Bibliotek
Lektion 7: Matteus 3

Lektion 7

Matteus 3

Inledning

Johannes Döparen predikade och döpte i Judeen. Jesus Kristus färdades från Galileen till Jordanfloden, där han döptes av Johannes. Gud Fadern vittnade om att Jesus är hans älskade Son.

Lektionsförslag

Matteus 3:1–12

Johannes Döparen predikar i Judeen

Be klassen föreställa sig hur det skulle kännas om en av eleverna i klassen skulle ställa sig upp och börja ta personliga ägodelar som tillhörde de andra eleverna. Be dem sedan föreställa sig att den här eleven, efter varje ägodel som han eller hon tar, ber om förlåtelse men fortsätter att ta saker från de andra eleverna. Fråga:

  • Hur skulle ni uppfatta den här elevens ånger?

  • Hur kan den här elevens handlingar jämföras med att inte vara uppriktig i sin omvändelse?

Be eleverna att i deras studier av Matteus 3 söka efter sanningar som hjälper oss förstå vad vi måste göra för att verkligen omvända oss.

Be en elev läsa upp Matteus 3:1–4. Be klassen uppmärksamma vad som hände som skulle hjälpa till att förbereda människorna för Frälsarens verksamhet.

  • Vem var Johannes Döparen? (Han var son till Sakarias och Elisabet, som var Marias släkting. Han innehade nycklarna till aronska prästadömet [se L&F 13; 84:27–28].)

  • Vad gjorde Johannes?

  • Vad uppmanade Johannes sina åhörare att göra?

Förklara att Johannes uppdrag hade förutsagts av Jesaja och andra profeter (se Jes. 40:3; Mal. 3:1; 1 Ne. 10:7-10). Johannes skulle bereda vägen för Messias (Jesus Kristus) genom att förkunna omvändelse och döpa med vatten.

  • Hur tror ni att förkunnelse av omvändelse och dop med vatten beredde Herrens väg?

Be en elev läsa upp Matteus 3:5–6. Be klassen följa med och se hur människorna reagerade på Johannes budskap.

  • Hur reagerade människorna på Johannes budskap? (De bekände sina synder och lät döpa sig. Förklara att villighet att bekänna sina synder för sin himmelska Fader och, när så behövs, för rätt prästadömsledare, är nödvändigt för omvändelse [se Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet(2004)s. 111].)

Be en elev läsa upp Matteus 3:7. Be klassen följa med och se vilka Johannes talade till.

  • Vilka talade Johannes till enligt den här versen?

Förklara att fariseerna var en religiös grupp bland judarna vars namn betyder avskild eller särskild. De satte en ära i att strängt hålla Moses lag och trodde att tillägg av människor, känd som den muntliga lagen, var lika viktiga som själva Moses lag (se Handledning för skriftstudier, ”Fariseer”). Sadduceerna var en liten men politiskt mäktig grupp judar som trodde på att lyda Moses lag bokstavligen. De trodde inte på läran om uppståndelse eller evigt liv (se Handledning för skriftstudier, ”Sadduceer”).

  • Vad kallade Johannes fariseerna och sadduceerna?

Bild
Palestinahuggorm

Palestinahuggorm

© taviphoto/Shutterstock.com

Visa, om möjligt, en bild på en palestinahuggorm och förklara att den är en av de vanligaste giftormarna i Israel. Huggormar är nattdjur och jagar vanligtvis genom att gömma sig och sedan smyga sig på sitt byte. När huggormar känner sig hotade rullar de ihop sig, väser och anfaller motståndaren.

  • Varför tror ni att Johannes kallade fariseer och sadduceer huggormsyngel? (Påpeka gärna att fariseerna och sadduceerna kände sig hotade av Johannes, eftersom han ledde bort många människor från deras onda inflytande och falska läror.)

