Söndagen efter korsfästelsen, upptäckte Maria från Magdala den tomma graven och berättade om den för Johannes och Petrus som då sprang dit. Den uppståndne Kristus visade sig för Maria från Magdala och sedan för sina lärjungar.
Maria från Magdala upptäcker den tomma graven och berättar det för Johannes och Petrus som då springer till graven
För att förbereda eleverna för att studera Johannes 20, ber du dem tänka på ett tillfälle då någon närstående, eller en väns närstående gick bort.
Vilka känslor kan vi drabbas av när en närstående går bort?
För att hjälpa eleverna förstå sammanhanget i Johannes 20, påminn dem om att när Jesus hade dött, runt 15:00 på fredagen, lades hans kropp i en grav sent den eftermiddagen och en stor sten placerades framför ingången till graven. Sabbaten började sedan vid solnedgången. (Förklara gärna att innan Jesus Kristus uppstod, iakttog Herrens förbundsfolk sabbaten från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen.)
Be en elev läsa upp följande ord från äldste Joseph B. Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum. Be klassen föreställa sig hur Jesus lärjungar kände sig den där tragiska fredagen.
Bild
Äldste Joseph B. Wirthlin
”Jag tänker på hur mörk den fredag var när Kristus lyftes upp på korset.
Denna fasansfulla fredag bävade jorden och mörknade. Hemska stormar piskade jorden.
De onda människor som hade traktat efter hans liv jublade. Nu när Jesus inte längre fanns till skulle de som följde honom säkerligen skingras. Den dagen var triumfen deras.
Den dagen brast förlåten i templet.
Maria från Magdala och Jesu mor Maria var utom sig av sorg och förtvivlan. Den enastående man de hade älskat och ärat hängde livlös på korset.
Den fredagen var apostlarna förkrossade. Jesus, deras Frälsare – han som hade gått på vattnet och uppväckt de döda – var själv i ogudaktiga människors våld. De såg hjälplöst på när han övervanns av sina fiender.
Den fredagen blev människosläktets Frälsare förödmjukad, slagen och smädad.
Det var en fredag som var uppfylld av den förödande och förtärande sorg som gnagde i själen hos dem som älskade och ärade Guds Son.
Jag tror att den fredagen var den mörkaste av alla dagar sedan jordens skapelse” (”Det kommer en söndag”,Liahona, nov. 2006, s. 29–30).
Om ni hade varit en av de lärjungar som var där den fredagen, hur skulle ni ha känt eller tänkt?
När eleverna har svarat läser du fortsättningen på Äldste Wirthlins ord:
Be eleverna leta efter hur ”den hopplöshet som rådde denna dag [inte] bestod” när de studerar Johannes 20.
Be en elev läsa upp Johannes 20:1–2. Be klassen att följa med i texten och se vad Maria av Magdala upptäckte när hon anlände vid Jesus grav tidigt på morgonen den söndagen, veckans första dag.
Vad upptäckte Maria?
Vad gjorde Maria när hon upptäckte att stenen hade flyttats från gravens ingång? Vad antog hon?
Be flera elever turas om att läsa upp Johannes 20:3–10. Be klassen att följa med i texten och se vad Petrus, och Johannes, här kallad ”den andre lärjungen” (vers 3), gjorde när de hört Marias nyheter.
Vad gjorde Petrus och Johannes när de hört Marias nyheter?
Hur reagerade Johannes när han såg den tomma graven, enligt vers 8? Vad trodde han?
Förklara gärna att innan Johannes tittade in i den tomma graven, hade han inte helt förstått Frälsarens ord om att han skulle uppstå från de döda på den tredje dagen. När Johannes såg den tomma graven, kom han ihåg och trodde (se Johannes 20:8–9).
Vem talade med Maria i vers 15? Vem trodde Maria att Jesus var?
Be en elev läsa upp Johannes 20:16–18. Be klassen följa med i texten och se vad Jesus sa att Maria skulle göra när hon kände igen honom.
För att hjälpa eleverna förstå innebörden av orden ”Rör inte vid mig” (vers 17), ber du en elev läsa följande ord från äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum.
Bild
Äldste Bruce R. McConkie
”I Bibeln står det att Jesus sa: ’Rör inte vid mig.’ Joseph Smiths översättning lyder: ’Håll mig inte.’ Olika översättningar från grekiskan resulterar i ’Håll inte fast vid mig” eller ”Håll mig inte’. Vissa ger innebörden ’Håll inte längre fast vid mig’ eller ’Håll mig inte längre’. Vissa talar om att upphöra med att hålla honom eller hålla fast vid honom, vilket antyder att Maria redan höll om honom. Det finns goda skäl att anta att den tanke som den uppståndne Herren förmedlade till Maria var något i stil med: ’Du kan inte hålla mig kvar här, för jag ska fara upp till min Fader’” (The Mortal Messiah, 4 band [1979–1981], 4:264).
