Efter att ha hört om Johannes Döparens död sökte Jesus avskildhet men följdes av en folkskara. Han förbarmade sig över dem, botade de sjuka bland dem och mättade genom ett underverk mer än fem tusen av dem. Den kvällen gick Jesus på vattnet till sina lärjungar, som kämpade mot en kraftig storm på Galileiska sjön.
Jesus söker avskildhet och mättar sedan mer än fem tusen människor
Be eleverna tänka på ett tillfälle när de upplevde djup sorg. Be dem reflektera över vad de gjorde för att uthärda och övervinna sin sorg.
Hur brukar människor försöka uthärda och övervinna sorg?
Be eleverna att i sina studier av Matteus 14 söka efter sätt att uthärda och övervinna sorg, prövningar och tvivel.
Sammanfatta Matteus 14:1–11 genom att förklara att kung Herodes, på begäran av sin nya maka (Herodias), på orättvisa grunder hade fängslat Johannes Döparen. Efter att hans makas dotter (Salome) dansat för honom lovade Herodes offentligt att hon kunde få ”vad hon än begärde” (Matt. 14:7). Dottern rådgjorde med sin mor och bad om Johannes Döparens huvud, och Herodes lät därför halshugga Johannes.
Påminn eleverna om att Johannes Döparen var en vän och släkting till Jesus Kristus och hade utvalts av Gud till att vara den profet som skulle bereda vägen för Messias.
Föreställ er att ni är en nära vän till Johannes Döparen. Hur skulle ni reagera om ni fick höra om hans orättvisa död?
Be en elev läsa upp Matteus 14:12–13 och be klassen vara uppmärksam på vad Jesus gjorde när han fick höra om Johannes död.
Vad gjorde Jesus när han fick höra om Johannes död? (Förklara om nödvändigt att en enslig plats är en öde och folktom plats [se Mark. 6:31].)
Vad hände när Jesus försökte vara ensam?
Hur skulle det kännas för er om ni var ledsna och ville vara ensamma, men andra sökte er uppmärksamhet?
Be en elev läsa upp Matteus 14:14. Be klassen följa med och se hur Jesus reagerade när han såg folkskaran komma mot honom.
Vilket exempel visade Frälsaren oss som vi kan följa när vi upplever sorg? (Eleverna använder kanske andra ord, men bör identifiera följande sanning: Genom att visa andra medkänsla även när vi sörjer, följer vi Jesu Kristi exempel.)
Varför kan det vara svårt att visa medkänsla för andra när vi lider?
Hur kan medkänsla för andra hjälpa oss när vi själva lider?
När har ni eller någon ni känner sörjt men ändå visat medkänsla för andra? Hur hjälpte det er eller dem att tjäna någon annan?
Be flera elever turas om att läsa upp Matteus 14:15–21. Be klassen följa med och se hur Jesus fortsatte att förbarma sig över folkskaran. (Obs: Underverket i Matteus 14:15–21 tas upp grundligare i lektionen om Markus 6:35–44.)
Hur fortsatte Jesus förbarma sig över dem som hade följt efter honom?
För att hjälpa eleverna tänka på några omständigheter när de kan uppleva tvivel och rädsla då de följer Jesus Kristus, ber du två elever läsa upp följande scenarier:
En ung kvinna känner sig hjälplös när hon ser sin mamma lida av en dödlig sjukdom. Hon börjar ifrågasätta om vår himmelske Fader är medveten om hur hennes familj lider. Hon vill verkligen tro på Gud, men hennes tvivel börjar överväldiga henne.
En ung man blev nyligen medlem i kyrkan. Många av hans gamla vänner har varit öppet kritiska mot hans val att sluta sig till kyrkan. Han börjar undra om han borde fortsätta vara en aktiv och trofast medlem i kyrkan.
På vilka andra sätt kan människor uppleva tvivel eller rädsla i sin strävan att följa Jesus Kristus?
Be eleverna leta efter sanningar när de studerar resten av Matteus 14 som kan hjälpa dem att övervinna rädslor, tvivel och modfälldhet.
Sammanfatta Matteus 14:22 genom att förklara att Frälsaren befallde sina lärjungar att färdas med båt till andra sidan av Galileiska sjön medan han skickade iväg folkskarorna. Be en elev läsa upp Matteus 14:23. Be klassen följa med och se vart Jesus begav sig efter att ha skickat iväg folkskarorna. Be dem berätta vad de hittar.
