Några medlemmar från Judeen sa till de nyomvända icke-judarna i Antiokia att de behövde omskäras för att kunna få frälsning. Paulus och Barnabas tog frågan till apostlarna i Jerusalem. Vid en tilldragelse som kallas apostlamötet i Jerusalem (ca 49–50 e.Kr.), vittnade Petrus om att Gud skulle frälsa trofasta judar och icke-judar, oavsett om de var omskurna eller inte. Apostlarna skickade brev till kyrkans medlemmar och förklarade att omskärelse inte var nödvändig för frälsning. Paulus valde Silas som missionskamrat och påbörjade sin andra missionsresa.
Genom ett inspirerat råd slår Petrus och de andra apostlarna fast att omskärelse inte längre fordras av Herren
Låt eleverna göra en lista på tavlan med flera viktiga beslut som de behöver fatta nu och i framtiden.
Vem brukar ni prata med när ni behöver fatta viktiga beslut? Varför pratar ni med dem?
Varför är det klokt att söka Guds hjälp innan beslut ska fattas?
Be eleverna leta efter sanningar när de studerar Apostlagärningarna 15 som kan hjälpa dem när de försöker få veta Guds vilja.
Förklara att medan Paulus och Barnabas besökte de heliga i Antiokia, gjorde några judar från Judeen, som hade övergått till kristendomen, en del påståenden om vad de icke-judiska nyomvända behövde göra för att få frälsning.
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 15:1. Be klassen följa med i texten och se vad de här männen från Judeen påstod att de nyomvända hedningarna behövde göra för att få frälsning.
Vad påstod de här männen att de nyomvända hedningarna behövde göra för att få frälsning?
Förklara att som en del i förbundet med Abraham, befallde Gud att alla män som ingick i förbundet med honom skulle omskäras. ”Omskärelse utfördes genom att man skar av förhuden på såväl pojkar som vuxna män” (Handledning för skriftstudier, ”Omskärelse”, scriptures.lds.org). Omskärelse instiftades som ett tecken på eller en påminnelse om det förbund folket gjorde med Gud.
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 15:2–3. Be klassen följa med i texten och se vad som hände efter att Paulus och Barnabas hörde dessa män påstå att de nyomvända hedningarna behövde omskäras.
Enligt vers 2, vad hände när dessa män sa att kyrkans nyomvända behövde omskäras?
Vad bestämde kyrkans medlemmar i Antiokia att man behövde göra?
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 15:4–6. Be klassen följa med i texten och se vad som hände när Paulus och de andra kom fram till Jerusalem.
När Paulus och Barnabas hade berättat om sina upplevelser av att dela med sig av evangeliet till hedningarna, vad ansåg några av de nyomvända fariseerna att de icke-judiska nyomvända behövde göra för att få frälsning?
Vad skulle apostlarna och äldsterna samlas för att göra enligt vers 6?
Skriv följande frågor på tavlan eller låt eleverna få dem på ett utdelningsblad:
Dela upp klassen i par. Be eleverna läsa Apostlagärningarna 15:7–11 med sin kamrat och leta efter svar på frågorna. Innan de läser kan du förklara att raden ”efter lång överläggning” i vers 7 betyder att apostlarna livligt hade diskuterat frågan om omskärelse.
Efter en stund ber du några elever berätta om sina svar för klassen. När eleverna har svarat på den första frågan påminner du dem om att Petrus var seniorapostel på jorden och därför hade myndighet att tala för Herren.
Nämn ett sätt varpå vi kan få veta Herrens vilja. (Eleverna bör lyfta fram följande sanning: Vi kan få veta Herrens vilja genom hans levande profeter och apostlar. Skriv den sanningen på tavlan.)
Hur kan de nu levande apostlarna hjälpa oss att få kunskap om de uppenbarelser de har fått?
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 15:12–15. Be klassen följa med i texten och se hur de församlade reagerade på Petrus förkunnelse att omskärelse inte var nödvändig för frälsning.
Hur reagerade de församlade på Petrus förkunnelse?
Vad gjorde Paulus och Barnabas för att bekräfta Petrus förkunnelse om att hedningarna inte behövde omskäras?
Vems ord, sa Jakob, stämde överens med Petrus (Simeons) förkunnelse, enligt vers 15?
Du kan gärna förklara att Petrus presiderade vid mötet och det verkar som om Jakob också hade en framträdande roll där. Jakob var Jesu Kristi halvbror och den förste biskopen i kyrkan i Jerusalem. Sammanfatta Apostlagärningarna 15:16–18 med att förklara att Jakob citerade Amos 9:11–12 för att visa att Petrus förkunnelse stämde överens med profeternas ord, såsom de var upptecknade i skrifterna.