Vad sa Jesus att Maria skulle göra, enligt vers 17?
Be eleverna föreställa sig att de hade varit en av de lärjungar som hörde Marias vittnesbörd. Be eleverna att besvara följande frågor i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker:
Hur tror du att du hade känt dig när du lyssnade på Maria?
Skulle du ha trott på henne? Varför, eller varför inte?
När eleverna har haft tillräckligt med tid ber du några av dem att berätta vad de skrev. Påminn dem om att några lärjungar hade svårt att tro på Marias vittnesmål (se Mark. 16:11).
Be en elev läsa upp Johannes 20:19–20 och be klassen leta efter vad som hände den kvällen.
Vad hände den kvällen när lärjungarna hade samlats?
Vilken viktig lärosats lärde sig Maria och lärjungarna? (Eleverna kan använda egna ord men bör lyfta fram följande lärosats: Jesus Kristus övervann döden genom sin uppståndelse.)
Hur kände sig lärjungarna när de såg den uppståndne Herren, enligt vers 20?
Be en elev läsa upp följande uttalande från president Joseph B. Wirthlin:
Bild
Äldste Joseph B. Wirthlin
”Genast torkade tårarna som hade runnit oupphörligt. De läppar som hade viskat kvalfulla och sorgtyngda böner fyllde nu luften med underbar lovprisning, för Jesus Kristus, den levande Gudens Son, stod framför dem som uppståndelsens förstling, beviset på att döden bara är en början på en ny och underbar tillvaro” (”Det kommer en söndag”, s. 30).
Hur kan insikten om att Jesus Kristus har uppstått hjälpa oss när vi sörjer att någon vi älskar har gått bort? (Eftersom Jesus Kristus uppstod, ska alla som har levt på den här jorden också uppstå [se 1 Kor. 15:20–22].)
Sammanfatta Johannes 20:21–23 med att förklara att när Jesus hade visat sina lärjungar såren i hans händer och sida, kallade han dem att utföra hans verk och sa till dem: ”Tag emot den helige Ande” (vers 22).
Be en elev läsa upp Johannes 20:24–25. Be klassen följa med i texten och se vilken apostel som inte var närvarande vid detta heliga tillfälle.
Vilken apostel var inte närvarande när de andra lärjungarna såg den uppståndne Herren?
Vad sa Thomas att han behövde för att kunna tro, enligt vers 25?
Hur skiljde sig Thomas reaktion i den här versen från Johannes reaktion när han såg den tomma graven, som den beskrivs i Johannes 20:8?
Varför tror ni att det var svårt för Thomas att tro?
Be flera elever turas om att läsa upp Johannes 20:26–29. Be klassen leta efter Thomas upplevelse åtta dagar efter det att han sagt att han inte trodde på att Jesus hade uppstått.
I stället för att låta eleverna läsa, skulle du kunna visa videon “Blessed Are They That Have Not Seen, and Yet Have Believed” (2:29) från Bibelvideor om Jesu Kristi liv för att hjälpa eleverna visualisera Thomas upplevelse i de här verserna. Den här videon finns på LDS.org.
Vilket val bad Jesus Thomas att göra, när han hade låtit Thomas känna på hans händer och sida? (Tro.)
Vad ville Jesus att Thomas skulle förstå, enligt vers 29?
Vilken princip kan vi lära oss från Frälsarens lärdomar? (När eleverna besvarat frågan skriver du följande princip på tavlan: Vi blir välsignade om vi väljer att tro på Jesus Kristus även om vi inte kan se honom.)
Dela eleverna i grupper om två eller tre och ge varje grupp ett utdelningsblad med följande frågor.
Be varje grupp diskutera dessa frågor tillsammans och skriva sina svar på utdelningsbladet eller i sina studiedagböcker. Efter en stund ber du några elever berätta för klassen vad de svarade.
Förklara att fastän Jesus Kristus undervisade om att vi välsignas när vi väljer att tro på honom även om vi inte kan se honom, ger han oss vittnen som vi kan basera vår tro på.
Be en elev läsa upp Johannes 20:30–31. Be klassen följa med i texten och se varför Johannes skrev ned de här händelserna.
Varför skrev Johannes ned de här händelserna? (Förklara gärna att ordet liv [v. 31] syftar på evigt liv.)
