
Vad blev dessa ”första arbetare” befallda att göra för att förbereda sig för att undervisa andra som missionärer? (Du kan be en elev skriva de andra elevernas svar på tavlan.)
Vad kan vi göra för att ”organisera”, ”förbereda” och ”heliggöra” oss själva för att mer effektivt dela med oss av evangeliet?
Hur påverkas vår förmåga att dela med oss av evangeliet av att vi rentvår oss från synd?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 88:77–80. Be klassen följa med och se vad Herren befallde dessa prästadömsbärare att göra när de träffades. Be eleverna berätta vad de hittade.
Vad lovade Herren dem som undervisar flitigt? (Att hans nåd skulle vara med dem, så att de kunde bli mera fullkomligt undervisade i teori, i princip, i lära, i evangeliets lag, i allting som rör Guds rike.)
Vad menas med att Herrens ”nåd skall vara med er” (L&F 88:78)? (Herren hjälper oss när vi flitigt strävar efter att lära oss och undervisa om evangeliet.)
Hur skulle ni formulera en princip om undervisning utifrån det ni lärt er i vers 77–88? (Eleverna kan hitta flera principer, inklusive följande: När vi undervisar varandra flitigt kommer Herren att hjälpa oss förstå hans sanningar bättre. Genom att undervisa varandra kan vi förbereda oss för att dela med oss av evangeliet. Du kanske vill skriva de här principerna på tavlan med elevernas ord.)
Hur har ni, när ni undervisat andra om evangeliet, fått hjälp att förstå det bättre själva?
Vilka andra ämnen är viktiga för oss att förstå, enligt vers 79? Hur kan en bred kunskap hjälpa oss att undervisa andra om evangeliet?
För att hjälpa eleverna känna vikten av och att tillämpa principerna ovan, dela in klassen i grupper om fyra elever som ska förbereda och undervisa följande minilektioner för sina gruppmedlemmar. Be två elever i varje grupp att arbeta tillsammans med att förbereda och undervisa Läran och förbunden 88:81–86 och de andra två eleverna att arbeta tillsammans med att förbereda och undervisa Läran och förbunden 88:87–98. Kopiera följande instruktioner till varje grupp. Be dem läsa igenom instruktionerna och skriftstället och sedan bestämma hur de ska undervisa respektive minilektion. (Uppmuntra båda eleverna i varje par att delta i undervisningen.) Förklara att varje par har cirka fem minuter på sig att förbereda och cirka sju minuter på sig att undervisa. Efter att eleverna haft tillräckligt med tid ber du de par som tilldelats Läran och förbunden 88:81–86 att undervisa de andra medlemmarna i sina grupper. Be sedan eleverna att byta roller och be de två som tilldelats Läran och förbunden 88:87–98 att undervisa. (Obs: Om du föredrar det kan du välja att undervisa minilektionerna själv i stället för att be eleverna undervisa varandra.)
När har du varit tacksam för att någon varnade dig för något? (Du kanske även vill berätta om en egen upplevelse.)
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 88:81–83. Be de andra att leta efter vad Herren lärde oss om varningar. Be dem berätta vad de hittade. Ställ sedan följande frågor:
Vad menas med att vi har blivit varnade? (Vi har undervisats om sanningarna i Jesu Kristi återställda evangelium.)
Vilken sanning lär vi oss av de här verserna? (De du undervisar kan använda andra ord men de bör urskilja en princip som motsvarar följande: Eftersom vi har blivit varnade genom evangeliets budskap, förväntar sig Herren att vi varnar vår nästa. Du kanske vill föreslå att eleverna markerar principen i vers 81.)
Sammanfatta Läran och förbunden 88:84–85 genom att förklara att Herren instruerade prästadömsbärarna som närvarade när Joseph Smith tog emot den här uppenbarelsen att arbeta flitigt med att förbereda sig och de heliga för att undgå de framtida domar som väntar de ogudaktiga.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 88:86. Be din grupp att leta efter hur vi bör leva när vi förbereder oss för att dela med oss av evangeliet. Be dem berätta vad de fann.
Vad menas med ”snärj er inte i synd”? Hur kan den instruktionen tillämpas i era liv när ni förbereder er att ta emot era tempelförrättningar, tjäna som missionär eller gifta er och bilda familj?
För att hjälpa eleverna tänka på hur deras förmåga att vittna om sanning påverkas av om de snärjer in sig i synd, läs följande uttalande av äldste Jeffrey R. Holland i de tolvs kvorum:
Bild
Jeffrey R. Holland
”Ingen missionär kan låta bli att omvända sig från sexuell överträdelse, svordomar eller pornografins begär och sedan vänta sig att kunna uppmana andra att omvända sig från detsamma! Det kan du inte göra. Anden är inte med dig då, och orden fastnar i munnen när du ska säga dem. Du kan inte gå längs vad Lehi kallade ’förbjudna stigar’ [1 Ne. 8:28] och förvänta dig att kunna vägleda andra till ’den trånga och smala stigen’ [2 Ne. 31:18] – det går inte (”Modigt skall vi kämpa”,Liahona, nov. 2011, s. 45).