Baserat på vad Jakob undervisade, nämn ett annat sätt varpå vi kan få veta Herrens vilja. (Eleverna använder kanske andra ord, men bör lyfta fram följande sanning: Vi kan få veta Herrens vilja genom att studera skrifterna. Skriv den sanningen på tavlan.)
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 15:19–20. Be klassen följa med i texten och se vad Jakob rådde kyrkans ledare att göra.
Vad rådde Jakob kyrkans ledare att göra för hedningarna? (Jakob rekommenderade att kyrkans ledare ”inte skall göra det svårt” [v. 19], eller inte göra det svårare för de nyomvända hedningarna att efterleva evangeliet och inte fordra att de utför moselagens ritualer innan de kan bli medlemmar i kyrkan. Med det sagt, gav Jakob stöd åt det beslut Petrus tidigare hade fattat.)
Vilka delar av moselagen tyckte Jakob att de nyomvända hedningarna fortfarande behövde hålla, enligt vers 20? (Förbud mot att begå sexuell synd, äta kött som offrats till avgudar och att äta blod.)
Be flera elever turas om att läsa upp Apostlagärningarna 15:22–27. Be klassen följa med i texten och se vad rådet beslutade.
Vad beslutade apostlarna att göra? (Skicka brev till kyrkans medlemmar och förklara att omskärelse inte var nödvändig för frälsning.)
Varför tror ni att apostlarna bestämde sig för att sända ledare i kyrkan som Paulus och Silas för att överlämna brevet? (Eleverna kanske ger olika svar, men en orsak är för att intyga att tillkännagivandet kom genom apostlarnas enhälliga beslut. Betona att första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum följer samma mönster i dag för att ge inspirerad vägledning till kyrkans medlemmar.)
Vilken sanning lär vi oss av den här berättelsen om hur kyrkans ledare får inspiration om svåra problem? (När eleverna besvarat frågan skriver du följande sanning på tavlan: Genom att rådgöra tillsammans och söka Guds uppenbarelse, får kyrkans ledare inspiration om svåra problem.)
För att hjälpa eleverna förstå hur den här sanningen relaterar till kyrkan i dag, ber du en elev läsa upp följande uttalande av äldste D Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum:
Bild
Äldste D. Todd Christofferson
”Samma mönster följs i dag i Jesu Kristi återupprättade kyrka. Kyrkans president kan kungöra eller tolka lärosatser på grund av uppenbarelse till honom (se till exempel L&F 138). Doktrinära tolkningar kan även komma genom första presidentskapets och de tolv apostlarnas kvorums samlade råd (se till exempel OT–2). Rådslag innebär ofta att man väger in kanoniserade skrifter, kyrkans ledares undervisning och tidigare praxis. Men i slutändan, precis som i kyrkan på Nya testamentets tid, är målet inte bara att nå samförstånd bland rådsmedlemmar utan att få uppenbarelse från Gud. Det är en process som innefattar både förnuft och tro så att Herrens avsikt och vilja ska bli uppenbar” (”Kristi lära”,Liahona, maj 2012, s. 88).
Varför tror ni att det är viktigt för kyrkans ledare att rådgöra med varandra ofta när de söker vägledning från Gud?
Be en elev läsa upp Apostlagärningarna 15:28–29. Be klassen följa med i texten och se vad apostlarna och äldsterna skrev i brevet till kyrkans medlemmar.
Vad skrev apostlarna och äldsterna i brevet till kyrkans medlemmar?
Vad betyder uttrycket ”att inte lägga någon börda på er förutom följande nödvändiga föreskrifter” i vers 28? (Folket behövde inte rätta sig efter några extra fordringar som hade kommit från människor och inte från Gud.)
Hur kände apostlarna till Guds vilja om kraven på de nyomvända hedningarna, enligt vers 28?
Betona att den Helige Anden inspirerade apostlarna när de rådgjorde med varandra. Han gav dem också ett bekräftande vittnesbörd om att deras beslut var korrekt.
Baserat på hur kyrkans ledare kände till Herrens vilja i vers 28, hur kan vi få veta Herrens vilja? (Eleverna använder kanske andra ord, men förvissa dig om att de förstår att vi kan få veta Herrens vilja genom den Helige Andens inspiration. Skriv den sanningen på tavlan.)
Be eleverna titta på sanningarna på tavlan.