Förklara att Joseph Smiths översättning innehåller ytterligare ord som Johannes talade till fariseerna och sadduceerna. Be en elev läsa upp Joseph Smiths översättning, Matteus 3:34-36 (i Handledning för skriftstudier). (Föreslå gärna att eleverna skriver ner den här lärosatsen intill Matteus 3:8-9.) Läs för eleverna: ”Hur kommer det sig att ni inte tar emot dennes undervisning som Herren har sänt? Om ni inte tar emot detta i era hjärtan tar ni inte emot mig. Och om ni inte tar emot mig tar ni inte emot honom som jag har skickats att vittna om, och ni har ingen mantel att täcka er synd med. Omvänd er och bär sådan frukt som hör till omvändelsen” (JST, Matt. 3:34–35).

  • Om fariseerna och sadduceerna förkastade Johannes undervisning, vem skulle de då också förkasta enligt Johannes?

  • Hur skulle ni sammanfatta Johannes budskap till dem?

Skriv uttrycket Bär sådan frukt som hör till omvändelsen på tavlan.

För att hjälpa eleverna förstå det här uttrycket bör du påpeka att i skrifterna symboliseras människor ibland av träd som bär god eller dålig frukt. Visa upp eller rita en frukt och förklara att den representerar våra önskningar och handlingar. Förklara gärna att orden ”hör till” här betyder ”är värdig”.

Påminn klassen om scenariot du bad dem föreställa sig i början av lektionen (en elev tar föremål från andra elever och fortsätter sedan att göra det, även efter att ha bett om förlåtelse).

  • Var eleven ett gott exempel på omvändelsens princip genom sina önskningar och handlingar? Varför inte? (Eleven fortsatte ta föremål från de andra eleverna även efter att ha bett om förlåtelse.)

  • Hur skulle ni sammanfatta vad ”bär … frukt som hör till omvändelsen” innebär? (Matt. 3:8). (Även om eleverna använder kanske andra ord bör de identifiera följande sanning: Vi visar sann omvändelse till Herren när vi förändrar våra önskningar och handlingar för att följa hans lärdomar.)

  • Vilka önskningar och handlingar visar att vi verkligen har omvänt oss från våra synder?

För att hjälpa eleverna förstå den här sanningen skriver du upp följande exempel på tavlan: fuska i skolan, vara elak mot syskon, vara otrevlig eller mobba andra elever, använda ett ovårdat språk och titta på pornografi. Be eleverna förklara hur någon som har omvänt sig från dessa synder skulle kunna tänka och agera.

Läs upp Matteus 3:10. Be eleverna följa med och se vilka följderna blir av att inte omvända sig på riktigt. Be eleverna berätta vad de hittar. Förklara att bli nerhuggen och kastad i elden innebär att de som är ovilliga att omvända sig förlorar Guds Andes inflytande och så småningom går miste om det celestiala rikets välsignelser.

Be eleverna att fundera över önskningar eller handlingar de kan behöva förändra för att verkligen kunna omvända sig. Uppmana dem att visa verklig omvändelse genom att förändra önskningar och handlingar som inte stämmer överens med Guds lärdomar.

Be eleverna att läsa Matteus 3:11 tyst för sig själva och se vad Johannes sa att Frälsaren skulle göra.

  • Vad skulle Jesus göra som Johannes inte kunde, enligt vers 11? (Jesus skulle döpa ”i den helige Ande och i eld”. Förklara att Johannes syftade på att ta emot den Helige Andens gåva, den andra halvan av dopets förbund och förrättning. Den Helige Anden heliggör och förädlar våra själar som med eld [se 2 Ne. 31:13–14, 17].)

Sammanfatta vers 12 genom att förklara att den symboliskt beskriver vad som kommer att hända med de rättfärdiga som tar emot Jesus Kristus (vetet) och de som förkastar honom (agnarna).

Matteus 3:13–17

Jesus Kristus döps och Fadern tillkännager honom som sin älskade Son.

Be de elever som har döpt sig att tänka på sitt dop. Be några av dem att berätta vad de kommer ihåg.

