Frälsaren prövades inför Pontius Pilatus och Herodes Antipas. Ingen av dessa män fann Frälsaren skyldig till de brott judarna anklagade honom för, men Pilatus tillät ändå att han korsfästes. Jesus förlät en romersk soldat som korsfäste honom och talade med en brottsling som också blev korsfäst. När Jesus hade dött lade Josef från Arimatea hans kropp i en grav.
Före lektionen kan du skriva följande frågor på tavlan:
När har du känt dig orättvist behandlad på grund av någon annans ord eller handlingar?
Hur reagerade du i den situationen?
Börja lektionen med att be elever besvara frågorna på tavlan.
Be elever att hitta sanningar när de studerar Lukas 23 som kan hjälpa dem förstå vad de kan göra när de behandlas illa av andra.
Påminn eleverna om att när Jesus hade lidit i Getsemane, grep översteprästen honom och dömde honom till döden. Förklara att från den stunden till Jesu död, träffade han följande personer: Pontius Pilatus, Herodes Antipas, en grupp trofasta kvinnor, romerska soldater, och två brottslingar som korsfästes på var sin sida om honom. Pontius Pilatus var en romersk styresman i området Judeen, som innefattade landets huvudstad Jerusalem. Herodes Antipas (som hade låtit döda Johannes Döparen) regerade i områdena Galileen och Pereen under romarrikets myndighet (se Luk. 3:19).
Dela in klassen i par och låt dem turas om att läsa Lukas 23:1–11 tillsammans och titta efter skillnaderna mellan Frälsarens svar till Pontius Pilatus och hans svar till Herodes Antipas. För att hjälpa dem förstå Frälsarens svar till Pilatus kan du säga att i Joseph Smiths översättning av Markus 15:2 står det: ”Och han svarade honom och sade: Jag är, just det du säger”.
Be eleverna att med sin kamrat diskutera svaren på följande frågor:
Hur skilde sig Jesu svar till Pilatus från hans svar till Herodes?
Varför kan Pilatus ha blivit förvånad över Frälsarens svar till honom?
Varför kan Herodes ha blivit besviken på Frälsarens tystnad?
Sammanfatta Lukas 23:12–25 genom att förklara att varken Pilatus eller Herodes kunde finna något fel med Jesus, så Pilatus sa till folkmängden att han skulle straffa Jesus och släppa honom fri. Folket ropade till Pilatus att han skulle släppa Barabbas i stället och krävde att Jesus skulle korsfästas. Pilatus släppte Barabbas och skickade Jesus att bli korsfäst. (Obs: Redogörelsen om Jesus inför Pilatus tas upp i större detalj i lektionen om Johannes 18–19.)
Sammanfatta Lukas 23:26–31 genom att förklara att en stor grupp trofasta kvinnor som hade varit med Jesus sedan hans verksamhet i Galileen grät när de följde Jesus när han fördes till platsen för korsfästelsen. Jesus sa till dem att inte gråta för honom utan att gråta för den förestående förstörelse som skulle komma över Jerusalem för att judarna hade förkastat sin Konung.
Be en elev läsa upp Lukas 23:32–34. Be eleven att även läsa Joseph Smiths översättning, Lukas 23:35. Låt klassen följa med i texten och titta efter vad Frälsaren gjorde när han spikades fast vid korset.
Vad sa Frälsaren när han spikades fast på korset? (Du kan föreslå för eleverna att de markerar Frälsarens ord i vers 34.)
Varför är Frälsarens bön vid detta tillfälle så anmärkningsvärd?
Vad kan vi lära oss av Frälsarens exempel om hur vi ska reagera när andra behandlar oss illa? (Eleverna kan använda egna ord, men se till att de urskiljer följande princip: Vi kan följa Jesu Kristi exempel genom att välja att förlåta dem som behandlar oss illa.)
Vad menas med att förlåta?
