Johannes skrev till de sju änglarna, eller tjänarna, i kyrkans församlingar i Mindre Asien och framförde Herrens ord av beröm, tillrättavisning och varning till de heliga. Johannes tog även med löften om upphöjelse för dem som segrar.
Johannes skriver Jesu Kristi ord till de sju församlingarnas ledare
Be en elev läsa upp följande berättelse av syster Sydney S. Reynolds, tidigare medlem i Primärs generalpresidentskap. Be klassen lyssna efter vad de kan lära sig om Herren av följande berättelse.
Bild
Sydney S. Reynolds
”Syster Gayle Clegg i Primärföreningens generalpresidentskap och hennes make bodde i flera år i Brasilien. Syster Gayle Clegg var nyligen på uppdrag för Primär i Japan. När hon på söndagen gick in i kapellet, lade hon märke till en brasiliansk familj bland de japanska heliga. … Hon hade bara någon minut på sig att hälsa på dem och fann att modern och barnen var entusiastiska medan fadern verkade ganska tystlåten. ’Jag kan prata med dem efter mötet’, tänkte hon när hon snabbt eskorterades till förhöjningen. Hon höll sitt tal på engelska, som tolkades till japanska, och sedan kände hon sig manad att också bära vittnesbörd på portugisiska. Hon tvekade eftersom det inte fanns någon som kunde tolka från portugisiska och 98 procent av de församlade inte skulle förstå vad hon sa.
Efter mötet kom den brasilianske fadern fram till henne och sa: ’Syster Clegg, allt är så annorlunda här och jag har känt mig så ensam. Det är inte lätt att gå till kyrkan och inte förstå det som sägs. Ibland har jag undrat om det inte vore bättre att läsa skrifterna hemma. Jag sa till min hustru: ”Jag försöker en gång till” och jag trodde att i dag skulle bli den sista gången. När du bar vittnesbörd på portugisiska rörde Anden mitt hjärta och jag visste att det är här jag hör hemma. Gud vet att jag är här, och han kommer att hjälpa mig.’” (”Han känner oss, han älskar oss”,Liahona, nov. 2003, s. 76).
Vad kan vi lära oss om Herren av denna upplevelse?
Skriv följande ofullständiga mening på tavlan: Eftersom Herren känner var och en av oss … Be eleverna leta efter sanningar när de studerar Uppenbarelseboken 2–3 som kan hjälpa dem förstå vad Herren kan göra för dem, eftersom han känner dem.
Förklara att Uppenbarelseboken 2–3 innehåller aposteln Johannes uppteckningar om Jesu Kristi ord till de sju församlingarna i kyrkan i Mindre Asien (dagens Turkiet).
Be en elev läsa upp Uppenbarelseboken 2:1–3, 6. Be klassen följa med i texten och se vad Herren visste om de heliga i Efesus.
Vad visste Herren om de heliga i Efesus? (Förklara att benämningen nikolaiter [vers 6] skulle kunna syfta på en grupp vars medlemmar hävdade att de kunde begå sexuell synd utan straff eftersom Guds nåd skulle rädda dem [se Bible Dictionary, ”Nicolaitans”].)
Påpeka att de här verserna beskriver att Herren berömde, eller lovordade, de heliga för deras goda gärningar. Lägg till ytterligare ord till meningen på tavlan så att det står: Eftersom Herren känner var och en av oss, kan han ge oss personligt beröm …
Be en elev läsa upp Uppenbarelseboken 2:4–5. Be klassen följa med i texten och se vad mer Herren visste om de heliga i Efesus.
Vad mer visste Herren om de heliga i Efesus?
Påpeka att Herren tillrättavisade de heliga på grund av deras synder. Avsluta meningen på tavlan så att följande sanning uttrycks: Eftersom Herren känner var och en av oss, kan han ge oss personligt beröm och personlig tillrättavisning.
Hur kan vi få personligt beröm och personlig tillrättavisning av Herren?
Hur kan vetskapen om att Herren kan ge oss personligt beröm och personlig tillrättavisning påverka vår inställning till våra personliga böner och skriftstudier? Hur kan det påverka vårt sätt att ta emot råd från våra föräldrar och ledare i kyrkan?
Varför bör vi anstränga oss att söka efter personligt beröm och personlig tillrättavisning av Herren?
När har ni upplevt att Herren har givit er personligt beröm eller personlig tillrättavisning? Hur hjälpte den upplevelsen er att veta att Herren känner er personligen? (Avråd eleverna från att berätta om upplevelser som är alltför heliga eller personliga.)
Be eleverna begrunda vilka handlingar de tror att Herren skulle berömma dem för och även vilka tankar eller vilket uppförande Herren skulle tillrättavisa dem för. Uppmuntra eleverna att sätta som mål att omvända sig när Herren tillrättavisar dem.
Be en elev läsa upp Uppenbarelseboken 2:7. Be klassen följa med i texten och se vad Herren lovade dem som segrar, eller som trofast håller ut till änden.
Vad lovade Herren dem som segrar, eller som håller ut till änden i rättfärdighet?