Vilken sanning lär vi oss från vers 31 om apostlarnas och profeternas vittnesbörd? (Eleverna kan använda egna ord men bör lyfta fram följande eller en liknande sanning: Apostlar och profeter vittnar om Jesus Kristus så att vi ska kunna tro på att han är Guds Son. Genom att välja att tro på det vittnesbörd om Jesus Kristus som apostlar och profeter ger oss, kan vi få evigt liv. Denna tro antyder att man tänker sträva efter att hålla hans bud och vara sann det vittnesbördet.)
Hur har apostlarnas och profeternas vittnesbörd stärkt din tro på Jesus Kristus?
Avsluta med att bära ditt vittnesbörd om Jesus Kristus. Uppmana eleverna att tillämpa de sanningar de hittat i Johannes 20 genom att bestämma sig för hur de ska visa sin tro på Jesus Kristus.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Johannes 20:11–18. Det första vittnesbördet om den uppståndne Kristus
President James E. Faust i första presidentskapet förklarade att det har stor betydelse vem Jesus först visade sig för som uppstånden varelse:
”Ingen kvinna bör ifrågasätta Frälsarens syn på kvinnan. Den sörjande Maria från Magdala var den första som kom till graven efter korsfästelsen, och när hon såg att stenen var bortrullad och att graven var tom, sprang hon för att berätta det för Petrus och Johannes. De två apostlarna kom för att se och gick sedan sörjande därifrån. Men Maria stannade. Hon hade stått nära korset [se Matt. 27:56; Mark. 15:40; Joh. 19:25]. Hon hade varit med vid begravningen [se Matt. 27:61; Mark. 15:47]. Och nu stod hon och grät utanför den tomma graven [se Joh. 20:11]. Där hedrades hon med att få vara den första dödliga som såg den uppståndne Herren” (”Varför gråter du, kvinna?” Nordstjärnan, jan. 1997, s. 55).
Äldste Joseph B. Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum beskrev Jesu Kristi lärjungars förtvivlan den fredag då han korsfästes. Sedan tillade han:
”Deras förtvivlan varade inte, för på söndagen krossade den uppståndne Herren dödens bojor. Han uppsteg ur graven och visade sig i härlig triumf som hela människosläktets Frälsare. …
Vi kommer alla att ha våra fredagar – dessa dagar när själva universum tycks ha gått i kras och spillrorna av vår värld ligger strödda runtomkring oss. Vi kommer alla att få uppleva tider när vi är trasiga, när det tycks som om vi aldrig kan bli hela igen. Vi kommer alla att ha våra fredagar.
Men jag vittnar för er i hans namn som besegrade döden – det kommer en söndag! I vår sorgs mörker – det kommer en söndag!
Oavsett vår förtvivlan, trots vår bedrövelse kommer det en söndag. Här i livet eller i livet efter detta: Det kommer en söndag.
Jag betygar för er att uppståndelsen inte är en myt. Vi har deras personliga vittnesbörd som såg honom. Tusenden i Gamla och Nya världen såg den uppståndne Frälsaren. De rörde vid såren i hans händer, fötter och sida. De göt tårar av ohämmad glädje när de omfamnade honom” (”Det kommer en söndag”,Liahona, nov. 2006, s. 30).
”Han ’andades … på dem och sade: ”Tag emot den helige Ande”’, (Joh. 20:22) vilket med största sannolikhet var konfirmationen och kallet att ta emot den Helige Anden, eller att döpas av Anden, genom handpåläggning, för det var det tillvägagångssätt hans lärjungar därefter följde” (i Conference Report, apr. 1955, s.18).
Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum föreslog också att orden ”Jesus ’andades … på dem’ … förmodligen betyder att han lade sina händer på dem när han uttalade uppmaningen: ’Tag emot den helige Ande.’” Äldste McConkie fortsätter och undervisar om skillnaden mellan att ges den Helige Andens gåva och att faktiskt åtnjuta denna gåva: ”Sålunda mottog de, men åtnjöt inte i just den stunden, den Helige Andens gåva. … Den Helige Andens gåva är rätten, att i enlighet med vår trofasthet, få denna medlem i Gudomens ständiga sällskap, och denna gåva mottags genom handpåläggning efter dopet. Denna gåva medför särskilda välsignelser, förutsatt att vi är fullständigt lydiga den berörda lagen; alla som ges denna gåva, åtnjuter eller besitter förvisso inte den gåva som erbjuds. I apostlarnas fall blev det faktiska åtnjutandet av gåvan fördröjt till pingstdagen (Apg. 2)” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 1:857).