Du kan förklara att förlåta andra betyder inte att de som syndar mot oss inte ska stå till svars för sina handlingar. Inte heller betyder det att vi ska sätta oss i situationer när människor kan fortsätta att behandla oss illa. Snarare betyder förlåtelse att vi behandlar dem som har behandlat oss illa med kärlek och att vi inte hyser bitterhet eller agg mot dem (se Handledning för skriftstudier, ”Förlåta”, scriptures.lds.org).
Be eleverna att tyst fundera på om det finns någon som de behöver förlåta. Säg att det ibland kan vara svår att förlåta någon. Be en elev att läsa upp följande uttalande av president Gordon B. Hinckley: Låt klassen lyssna efter vad de kan göra om det finns någon som de har svårt att förlåta .
Bild
President Gordon B. Hinckley
”Jag vädjar till dig att be Herren om styrka att förlåta. … Det kanske inte är lätt och det kanske inte går fort. Men om du söker den uppriktigt och odlar den kommer du att få den” (se ”Av eder fordras det, att I skolen förlåta”, Nordstjärnan, nov. 1991, s. 5).
Vad råder oss president Hinckley att göra om vi har svårt för att förlåta någon?
Hur tror ni att vi kan få hjälp att förlåta om vi ber om styrka?
Be eleverna tänka på ett tillfälle när de har förlåtit någon. Be några elever att berätta för klassen om sin upplevelse. (Be dem att inte nämna några namn och inte ta upp någonting alltför personligt.)
Uppmana eleverna att följa Jesu Kristi föredöme och förlåta dem som behandlat dem illa. Uppmana dem att be om styrkan och förmågan att göra det.
Sammanfatta Lukas 23:25–38 genom att förklara att judiska ledare och romerska soldater hånade Frälsaren när han hängde på korset.
Bild
Korsfästelsen
Visa bilden Korsfästelsen (Evangeliebilder [2008], nr 57; se även LDS.org). Be en elev läsa upp Lukas 23:39–43 och låt klassen följa med i texten och titta efter hur de två brottslingarna som hängde på var sin sida om Frälsaren behandlade honom.
Hur behandlade de två brottslingarna honom?
Vad kan brottslingen ha menat när han sa: ”Vi får vad vi har förtjänat” (vers 41)?
Vad sa Frälsaren till den här brottslingen när han bad Frälsaren att tänka på honom i Guds rike?
För att hjälpa eleverna bättre förstå vad Frälsaren menade när han sa till brottslingen att han skulle vara med honom i paradiset, ber du en elev läsa upp följande:
”I skrifterna används ordet paradis i olika betydelser. För det första avser ordet en fridens och lyckans plats i andevärlden efter döden, avsedd för dem som har blivit döpta och förblivit trofasta (se Alma 40:12; Moro. 10:34). …
En annan användning av ordet paradis finns i Lukas berättelse om Frälsarens korsfästelse. … Profeten Joseph Smith lärde att … Herren … egentligen [sa] att förbrytaren skulle vara med honom i andarnas värld” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 115–116; se även History of the Church, 5:424–425).
Var skulle brottslingen vara efter sin död enligt Joseph Smith? (I andevärlden [se Alma 40:11–14].)
Vad kan vi lära oss av Frälsarens ord att brottslingen skulle vara med honom i paradiset (Luk. 23:43)? (Eleverna kan använda andra ord, men se till att de framhåller följande sanning: Alla människors andar kommer till andevärlden när de dör.)
Förklara att andra skriftställen kan hjälpa oss att bättre förstå vad som kommer att hända med brottslingen och andra som han i andevärlden. Föreslå gärna att eleverna skriver Läran och förbunden 138:28–32, 58–59 som tvärhänvisning i marginalen i sina skrifter vid Lukas 23:43.
Förklara att Läran och förbunden 138 innehåller en uppenbarelse till president Joseph F. Smith där Frälsaren uppenbarar sanningar om andevärlden. Dessa sanningar kan hjälpa oss förstå vad Frälsaren menade när han sa: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset” (Luk. 23:43).
Låt flera elever turas om att läsa upp Läran och förbunden 138:11, 16, 18, 28–32. Låt klassen följa med i texten och se vad Jesus gjorde när han kom till andevärlden.
