Jesus prisade Johannes Döparen och vittnade om att Johannes beredde vägen för hans verksamhet. Medan Jesus åt med farisén Simon visade en ångerfull kvinna sin tro på och kärlek för Frälsaren.
Jesus prisar Johannes Döparen och vittnar om hans mission.
Dela upp eleverna i par och ge varje par ett pappersark. Be paren att ur minnet ange så många fakta om Johannes Döparen de kan på en minut. Efter en minut ber du eleverna räkna antalet fakta på sina papper.
Hur många fakta om Johannes Döparen lyckades ni skriva?
Be eleverna berätta om några fakta som de har skrivit ner.
Visa om möjlig ett långt strå och ett fint klädesplagg. Förklara att Jesus använde dessa föremål för att undervisa om Johannes Döparens personlighet. Be en elev läsa upp Lukas 7:24–26. Låt klassen följa med i texten och se vad Jesus undervisade om Johannes Döparen med hjälp av ett strå och fina kläder.
Vad var skillnaden mellan Johannes Döparen och ett långt grässtrå? (I motsats till ett strå som skakar och böjer sig för vinden, var Johannes Döparen fast och orubblig i sitt vittnesbörd och i att utföra sitt uppdrag.)
Bild
Johannes Döparen undervisar
Johannes Döparen predikar
Visa den tillhörande bilden på Johannes Döparen och fråga:
Hur skilde sig Johannes Döparen från dem som ”bär fina kläder och lever i lyx … i kungapalatsen” (vers 25)? (Johannes Döparen levde i öknen och bar kläder av kamelhår, som var mycket grovt. I stället för världslig bekvämlighet strävade Johannes Döparen endast efter att göra Guds vilja.)
För att hjälpa eleverna förstå Johannes Döparens unika roll kan du förklara att Jesus citerade en profetia skriven flera hundra år tidigare där en budbärare nämns som skulle ”bereda vägen för [Messias]” (Mal. 3:1). Be en elev läsa upp Lukas 7:27–28 och låt klassen följa med i texten och titta efter varför Johannes Döparen var unik bland profeterna.
Vilken unik och viktig roll hade Johannes Döparen förutordinerats till att utföra? (Eleverna kanske använder andra ord, men de bör hitta följande sanning: Johannes Döparen var den profet som var förutordinerad att bereda vägen för och döpa Guds Son.)
Hur beredde Johannes Döparen vägen för Jesus Kristus?
Säg att profeten Joseph Smith sa följande om Lukas 7:28:
Bild
Profeten Joseph Smith
”Man betraktade Jesus som den som hade minst anspråk på Guds rike och [som det syntes] enligt deras tro var minst berättigad till att vara profet. Det var som om han hade sagt: ’Den som anses vara den mindre ibland er är större än Johannes – nämligen jag’” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 81–82).
Sammanfatta Lukas 7:29–35 genom att förklara att många trodde på det Jesus undervisade, men fariseerna och de laglärda som var där förkastade hans lärdomar. Jesus förklarade att de förkastade sanningen oavsett om det var han eller Johannes Döparen som undervisade.
Medan Jesus åt hos farisén Simon tvättade en kvinna Jesu fötter med sina tårar
Skriv följande fråga på tavlan: Kan jag bli förlåten?
Be eleverna berätta om tillfällen när de kan ha undrat om de kan bli förlåtna. Låt eleverna söka efter sanningar som besvarar den här frågan när de studerar Lukas 7.
För att hjälpa eleverna förstå sammanhanget och innehållet i Lukas 7:36–50 kan du be en elev läsa upp följande sammanfattning och förklaring:
En farisé som hette Simon bjöd hem Jesus på en måltid. Vid sådana måltider halvlåg gästerna mot kuddar runt ett lågt bord med benen utsträckta bort från bordet. Den tidens sedvänja tillät behövande att plocka matrester från festmåltiden. Därför var det inte ovanligt att oinbjudna personer kom in i huset under en måltid (se James E. Talmage, Jesus Kristus, [1964], s. 256–257).
Hur visade kvinnan sin kärlek till Frälsaren? (Du kan berätta att oljan i alabasterflaskan var dyr parfymerad olja.)
Vad tänkte Simon när han såg vad kvinnan gjorde?
Be en elev att läsa om liknelsen som Jesus sedan återgav i Lukas 7:40–43. Låt klassen följa med i texten och se vad Jesus undervisar Simon om.
Gör följande uppställning på tavlan.
Fordringsägare =
Gäldenär som är skyldig 50 denarer =
Gäldenär som är skyldig 500 denarer =
Förklara att en fordringsägare lånar ut pengar och den som lånar är gäldenär. Gäldenären går med på att betala fordringsägaren eller hamna i fängelse. Be en elev återge liknelsen med egna ord.
Vem representerar fordringsägaren? (Skriv Jesus Kristus på tavlan bredvid ”Fordringsägare”).