Be en elev läsa upp Matteus 14:24–25 och be klassen uppmärksamma vad som hände när lärjungarna höll på att färdas över Galileiska sjön.
Vad hände med lärjungarna när de färdades över Galileiska sjön?
Vad innebar det att ”vinden låg emot” (v. 24)? (De hade motvind.)
Enligt vers 23 var det kväll när Jesus var ensam på berget och lärjungarna färdades över Galileiska sjön. Avståndet tvärs över sjön var omkring åtta kilometer och det bör ha tagit två till tre timmar att färdas den sträckan i bra väder.
När kom Frälsaren, enligt vers 25, till lärjungarna på vattnet? (Den fjärde nattväkten varade mellan 03.00 och 06.00.)
Ungefär hur länge hade lärjungarna troligen kämpat mot vinden för att ta sig över sjön? (Troligen omkring nio till tolv timmar.)
Be eleverna läsa Markus 6:47–48 tyst för sig själva och leta efter ytterligare detaljer som Markus bidrog med om den här händelsen. Be eleverna berätta vad de hittar.
Kunde Jesus ha besparat lärjungarna deras kamp tidigare? Vad kan anledningen ha varit till att låta lärjungarna kämpa ett tag innan de räddades?
Vad kan vi lära oss om våra egna kamper av dessa skildringar av hur lärjungarna försökte ta sig över sjön? (Eleverna använder kanske andra ord, men bör identifiera följande sanning: Även om Gud inte alltid besparar oss våra kamper så vet han vad vi går igenom och kommer i sin egen tid till undsättning.)
Varför kan det vara positivt att vi får kämpa en tid snarare än att genast bli räddade av Herren från våra prövningar?
Hur kan vår tro på Herren stärkas av att vi vet att han är medveten om våra prövningar även när han inte omedelbart räddar oss från dem?
Be eleverna visualisera att de är på en fiskebåt mitt i natten och kämpar mot hård vind och hårda vågor i många timmar, och sedan ser någon gå på vattnet.
Vad skulle ni tänka om ni var i den här situationen?
Be en elev läsa upp Matteus 14:26–27 och be klassen uppmärksamma hur lärjungarna reagerade när de såg Jesus.
Hur reagerade lärjungarna när de såg Jesus?
Hur bemötte Jesus deras rädsla?
Be en annan elev läsa upp Matteus 14:28 och be klassen uppmärksamma vad Petrus ville göra när han hörde Herrens röst.
Vad ville Petrus göra när han hörde Herrens röst?
Håll upp en bild på Jesus framför klassen och be klassen föreställa sig att de är Petrus i båten. Be två elever turas om att läsa upp Matteus 14:29–30. Efter att varje vers har lästs frågar du eleverna vad de kanske skulle ha tänkt eller känt om de var Petrus.
Varför började Petrus sjunka?
Vad skulle vinden och vågorna i denna berättelse kunna liknas vid i våra liv som kan få oss att uppleva rädsla eller tvivel?
Vad kan vi lära oss av Petrus upplevelse om hur vi kan undvika att övervinnas av rädsla eller tvivel? (Eleverna använder kanske andra ord men se till att de förstår att om vi håller blicken stadigt fäst på Jesus Kristus och håller fast vid vår tro på honom, kan vår rädsla eller vårt tvivel inte övervinna oss.)
Be en elev läsa upp följande uttalande av president Howard W. Hunter och be klassen uppmärksamma faran i att inte hålla fast vid vår tro på Herren:
Bild
President Howard W. Hunter
”Det är min fasta övertygelse att om vi som enskilda, som familjer, samhällen och folk, likt Petrus fäste blicken på Jesus, skulle vi också segerrikt kunna gå över ’otrons svallande vågor’ och stå ’orädda bland tvivlets tilltagande vindar’. Men om vi vänder bort blicken från honom som vi måste tro på, vilket är så lätt att göra och som världen är så frestad att göra, om vi ser på kraften och våldsamheten hos de hemska, förgörande elementen omkring oss i stället för på honom som kan hjälpa och rädda oss, då sjunker vi oundvikligen ner i ett hav av konflikter och sorg och förtvivlan” (se ”Ledfyren i den lugna hamnen”,Nordstjärnan, jan. 1993, s. 18).