Vad gjorde Jesus Kristus när han kom till andevärlden?
Vart gick Frälsaren inte när han var i andevärlden enligt vers 29?
Vad organiserad Frälsaren sina rättfärdiga budbärare att göra?
Vilken sanning lär vi oss av de här verserna? (Eleverna kan använda andra ord, men de bör få fram följande sanning: Under Jesu Kristi ledning undervisar rättfärdiga budbärare evangeliet till dem som är i andefängelset.)
Be en elev läsa upp följande uttalande av äldste Alain A. Petion, tidigare områdessjuttio. Låt klassen lyssna efter vad Frälsarens budskap kan ha gjort för brottslingarna på korsen.
Bild
Äldste Alain A. Petion
”Frälsaren svarade honom vänligt och skänkte honom hopp. Denna brottsling förstod förmodligen inte att evangeliet skulle predikas för honom i andevärlden eller att han skulle få möjlighet att leva andligen liksom Gud lever (se 1 Petr. 4:6; L&F 138:18–34). Frälsaren hade omsorg om brottslingen som hängde bredvid honom. Och förvisso är hans omsorg stor om dem som älskar honom och strävar efter att hålla hans bud!” (”Jesu ord på korset”, Liahona, juni 2003, s. 20).
Förklara att även om evangeliet skulle predikas för denne brottsling, skulle han inte automatiskt frälsas i Guds rike.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 138:58–59 och låt klassen titta efter vad brottslingen och andra i andefängelset behöver göra för att bli återlösta.
Vad behöver brottslingen och andra i andefängelset göra för att bli återlösta?
Vad händer med de andar som omvänder sig och tar emot tempelförrättningarna som utförs för deras skull. (”De döda som omvänder sig kommer att bli återlösta genom lydnad mot förordningarna i [templet]”, tvättas rena genom försoningen och ’få [sin] belöning’” [L&F 138:58–59].)
Vad kan vi göra för att hjälpa de andar som i likhet med brottslingen behöver bli återlösta? (Vi kan delta i släktforskning och utföra ställföreträdande förrättningar för de döda.)
Sammanfatta Lukas 23:44–56 genom att förklara att Frälsaren dog på korset efter att han hade sagt: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande” (vers 46). Josef från Arimatea lindade sedan Frälsarens kropp och lade honom i graven.
Avsluta med att bära vittnesbörd om de sanningar som ni har samtalat om under lektionen.
President Henry B. Eyring i första presidentskapet gav en anledning till att vi ska förlåta dem som behandlar oss illa:
”Vi måste förlåta och inte känna någon illvilja mot dem som förorättar oss. Frälsaren satte ett exempel då han var på korset: ’Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör’ (Luk. 23:34). Vi känner inte deras hjärtan som förorättar oss” (”På det vi må vara ett”, Nordstjärnan, juli 1998, s. 70).
När äldste David E. Sorensen verkade som medlem i de sjuttios presidentskap sa han att när vi förlåter andra så släpper vi det förgångna och går vidare in i framtiden med tro och kärlek:
”När någon sårat oss eller någon vi bryr oss om, kan den smärtan vara nästan överväldigande. Det kan kännas som om smärtan eller orättvisan är det viktigaste i världen och att vi inte har något annat val än att försöka hämnas. Men Kristus, Fridsfursten, lär oss ett bättre sätt. Det kan vara mycket svårt att förlåta någon det onda han gjort oss, men när vi gör det, öppnar vi oss för en bättre framtid. Vi låter inte längre någon annans felsteg styra vår kurs. När vi förlåter andra gör detta oss fria att välja hur vi ska leva vårt eget liv. Förlåtelse innebär att problem i det förgångna inte längre styr vårt öde, och vi kan koncentrera oss på framtiden med Guds kärlek i hjärtat” (”Förlåtelse förvandlar bitterhet till kärlek”,Liahona, maj 2003, s. 12).