Vilken av gäldenärerna kan representera kvinnan och vilken kan representera farisén Simon? Varför? (Skriv Farisén Simon under ”Gäldenär som är skyldig 50 denarer” och Kvinnan under ”Gäldenär som är skyldig 500 denarer”.)
Förklara att på Jesu tid var det vanligt att värden hedrade sina framstående gäster med vänliga handlingar som att ge en hälsningskyss, bjuda på vatten att tvätta fötterna med och smörja deras huvuden med olja (se James E. Talmage, Jesus Kristus, s. 257).
Fortsätt videon vid (7:25) och pausa när Jesus har sagt ”Go in peace” [Gå i frid] (Luk. 7:50) (8:52). Be flera elever turas om att läsa upp Lukas 7:44–47. Låt klassen titta efter hur Simon behandlade Jesus jämfört med hur kvinnan behandlade honom, och hur de kan ha känt för Jesus.
Kan ni nämna några skillnader mellan hur Simon behandlade Jesus och hur kvinnan behandlade honom och hur var och en av dem kan ha känt för Jesus enligt verserna 44–47? (Skriv elevernas svar i uppställningen på tavlan.)
När eleverna har sagt vad de har hittat bör uppställningen se ut ungefär så här:
Fordringsägare = Jesus Kristus
Gäldenär som är skyldig 50 denarer = Farisén Simon
Gav inte Jesus vatten att tvätta fötterna med
Gav honom inte en hälsningskyss
Smorde honom inte med olja
Älskade honom lite
Gäldenär som är skyldig 500 denarer = Kvinna
Tvättade hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår
Kysste hans fötter
Smorde hans fötter med olja
Älskade honom mycket
Vilken välsignelse fick kvinnan av Frälsaren?
Påpeka att genom att underförstått jämföra Simon med gäldenären som var skyldig 50 denarer menade Frälsaren att Simon också behövde förlåtelse för sina synder.
Be eleverna att läsa Lukas 7:47–50 tyst för sig själva och låt dem titta efter vad som gjorde det möjligt för kvinnan att få förlåtelse.
Vilka principer lär vi oss av den här berättelsen? (Skriv med elevernas ord följande princip på tavlan: När vi utövar tro genom att visa vår kärlek och hängivenhet till Herren kan vi få hans förlåtelse. När vi tar emot Herrens förlåtelse fylls vi med en önskan att älska och tjäna honom ännu mer.)
Varför kan vi komma att älska och tjäna Frälsaren ännu mer när vi får erfara hans förlåtelse?
Be tre elever att läsa upp var sitt stycke ur följande uttalande av äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum:
Bild
Äldste Neil L. Andersen
”Det [finns] många grader av personlig värdighet och rättfärdighet. Men omvändelse är en välsignelse för oss alla. Vi behöver alla känna Frälsarens barmhärtiga armar genom förlåtelse för våra synder.
För många år sedan ombads jag träffa en man som långt tidigare, en tid, hade fört ett utsvävande liv. Till följd av dåliga val som han hade gjort förlorade han sitt medlemskap i kyrkan. Han hade för länge sedan återvänt till kyrkan och höll trofast alla buden, men hans tidigare handlingar förföljde honom. När vi träffades kunde jag känna hans skam och hans djupa ånger över att ha åsidosatt sina förbund. Efter vårt samtal lade jag händerna på hans huvud för att ge honom en prästadömets välsignelse. Innan jag sade något fick jag en överväldigande känsla av Frälsarens förlåtande kärlek till honom. Vi kramade om varandra efter välsignelsen och mannen grät öppet.
Jag förundras över hur Herrens barmhärtighets och kärleks armar omsluter den ångerfulle, hur självisk den synd som övergetts än må vara. Jag vittnar om att Frälsaren kan och är ivrig att förlåta våra synder. Förutom de få som väljer förtappelse efter att ha känt till fullheten, finns det ingen synd som inte kan bli förlåten. Vilken otrolig förmån det är för oss alla att kunna vända om från våra synder och komma till Kristus. Gudomlig förlåtelse är en av evangeliets ljuvligaste frukter. Den tar bort skuld och kval från vårt hjärta och ger oss i stället glädje och samvetsfrid” (”Bli omvända … så att jag kan hela er”,Liahona, nov. 2009, s. 40–41).
Be eleverna tänka på ett tillfälle när de har upplevt Herrens förlåtelse. Be dem fundera på sina tankar och känslor för Frälsaren.
Gå till uppställningen på tavlan. Be eleverna förklara hur de skulle svara någon som frågar dem: ”Kan jag bli förlåten?”
Sammanfatta lektionen genom att vittna om att Jesus Kristus har makt att förlåta oss om vi utövar tro på honom och omvänder oss.