Du kanske vill dela med dig av ditt vittnesbörd om vikten av att förbli ren för att effektivt kunna dela med sig av evangeliet. Uppmuntra dem du undervisar att försöka hålla sig rena och inte snärja in sig i synd.
Fråga dem du undervisar om de någon gång har hört någon bära ett kraftfullt vittnesbörd. Be dem beskriva vittnesbördet och hur de kände när de hörde det.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 88:87–91. Be eleverna du undervisar att hitta exempel på kraftfulla vittnesbörd. När de har läst ställer du följande fråga:
Vilken sorts vittnesbörd ska följa missionärernas vittnesbörd före Kristi andra ankomst?
Be eleverna du undervisar att tyst läsa Läran och förbunden 88:92 och se vad himlens änglar ska säga vid tiden före Kristi andra ankomst. Be dem berätta vad de fann. Berätta för dem att ordet brudgummen syftar på Jesus Kristus.
Varför är det viktigt att vi är förberedda för Kristi andra ankomst?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 88:95–98. Be eleverna du undervisar att leta efter två olika grupper av människor som kommer att ryckas upp för att möta Frälsaren när han kommer. Ställ därefter följande fråga:
Vilka kommer att ryckas upp för att möta Jesus Kristus när han kommer? (Hans heliga som är vid liv och hans heliga som har dött. Du kanske vill föreslå att eleverna du undervisar markerar ord eller uttryck i de här verserna som lär följande sanning: De rättfärdiga kommer att ryckas upp för att möta Kristus när han kommer.)
Be dem du undervisar att ögna igenom Läran och förbunden 88:98 och leta efter ord och uttryck som beskriver de grupper av heliga som får vara med vid Kristi andra ankomst. Ställ därefter följande fråga:
Vilka ord och uttryck hittade ni? (Du kanske vill förklara att uttrycket ”förstlingsfrukterna” syftar på de rättfärdiga heliga som ska komma fram i den första uppståndelsen.)
Berätta hur du tror det skulle kännas att delta i Kristi andra ankomst som den beskrivs i de här verserna.
Ställ följande fråga till hela klassen efter att grupperna med elever har undervisat varandra:
Sammanfatta Läran och förbunden 88:97–107 genom att förklara att Herren avslöjade att de döda ska uppstå i ordning beroende på rättfärdighet. De som uppstår först ärver det celestiala riket (se L&F 88:97–98). De som uppstår sedan ärver det terrestriala riket (se L&F 88:99). De som ärver det telestiala riket ska uppstå efter tusenårsriket (se L&F 88:100–101). De som ”förblir orena” – de som har levt på jorden och blivit förtappelsens söner – kommer slutligen att uppstå och drivas ut i yttersta mörkret (se L&F 88:102). I slutet av de tusen åren av fred känt som tusenårsriket kommer Satan och hans efterföljare att strida mot Guds folk som leds av Mikael (eller Adam). Satan och hans efterföljare kommer att besegras och drivna ut i det yttersta mörkret.
Peka på följande princip på tavlan: ”När vi undervisar varandra flitigt hjälper Herren oss förstå hans sanningar mer fullkomligt.” Ställ därefter följande fråga:
I oktober 2012, kort efter att president Thomas S. Monson kungjorde att missionärsåldern för unga män och unga kvinnor skulle sänkas, förklarade äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum att det var ett exempel på att Gud påskyndar sitt verk:
Bild
Äldste Jeffrey R. Holland
”Gud påskyndar sitt verk. Och han behöver fler och fler villiga och värdiga missionärer som kan skänka Jesu Kristi evangeliums ljus och sanning, hopp och frälsning till en ofta mörk och dyster värld. …
Det här tillkännagivandet … handlar inte om er. Det handlar om det milda och rena budskap ni är kallade att sprida” (i ”Church Lowers Age Requirement for Missionary Service”, Church News, 6 okt. 2012, ldschurchnews.com).