Äldste James E. Talmage i de tolv apostlarnas kvorum skrev om ordväxlingen mellan Frälsaren och Herodes:
”Herodes började utfråga fången, men Jesus förblev tyst. Översteprästerna och de skriftlärda ropade häftigt ut sina anklagelser, men Herren sade fortfarande inte ett enda ord. … Så långt vi känner till, var Herodes … den enda människa, som stod ansikte mot ansikte med Kristus och talade med honom utan att någonsin höra hans röst. … För Herodes, den räven, hade han intet förutom en föraktfull och konungslig tystnad. Detta förtretade Herodes, som lät sina förolämpande frågor övergå till ondskefullt hån och begabberi. Han och hans krigsfolk gjorde sig lustiga över den lidande Kristus; ’de bemötte honom med förakt och begabbade honom’, och till en parodi satte de på honom ’en lysande klädnad’, varefter de sände honom tillbaka till Pilatus’ [Luk. 23:11]. Inte heller Herodes hade funnit Jesus skyldig till något som var straffbart” (Jesus Kristus, [1964], s. 624).
Lukas 23:7–34. Frälsarens bemötande mot dem som förorättade honom.
Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum delgav dessa tankar om hur vi kan följa Frälsarens exempel när andra kritiserar och förföljer oss:
”När vi bemöter våra anklagare så som Frälsaren gjorde, blir vi inte bara mer kristuslika utan inbjuder också andra att känna hans kärlek och följa honom.
Hur vi ska reagera på ett kristuslikt sätt kan inte planeras i förväg och det finns ingen formel för det. Frälsaren reagerade olika i varje situation. När han ställdes inför den ogudaktige kung Herodes förblev han tyst. När han stod inför Pilatus bar han ett enkelt och kraftfullt vittnesbörd om sin gudomlighet och avsikt. När han stod inför penningväxlarna som vanhelgade templet tog han på sig sitt gudomliga ansvar att bevara och beskydda det som var heligt. Upplyft på korset sa han de ojämförligt kristliga orden: ’Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör’ (Luk. 23:34).
En del människor tror felaktigt att vi, när vi reagerar med tystnad, saktmod, överseende och ödmjukt bär vittnesbörd, är passiva eller svaga. Men för att älska våra ovänner, välsigna dem som förbannar oss, göra gott mot dem som hatar oss och be för dem som illvilligt utnyttjar oss och förföljer oss (se Matt. 5:44) krävs det att vi har tro, styrka och framför allt kristligt mod” (”Kristligt mod: Lärjungeskapets pris”,Liahona, nov. 2008, s. 72).
Lukas 23:31. Det friska trädet och det torra trädet
”Det ’friska trädet’ som beskrivs i Lukas 23:31 representerar tiden för Jesu Kristi jordiska verksamhet. Frälsarens uttalande syftar på att om de judiska folkets förtryckare kunde göra något så ont (se Luk. 23:28–30) i en tid när Jesus var bland dem, så skulle de göra sådant som var ännu värre mot judarna när han var borta – en tid som representeras av det ’torra trädet’. Joseph Smiths översättning lägger till en mening till versen som beskriver förödelsen som skulle ske efter Frälsarens död” (New Testament Student Manual [Kyrkans utbildningsverksamhet, studievägledning, 2014], s. 188).
Lukas 23:46. ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har undervisat om betydelsen av Frälsarens sista ord på korset:
”När det sista öret hade betalats, när Kristi beslutsamhet att vara trofast var lika tydlig som den var oövervinnerlig, då slutligen, och barmhärtigt nog, var det ’fullbordat’ [se Joh. 19:30]. Mot alla odds och utan hjälp eller stöd, återställde Jesus av Nasaret, den levande Gudens levande Son, det fysiska livet där döden hade härskat och förde med sig glädjande och andlig återlösning ut ur helvetiskt mörker och förtvivlan. Med tro på den Gud han visste var där kunde han triumferande säga: ’Fader, i dina händer överlämnar jag min ande’ [Luk. 23:46]” (”Ingen var med honom”,Liahona, maj 2009, s. 88).
