2010
    Tidiga söndagsmorgnar
    Fotnoter
    Tema

    Tidiga söndagsmorgnar

    De här unga männen i Fiji stiger upp tidigt och går en lång väg, men de utför ivrigt sin plikt.

    Charles W. Dahlquist

    Det är lördagskväll i Waila församling i Nausori stav på Fiji. Ansvarsuppgifterna för dagen är gjorda och bärare av aronska prästadömet har förberett för sabbatsdagen och har nu samlats hemma hos broder och syster Maiwiriwiri. Det är en möjlighet för dem att äta ett litet mål mat innan de påbörjar fastan — följt av en övernattning på mattor i familjen Maiwiriwiris hem.

    Morgonen för de här unga männen som bär aronska prästadömet kommer tidigt. Långt innan gryningen stiger de snabbt upp, klär sig i vit skjorta och slips och mörka byxor och klockan sex har de lämnat broder och syster Maiwiriwiris hem två och två — nästan som missionärerna. Vart och ett av de här kamratskapen har en särskild väg att gå för att komma till kapellet klockan 10, när prästadömsmötet börjar. Deras ansvar är att gå till varje medlems hem på vägen och inbjuda dem att bidra med fasteoffer.

    De här unga männen går fem kilometer från Maiwiriwiris hem i ena änden av församlingen till möteshuset i andra änden av församlingen. Det är en möjlighet för dem att fullfölja sin plikt att inbjuda kyrkans medlemmar att delta i det stora arbetet att ta hand om änkorna och sina bröder och systrar genom att bidra med fasteoffer. President Alipate Tagidugu i Nausori stav säger att som ett resultat av aronska prästadömets ansträngningar har fasteofferbidragen ökat med 20 procent.

    Och lika viktigt är att de unga männen får möjlighet at fullfölja sin plikt att hjälpa medlemmarna i församlingen att hålla förbunden de ingick i dopet:

    ”Eftersom ni nu önskar komma in i Guds fålla och kallas hans folk och är villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta,

    ja, och är villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där ni må befinna er, ända intill döden, så att ni kan återlösas av Gud och räknas bland dem som hör till den första uppståndelsen så att ni kan få evigt liv.” (Mosiah 18:8–9)

    För de här fina unga männen är insamlandet av fasteoffer inte en börda utan en välsignelse. De tar gärna på sig vit skjorta och slips, stiger glatt upp tidigt och knackar villigt på medlemmarnas dörrar tidigt på morgonen för att inbjuda dem att ta del av välsignelserna som kommer av att ge ett generöst fasteoffer.

    När jag såg de här unga männen förbereda sig för och uppfylla sin plikt som prästadömsbärare tänkte jag på vilken underbar välsignelse det blir för dem i hela deras liv att förstå betydelsen av ansträngningarna för att inbjuda kyrkans medlemmar att komma närmare Frälsaren genom att ge fasteoffer. Tänk vad mycket bättre de blir som missionärer, och som makar och fäder till följd av sitt arbete i prästadömet.

    De förstår bättre det här skriftstället om Herrens folk: ”Och Herren kallade sitt folk SION, eftersom de var av ett hjärta och ett sinne och levde i rättfärdighet, och det fanns inga fattiga bland dem.” (Mose 7:18)

    Vilken stor välsignelse för de här prästadömsbärarna att veta att de har inbjudit medlemmarna att komma närmare Frälsaren.

    Dagen börjar tidigt, men de här leende unga männen går från den ena änden av församlingen till den andra och samlar in fasteoffer längs vägen.

    Fiji

    Nya Zeeland

    Australien

    Ram: foto © Dynamic Graphics, Inc.; foto Talat Mehmood; karta tagen från Map Resources