Vad tror ni menas med att ”äta av livets träd”? (v. 7).
Hur kan det ha varit till hjälp för de heliga i Efesus att höra om den här utlovade välsignelsen, efter att ha fått personlig tillrättavisning?
Påminn eleverna om att utöver att tala till kyrkans församling i Efesus, talade Herren till andra församlingar i kyrkan i Mindre Asien.
Dela upp klassen i fem grupper och ge varje grupp ett av följande skriftställen:
Uppenbarelseboken 2:18–29; (Ge gruppen som får det här skriftstället en utskrift av Joseph Smiths översättning av Upp. 2:26–27: ”Den som segrar och håller mina bud ända till slutet, honom skall jag ge makt över många riken, och han skall styra dem med Guds ord; de skall i hans händer vara som lerkärlen i krukmakarens händer, och han skall styra dem genom tro och med rättvisa, såsom jag har fått den makten av min Fader.”)
Uppenbarelseboken 3:1–6 (Ge gruppen som får det här skriftstället en utskrift av Joseph Smiths översättning av Upp. 3:1–2: ”Skriv till församlingens tjänare i Sardes: Så säger han som har de sju stjärnorna, vilka är Guds sju tjänare: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död. Vakna därför upp och stärk dem som är kvar, som är nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud.”)
Be eleverna läsa sina tilldelade verser i grupp och se vad Herren rådde de heliga att göra och vilka välsignelser han utlovade om de skulle göra det.
Efter en stund ber du en representant från varje grupp att berätta för klassen vad gruppen hittade. Be en elev skriva på tavlan (under de utlovade välsignelserna i Upp. 2:7) vilka välsignelser varje grupp hittade (se Upp. 2:11, 17, 26; 3:5, 12). När listan är komplett påpekar du att vart och ett av de här löftena handlar om att ta emot upphöjelsens välsignelser, vilka är beroende av att vi trofast håller ut till änden.
Vilken princip hittar vi i de här verserna om vad vi måste göra för att få upphöjelsens välsignelser? (Hjälp eleverna urskilja en princip liknande den här: Om vi segrar, kan vi få upphöjelsens välsignelser.)
Vad tror ni att vi behöver segra över för att få upphöjelsens välsignelser?
Be en elev läsa upp Uppenbarelseboken 3:14–17. Be klassen följa med i texten och se vilket tillstånd kyrkans medlemmar i Laodicea behövde övervinna för att nå upphöjelse.
Vilket tillstånd behövde kyrkans medlemmar i Laodicea övervinna?
Vad tror ni det betyder att dessa medlemmar i kyrkan var ljumma lärjungar till Jesus Kristus (v. 15)? (Ordet varm kan ha använts för att beskriva någon som är helt hängiven evangeliet, och kall för att beskriva någon som inte alls bryr sig om evangeliets lärdomar och förbund. En ljum lärjunge kan vara någon som tror på att evangeliet är sant men som inte är helt besluten att leva efter det.
Vad tycker ni det finns det för saker som ljumma Jesu Kristi lärjungar gör eller inte gör?
Be eleverna fundera över vad de har gjort för att följa Jesus Kristus de senaste dagarna och om de är varma, kalla eller ljumma Jesu Kristi lärjungar.
Be en elev läsa upp Uppenbarelseboken 3:19. Be klassen följa med i texten och se varför Herren sa att han tillrättavisade de heliga i Laodicea.
Med tanke på vad Herren sa till de heliga i Laodicea, varför tillrättavisar han oss? (Hjälp eleverna urskilja följande sanning: Eftersom Herren älskar oss, tillrättavisar han oss så att vi omvänder oss.)
Bild
Jesus vid dörren
Visa bilden Jesus vid dörren (Evangeliebilder [2009], nr 65; se även LDS.org).
Vad gör Frälsaren på den här bilden?
Läs upp följande frågor och be eleverna tyst fundera över sina svar:
Vilka känslor skulle ni ha om ni hörde någon knacka på dörren därhemma och ni insåg att det var Frälsaren?
Skulle ni öppna dörren?
Påpeka att den här bilden illustrerar de ord som Frälsaren riktade till kyrkan i Laodicea. Be en elev läsa upp Uppenbarelseboken 3:20. Be klassen följa med i texten och se vilken välsignelse Herren erbjöd de heliga i Laodicea och vad de behövde göra för att få den.
Vilken välsignelse erbjöd Herren de heliga i Laodicea?
Vad behövde de göra för att få den välsignelsen?
Vilken princip lär vi oss i vers 20? (Eleverna använder kanske andra ord, men se till att de urskiljer följande princip: När vi öppnar dörren för Frälsaren, kommer han in till oss och håller måltid med oss.)
För att hjälpa eleverna förstå vad det innebär att hålla måltid med Frälsaren kan du förklara att enligt kulturen i det forntida Främre Orienten var det ett tecken på brödraskap att äta en måltid tillsammans. Det tydde på att ett vänskapsband och fred rådde, eller åtminstone erbjöds.