Förklara att Matteus 3:13–17 berättar om Frälsarens dop. Be eleverna att söka efter likheter mellan deras eget dop och Frälsarens medan de studerar de här verserna.

Skriv följande frågor på tavlan:

Av vem?

Hur?

Varför?

Dela upp klassen i par. Be paren turas om att läsa ur Matteus 3:13–17 och söka efter svar på de här tre frågorna. Fråga dem efter en stund:

  • Vem döpte Jesus? (Skriv Johannes Döparen på tavlan bredvid Av vem?)

  • Varför färdades Jesus från Galileen till Jordanfloden för att döpas av Johannes Döparen? (Påminn eleverna om att Johannes innehade nycklarna till aronska prästadömet och var den ende på den tiden som hade myndigheten att utföra dopförrättningen. Skriv rätt myndighet på tavlan bredvid Johannes Döparen.)

  • Vilka ord i vers 16 visar på hur Jesus döptes? (Se till att eleverna förstår att det faktum att Jesus genast steg ”upp ur vattnet” visar på att han döptes genom nedsänkning, vilket innebär att han täcktes helt av vattnet. Skriv Genom nedsänkning på tavlan bredvid Hur?)

Be eleverna att föreställa sig att de var vid Jordanfloden då Jesus kom för att döpas.

  • Varför var Johannes först tveksam till att döpa Frälsaren? (Han visste att Jesus ställning och myndighet var högre än hans egen.)

  • Varför sa Jesus, enligt vers 15, att han behövde döpas? (För att ”uppfylla all rättfärdighet”. Skriv det här uttrycket på tavlan bredvid Varför?)

  • Vad tror ni de orden innebär?

Förklara att ”uppfylla all rättfärdighet” innebär att göra allt som vår himmelske Fader kräver av oss så att vi kan bo hos honom igen. Det innefattar att ta emot frälsningens förrättningar, vilket Gud kräver av alla sina barn, även Jesus. Genom att låta döpa sig gav Jesus ett fullkomligt exempel för oss att följa, han visade ödmjukhet, lydde sin faders bud och tog emot en förrättning som är nödvändig för att man ska kunna uppnå evigt liv (se 2 Ne. 31:4–11).

Be eleverna att med hjälp av svaren på de tre frågorna på tavlan hitta en lärosats vi kan lära oss av i Matteus 3:13–17. Eleverna använder kanske andra ord, men bör identifiera följande princip: Nedsänkningsdop av någon som har myndighet är nödvändigt för frälsning.

  • Hur kan ert dop jämföras med Frälsarens exempel för oss?

Förklara att Matteus 3:16–17 även ger oss kunskap om gudomen. Be eleverna tyst läsa dessa verser för sig själva och se vad de kan lära oss om Fadern, Sonen och den Helige Anden.

  • Var befann sig de olika medlemmarna i gudomen under Frälsarens dop? (Jesus Kristus var i Jordanfloden, den Helige Anden sänkte sig ner över honom som en duva och vår himmelske Fader talade från himlen. Förklara gärna att den Helige Anden inte bokstavligen förvandlades till en duva. Duvan var snarare ett tecken på eller en symbol för att den Helige Anden hade sänkt sig över Jesus.)

  • Vad kan dessa verser lära oss om gudomen? (Eleverna använder kanske andra ord, men bör identifiera följande lära: Fadern, Sonen och den Helige Anden är tre åtskilda personer.)

Påpeka att många människor inte har korrekt eller fullständig kunskap om gudomen. Ju mer vi förstår gudomens sanna natur, desto mer kärlek kan vi känna för dem och desto mer förberedda är vi att undervisa och vittna om dem för andra.

För att hjälpa eleverna få större insikt om de olika personerna i gudomen delar du upp dem i grupper om tre och ber dem slå upp ”Gud, gudomen” i Handledning för skriftstudier. Tilldela var och en av de tre eleverna i varje grupp en medlem i gudomen. Be eleverna läsa stycket och söka efter information om medlemmen de tilldelats. Efter tillräckligt med tid ber du eleverna undervisa sin grupp om vad de lärt sig och förklara varför de sanningarna är viktiga för oss att känna till.