Bild
ikon för nyckelskriftställe
Repetition av nyckelskriftställen
För att hjälpa eleverna att repetera de fem nyckelskriftställena som de studerat så här långt i kursen kan du ge dem ett litet prov. Ge dem nyckelord från seminariets bokmärke och be eleverna att skriva ner motsvarande skriftställehänvisning. Se appendix i slutet av den här handledningen för fler idéer.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Lukas 7:18–20. Tvivlade Johannes Döparen på att Jesus var Messias?
Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum gav oss ett klart svar på den frågan:
”Någon slutsats om att Döparen var osäker eller hade tvivel i sitt sinne angående Mästaren eller hans mission är helt oberättigad. Faktum är att den fängslade Elias och vår Herres förelöpare använde sig av detta medel för att övertala sina lärjungar att lämna honom och följa Jesus.
Johannes visste vem Jesus var; Döparen var inte som ett svajande strå för vinden. … Att han sände sina lärjungar till Jesus var i själva verket ett sista stort vittnesbörd från Johannes sida om att Jesus var Guds Lamm, eftersom Döparen visste att hans lärjungar, när de själva fick se Mästaren och höra hans undervisning, inte skulle kunna låta bli att följa det större ljuset” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 1:261–262).
Johannes Döparen förstod en viktig sanning som president James E. Faust i första presidentskapet påminde om:
”Var och en av oss måste skaffa sig ett eget vittnesbörd om att Jesus är Kristus. Vi kan inte få det av någon annan” (”Ett vittnesbörd om Kristus”,Liahona, mars 2005, s. 3).
President Brigham Young beskrev vilken roll underverken spelar i Herrens verk:
”Underverk … är till för att trösta de heliga och för att stärka och bekräfta tron hos dem som älskar, fruktar och tjänar Gud” (Discourses of Brigham Young, red. John A. Widtsoe [1954], s. 341).
Lukas 7:24–28. ”Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes”
Profeten Joseph Smith förklarade varför Jesus ansåg att Johannes Döparen var den störste profeten:
”För det första hade han anförtrotts den gudomliga kallelsen att bereda vägen för Herren. Vem har haft ett sådant förtroendeuppdrag före eller efter honom? Ingen.
För det andra hade han anförtrotts den viktiga kallelsen, och det skulle utkrävas av hans hand, att döpa Människosonen. Vem har haft en sådan ära att göra det? Vem har haft så stor förmån och ära? Att leda Guds Son ner i dopets bad, att ha privilegiet att se den Helige Anden nedstiga i form av en duva, eller hellre i tecknet av en duva, som vittnesbörd om denna handling? …
För det tredje var Johannes vid den tidpunkten den ende laglige administratören eller hushållaren av rikets angelägenheter som fanns på jorden och som innehade maktens nycklar. Judarna måste lyda hans anvisningar eller fördömas av sin egen lag. Kristus själv uppfyllde all rättfärdighet genom att lyda den lag som han hade givit till Mose på berget. Han ärade lagen i stället för att upphäva den. Sakarias son tog nycklarna, riket, makten och härligheten från judarna, genom en helig smörjelse och genom kungörelse från himlen. Dessa tre orsaker, som har nämnts här, är nog för att han ska anses vara den störste profet som fötts av kvinna” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 81).
Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum skrev att kvinnan som nämns i Lukas 7:37–50 kom till Frälsaren efter att redan ha omvänt sig och ville visa honom sin kärlek. Om den hängivenhet hon visade sa han: ”Allt detta var handlingar och dyrkan från en hängiven och trofast kvinna som hade varit synderska, men nu blivit renad; som nu var fri från den krossande bördan av många synder; som nu levde det nya livet tack vare honom vars fötter hon nu kysste och till vilken hon nu skänkte all den vördnad och respektfyllda kärlek som hela hennes själ förmådde” (The Mortal Messiah, 4 band [1979–1981], 2:200).
Lukas 7:47–50. ”Hon har fått förlåtelse för sina många synder”
Äldste Shayne M. Bowen i de sjuttios kvorum ställde och besvarade frågan om någon som söker förlåtelse någonsin står bortom räckvidden av Jesu Kristi försoning:
”Är det möjligt att återvinna ett liv som genom vårdslös nonchalans har blivit så översållat av skräp att det verkar som om personen ifråga aldrig kan bli förlåten? Eller hur är det med den som ärligt anstränger sig, men som fallit tillbaka i synd så många gånger att han har en känsla av att det inte finns någon möjlighet att bryta ett till synes ändlöst mönster? Eller hur är det med den som har ändrat sitt liv men som helt enkelt inte kan förlåta sig själv? …
Jesu Kristi försoning är tillgänglig för var och en av oss. Hans försoning är gränslös. Den gäller alla, även dig. Den kan rena, återvinna och heliggöra även dig. Det är vad gränslös betyder – total, fullständig, helt och hållet, för evigt” (”Försoningen kan rena, återvinna och heliggöra vårt liv”,Liahona, nov. 2006, s. 34).