Judas konspirerar med judiska ledare som vill döda Jesus
Förbered ett bord före lektionen genom att täcka över det med en duk och placera några platta bröd (eller kex) och en bägare på det. Efter den andliga inledningen förklarar du att på Kristi tid fanns bland annat de här föremålen på judarnas bord under påskhögtiden.
Vad var påskhögtidens syfte? (Påskhögtiden instiftades på Moses tid för att hjälpa Israels barn minnas det tillfälle då mordängeln gick förbi deras hem och dödade de förstfödda barnen i Egypten [se 2 Mos. 12:21–28; 13:14–15]. Under påskfirandet offrade israeliterna ett lamm och strök dess blod över sina dörrposter. Det här lammet symboliserade den kommande Messias, vars försoningsoffer skulle återlösa människosläktet från död och synd [se Handledning för skriftstudier, ”Påsk (judisk)”, scriptures.lds.org].)
Be en elev läsa upp Matteus 26:1–2. Be klassen följa med och se vad Jesus sa skulle hända efter påsken.
Vad sa Jesus skulle hända efter påsken?
Be en elev läsa upp Matteus 26:3–5. Be klassen följa med och se vilka som planerade att döda Jesus vid den här tidpunkten.
Varför bestämde sig folkets äldste och översteprästerna för att vänta med att döda Jesus tills efter påsken?
Sammanfatta Matteus 26:6–13 genom att förklara att medan Jesus befann sig i Betania kom en kvinna fram till honom och smorde honom med en mycket dyrbar olja inför hans kommande död och begravning. Några av hans lärjungar – bland dem Judas, en av de tolv apostlarna och gruppens skattmästare – klagade och sa att oljan kunde ha sålts för att hjälpa de fattiga. Judas var dock inte uppriktigt bekymrad för de fattiga utan var en tjuv som ville ha pengarna själv (se Joh. 12:4–6). (Obs: Smörjelsen av Jesus i Betania kommer att studeras mer ingående i lektionen om Markus 11–14.)
Be en elev läsa upp Matteus 26:14–16. Be klassen följa med och se vad Judas gjorde efter att Frälsaren tillrättavisat honom för att han klagade.
Vad gjorde Judas? (Han konspirerade med översteprästerna för att hjälpa dem hitta och arrestera Jesus.)
Hur mycket betalade översteprästerna Judas för att han skulle överlämna Jesus till dem?
Förklara att ”enligt moselagen skulle 30 siklar silver kompensera en slavägare för en slavs död (se 2 Mos. 21:32). … Priset för förräderiet visade hur lågt Judas och översteprästerna värderade Frälsaren” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 81). Det uppfyllde också en gammaltestamentlig profetia om Judas förräderi mot Frälsaren (se Sak. 11:12).
Be en elev läsa upp följande uttalande av president Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet:
Bild
President Dieter F. Uchtdorf
”Ofta undviker vi att se djupt in i vår själ och konfrontera våra svagheter, våra brister och vår rädsla. …
Men att se sig själv klart är väsentligt för andlig utveckling och andligt välbefinnande. …
De heliga skrifterna och talen som hålls vid generalkonferensen är en effektiv spegel som vi kan hålla upp för självrannsakan.” (”Inte är det väl jag, Herre?”Liahona, nov. 2014, s. 58).
Hur kan skrifterna och talen som hålls vid generalkonferensen vara som en spegel?
Be eleverna att medan de studerar Matteus 26:17–25 söka efter en princip som kan hjälpa dem inse vilka svagheter de har och hur de kan övervinna dem.
Sammanfatta Matteus 26:17–19 genom att förklara att Jesus befallde sina lärjungar att se till att de fick ett rum i Jerusalem för påskmåltiden.
Be en elev läsa upp Matteus 26:20–21. Be klassen följa med och se vad Jesus sa till sina apostlar under påskmåltiden.
Vad sa Jesus till sina apostlar?
