Introduktion till Efesierbrevet
Varför studera den här boken?
”Efesierbrevet är ett brev för hela världen, för jude och hedning, för män och hustrur, för föräldrar och barn, för herrar och slavar. Det var Gud avsikt och vilja i Paulus dagar, det är inspirationens röst i vår dag, det är ett brev med universell uppmaning och tillämpning. …
Det innehåller några av Paulus bästa verk och är ett dokument som behandlar grunderna, Guds evangelium i all sin frälsande härlighet” (Bruce R. McConkie, Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 2:489).
Genom att studera Efesierbrevet kan eleverna inspireras att sätta världens ting åt sidan, det kan hjälpa dem växa andligen och lära sig att mer fullständigt ta del av enigheten och kamratskapen i kyrkan.
Vem skrev den här boken?
Aposteln Paulus skrev Efesierbrevet (se Ef. 1:1).
När och var skrevs den?
Paulus skriver att han var fängslad när han skrev Efesierbrevet (se Ef. 3:1; 4:1; 6:20). Efesierbrevet kan ha skrivits under Paulus första fängelsevistelse i Rom omkring 60–62 f.Kr. (se Handledning för skriftstudier ”Paulus brev”, scriptures.lds.org). Under den här tiden hölls Paulus i husarrest, men var tillåten att ta emot besökare och undervisa om evangeliet (se Apg. 28:16–31).
Vilka skrevs den för och varför?
I Efesierbrevet 1:1 står det att Efesierbrevet är riktat ”till de heliga som bor i Efesus”. Men de tidigaste manuskripten med Efesierbrevet innehåller dock inte orden ”som bor i Efesus”. Det tyder på möjligheten att Paulus kanske inte skrev brevet specifikt till efesierna, utan till flera församlingar inklusive de i Efesus. Efesus var Paulus högkvarter under hans tredje missionsresa (se Apg. 19:9–10; 20:31), och han kände mycket starkt för dessa människor (se Apg. 20:17, 34–38).
I det här brevet riktar sig Paulus till de hednakristna medlemmarna (se Ef. 2:11) som kanske var nyomvända (se Ef. 1:15). Han skrev brevet för att hjälpa dem som redan var medlemmar att utveckla sin andlighet och sina vittnesbörd. Hans huvudsyfte var att hjälpa dessa omvända att växa i sin andliga kunskap om Gud och kyrkan (se Ef. 1:15–18; 3:14–19), att förespråka enighet, särskilt mellan hednakristna och judiska heliga (se Ef. 2:11–22; 4:1–16; 5:19–6:9); och att uppmuntra de heliga att stå emot ondskans makter (se Ef. 4:17–5:18; 6:10–18). Många heliga i Efesus levde tillräckligt rättfärdigt för att få det eviga livets sigill (se Ef. 1:13; Bruce R. McConkie, Doctrinal New Testament Commentary, 2:493–494).
Vad kännetecknar den här boken?
Efesierbrevet innehåller mycket undervisning och många tankar som är bekanta för sista dagars heliga, bland annat förutordination, tidernas fullbordans utdelning, löftets Helige Ande, vikten av profeter och apostlar, begreppet om en sann och enad kyrka samt de olika ämbetena och verksamheten inom kyrkans organisation. Brevet innehåller också några av de mest storslagna lärdomarna om familjen som kan hittas någonstans i skrifterna.
Översikt
Efesierbrevet 1:1–4:16 Paulus skriver om de heligas förutordination att ta emot evangeliet; tidernas fullbordans utdelning; löftets Helige Andes sigill: frälsning genom nåd: enandet av hednakristna och judiska heliga i kyrkan; en Herre, en tro, ett dop; kyrkans syfte; samt att kyrkans organisation är uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Paulus lär att Gud ska sammanfatta allt i Kristus i tidernas fullbordans utdelning.
Efesierbrevet 4:17–6:24 Paulus uppmuntrar de heliga att tillämpa sann lära i det dagliga livet. Han uppmuntrar dem att lägga av den gamla människan (deras tidigare synder) och ikläda sig den nya människan som de blir genom Kristus. Han ger råd till hustrur, män, barn, föräldrar, slavar, herrar och församlingar. Han uppmuntrar de heliga: ”Tag på er hela Guds vapenrustning” (Ef. 6:11).