Introduktion till Markus evangelium
Varför studera den här boken?
Markusevangeliet återger Kristi verksamhet, död och uppståndelse i en snabb redogörelse som ofta fokuserar på Frälsarens kraftfulla gärningar. Främst bland dessa är Försoningen, som Markus betonar som central i Jesu uppdrag som den sedan länge utlovade Messias. Genom att studera Markus redogörelse och vittnesbörd om hur Frälsaren genomförde sitt försoningsoffer kan eleverna i högre grad bli omvända till evangeliet och få mod att följa Frälsaren.
Vem skrev den här boken?
Markus (även kallad Johannes Markus) är bokens författare. Trots att Markus inte var en av Jesu Kristi ursprungliga lärjungar, omvändes han senare och blev Petrus medhjälpare. Han kan ha skrivit sitt evangelium baserat på vad han lärde sig av Petrus (se Bible Dictionary, ”Mark”).
Markus och hans mor Maria bodde i Jerusalem. Deras hem var en samlingsplats för några av de första kristna (se Apg. 12:12). Markus lämnade Jerusalem för att hjälpa Barnabas och Saulus (Paulus) på deras första missionsresa (se Apg. 12:25; 13:4–6, 42–48). Paulus skrev senare att Markus var med honom i Rom (se Kol. 4:10; Fil. 1:24) och lovordade Markus som en kamrat som var ”till hjälp i [hans] tjänst” (2 Tim. 4:11). Petrus benämnde honom ”Min ’son’ Markus” (1 Petrusbrevet 5:13), vilket tyder på att de hade en nära relation.
När och var skrevs den?
Vi vet inte exakt när Markusevangeliet skrevs. Markus skrev troligen sitt evangelium i Rom mellan 64 e.Kr. och 70 e.Kr., möjligtvis kort efter att aposteln Petrus led martyrdöden omkring 64 e.Kr.
För vilka skrevs den här boken och varför?
Markusevangeliet innehåller detaljer – så som översatta arameiska citat, latinska uttryck och förklaringar av judiska traditioner – som verkar avsedda för åhörare bestående främst av romare och personer från andra icke-judiska länder, och även till de som omvänt sig till kristendomen, mest troligen i Rom och runtom i romarriket. Många tror att Markus kan ha varit med Petrus i Rom under en period med mycket svåra trosprövningar för kyrkans medlemmar på olika ställen i romarriket.
En tredjedel av Markusevangeliet berättar om Frälsarens lärdomar och upplevelser under hans sista veckor i livet. Markus vittnade om att Guds Sons lidande slutligen vann över ondska, synd och död. Detta vittnesbörd innebar att Frälsarens efterföljare inte behövde frukta. När de mötte förföljelse, prövningar eller till och med döden så följde de sin Mästare. De kunde hålla ut med förtröstan, med vetskap om att Herren skulle hjälpa dem och att alla hans löften till slut skulle bli uppfyllda.
Vad kännetecknar den här boken?
Markusevangeliet börjar direkt och dramatiskt och håller ett högt tempo och återger händelser som snabbt avlöser varandra. Markus använder ofta sådana ord som genast och strax för att ge intryck av snabb takt och handling.
Över 90 procent av materialet i Markus återfinns också i Matteus och Lukas, men Markusevangeliet innehåller ofta ytterligare detaljer som hjälper oss att i högre grad uppskatta Frälsarens medlidande och hur människor runt honom reagerade (jämför Mark. 9:14–27 med Matt. 17:14–18). Markus skrev till exempel om det utbredda entusiastiska mottagandet som Frälsaren fick av dem i Galileen och andra platser tidigt under sin verksamhet (se Mark. 1:32–33, 45; 2:2; 3:7–9; 4:1). Markus skildrade också ingående de skriftlärdes och fariseernas svar, vars motstånd snabbt ökade från skeptiska tankar (se Mark. 2:6–7) till planer på att förgöra Jesus (se Mark. 3:6).
Några viktiga teman i Markus är frågorna om vem Jesus var och vem som förstod hans identitet, men också lärjungens roll som en som måste ”ta sitt kors på sig och följa [Jesus]” (Mark. 8:34). Dessutom är Markusevangeliet det enda som återger liknelsen om fröet som växer av sig självt (se Mark. 4:26–27), botandet av en döv i Dekapolis område (se Mark. 7:31–37), och det gradvisa botandet av en man i Betsaida (se Mark. 8:22–26).
Översikt
Markus 1–4 Jesus döps av Johannes Döparen och börjar predika, kalla lärjungar och utföra underverk. När motståndet mot honom ökar undervisar han i liknelser.
Markus 5–7 Frälsaren fortsätter att utföra underverk och visar så sin medkänsla med andra. Johannes Döparen dödas, Jesus mättar över fem tusen människor och går på vatten. Jesus bestrider falska traditioner.
Markus 8–10 Jesus Kristus fortsätter att utföra underverk. Petrus vittnar om att Jesus är Kristus. Frälsaren förutsäger vid tre tillfällen sitt lidande, sin död och sin uppståndelse, men hans lärjungar förstår ännu inte helt vad han menar. Han undervisar dem om ödmjukheten och det tjänande som krävs av hans lärjungar.
Markus 11–16 Under sin sista vecka i livet kommer Frälsaren till Jerusalem, undervisar sina lärjungar, lider i Getsemane och blir korsfäst. Jesus Kristus uppstår.