Om du hade varit en av apostlarna, vad hade du tänkt i det här ögonblicket?
Be en elev läsa upp Matteus 26:22. Be klassen följa med och se hur apostlarna reagerade på det som Jesus sa.
Vilken fråga ställde apostlarna?
Vad säger frågan ”inte är det väl jag, Herre?” oss om de elva trofasta apostlarna?
Med tanke på den här berättelsen, vilken princip kan vi lära oss om här om hur Jesu Kristi lärjungar bör svara när de hör Herrens ord? (När eleverna svarat skriver du följande princip på tavlan: När Jesu Kristi lärjungar hör Herrens ord, rannsakar de sina egna liv för att se hur de gäller dem.)
Be en elev läsa upp följande uttalande av president Dieter F. Uchtdorf:
Bild
President Dieter F. Uchtdorf
”Lärjungarna ifrågasatte inte sanningen i [Jesus] ord. Inte heller såg de sig om, pekade på någon annan och frågade: ’Är det han?’
I stället ”blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: ’Inte är det väl jag, Herre?’ [Matt. 26:22].
Jag undrar vad vi skulle göra … Skulle vi titta på dem omkring oss och tänka: ’Han menar förmodligen broder Johnsson. Jag har alltid varit osäker på honom’ eller ’Jag är glad att broder Brown är här. Han behöver verkligen höra det här’? Eller skulle vi liksom dessa forna lärjungar vända blicken inåt och ställa den genomträngande frågan: ”Inte är det väl jag?” (”Inte är det väl jag, Herre?”Liahona, nov. 2014, s. 56).
Vad finns det för exempel på hur vi kan frestas att förbise Herrens ord och anta att de är ämnade för någon annan?
Be en annan elev läsa upp följande uttalande av president Uchtdorf, och be klassen uppmärksamma vad president Uchtdorf ber oss att göra när vi hör Herrens ord:
”I dessa enkla ord, ’Inte är det väl jag, Herre?’ ligger början till vishet och vägen till personlig omvändelse och varaktig förändring. …
Vi måste lägga bort vårt högmod, se förbi vår fåfänga och ödmjukt fråga: ’Inte är det väl jag, Herre?’
Och om Herrens svar skulle bli: ’Jo, min son [eller dotter], det finns sådant du måste förbättra, sådant som jag kan hjälpa dig att övervinna’, så är det min bön att vi ödmjukt accepterar det svaret, ödmjukt erkänner våra synder och brister och sedan ändrar på våra sätt att vara så att vi kan bli bättre” (”Inte är det väl jag, Herre?”Liahona, nov. 2014, s. 56, 58–59).
Hur har ni haft glädje av att tillämpa Herrens ord och göra förändringar i era liv?
Vittna om principen som eleverna identifierade tidigare. Be eleverna rannsaka sina egna liv närhelst de hör eller läser Herrens ord, och snabbt agera enligt de maningar de får.
Be en elev läsa upp Matteus 26:23–25. Be klassen följa med och se vad Frälsaren svarade på apostlarnas frågor.
Förklara att omedelbart efter att Jesus pekat ut Judas som den som skulle förråda honom, gick Judas därifrån (se Joh. 13:30).
Visa bilden Den sista måltiden (Evangeliebilder [2008], nr 54; se även LDS.org). Låt eleverna veta att Frälsaren instiftade sakramentets förrättning när han åt påskmåltiden med sina apostlar.
Be eleverna skriva ner svaren på följande frågor i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker (skriv gärna de här frågorna på tavlan innan lektionen):
När du sist tog del av sakramentet, vad var det du gjorde? Vad tänkte du på? Vad kände du?
Håll upp bägaren och brödet som är på bordet. Be en elev läsa upp Matteus 26:26–29. Be klassen följa med och se vad Herren gjorde med brödet och innehållet i bägaren.
Vad gjorde Herren med brödet och innehållet i bägaren?
