Bibliotek
Lektion 127: 1 Tessalonikerbrevet 1–2


Lektion 127

1 Tessalonikerbrevet 1–2

Inledning

Paulus skrev till de heliga i Tessalonika efter att han fått veta att de varit trofasta evangeliet trots förföljelse. Han berömde dem för deras trofasthet och villighet att undervisa om evangeliet. Paulus beskrev anledningen till varför han predikade för de heliga i Tessalonika.

Lektionsförslag

1 Tessalonikerbrevet 1

Paulus berömmer de heliga i Tessalonika för deras trofasthet under svåra lidanden

Be eleverna dela med sig av positiva upplevelser när de har försökt berätta om evangeliet för andra.

  • Vilka utmaningar kan vi erfara när vi försöker berätta om evangeliet?

Be eleverna leta efter sanningar när de studerar 1 Tessalonikerbrevet 1–2 som kan hjälpa dem när de försöker berätta om evangeliet.

Be eleverna hitta Tessalonika på Bibelkarta nummer 13, ”Aposteln Paulus missionsresor”, som finns i Handledning för skriftstudier. Be en elev läsa upp följande beskrivning av de heliga i Tessalonika:

De heliga i Tessalonika var några av de tidigaste europeiska medlemmarna i kyrkan. Paulus, Silas och Timoteus hade först predikat där under Paulus andra missionsresa, men jagats ut ur staden av några judiska ledare (se Apg. 17:5–15). De heliga i Tessalonika blev fortsatt förföljda även efter att Paulus och hans kamrater hade rest därifrån. Paulus skrev senare sitt brev till de heliga för att uppmuntra dem när de mötte förföljelse.

Be en elev läsa upp 1 Tessalonikerbrevet 1:2–4. Be eleverna följa med i texten och se varför Paulus gladde sig över de heliga i Tessalonika.

  • Varför gladde Paulus sig över de heliga i Tessalonika?

Be en elev läsa upp 1 Tessalonikerbrevet 1:5–6. Be eleverna följa med i texten och se hur Paulus hade predikat evangeliet till tessalonikerna under sitt tidigare besök.

  • Enligt vers 5, hur hade Paulus predikat evangeliet till tessalonikerna? (Med ord och med Guds kraft.)

Be en elev att läsa upp följande uttalande av äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum. Be klassen lyssna efter vad ordet och kraften i evangeliet syftar på.

Bild
Äldste Bruce R. McConkie

”Det sanna evangeliet består av två saker: Ordet och kraften. Vem som helst kan få ordet, boken i vilken det står är universellt tillgänglig. Men kraften måste komma från Gud, den är och måste delas enligt hans sinne och hans vilja till dem som följer den lag som låter dem motta den.

Evangeliets ord är den talade eller skrivna redogörelsen om vad människan måste göra för att bli frälst. …

Men den faktiska frälsningen kommer först när Gud kraft tas emot och används, och denna kraft är prästadömets kraft och den Helige Andens kraft” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 band [1965–1973], 3:42–43).

  • Enligt äldste McConkie, vad syftar evangeliets ord på? Vad syftar evangeliets kraft på?

  • Enligt vers 6, vad gjorde tessalonikerna efter att de hade blivit undervisade om evangeliet genom Guds ord och kraft? (De blev Herrens och hans tjänares efterföljare.)

  • Hur skulle ni sammanfatta Paulus undervisning i vers 5–6 som en princip? (Eleverna kan använda andra ord, men bör urskilja följande princip: När vi undervisar om Jesu Kristi evangelium med Guds ord och kraft kan vi hjälpa andra att bli Herrens och hans tjänares efterföljare.)

  • Vad kan vi göra för att förbereda oss för att undervisa evangeliet om med Guds ord och kraft?

Be en elev läsa upp 1 Tessalonikerbrevet 1:7–9. Be eleverna följa med i texten och se vad mer de heliga i Tessalonika gjorde efter att de tagit emot evangeliet.

  • Vad mer gjorde de heliga i Tessalonika efter att de tagit emot evangeliet? Hur påverkade deras exempel andra troende omkring dem?

  • Vilken sanning kan vi lära oss från de här verserna om hur vi kan dela med oss av evangeliet? (Eleverna kan använda andra ord men bör urskilja följande sanning: Vi kan dela med oss av evangeliet genom vårt exempel.)