Vad tror ni att ”öppna dörren” i vers 20 representerar?
Förklara att de som öppnar dörren för Frälsaren och håller måltid med honom är personer som omvänder sig från sina synder och upptas i gemenskapen med honom och med vår himmelske Fader.
För att hjälpa eleverna förstå vad ”öppna dörren” kan representera, ber du en elev läsa upp följande berättelse av president Spencer W. Kimball:
Bild
President Spencer W. Kimball
”En dag visade [en konstnär vid namn Holman Hunt] sin tavla ’Kristus klappar på dörren’ för en vän. Denne utropade plötsligt: ’Det finns ett fel på din tavla.’
’Vad då?’, frågade konstnären.
’Dörren som Jesus knackar på har inget handtag’, svarade hans vän.
’Det’, svarade Mr. Hunt, ’är inget misstag. Du förstår, det här är dörren till människans hjärta. Den kan öppnas endast inifrån.’
Så är det. Jesus må stå och knacka, men var och en bestämmer själv om han vill öppna” (Förlåtelsens under [1976,s. 185–186).
Hur tror ni att vi kan öppna våra hjärtan för Frälsaren?
Be eleverna läsa Uppenbarelseboken 3:21–22 tyst för sig själva och leta efter Herrens löfte och råd till de heliga i Laodicea.
För mer information om Herrens instruktioner till kyrkans sju församlingar, se New Testament Student Manual (Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014), s. 531–532.
”Uppenbarelseboken 2:11 lär att de trofasta ’skall inte skadas av den andra döden’. De ogudaktiga, däremot, ’skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden’ (Upp. 21:8). Under sin tid i presidentskapet för de sjuttios kvorum förklarade äldste Earl C. Tingey att ’den andra döden är andlig. Den innebär att vi skiljs från Guds närhet’” (’Den stora lycksalighetsplanen’,Liahona, maj 2006, s. 73).
”På ett sätt har vi alla upplevt en andlig död när vi lämnade Guds närhet för att komma till jorden. Denna första separation är dock inte den ’andra döden’ som nämns i Uppenbarelseboken 2:11. Genom Jesu Kristi försoning kommer alla Guds barn att övervinna den första andliga döden och föras tillbaka till Guds närhet för att dömas (se Hel. 14:16–17), varefter de flesta får ärva ett härlighetsrike. En andra andlig död ska uttalas på domens dag över dem som vägrar omvända sig från sina synder och som medvetet gör uppror mot evangeliets ljus och sanning, som Satan gjorde [se L&F 29:44–45; HFS, ’Döden, den andliga’, scriptures.lds.org]. De blir för evigt åtskilda från Guds närhet och blir förtappelsens söner (se L&F 76:30–37, 44)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 534).
”Bileam var en profet i Gamla testamentet, vars handlingar är nedtecknade i 4 Moseboken 22–24; 31:16. Han verkade först vara trogen mot Herren och hans folk och avslog upprepade gånger Balaks begäran om att han skulle förbanna Israel. Men, till slut gav Bileam efter för Balaks erbjudande om rikedomar och lärde Balak hur han skulle få den israelitiska armén att försvaga sig själv genom sexuell synd och avgudadyrkan (se 4 Mos. 25:1–5; 31:13–16). I planen ingick att moabitiska kvinnor skulle förföra israelitiska män och övertala dem att offra till hednagudar och på så vis förstöra dem andligen” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014, s. 534).
”Herren försåg Israels barn med livsuppehållande manna som de kunde äta under sin 40 år långa vistelse i öknen (se 2 Mos. 16:15, 35). Precis som mannat uppehöll det fysiska livet, är Jesus Kristus ’livets bröd’, som uppehåller det andliga livet (Joh. 6:35, 48). Det ’dolda mannat’ som nämns i Uppenbarelseboken 2:17 syftar på Jesus Kristus. Jesus är ’dold’ för de ogudaktiga. Men, som han lärde i Johannes 6 kommer de som symboliskt tar del av hans kött få evigt liv (se Joh. 6:47–58). …
För uppenbarad insikt om betydelsen av den vita stenen, se Läran och förbunden 130:8–11” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 535).
”’Morgonstjärnan’ är en symbol för Jesus Kristus (Upp. 2:28; 22:16). Löftet om ’morgonstjärnan’ ges till den ’som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet’ (Upp. 2:26)” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 535).
”På hebreiska och grekiska betyder ordet ’amen’ bland annat sannerligen, säkerligen eller trofast. I Uppenbarelseboken 3:14 framställs Kristi trofasthet och sannfärdighet som den store ’Amen’ som en kontrast till det laodiceiska folkets ljumma inställning (se även Upp. 3:15–16). När det yttras i slutet av en bön eller ett tal, är ’amen’ ett sätt att högtidligt bekräfta det som har sagts eller att uttrycka sitt instämmande. Äldste Bruce R. McConkie lärde att Frälsarens titel ’Amen’ även visar ’att det är i och genom honom som den gudomliga bekräftelsens sigill sätts på alla Faderns löften’ (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 32)” New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 536).