2010
    Ett tempel i Kona
    Fotnoter
    Tema

    Ett tempel i Kona

    När Leroy och Rose Alip bestämde sig för att göra uppoffringar för att komma till templet varje månad så välsignade Herren dem utöver deras medel till att åka — och att ta andra med sig.

    Leroy Alip lyssnade noga när han avskildes för att verka i ett högråd på ön Hawaii. I välsignelsen fick broder Alip veta att han skulle vara på ön när ett tempel byggdes där och att han skulle tjäna i det templet. Det här var 1984, och det enda templet i Hawaii fanns på ön Oahu, många mil bort med båt eller flyg.

    Prästadömsvälsignelsen stärkte broder Alip. ”Jag tror att när man får en välsignelse så har man ett ansvar att göra allt man kan för att förverkliga välsignelsen”, säger han. Han och hans hustru Rose bestämde sig därför för att åka till templet på Oahu en gång i månaden.

    Men det var inte lätt. Det kostade 300 dollar att åka dit. Det var mycket pengar för ett par som knappt klarade sig på broder Alips lön från kommunalkontoret där han arbetade. Det enda sättet för dem att åka var genom att ta från sina besparingar. Det gjorde de villigt.

    Men inom ett år var pengarna slut. ”Men vårt hjärta fanns i templet”, säger broder Alip. ”Vi ville fortsätta åka dit. Så vi bad Herren om hjälp.”

    Inte långt därefter fick broder Alip oväntat ett erbjudande om att utöka sin inkomst genom att dela ut tidningar för ett lokalt företag. För de här tidiga morgonutdelningarna fick han nästan 700 dollar i månaden. Med mer än tillräckligt med pengar för att fortsätta åka till templet kände sig broder och syster Alip manade att föra in överskottet i en egen tempelfond.

    I juni 1986 blev anledningen till den maningen uppenbar: När de nu bodde i Kona stav kunde de ta med sig ett antal kvinnor från staven till templet som var värdiga men inte hade fått sin begåvning. Varje månad tog broder och syster Alip därför med sig en syster till Oahu. Varje gång återvände systern för att vittna om den andliga kraften och glädjen hon kände när hon utförde sitt eget och andras tempelarbete. Snart spred sig tempelarbetets anda i staven och allt fler medlemmar började söka efter sätt att ta sig till templet.

    Genom kontakter som broder Alip hade inom resebranschen kunde han ordna med flygrabatt, marktransport och övernattning för alla i staven som ville åka. År 1994 gjorde över 100 medlemmar i Kona stav den månatliga resan till templet i Laie. Broder Alip skrattar. Han minns: ”Tempelpresidenten skojade och sade att medlemmarna från Kona nötte ut mattorna eftersom så många av dem var i templet.”

    År 1997 tillkännagav president Gordon B Hinckley (1910–2008) en ny inriktning för tempelbyggandet. Genom att uppföra små tempel skulle fler tempel kunna byggas. Trofastheten hos medlemmarna på den stora ön belönades sex månader senare när president Hinckley tillkännagav att ett tempel skulle byggas i Kona. När templet invigdes 2000 kallades broder Alip som andre rådgivare i tempelpresidentskapet. Idag är han pensionerad från sitt arbete men fullt engagerad i Herrens verk. Han har ansvar för arbetarna som håller tempelområdet runt templet i Kona vackert.

    Broder och syster Alip är tacksamma för att deras himmelske Fader har välsignat dem så att de har det de behöver för att kunna fortsätta tjäna andra. När de flyttade till Kona, säger broder Alip, ”hade vi inget annat ställe att bo på än ett litet skjul uppe bland bergen som var byggt för dem som arbetade på kaffefälten”. De bodde där i flera månader tills de kunde hyra en liten stuga.

    Ett antal år senare hade de tillräckligt stora besparingar och stor inkomst för att skaffa sig ett finare hem, men inget de tittade på kändes rätt för dem. En dag när broder Alip arbetade på tempelområdet kom en äldre syster förbi. Hon grät. Broder Alip skakar på huvudet. ”Hon hade vräkts från sitt hem och hade ingenstans att ta vägen. Av någon anledning uppmanade jag henne att besöka sina barnbarn och när hon kom tillbaka kunde hon flytta in hos oss.” Problemet var att broder och syster Alips hem bara var stort nog för dem. Därför började de be — och ivrigt söka efter ett sätt att förverkliga välsignelsen de önskade.

    Inom kort inbjöd en mäklare dem att titta på ett tvåvåningshus med sex sovrum. De tyckte om huset men antog att det skulle kosta mer än vad de hade råd med. Motvilligt tackade de nej till erbjudandet.

    Men situationen förändrades. Inom några veckor hade priset gått ner och broder och syster Alip fick veta att de hade möjlighet att få tillräckligt stort lån för att köpa huset. Till följd därav hade den nödställda systern en plats att bo på hos broder och syster Alip när hon återvände till Kona, och tre av paret Alips barn, som själva var nödställda, fann ett hem åt sin familj i huset.

    ”Herren har tagit väl hand om oss”, säger broder Alip. ”När vi visar att vi är villiga att offra av vår tid, våra talanger och våra medel för honom så utgjuter han sin innerliga barmhärtighet över oss i stor mängd.”

    Illustration Steve Kropp; foto R Val Johnson