President Henry B. Eyring i första presidentskapet förklarade vår plikt som medlemmar i kyrkan att dela med oss av evangeliet:
Bild
President Henry B. Eyring
”Men skyldigheten att varna vår nästa åligger oss alla som accepterat dopsförbundet. Vi ska tala om evangeliet med vänner och släktingar som inte är medlemmar. Vår avsikt är att inbjuda dem att få undervisning av heltidsmissionärerna som är kallade och avskilda till att undervisa. …
Vi måste … inbjuda med vittnesbörd. Kärlek och föredöme kommer att öppna vägen. Men vi måste fortfarande öppna våra munnar och bära vittne. …
Kanske några av oss tycker det är svårt att tro att vår kärlek är tillräcklig, eller att våra liv är tillräckligt goda föredömen, eller att vår förmåga att vittna räcker för att våra grannar ska acceptera våra invitationer. Men Herren visste att vi kanske skulle känna på det sättet. Lyssna på hans uppmuntrande ord, vilka han sa skulle stå i början av Läran och förbunden, när han gav oss vårt uppdrag: ’Och den varnande rösten skall ljuda för alla människor genom mina lärjungars mun, vilka jag utvalt i dessa sista dagar’ (L&F 1:4).
Lyssna sedan på hans beskrivning av dessa lärjungars egenskaper: ’Det som för världen är svagt skall komma fram och bryta ned de starka och mäktiga’ (LF 1:19).
Och därefter – ’Så att mitt evangeliums fullhet skall kunna förkunnas av de svaga och ringa till världens ändar’ (L&F 1:23).
Och sedan ännu en gång: ’Och att i den mån de var ödmjuka de skulle kunna göras starka och välsignas från höjden’ (L&F 1:28).
Denna försäkran gavs till de första missionärerna i kyrkan och till missionärerna i dag. Men den gavs även till oss alla. Vi måste ha tro på att vi kan hysa tillräcklig kärlek och att evangeliet har berört våra liv tillräckligt mycket för att vår inbjudan till dem att välja kan höras som om den kom från Mästaren, vars inbjudan det är” (”En varnande röst”, Liahona, jan. 1999, s. 37–40).
Mellan januari och maj 1836 hölls ett antal möten i Kirtland. Några av dessa möten var högtidliga församlingar. Högtidliga församlingar är särskilda möten åtskilda från andra möten i kyrkan. Under veckan omkring den 27 mars 1836 hölls högtidliga församlingar som en del av invigningen av templet i Kirtland och en annan högtidlig församling hölls tre dagar senare, den 30 mars 1836. Ännu en högtidlig församling hölls ungefär ett år senare, den 6 april 1837.
Äldste David B. Haight i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:
Bild
Äldste David B. Haight
”En högtidlig församling är som namnet anger en helig, allvarlig och vördnadsbjudande händelse när de heliga samlas under ledning av första presidentskapet. Högtidliga församlingar används vid tre tillfällen: invigning av tempel, särskilda instruktioner till prästadömsledare och insättande av ny president för kyrkan (”Högtidlig församling”, Nordstjärnan, jan. 1995, s. 13).
Robert J Norman, tidigare chef för kyrkans utbildningsverksamhet i Tucson i Arizona förklarade:
”Högtidliga församlingar hålls för att öka de heligas andlighet och påpeka vikten av församlingens syfte. Profeten Joseph Smith sa: ’Vi måste ha allt förberett och sammankalla vår högtidliga församling, såsom Herren har befallt oss, så att vi kan fullborda hans stora verk, och det måste göras på Guds eget sätt. Herrens hus måste beredas och den högtidliga församlingen sammankallas och organiseras i det enligt ordningen i Guds hus’ (se Profeten Joseph Smiths lärdomar, utv. av Joseph Fielding Smith [1958], s. 79).
Heber C. Kimball skrev ner profetens instruktioner till äldsterna inför den högtidliga församlingen: ’Vi hade blivit befallda att förbereda oss för den högtidliga församlingen. Till slut var tiden kommen för den högtidliga församlingen att träffas, inför vilken profeten Joseph uppmanade äldsterna att förfina sina sinnen genom att avlägsna allt ont från sig i tanke, ord och handling och låta sina hjärtan bli heliggjorda, för de kan inte förvänta sig en välsignelse från Gud utan att vara tillbörligt förberedda för den, för den helige Anden kan inte bo i oheliga tempel’ (Orson F. Whitney, Life of Heber C. Kimball, 3 uppl., Salt Lake City: Bookcraft, 1967, s. 91).
Denna länge efterlängtade högtidliga församling hölls i templet i Kirtland den 30 mars 1836, tre dagar efter dess invigning. I församlingen deltog tre hundra bröder som tog emot några av evangeliets förrättningar, och profeten Joseph Smith organiserade kyrkans olika kvorum. (Se History of the Church, 2:430–433; L&F 88:139–141; 109:35.) Ett år senare, den 6 april 1837, hölls ännu en högtidlig församling för att fira kyrkans årsdag och för att ytterligare organisera prästadömskvorumen” (Robert J. Norman, ”I Have a Question”, Ensign, dec. 1988, s. 53).