För att hjälpa eleverna förstå denna sanning, be en elev att läsa upp följande uttalande av president Dieter F. Uchtdorf i första presidentskapet:

Bild
President Dieter F. Uchtdorf

”Det effektivaste sättet att predika evangeliet är genom gott exempel. Om vi lever efter vår tro, märker människor det. Om vårt liv återspeglar bilden av Jesus Kristus [se Alma 5:14], om vi är glada och lever i frid med omgivningen, så vill människor veta varför. En av de största predikningar som någonsin hållits om missionsarbete är den enkla tanke som tillskrivs den helige Franciskus av Assisi: ’Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använd ord’ [i William Fay och Linda Evans Shepherd, Share Jesus without Fear (1999), s. 22]” (”Att stå på vägen till Damaskus och vänta”, Liahona, maj 2011, s. 77).

  • Hur kan ens exempel vara ett mer effektivt sätt att dela med sig av evangeliet än att bara prata om evangeliet?

  • Hur har någons exempel hjälpt er att antingen ta emot evangeliet eller efterleva evangeliet bättre?

1 Tessalonikerbrevet 2

Paulus beskrev hur han och hans följeslagare betjänade tessalonikerna

Förklara att när Paulus hade berömt de heliga i Tessalonika för deras rättfärdiga exempel, påminde han dem om hans kärlek för dem och om det exempel han hade visat när han tidigare predikade evangeliet för dem.

Skriv följande skriftställehänvisning och fråga på tavlan:

1 Tessalonikerbrevet 2:1–13

  • Vilka ord eller fraser beskriver det rättfärdiga exempel som Paulus och hans följeslagare gav tessalonikerna?

Be några elever att turas om att läsa upp 1 Tessalonikerbrevet 2:1–13 medan klassen följer med i texten. Eller, i stället för att be elever läsa högt kan du be dem läsa verserna i små grupper, i par eller individuellt. Be eleverna söka efter ord och fraser som beskriver det rättfärdiga exempel som Paulus och hans följeslagare gav tessalonikerna. Uppmuntra gärna eleverna att markera det de hittar.

Efter tillräcklig tid kan du be eleverna komma fram till tavlan och lista ett eller två ord eller fraser de hittat. Be dem förklara hur dessa ord eller fraser kan hjälpa oss att vara rättfärdiga exempel för andra.

Sammanfatta 1 Tessalonikerbrevet 2:14–18 genom att förklara att Paulus sa att de heliga i Tessalonika blev förföljda för att de hade tagit emot evangeliet. Han sa till de heliga att han hade försökt besöka dem igen men hade blivit hindrad av Satan (v. 18).

Be en elev läsa upp 1 Tessalonikerbrevet 2:19–20. Be eleverna följa med i texten och se vad Paulus beskrev som sitt ”hopp” eller sin ”glädje” (v. 19).

  • Vad beskrev Paulus som sitt ”hopp” eller sin ”glädje”?

  • Hur kan Paulus hopp och glädje spegla det hopp och den glädje vår himmelske Faders känner för oss?

Avsluta med att bära vittnesbörd om sanningarna som togs upp i den här lektionen. Be eleverna att begrunda hur de kan dela med sig av evangeliet, både genom att tala om det och att vara ett rättfärdigt exempel. Uppmuntra dem att handla efter de maningar de får.

Kommentarer och bakgrundsinformation

1 Tessalonikerbrevet 1:1, 3. ”Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus”

Paulus inledde ofta sina brev med att nämna både Gud Fadern och Herren Jesus Kristus och bekräftade därmed läran om att Fadern och Sonen är två skilda varelser.

1 Tessalonikerbrevet 1:4. ”Ni … är utvalda av Gud”

Ordet utvalda i 1 Tessalonikerbrevet 1:4 syftar på att bli utvald av Herren att inräknas i hans förbundsfolk på grund av ens värdighet i föruttillvaron. De utvalda ”ges särskilda välsignelser och plikter så att de kan välsigna alla jordens nationer” (Handledning för skriftstudier, ”Utkorelse”, scriptures.lds.org).

1 Tessalonikerbrevet 1:6–9. ”Ni [har] blivit ett föredöme för alla troende”

Äldste Joseph B. Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum beskrev varför Paulus gladde sig över de heliga i Tessalonika:

”Paulus kände glädje över att det som han sagt till tessalonikerna inte varit meningslösa ord för dem, för de hade lyssnat med stort intresse och det som de fick lära sig ingav en mäktig önskan hos dem att leva rättfärdiga liv. … Paulus gladde sig åt att evangeliebudskapet mottagits med sådan glädje och lycka, trots många umbäranden. Slutligen uppmärksammade han något som måste ha varit deras allra största triumf. De var inspirerande exempel för alla sina medmänniskor och hade spritt Herrens ord ibland dem, långt bortom sitt eget omedelbara område. Paulus hyllade dem då han talade om för dem att varthän han reste, träffade han på människor som berättade för honom om deras anmärkningsvärt goda gärningar och deras tro på Gud” (”… där är jag mitt ibland dem”, Nordstjärnan, okt. 1976, s. 47, 48).