Hur kan dessa sanningar hjälpa oss när vi behöver fatta ett viktigt beslut?
Vad måste vi göra för att få veta Herrens vilja, enligt dessa sanningar?
När har ni känt att ni har fått veta Herrens vilja, då ni har följt dessa sanningar?
Uppmuntra eleverna att studera nutida profeters ord samt skrifterna. Förklara att då de gör det kan de få veta Herrens vilja genom den Helige Anden när de fattar viktiga beslut.
Paulus och andra överlämnar apostlarnas brev till medlemmarna i Antiokia
Sammanfatta Apostlagärningarna 15:30–41 med att förklara att flera ledare i kyrkan överlämnade apostlarnas brev till medlemmarna i kyrkan i Antiokia. När de hade predikat i Antiokia bad Paulus Barnabas att följa med honom för att besöka alla de platser de hade predikat evangeliet på. Barnabas ville ta med sig Markus, men Paulus vägrade. Efter visst tvistande mellan de två ledarna i kyrkan beslöt sig Barnabas för att ta med sig Markus och Paulus valde då Silas som missionskamrat och påbörjade sin andra missionsresa. Förklara att det inte är en synd att vara oense med någon. Men, i stället för att bli stridslystna bör vi tillsammans försöka hitta lösningar på våra oenigheter. (Vi får veta i 2 Timoteusbrevet 4:11 att problemet mellan Paulus och Markus hade blivit uppklarat.)
Avsluta med att bära vittnesbörd om de sanningar eleverna funnit i Apostlagärningarna 15.
Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur Frälsaren uppenbarar sin vilja för sina profeter:
”Hur uppenbarar Frälsaren sin vilja och lära för profeterna, siarna och uppenbararna? Han kan handla genom budbärare eller på egen hand. Han kan tala med sin egen röst eller genom den Helige Andens röst, en kommunikation från Ande till ande som kan uttryckas i ord eller känslor som förmedlar förståelse bortom ord (se 1 Ne. 17:45; L&F 9:8). Han kan vända sig till sina tjänare var för sig eller agera genom ett råd (se 3 Ne. 27:1–8)” (”Kristi lära”Liahona, maj 2012, s. 87).
President Gordon B. Hinckley undervisade om första presidentskapets och de tolv apostlarnas kvorums beslut:
”Inget beslut utgår från första presidentskapets och de tolvs överläggning utan total enighet bland de inblandade. När en fråga börjar behandlas, kan det finnas olika åsikter. Sådant är att vänta. Dessa män har olika bakgrund. Det är män som tänker självständigt. Men innan det slutliga beslutet fattas, uppstår en enighet i tanke och tal.
Detta förväntas om Herrens uppenbarade ord följs. Återigen ett citat från uppenbarelsen:
’De beslut som fattas av dessa kvorum, eller av ett av dem, skall fattas i all rättfärdighet, i helighet och med ödmjukt hjärta, saktmod och tålamod samt i tro och dygd och kunskap, måttlighet, uthållighet, gudsfruktan, broderlig välvilja och kärlek,
ty löftet är: Om detta finns i överflöd hos dem skall de inte bli fruktlösa när det gäller kunskapen om Herren’ (L&F 107:30–31).
Jag vill som vittnesbörd tillägga att under de tjugo år som jag verkat som medlem i de tolvs råd och under de nästan tretton år som jag verkat i första presidentskapet, har det aldrig vidtagits någon större åtgärd utan att dessa tillvägagångssätt har följts. Jag har sett olika åsikter presenteras under dessa överläggningar. Under processens gång, då människor säger vad de tycker, har det sållats och tröskats fram idéer och åsikter. Jag har emellertid aldrig märkt någon allvarlig oenighet eller personlig ovänskap bland bröderna. Jag har snarare lagt märke till en förträfflig och anmärkningsvärd sak – enandet, under direkt inflytande av den Helige Anden och under uppenbarelsens kraft, från skilda åsikter tills att fullständig harmoni och enighet råder. Endast då sker verkställandet. Jag vittnar om att detta utgör uppenbarelsens ande som yttrar sig gång på gång i ledningen av Herrens verk” (se ”Gud står vid rodret”,Nordstjärnan, juli 1994, s. 56).
”Eftersom moselagen förbjöd förtäring av blod (se 3 Mos. 3:17; 17:10–14; 19:26), var kanske Jakobs råd att avstå från ’köttet av kvävda djur och från blod’ avsett att undvika att väcka anstöt hos judarna, vilket annars kunde hindra missionsarbetet bland dem” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 309).