Hur tror ni att vi kan ”fästa blicken” på Jesus Kristus, som Petrus först gjorde?
När har ni sett hur någons tro har gjort det möjligt för honom eller henne att undvika att övervinnas av rädsla eller tvivel?
Vittna om att när vi ”fäster blicken” på Jesus Kristus och håller fast vid vår tro på honom, får vi hopp och mod att möta våra svårigheter. Be eleverna fundera över vilka förändringar de kan göra i sina liv för att bättre fokusera på och behålla sin tro på Jesus Kristus, och be dem sätta ett mål att göra de förändringarna.
Förklara att liksom Petrus kanske vi ibland misslyckas med att hålla fast vid vår tro på Jesus Kristus och ger efter för rädsla, tvivel och modfälldhet.
Bild
Kristus går på vattnet
Visa upp en bild på Jesus Kristus när han går på vattnet (se Evangeliebilder [2008], nr 43; se även LDS.org). Be en elev läsa upp Matteus 14:30–32.
Vad gjorde Petrus, enligt vers 30, när han insåg att han höll på att sjunka?
Vad kan vi lära oss av den här berättelsen om vad Herren gör om vi söker hans hjälp när vår tro sviktar? (Eleverna använder kanske andra ord, men de bör identifiera följande princip: Om vi söker Guds hjälp när vår tro sviktar kan han lyfta oss ur våra rädslor och tvivel.)
Hur lyfter Gud oss ur våra rädslor och tvivel?
Be en elev läsa upp Matteus 14:33 och be klassen uppmärksamma hur lärjungarna i båten reagerade efter att Jesus och Petrus tagit sig ombord.
Sammanfatta Matteus 14:33–36 genom att förklara att efter den här händelsen fortsatte Jesus och hans lärjungar sin resa och anlände till den bortre stranden av Galileiska sjön. När folket hörde att Jesus var där förde de fram till honom människor som led av sjukdomar. Många blev friska bara av att röra vid hörntofsen på hans klädnad.
Avsluta med att uppmana eleverna att tillämpa det som de lärt sig under den här lektionen genom att agera enligt de intryck de kan ha fått.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Matteus 14:25. ”Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem”
När vi förväntar oss att Herren ska ge oss snabba lösningar på våra problem ser vi inte det högre syftet med att hans hjälp dröjer. Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum berättade om en av sina personliga svårigheter som inte hade någon snabb lösning.
”Fastän jag led då är jag i dag, när jag ser tillbaka, tacksam över att mitt problem inte löstes snabbt och enkelt. Detta att jag tvingades vända mig till Gud för att få hjälp nästan varje dag i flera års tid lärde mig verkligen hur jag borde be och få svar på mina böner, och det lärde mig att tro på Gud på ett handgripligt sätt. Jag lärde känna min Frälsare och min himmelske Fader på ett sätt och i en omfattning som kanske inte skulle ha blivit fallet annars eller som skulle tagit mycket längre tid att uppnå. … Jag lärde mig att lita på Herren av hela mitt hjärta. Jag lärde mig att vandra med honom dag för dag” (”Ge oss i dag vårt bröd för dagen [KUV:s brasafton, 9 jan. 2011], LDS.org).
Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum sa följande om Frälsarens medvetenhet om hans lärjungars möda att ta sig över Galileiska sjön i stormen:
”Från bergstoppen där han bad … såg Jesus sina älskade vänners farofyllda och mödosamma försök att ta sig över till Galileiska sjöns säkra västra strand. … Hans medvetenhet om deras belägenhet måste ha kommit genom Andens kraft snarare än det naturliga ögat, för de var mer än sex – kanske till och med närmare åtta eller tio – kilometer bort. …
På ungefär åtta till tio timmar hade de färdats mindre än sex kilometer från stranden.
De befann sig i en svår belägenhet. Inte ens starka män kan hur länge som helst motstå de svepande vågorna och den rasande kraften i en storm till sjöss. Det var nu den fjärde vakten, någon gång mellan klockan tre och sex på morgonen. Jesus hade lämnat dem att kämpa och slita tills deras krafter tagit slut. Nu kom han till undsättning” (The Mortal Messiah, 4 band [1979–1981], 2:358–359).