Som avslutning på lektionen kan du be eleverna bära sina vittnesbörd om Fadern, Sonen och den Helige Anden för klassen.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Matteus 3:11. ”Han skall döpa er i den helige Ande och i eld”

Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum talade om vad det betyder att döpas i eld:

”Vi är befallda och lärda att leva på ett sådant sätt att vår fallna natur förändras genom den Helige Andens helgande kraft. President Marion G. Romney lärde att dopet i eld genom den Helige Anden ’förvandlar [oss] från köttslighet till andlighet. Det rensar, botar och renar själen. … Tro på Herren Jesus Kristus, omvändelse och dop i vatten är förberedelsen och förutsättningen för det dopet, men [dopet i eld] är fullbordandet. Att motta [dopet i eld] är att få sina kläder tvättade i Jesu Kristi försonande blod’ (Learning for the Eternities, sammanst. av George J. Romney [1977], s. 133; se även 3 Ne. 27:19–20).

Då vi således föds på nytt och strävar efter att alltid ha hans ande hos oss, helgar och luttrar den Helige Anden vår själ som med eld (se 2 Ne. 31:13–14, 17). Till slut ska vi stå obefläckade inför Gud” (”Oskyldiga händer och rent hjärta”, Liahona, nov. 2007, s. 81).

Matteus 3:12. ”Han har sin kastskovel i handen”

”Kastskoveln i Matteus 3:12 är en skovel som användes till att kasta upp vetet i luften. Det gjorde att vetet kunde skiljas från agnarna. Vetekärnorna föll ner på marken igen medan de lättare agnarna blåstes iväg av vinden. Vetet samlades sedan in i en loge, eller ett förrådshus, och agnarna eldades upp. Johannes Döparen lärde att Frälsaren, som skulle komma efter honom, skulle skilja de troende från de otroende på samma sätt som vetet skildes från agnarna (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 17).

Matteus 3:16. Duvans tecken

Profeten Joseph Smith förklarade att den Helige Anden inte kom som en duva efter Jesu Kristi dop. Snarare visade duvan att den Helige Anden var närvarande vid det tillfället. Joseph Smith lärde:

”Duvans tecken infördes före jordens skapelse, ett vittne om den Helige Anden. Djävulen kan inte komma i en duvas tecken. Den Helige Anden är en person och har en persons form. Den begränsar sig inte till en duvas form, men duvan är ett tecken på den. Den Helige Anden kan inte förvandla sig till en duva, men duvans tecken gavs åt Johannes för att visa att handlingen var rätt, ty duvan är en symbol för eller ett tecken på sanning och oskuld” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 81).

Matteus 3:13–17. Fadern, Sonen och den Helige Anden är tre åtskilda personer

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur medlemmarna i gudomen är ett men också tre åtskilda personer:

Vi tror att dessa tre gudomliga personer, som tillsammans utgör en enda Gudom, är förenade i syfte, handlingssätt, vittnesbörd och uppgift. … Man kan säga att vi tror att de är ett i varje betydelsefull och evig aspekt man kan tänka sig förutom att dessa tre personer är förenade till ett väsen, ett treenighetsbegrepp som aldrig framställts i skrifterna eftersom det inte är sant” (”Den ende sanne Guden, och den som han har sänt, Jesus Kristus”, Liahona, nov. 2007, s. 40).

Äldste Holland förklarade vidare att en av anledningarna till förvirringen kring gudomens natur är att ”präster, filosofer och kyrkliga ämbetsmän” under det stora avfallet diskuterade gudomens natur och slutligen bestämde att Gud var obegriplig (se ”Den ende sanne Guden, och den som han har sänt, Jesus Kristus”, s. 40–41).