Vad representerar sakramentets emblem enligt de här verserna? (Eleverna bör identifiera följande lärosats: Sakramentets emblem representerar Jesu Kristi kropp och blod, som han offrade för oss.)
Förklara för eleverna att Joseph Smiths översättning ger ytterligare insikter i de här verserna. Be eleverna tyst läsa JSÖ Matteus 26:22, 24–25 (i Handledning för skriftstudier). Be eleverna uppmärksamma vilka inspirerade ändringar som gjordes i dessa verser, som kan hjälpa oss att förstå ett viktigt syfte med sakramentet.
Varför instiftade Jesus Kristus sakramentet? (När eleverna svarat skriver du följande sanning på tavlan: Jesus Kristus instiftade sakramentet för att vi skulle minnas honom och hans försoning för våra synder.)
Vad kan vi göra för att se till att sakramentet hjälper oss att minnas Jesus Kristus och hans försoning för våra synder?
Hur har er upplevelse och era känslor när ni tagit del av sakramentet påverkats av att ni har försökt minnas Frälsaren och hans försoning?
För att hjälpa eleverna identifiera ännu en princip frågar du:
Vad tillåter utgjutelsen av Kristi blod oss att ta emot när vi tar del av sakramentet, enligt vers 27–28? (Våra synders förlåtelse.)
Påpeka att vi inte automatiskt blir värdiga att ta emot förlåtelse för våra synder bara för att vi äter brödet och dricker vattnet. Vi måste utöva tro på Jesus Kristus, omvända oss och ta del av sakramentet med ärligt uppsåt genom att alltid minnas honom och sträva efter att hålla hans bud. Genom att värdigt ta del av sakramentet förnyar vi våra dopförbund. Skriv följande sanning på tavlan: När vi omvänder oss och tar del av sakramentet med ärligt uppsåt kan vi få förlåtelse för våra synder.
Be eleverna skriva i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker hur de ska tillämpa de sanningarna om sakramentet som de identifierade i Matteus 26. Be några elever som känner sig bekväma med det att svara inför klassen.
Be en elev återigen läsa upp Matteus 26:29. Be klassen följa med och se när Frälsaren sa att han skulle ta del av sakramentet nästa gång. Be eleverna berätta vad de hittar.
Förklara att ”sakramentet inte bara är en symbol för Frälsarens försoning, utan också pekar framåt mot hans andra ankomst till jorden i härlighet (se 1 Kor. 11:26)” (New Testament Student Manual, [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 83). Om vi håller våra förbund och håller ut intill änden kan vi vara bland dem som tar del av sakramentet tillsammans med Frälsaren vid det här framtida tillfället (se L&F 27:4–14).
Avsluta med att vittna om sanningarna som tagits upp i den här lektionen.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Matteus 26:16. ”Han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus”
Joseph Smiths översättning av Markus 14:10 förtydligar en anledning till varför Judas förrådde Jesus: ”Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utelämna Jesus åt dem, för han vände sig ifrån honom för att han var förnärmad på grund av hans ord” (JST, Mark. 14:10).
Äldste Vaughn J. Featherstone i de sjuttios kvorum undervisade om vad det innebär att värdigt ta del av sakramentet så att vi kan ta emot förlåtelse för våra synder:
”Det är ytterst nödvändigt att vi förnyar våra förbund genom att ta del av sakramentet. När vi gör det med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt, när vi överger våra synder och förnyar vår förpliktelse mot Gud, bereder Herren ett sätt för våra synder att förlåtas vecka för vecka. Att endast äta brödet och dricka vattnet åstadkommer inte den förlåtelsen. Vi måste förbereda oss och sedan delta med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande. Vår andliga förberedelse för att ta del av sakramentet är ytterst nödvändig för att vi ska kunna ta emot förlåtelse för våra synder” (”Sacrament Meeting and the Sacrament”, Ensign, sep. 2001, s. 24–25).
